Dagens industri liknas vid abonnemangsfälla efter granskning av Konsumentverket
Konsumentverket granskade Dagens industris prenumerationsvillkor och radioprogrammet Plånboken i Sveriges radio P1 frågade ut chefredaktör Fellman. Tidningen verkade komma lindrigt undan, men kan det ändå vara så att Dagens industri nu plötsligt har tvärvänt om sin inställning till bindningstid?
För tre år sedan skrev jag om hur Dagens industri lurar in människor i långa bindningstider. Prova-på-perioder för 49 kronor leder in människor i årslånga avtal på 4.000 kronor eller mer. I tre år har Dagens industri kommit undan med orden "vi ska titta på det här", och fortsätter att komma lindrigt undan. Detta trots att en konsumentrådgivare liknar Dagens industris villkor vid abonnemangsfällor hos obskyra bolag.
Varje månad i tre år har jag fått ett eller flera meddelanden från människor som hittat min artikel om Di:s bondfångeri och berättat om sina egna besvär med att förstå varför de sitter fast i dyra avtal, hur de försökt komma ur bindningstiden och deras barocka upplevelser av kommunikation med Dagens industri:s kundtjänst. Du hittar också många knepiga historier bland de många kommentarer som min första artikel fick, samt oerhört många kritiska röster på Trustpilot.
Senast i oktober skrev en person så här om den upplevda hopplösheten:
Det mest ironiska i det hela är att Dagens Insustri (sic) som ekonomitidning, skriver varje dag om världsläget med höga elpriser, matpriser, bensinpriser, brutala höjningar av bolån och hur detta kommer slå mot alla vanliga människor. Samma vanliga människor som de tycker att det är okej att lura in i prenumerationer med hutlösa priser som slår hårt mot deras ekonomi och där nu varje krona måste vändas på.
Har själv en fru som för tillfället inte har jobb och 2 barn att försörja. De där 300kr i månaderna är ABSOLUT inget jag nu har råd med att lägga på en tidningsprenumeration, om jag så ens skulle vilja det…
Innan jag går vidare vill jag ge lite hopp till alla som fortfarande sitter fast i avtal som de känner sig inlurade i. Enligt chefredaktör Peter Fellman själv är det bara att höra av sig "så ska de kunna avbryta det här".
Så här säger han i Plånboken i P1:
Programledaren: Men du, kommer de konsumenter som berörts och som hittills inte fått sina prenumerationer hävda, att få göra det nu, och få sina pengar tillbaka, ifall de känner sig inlurade i abonnemang?
Peter Fellman: Känner man sig inlurad så kan man... så försöker vi vara suupergenerösa. Och jag menar det är klart... det har kommit klagomål. Men som sagt man måste också tänka vi har 90 000 digitala prenumeranter som strömmar in...
Programledaren: Ja men de som är missnöjda då...?
Peter Fellman: Ja... ja. Det kan jag säga: om de känner sig inlurade, kontakta oss så ska de kunna avbryta det här.
Programledaren: Tack så mycket.
Peter Fellman: Och det är vårt mål redan nu... men tydligen fungerar det [skratt] inte överallt.
Konsumentverket granskar
I december blev jag uppringd av en journalist som arbetade med ett reportage om dessa förhållanden för programmet Plånboken i Sveriges radio P1. Bakgrunden till reportaget är det som kom som en glad nyhet för mig: Konsumentverket riktar skarp kritik mot Dagens industri.
I diariet hos Konsumentverket finns 117 anmälningar gällande Dagens industri mellan 31 januari 2019 och 13 januari 2023. En period på fyra år.
Så gott som samtliga anmälningar gäller Vilseledande marknadsföring, Oskäliga avtalsvillkor eller Fakturering utan avtal. En gäller Marknadsföring av tobaksvaror.
Här nedan kan du ladda ner och läsa diariet över alla anmälningar, Konsumentverkets tillsynsbrev, DI:s yttrande och Konsumentverkets meddelande om avslutat ärende.
Den korta versionen är att Konsumentverket bad DI att förklara sig. DI svarade med en krystad förklaring som gäller en text som fallit bort i bekräftelsemejlet (som om avtal inte ingås innan bekräftelsen skickas). Konsumentverket nöjer sig med det och avslutar med andemeningen "okej men gör inte om det för vi håller ögonen på er".
Plånboken i P1
Jag blev intervjuad för ett avsnitt av Plånboken som sändes den 25 januari 2023. Programmet inleds med ett inslag som berättar bakgrunden till Konsumentverkets kritik mot Dagens industri genom att varva med kommentarer från mig och en prenumerant, Thord Sundström.
Dagens industri avhandlas i de första 22 minuterna av avsnittet. Programledare är Pia Fridén. Reporter i inslaget med Thord och mig är Linda Aktén.
Thord Sundström berättar historien om hur han själv, utan någon tydlig kommunikation, blivit inlåst i en prenumeration på tre år, och jag bidrar med kunskap och insikter från mina många kontakter med utsatta, frustrerade människor som känner sig grundlurade.
I studion sitter sedan Peter Fellman, chefredaktör för Dagens industri, och svarar på kritiken. Till slut finns det också med en konsumentrådgivare, Gabriel Södersten, som får uttala sig om de juridiska frågorna i ärendet.
Ryggradsreflexen från Fellman när han först får ordet, efter att precis ha fått höra inslaget som belyser kritiken och alla människor som är ledsna och upprörda över att sitta inlåsta i avtal som de inte förväntat sig, är att börja marknadsföra Dagens industri och dess popularitet. Så här låter det:
Programledaren: Vad har du att säga till dem?
Peter Fellman: Nä men det är ju jättesynd att Thord och många med honom, hör jag, ska känna så här. Jag är glad över att Thord, som många andra, verkar tycka att vår tidning är bra. Vi idag tror jag är Sveriges näst största morgontidning digitalt, mindre än Dagens Nyheter och större än Svenska Dagbladet.
"Vi ska titta på det" som ett mantra
Peter Fellman återvände som chefredaktör för Dagens industri i augusti 2018 för sin andra sejour i rollen efter några år som New York-korrespondent. Listan med anmälningar till Konsumentverket börjar i januari 2019 men det är alltså först ett år senare jag får koll på deras vilseledande upplägg och skriver om det.
Den 21 februari 2020 (för tre år sedan) skriver Peter Fellman sedan så här till mig på Twitter:
Tack @axbom för en gedigen genomgång. Vi på @dagensindustri tar till oss detta och kommer att titta igenom vår kommunikation kring våra olika erbjudanden.
Jag erbjöd honom ett gratis exemplar av min bok Digital omtanke om han ville skicka en adress. Han återkom inte. Jag gav samma erbjudande till Alex Richard Lium, ansvarig för Di:s VD-nätverk. Han svarade genom att helt radera den konversation vi haft på LinkedIn.
Men tre år senare håller de fortfarande på att "titta igenom" kommunikationen kring sina olika erbjudanden. Det är det jag hör Peter Fellman upprepa i programmet:"Vi ska titta på det."
Viktiga insikter från Plånboken
Jag sammanfattar här några insikter att ta med sig om hur Dagens industri resonerar, men också hur oerhört dåligt skydd man har som konsument när man råkar ut för den här taktiken, som konsumentrådgivare Södersten liknar vid abonnemangsfälla.
Fokusförflyttning till företagskunder
Peter Fellman hävdar flera gånger att problemet grundar sig i en utmaning med att Dagens industri framför allt har företagskunder och sedan har de en liten andel privatkunder. Företagskunder vill gärna ha de här årslånga abonnemangen menar han, medan privatkunder inte vill ha det.
Tyvärr ifrågasätts inte den här rökridån tillräckligt i programmet.
Att man har en liten andel privatkunder har ju exakt noll inverkan på att man kan välja att kommunicera tydligt kring sina erbjudanden, eller om man väljer att kommunicera otydligt.
Peter Fellman och Dagens industri har tittat på det här i tre år men tydligen är det svårt att hantera att just privatkunder kräver mer tydlig information om villkor.
Intervjuaren: Men de är ju inte nöjda med villkoren?
Fellman: Nej, och det grundar sig i en, i en... jag ska inte säga problem, men en utmaning som vi har: 80% av våra prenumeranter är professionella användare och på det sättet så är vi annorlunda än nästan alla andra dagstidningar i Sverige. Det betyder att 80% av prenumerationen betalas av ett företag. Medan en växande skara är privatprenumeranter. Men den här stora bulken av professionella användare de föredrar 1-årsavtal [...]
Fel om bindningstiden
Peter Fellman säger vid ett tillfälle att man kan säga upp ett tillsvidare-abonnemang när som helst men att det då löper "året ut". Det kan lätt missuppfattas. Det ska enligt deras egna obskyra avtalsvillkor löpa fram till att den nuvarande bindningstiden går ut. Visst, du kan säga upp när som helst, men om det sedan ändå fortsätter faktureras i 3 månader eller 8 månader beror ju på när du tecknade dig första gången.
När man säger "året ut" så brukar det betyda att det löper till årsskiftet. Men det som Fellman säkert vill mena att han säger är att det löper till slutet av de 12 månader som du, enligt deras sätt att se på det, är bunden vid.
Så här säger Fellman:
Programledare: Varför kan man inte säga upp en tillsvidareprenumeration på DI?
Fellman: Jo det kan man säga upp. Man kan säga upp den när som helst. Men vissa prenumerationer så löper året ut. Thord här skulle säga upp den på våren och när han har tecknat en så'n så löper den säkert året ut.
Spaning: när man säger "säkert" så känns det alltid osäkert.
Och här har vi en tydlig indikation på att Di valt att använda ordet "tillsvidareprenumeration" på ett sätt som skiljer sig från alla andra tidningar i Sverige. Hos alla andra innebär det att man har en månads uppsägningstid och sedan behöver man inte betala mer.
Fellman fokuserar på orderbekräftelsen, varför det?
Orderbekräftelsen kommer på tal flera gånger. Varför det? Det är den som tas upp i tidningens yttrande till Konsumentverket som förklaring på problemet med den stora mängden klagomål. En central text kring bindningstid har tydligen "fallit bort".
Men om man endast är tydlig med bindningtiden i orderbekräftelsen hur kan avtalet vara giltigt? Man tecknar ju avtalet innan orderbekräftelsen! Det här önskade jag att Konsumentverket reagerat mer kraftigt på.
Här är exempel:
De pratar lite i mun på varandra här men jag har delat på rösterna i min transkribering:
Programledaren (läser från en kampanj): "Efter en månad löper prenumerationen automatiskt vidare till 35% rabatt på ordinare pris i 12 månader." Innebär det att man kan säga upp prenumerationen under 12-månadersperioden?
Fellman: Nej, då får man under de här 3 månaderna, eller en månaden, så får man... ska det synas att du ska säga upp det innan 12-månadersperioden börjar...
Programledaren: Fast det syns ju... det står ju inte här, i den här texten när man ska klicka i.
Fellman: Gjorde du en prenumeration där får du en orderbekräftelse där det står att...
Programledaren: Man inte får säga upp?
Fellman: ...du behöver säga upp det innan 12-månadersperioden börjar rulla, annars kommer den att rulla och du får en rabatt på 40% tror jag första året.
Programledaren: Men varför står det inte då 12-månaders bindningstid? Är inte det det mest tydliga?
Fellman: Jo... eh... vi kanske ska sätta det redan i det skedet... det får vi titta på, eftersom vi försöker förbättra det här hela tiden. Och det är väl... vi behöver väl bli ännu tydligare att det står också där... vi försöker få fram det faktiskt... eh... så fort som möjligt. Eller redan där. Men om du inte har sett det så är det i alla fall inte tydligt.
Det här avsnittet är nästan roligt om det inte vore så häpnadsväckande bortkopplat från verkligheten. Det är exakt den kritiken jag förde fram för tre år sedan och som Peter Fellman då sa att de skulle "titta igenom".
Vad är det som är så svårt att förstå? Och varför har inte Dagens industri pressats mer på detta?
"Har jobbat hela tiden med det här"
Om man har ett uns av utbildning inom kommunikation så kan man lätt se att det Di framför allt gör när man skriver villkoren är att hålla texten såpass otydlig att det går att tolka på flera sätt, vilket gör att man kan hävda sin egen tolkning när man får kritik och ifrågasätta att andra tolkar på andra sätt. Det otäcka är att man får komma undan med något så uppenbart så länge.
Fellman: Och så säkert så är inte vi tillräckligt tydliga med det... fortfarande fast vi har jobbat hela tiden med här. [skratt]
Tänk tanken att allt som skulle krävas för att bli mer tydlig är att titta på, och lära sig av, hur andra tidningar gör som är mycket tydligare. Såklart är det roligare att jämföra antal prenumeranter än att jämföra omtanke om kunder.
Konsumentvägledare: Abonnemangsfälla
Här kommer några viktiga insikter från Konsumentvägledare Gabriel Södersten som också fick uttala sig i programmet.
Ordet tillsvidareprenumeration är inte reglerat i lag utan kan betyda lite vad som helst. Det här är ju direkt farligt för konsumenter, att en bransch standardiserar ett begrepp som i 99% av fallen betyder en sak, men också helt lagligt samtidigt kan användas till att betyda något helt annat. När en aktör sedan utnyttjar detta och låter det betyda något helt annat så blir det förstås problem om den ordinarie tolkningen gör att när tolkningen inte stämmer så råkar människor illa ut.
Programledaren: Tycker du att villkoren är tydliga?
Gabriel Södersten: Ehm. Alltså går man in och läser och läser det finstilta så... ja alltså det står ju förvisso där… och nu verkar de ha haft lite tekniska problem då också… men när jag läser det, som ändå har ganska stor erfarenhet av att läsa avtalsvillkor så fick jag sätta mig ner och fundera på 'vad innebär det här egentligen?' för det står ju att det är en tillsvidareprenumeration då men jag är ändå bunden i 12 månader, plus de här 3 månaderna. Så att jag tycker inte att de var helt glasklara de här, det tycker jag inte.
Programledaren: Vad betyder en tillsvidareprenumeration?
Gabriel Södersten: Ehm. Ja, det är inte reglerat i lag utan [skratt] det får man väl… det kan väl definieras på lite olika sätt kan jag tänka mig. Men jag skulla säga att standard på marknaden i tidningsbranschen, det är ju att... jamen det är att man är bunden då i 3 månader kanske, eller ett år, och se'n går det över i en tillsvidareprenumeration. Då brukar ju det betyda att… jamen då har du inte längre nå'n uppsägningstid på den här prenumerationen utan du kan avsluta när du vill. Du kanske får betala månaden ut eller så där då. Men det brukar inte betyda att man har ett bundet avtal i tre år. Då har man ju tecknat ett fastpris-avtal eller har ett bundet avtal i tre år brukar det ju stå då.
Till slut är det också tydligt att även Gabriel Södersten själv är lite häpen över hur Dagens industri agerar när det gäller villkoren för prenumerationer. Här dyker ordet abonnemangsfällor upp som begrepp och Södersten tar som exempel exakt den metod Dagens industri använt sig av.
Gabriel Södersten: Jag skulle säga att den här typen av… sättet att binda upp konsumenter på, det är ju det vi brukar se i rådgivningen kring sådana här företag som sysslar med abonnemangsfällor nästan då, att man: 'nä men här är ett prova-på-paket i tre månader' och så står det i det finstilta 'du blir samtidigt bunden i ett år' och måste betala fyra tusen kronor till.
Så att det är ju den här typen av tillvägagångssätt det är ju inte riktigt kanske det man brukar förknippa med en stor, seriös, svensk dagstidning utan med lite mer obskyra bolag skulle jag säga.
Alla granskningar tycks ändå gett någon form av resultat
Som jag skrev i början av artikeln är det glädjande att chefredaktör Peter Fellman själv uppmanar folk att höra av sig om de känner sig inlurade så att "ska de kunna avbryta".
Det kan jag säga: om de känner sig inlurade, kontakta oss så ska de kunna avbryta det här.
Men det som gjorde mig smått häpen häromdagen var när jag noterade att bindningstiderna nu är bortplockade från samtliga abonnemang på Dagens industris webbplats.
Plötsligt är det inte superviktigt att företagskunderna får de långa bindningstider som de "uppskattar". Den stora majoriteten föredrar ju enligt tidningens chefredaktör 1-årsavtal.
Oavsett vad som lett fram till det här beslutet kan jag inte annat än välkomna det.
Bindningtider dock kvar i erbjudanden
En läsare hörde av sig och delade texten från ett erbjudande han fått bara häromdagen från Dagens industri. Bindningstiden är mycket riktigt kvar i lockpris-kampanjerna, men nyheten är att man faktiskt använder ordet bindningstid och skriver ut det faktiska månadspriset, inte bara en rabattprocent. Tänk att det suttit så långt inne att förstå att det blir tydligare, efter att ha "tittat på det" i tre år.
Nu är formuleringen så här i kampanjen:
Avsluta när du vill under de första tre månaderna. Säger du inte upp under den perioden så fortsätter prenumerationen med 50% rabatt för 215 kr/mån Di Digital (ord. pris 429 kr/mån) eller 315 kr/mån Di Helg (ord. pris 630 kr/mån) och 12 månaders bindningstid. Därefter årlig förnyelse till ordinarie pris. Inför varje förnyelse har du möjlighet att säga upp.
Det som fortfarande är aningen otydligt är att förnyelsen efter ett år binder prenumeranten i ytterligare ett år.
Skicka gärna fler exempel om du stöter på dem.
Och såklart har inget hänt förrän det på riktigt har hänt när det gäller alla vars ekonomi redan påverkats av den uppenbara otydligheten. Till alla som råkat illa ut: fortsätt gärna höra av er till dagensindustri@axbom.se och berätta om era egna erfarenheter av att avbryta era avtal. Det vore underbart med några solskenshistorier efter tre år av mejl fyllda med förtvivlan. Går det dåligt att avbryta är det förstås värt att belysa också.
Trägen vinner. Men i den bästa av världar skulle man inte behöva kämpa så hårt för att bli bemött med värdighet.
Kontakta Di? Det gör du på deras kundservice-sida. Där hittar du telefonnummer, chat och kontaktformulär. Du kan även nå dem brevledes på Dagens industri, Kundservice, 112 60 Stockholm.
