Fortsatt svår relation med DN:s kundtjänstformulär
För drygt en vecka sedan skrev jag ett gästinlägg här på axbom.se. Jag skrev om dagen när mina morgontidningar inte låg i brevlådan och vilken stor upplevd skillnad det var mellan Dagens Nyheters och Dagens Industris kundtjänst. Det tog 28 gånger längre tid för DN att svara. DI kompenserade med två tidningar istället för DN:s en. Och framför allt: DN verkade inte vilja ha kontakt med mig. Sedan svarade Thérese från DN i kommentarstråden och det kändes lite bättre.
Jag tänkte det som en enstaka artikel men nu är jag här igen. Och jag har Dagens Nyheter, DN, med mig. Om det varit på Facebook så hade jag beskrivit vår relation som “It’s complicated”.
I lördags hände det igen. Ingen DN i brevlådan. Jag som gått upp extra tidigt för att läsa tidningen innan ungarna vaknat. Jag tror att prenumeration gått ut, läser prassel-DI och olika nyhetssajter på läsplattan. På söndagen är DN åter och jag inser att prenumerationen ska nog sträcka sig någon vecka till.
Dags att reklamera! Förra gången försökte jag anmäla den uteblivna tidningen via mejl. Det var fel sätt tyckte DN. Istället använde jag ett enkelt kontaktformulär. Antagligen tycker DN att formuläret är för simpelt så de rekommenderar att jag använder ett självservicesystem. Förra gången duckade jag inför självservicesystemet. Nu vill jag prova.
Jag letar reda på mitt kundnummer och fyller i det. Jag tänker att då kan ju knappast mitt förnamn och efternamn behövas, men det gör de. Då drabbas jag av ett tillfälligt fel en bit in i processen. Ett tilfälligt fel som pågår när jag prövar igen lite senare. Jag resignerar och tänker att “jag tar det där i morgon”.
Måndagen och tisdagen fylldes snabbt av jobb och en förkyld dotter som var hemma från förskolan.
Om Försäkringskassan läser detta så vill jag klarlägga att dottern var med mig på jobbet och att jag inte anmält “tillfällig föräldrapenning”. Inga skattepengar slösades.
På onsdagen tar jag tag i den där reklamationen till DN. Nu ska jag göra rätt och använda självservicessystemet.
Det första som händer är att mitt kundnummer och namn inte matchar varandra. Jag är rätt så säker på mitt namn och blir därför osäker på kundnumret. Om det inte varit för att jag nu är nyfiken på självservicesystemet så hade jag ringt DN:s kundtjänst.
Dags att leta fram prenumerationsfakturan.
Jo, det är rätt kundnummer. Jag provar med fakturanummer och prenumerationsnummer också. Funkar inte heller.
Jag ser en länk: Glömt ditt kundnummer? – Maila mig. Där har vi lösningen. DN har ju min mejladress och med hjälp av den så kan de ju se vilket kundnummer jag har. Om de inte fått den tidigare så fick de ju den när jag reklamerade förra gången.
Men, nähä. Lång näsa. Någon sådan mejladress finns inte i registret.
Dags för seriös felsökning. Tre fält med tillsammans 24 tecken ska skrivas in exakt rätt. Jag motläser med mig själv. Lite blind är jag och det är först när jag räknar till 23 tecken på pappersfakturan som jag ser att DN stavar mitt namn på ett annat sätt än jag. Ett “t” i Pettersson.
Sesam öppna dig! Nu är jag inne. Utan att angett något lösenord men efter att ha rotat reda på pappersfakturan i en kasse med de två senaste årens räkningar och kvitton. Tänk om jag fått fakturan som mejl, då hade jag kunnat hitta den på några sekunder i min gmail-mejl (konstigt ord).
Nästan framme vid resans mål, reklamationen, ser jag att jag bara kan reklamera två dagar bakåt i tiden. Jag tänker “lite kreativ får jag väl vara”, kryssar medvetet i måndag istället för lördag och tänker att jag skriver en förklaring i fritextrutan i det tredje och sista steget. Det är bara det att det inte finns något fritextfält.
Jag vågar inte skicka iväg reklamationen med fel datum. Tänk om utdelaren på måndagen får en prick i protokollet, inte får medalj för prickfri utdelning i trettio år. En prick som lördagsutdelaren skulle behöva. Ett tillfälle att tänka över sitt liv. Jag vet inte om tidningsutdelare för medalj för prickfri utdelning men jag hade en granne som fick guldmedalj av kungen för prickfri mjölkleverans.
Jag resignerar. Jag vill inte ringa DN:s kundtjänst. Jag vill inte berätta om mina problem, att jag inte kan reklamera på datan. Jag använder DN:s enkla kontaktformulär som antagligen skapar merjobb på kundtjänstkontoret. Det första som händer är att jag blir tillsagd att jag kan lösa mina prenumerationsärenden på webben.
Jag tänker att jag kan besöka DN:s depeschkontor istället och googlar efter det. Det verkar inte finnas kvar. Låg det inte på Slöjdgatan?
Jag fyller i det enkla formuläret och hoppas nästan att det tar extra mycket arbetstid för kundtjänsten jämfört med självservicefunktionen. En liten hämnd.
Jag går tillbaka till självservicefunktionen för att kolla när prenumerationen tar slut. Hittar inte det. Jag tänker att jag kan ju i alla fall skriva in min mejladress, så att den finns där om jag inte hittar mitt kundnummer eller om jag glömmer bort hur DN stavar mitt namn.
Jag klickar bort att jag vill ha “erbjudanden och information … om tjänster, produkter, tävlingar, samarbeten och events“. Nu får jag upp ett popupfönster som ifrågasätter: “Är du säker på att du vill ändra inställningen så att DN inte får skicka e-post? Du kan i så fall inte få e-post med information om DN och din prenumeration.“
Kära Dagens Nyheter, kan vi inte hålla kontakten kring den där tidningen som ni gör och som jag prenumererar på? Att vi håller det på den nivån att jag betalar, ni skickar hem tidningen och om något av det klickar så hör vi av oss till varandra? Du behöver väl inte göra slut på nätet i alla fall?
PS Det där sista formuläret, när jag berättade vilken mejladress jag har och DN gjorde slut, det har inte laddats klart efter en två timmar. Ska jag ta det som ett “kanske”? DS
