Sommarlöften
Jag stiger ur sommarledigheten med lillsyrrans bröllop, Legoland, landet, hopp-å-skutt-ställen, djuplodande diskussioner om svenska samhällsproblem och sista boken med Harry Potter i en härlig potpurri av upplevelser. Så som vi svenskar använder oss av sommaren kan lära oss en hel del om användarbeteende.
Sommaren ger mer tid åt reflektion och inåtblickande än vinterledigheten, vilket gör att jag snarare vill avge nyårslöften nu än om ett halvår när julstress och julmat bara får oss att vilja lugna ner oss, motionera mer och, hör och häpna: äta mindre.
Att våga vara mer barnslig och nyfiken, oroa mig mindre och ägna mer tid med familjen är tankar som sällan slår mig vid tolvslaget den 31 december. Att därtill närma sig taoismen och de buddhistiska tankarna om att lösgöra sig från ägandets bojor kanske inte ger lika mycket när en hummer skvalpar runt i buken.
Något ur inget
Att någonting kan uppstå ur ingenting är uppenbart kanske inte bara för den som ägnat sig åt skapelsemyterna men kan komma som en insikt för alla de som kommer ur en period av komplexfri vila, vitaliserad med nya idéer, energi och insikter om hur tidigare problem ska tacklas eller kanske helt enkelt avfärdas.
Många hindras idag att slappna av, medvetet eller omedvetet, av oro för att man inte hinner uppleva livet eller inte hinner visa hur världsbäst man är på att utföra arbetsuppgifter; inte hinner klara av allt det som man värderar så högt. Men nej: man hinner ju inte heller fundera särskilt mycket över vad man värderar högt.
Jag är övertygad om att vilan är det enda som kan få dig att åstadkomma och uppleva det som du verkligen strävar efter. För det är först i vilan, när du släpper tanken på att du vet hur allt förhåller sig, som du – ur intet – kommer på vad du verkligen vill, och kanske också hur du ska göra det.
Observera att vilan inte nödvändigtvis handlar om att pösa i en hängmatta utan lika gärna kan handla om att leka kull med barnen eller köra motorkross. Själva vilan handlar om avbrottet från det som görs slentrianmässigt dagarna i ända.
Personligt ger mervärde
Många har hört av sig och saknar mina personliga inlägg. Och handen på hjärtat: inläggen av en mer privat karaktär försvann på grund av oro. Det vara oro för elaka människor och oro för att bloggen inte skulle tas på fullaste allvar av det branschfolk jag vill nå ut till.
Men så fel ute jag är. Alla inlägg går in i varandra och allt jag skriver handlar i grund och botten om människor och människors beteende. Utan att förstå och skriva om helheten av mänskligt beteende så riskerar jag att snöa in mig på vetenskapligt dravel kring sådant som andra tycker. Vilket ju också går stick i stäv med vad jag själv mässar om när jag själv i mina presentationer betonar vikten av en personlig ton.
Vad lär vi oss om användare då?
Jo, att användare, precis som alla andra vanliga vuxna människor, har ganska förutfattade meningar om hur saker och ting ska vara eller inte vara. Man kör på och gör saker som de alltid gjorts därför att man inte hinner annat. Men när man får en utökad tid för pauser och meditation och lite nya intryck så blir det lättare att se på världen med reflektion över hur man själv mår bäst. Det går att leva annorlunda och göra saker på ett annorlunda sätt. Ibland bara för att det är roligare!
Fråga dina användare vad de tycker om din webbplats. Skicka iväg dem på en spa-helg och fråga dem igen. Får du samma svar, tror du? Skicka iväg dem på en fjällvandring och fråga igen.
Tänk vad lite vila från den upprepade vardagen kan göra underverk för människohjärnan. Tänk hur mycket nyttigt arbete hjärnan kan göra på egen hand när vi lämnar den ifred. Mina avslutande sommarlöften blir att oftare slå an den personliga tonen och göra saker på ett lite annorlunda sätt. Vad blir ditt sommarlöfte?
