Kongo, klimatet och kobolt-profitörerna
Idag den 20 december är det presidentval i Demokratiska Republiken Kongo (DRK). Redan några timmar efter att röstandet inletts kom rapporter om protester och valfusk. Ska vi bry oss om det?
DRK är det näst största landet i Afrika, efter Algeriet. Det är till ytan lika stort som hela Västeuropa. Det råkar också ha världens största reserv av grundämnet kobolt och världens näst största regnskog. Det är även världens tredje största kopparproducent.
Kobolt används i de återuppladdningsbara litium-batterier vi är så beroende av för våra mobiltelefoner, bärbara datorer, läsplattor. Och elbilar. Förra året producerade DRK 72 procent av världens kobolt. Som världen ser ut just nu behövs ett ständigt flöde av kobolt för att klara av den gröna omställningen mot att överge fossila bränslen.
Regnskogen har blivit enormt viktig när stora delar av världen ägnat sig åt avskogning. Framtiden för DRK:s regnskog spelar en allt viktigare roll för hela planetens välmående.
Om inte det viktigaste landet, så är nog DRK ett av världens viktigaste länder just nu. Ett land som vi i Sverige får väldigt få nyheter om.
Trots dessa otroligt vitala tillgångar (som också inkluderar olja, diamanter, tantal, tenn och guld) är DRK ett av världens fem fattigaste länder och lider just nu av en rad väpnade konflikter, korruption och miljontals människor på flykt från sina hem. Att en rad företag och verksamheter från andra länder etablerat sig där för att exploatera rikedomarna och utnyttja kongolesernas fattigdom, samt unga befolkning, bör inte vara förvånande.
Hälften av DRK:s befolkning på 110 miljoner människor är barn. Medianåldern är 15,6 år. Många tusentals barn arbetar i landets gruvor för att bryta kobolt för hand*. Som används i mina batteridrivna apparater.
Det är svårt att inte bry sig.
Dagens presidentval
Landets femte president, Félix Tshisekedi, söker nu en andra, och sista, mandatperiod. Olika valobservatörer på plats vid valet 2018 menade att Tshisekedi egentligen förlorade till utmanaren Martin Fayulu. Under tiden valresultatet var ifrågasatt, i väntan på domslut, så stängde landet helt av all tillgång till internet, mellan 31 december 2018 och 20 januari 2019.
Men både USA och EU valde trots denna information att backa Tshisekedi. “För stabilitetens skull.” Frågan är: vems stabilitet? Och vad gör detta med förtroendet för demokrati?
I år ställer Fayulu upp igen som kandidat till posten, och kallas av sina anhängare “den valda presidenten”. Bland kandidaterna återfinns också Denis Mukwege*. Läkaren Mukwege tog emot Nobels fredspris 2018 för sina ansträngningar att stoppa användningen av sexuellt våld som vapen i krig och väpnade konflikter.
Det enda sättet att få till förändring för kongoleserna är att fler pratar om deras villkor, och hur landets rikedomar kommer hela världen till godo. Hela världen utom dem själva. Att EU backar presidenter som tillskansar sig makten när valresultatet är starkt ifrågasatt av valobservatörer bör också vara något att reagera på.
Tech-branschens ansvar
Min inställning är att tech-branschen som helhet har ett stort ansvar för att prata mer om de länder – de människor – som ger förutsättningar för tekniken att frodas. Att vara transparenta med sin kunskap och sitt förhållningssätt. Om sin relation till hela värdekedjan av sitt företagande.
Utan nyproduktionen av mobila enheter och elbilar finns det inte mycket till marknad. Jag har svårt att se att bolag och industrier som gynnas allra mest av detta enormt fattiga lands svindlande rikedomar skulle vara ansvarslösa för de trauman som befolkningen utstår. Ibland som ett direkt resultat av mineralutvinningen.
Bara mellan 7 oktober och 24 november i år (ja, förre månaden) försattes 450 000 människor på flykt på grund av en våldsvåg i norra Kivu-provinsen. Nära 200 000 av dessa människor går inte att nå just nu på grund av det pågående väpnade våldet. Mer än 26 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp just nu i DRK.
Det är inte ”stabilt”.
*Fotnot 1: För fyra år sedan skrev jag texten “Den blodiga historien bakom ditt telefonbatteri”. Till stor del gäller den fortfarande. För även om tillverkningen av batterierna blir mer effektiv och mer återvinning sker, så ökar också efterfrågan hela tiden när alla ska “ställa om”. Den övergripande strategin för västvärlden är fortfarande att det är tillväxt som ska rädda oss ur klimatkrisen.
*Fotnot 2: Kuriosa: Denis Mukwege var nära att dö vid sin födsel 1955 men räddades av den svenska missionären och barnmorskan Majken Bergman. Han ägnade sedermera en stor del av sitt liv åt att hjälpa kvinnor till säkra förlossningar.
Vidare läsning
Erik Esbjörnsson Text
Per Axbom
