River eller bygger du funktionshinder?
Funktionsvariationer har letat sig in i språket som ett komplement till begreppen funktionshinder och funktionsnedsättning. Signalen är tydlig: i stället för att konsekvent definiera människor utifrån något som i mångt och mycket har negativa konnotationer och placerar människor i fack, så påminns vi om att vi alla i olika sammanhang och i olika utsträckning upplever hinder för att prestera i enlighet med externa förväntningar. Ingen ska behöva stämplas och leva med en identitet som avvikande från en norm, för vi avviker nämligen allihop i någon mån.
Rent krasst: vi har alla en unik uppsättning förmågor och oförmågor.
Den befogade kritik som ofta hörs mot hur funktionsvariation används är att det kan bagatellisera kritiska olägenheter och behov. I och med att alla människor har funktionsvariationer så bidrar inte benämningen till någon ökad tydlighet kring vad man menar. Tvärtom kan det bli mer otydligt. Ofta vet heller inte den som läser vad som menas. Det är oklart hur många människor som kan tänkas känna sig inkluderade i begreppet funktionsvariation. Många tänker "Det är inte jag", och det blir ju då inte alls längre ett inkluderande begrepp.
Ordet funktionsvariationer är alltså tänkt som ett mer inkluderande begrepp. Det antyder att vi alla har funktionsvariationer i någon utsträckning. Som exempel tas ofta upp att syn, hörsel och rörlighet påverkas vid åldrande, eller kanske med anledning av sjukdom eller olyckor.
Jag vill gärna dra det så långt som att funktionsvariationer kan komma och gå under en vanlig dag. Våra hjärnor kämpar i uppförsbacke när vi stöter på motstånd och vi kan bli kognitivt väldigt utmattade när flera motgångar följer på varandra. Stress orsakar tunnelseende, störande ljud orsakar koncentrationssvårigheter, ett barn i famnen begränsar rörligheten, kaffe ger en energiboost och en kritisk kommentar skapar nedstämdhet.
Det som skiljer sig åt mellan människor är hur synliga, varaktiga och påfrestande de olika funktionsvariationerna är. Ju mer varaktig och påfrestande en funktionsvariation är, desto mer erfarenhet har förstås den personen av att hantera utmaningar som uppstår i samspel med andra människor, med den fysiska världen och med digitala tjänster. Jag vill med emfas påstå att människor med mer varaktiga funktionsnedsättningar eller funktionsförhöjningar är funktionsvariationsexperter.
Funktionshinder är ofta något som förhållningssätt och teknik ställer till med, och då inte en mänsklig egenskap
Hinder är något som uppstår när en människa ska interagera med en konstruktion, produkt eller tjänst. Hur stort det hindret är beror helt på hur väl tekniken kan tillgodose behoven hos alla tänkbara funktionsvariationer för att hjälpa människor ta sig igenom interaktionen från början till slut. Den hjälp som erbjuds kan vara mer eller mindre bra, och därmed skapa mer eller mindre hinder. Funktionshinder är alltså inte konstant egenskap utan alla som bygger tjänster och produkter kan i hög grad avgöra hur stora funktionshinder de vill bidra till att skapa.
Våra funktionsvariationer sker i samspel med omvärlden och det är först när vi ställs inför ett hinder som vi inte kan ta oss förbi som vi blir funktionshindrade. Om då något skapas som kompenserar för, eller överbryggar, funktionshindret så försvinner hindret i någon mån trots att funktionsvariationen består.
Det finns då bara en viktig poäng kvar att göra. När du ska eliminera hinder för att inkludera fler människor så måste du göra ditt bästa för att förstå i vilka sammanhang som olika funktionsvariationer obstrueras och hur man bäst utformar stöd som överbryggar de hindrande egenskaperna. För att få den kunskapen är det som mest kostnadseffektivt att involvera personer som är experter inom området; alltså människor med mer varaktiga och energikrävande funktionsvariationer. När vi river ner hinder för dessa människor så river vi också ner hinder för alla de som har mer åldersrelaterade eller lindrigare funktionsvariationer.
Om du väljer att inte förstå de funktionshinder som uppstår i de produkter och tjänster du tillverkar så utesluter du sannolikt många människor helt och hållet, och bibehåller också friktion för en övervägande majoritet. Om du istället väljer att försöka förstå gör du helt rätt i att använda dig av personer med mer bestående funktionsvariationer som informationskälla, eftersom deras expertis kommer hjälpa dig att identifiera det som även kan ge stöd åt människor med mer skonsamma funktionsvariationer.
För alldeles oavsett hur mycket våra funktioner varierar eller tar sig uttryck är vi alla människor först med drivkrafter och behov, känsloreaktioner och preferenser, precis som alla andra aktörer och användare.
Du som ansvarar för och bygger tjänster är på riktigt med och bestämmer hur framtiden ska inkludera eller exkludera människor från att ta del av samhällets utbud. Våga inkludera fler. Det gynnar oss alla.