Etik är inte bara en åsikt

Syftet med etik är att avgöra den moraliskt riktiga handlingen i förhållande till andra människor och levande varelser, i en given situation. En åsikt som uttrycks utan argumentation når inte upp till den verkshöjd som krävs för att i en given situation avgöra rätt eller fel vägval.

För att avgöra moraliskt riktiga handlingar finns olika moraliska teorier. Alla dessa teorier eftersträvar att ge svar på frågan hur ska jag vara eller hur ska jag agera för att minimera skada och bidra till välbefinnande, på individ, grupp- eller samhällsnivå.

En människa kan välja att inte agera i enlighet med en moraliskt riktig handling, men det är inte detsamma som att etik bara är en åsikt. Att välja bort den moraliskt riktiga handlingen ligger närmare ett förhållningssätt där man säger att man “väljer sina strider”. Alltså att man av olika skäl väljer att följa andra vägvisare än etiken i vissa givna situationer.

Diskussioner om relativism och subjektivism kan dock ofta få människor att tro att etik bara är en åsikt. Och det är en uppfattning jag ofta stöter på i min undervisning.

Relativism och subjektivism

Relativism menar att olika kulturer kan ha olika kulturella uppfattningar om vad som är rätt och fel, och att man ska respektera varje kulturs uppfattning. Låt säga att jag reser i tiden till Nazityskland där det bedöms rätt och riktigt med ett angiverisystem. Ska jag då förmoda att nazisternas moraliska övertygelser är att betrakta som förenliga med moraliskt riktiga handlingar? Det faller på sin egen orimlighet. Likadant är det till exempel med slaveri. Att vi i Sverige länge ansåg att fattiga inte skulle ha rösträtt betyder inte att det var etiskt korrekt.

Men vi behöver inte resa i tiden. I många länder idag är det accepterat att våldta sin fru eller döma homosexuella till döden. Och i flera länder blir det sällan konsekvenser för den som dödar en homosexuell person, oaktat en rättslig process. Om etik kan likställas med en åsikt så kan någon säga att dessa handlingar är etiska utan krav på argument och utan att några motargument skulle vara giltiga.

Lägg alltså märke till att det är skillnad på att respektera en annan kulturs uppfattning och att betrakta den uppfattningen som etisk.

Subjektivism å sin sida hävdar att etik är subjektivt. Det argumentet mynnar ut i slutsatsen att det inte finns någon anledning att ägna tid åt etik eftersom fenomenet helt saknar någon egen inneboende betydelse. Det finns inget rätt eller fel. Om vi kan avfärda etik som åsikt finns det inte längre några moraliskt riktiga handlingar och inga värderingar som kan vägleda oss. Att diskutera etik blir verkningslöst och lönlöst.

Att säga att det är fel att mörda får inte högre dignitet än att säga att någon har snygga byxor på sig.

Någon kan självklart argumentera för att etik inte har ett existensberättigande för att det aldrig går att avgöra vad som är moraliskt riktigt. Man kanske säger att moraliska teorier inte följer någon som helst logik och inte alls adresserar målen om minskad skada och ökat välbefinnande. Men hävdar man att etik i sig självt endast är en åsikt så har man med ens omdefinierat ordet till något som inte är förenligt med den lära som etik utgör. Betydelsen av ordet blir då plötsligt något helt annat.

Så vad är etik om det inte är en åsikt?

1. Etik är standarder för rätt och fel som föreskriver vad människor bör göra, ofta i termer av rättigheter,  förpliktelser, nytta för samhället, rättvisa eller specifika dygder. Dessa standarder är välgrundade i moraliska teorier (deontologi, konsekvensetik, dygdetik, med flera). Rimliga skyldigheter är exempelvis att avhålla sig från våldtäkt, mord, bedrägeri, med mera. Exempel på dygder är ärlighet och omtanke. Exempel på rättigheter är rätt till liv, rätten till självbestämmande och rätten till frihet från skada.
2. Etik är också granskningen och utvecklingen av ens egna etiska standarder. Eftersom känslor, lagar och sociala normer kan avvika från vad som är etiskt blir det nödvändigt att värdera egna standarder för att försäkra sig om att de är rimliga och välgrundade. Etik blir då även att kontinuerligt utvärdera och justera egna moraliska övertygelser och handlingar, med ambitionen att säkerställa att vi själva, och institutionerna vi bidrar till att forma, lever upp till standarder som är rimliga och välgrundade.

Det som kan upplevas knepigt för många att förlika sig med är att vi har normer, accepterade handlingar och tankar som är socialt accepterade i vårt samhälle idag men som i framtiden kommer att tydliggöras som oetiska.  Ser vi på historien kan vi hela tiden hitta exempel på sådana skiften. Det är en viktig insikt som påminner oss om att hela tiden rannsaka oss själva.