Adjö Dickinson, hallå AI-genererad litteratur
Samma hyllade AI-verktyg som sparar tid åt en grupp människor kommer stjäla mycket tid och skapa mycket huvudvärk för andra. Verktygen tvingar bland annat att vi ritar om kartan för hur litterära verk publiceras. Vi står inför en lavinartad ökning av böcker skrivna av maskiner, och redan nu har redaktörer tvingats pausa inlämningar av nya verk för att försöka hitta en hanterbar väg framåt.
I nuläget experimenterar många människor med att använda ChatGPT och liknande verktyg för att skriva allt ifrån romaner till scifi-noveller och barnböcker, komplett med illustrationer från andra generativa verktyg online. För den som hyser författardrömmar går det att att på mindre än ett dygn framställa en färdig e-bok och publicera den på Amazon.
Du kan bli en publicerad författare över en natt.
Det finns ett begrepp som beskriver känslan av att något inte riktigt står rätt till när utseendet hos en människa ska replikeras i humanoida objekt. Uncanny valley, på svenska ungefär ”kuslig sänka, eller dal”, är ett koncept som menar att det sker en dipp i förtroende – och känsla av olust – när det man ser framför sig saknar något man först inte riktigt kan sätta fingret på. Enligt hypotesen är dalen framför allt i gränslandet mellan ett utseende som är "nästan människa" och "helt och hållet människa".
Vi behöver nu ett liknande begrepp för den litteratur som kommer svämma över på marknaden, alster som bara efterliknar litterärt författarskap men inte riktigt når hela vägen. För erfarna redaktörer skapar dessa nämligen en tydlig känsla av obehag.
Clarkesworld är ett prestigefyllt månatligt magasin i USA som under nästan 20 års tid tagit emot och publicerat noveller inom science fiction och fantasy-genren. De har alltid svarat snabbt, ofta inom 48 timmar, och publicerade skribenter har fått ersättning för sina verk. Den 20 februari 2023 fick de stänga möjligheten att skicka in nya noveller efter att ha fått in rekordantalet 50 nya pitchar redan före lunch, de flesta helt uppenbart producerade av datorer.
Trots sin frustration har redaktören och utgivaren Neil Clarke en nykter syn på AI-genererad litteratur. Noveller kommer inte försvinna som fenomen, skriver han på sin blogg. Det är inte det som är problemet. Hans oro handlar främst om att nya skribenter och internationella författare kommer få det betydligt svårare att hitta en publik när större hinder måste upprättas för att mota bort de datorgenererade texterna. Kortfattad skönlitteratur behöver ett inflöde av nya röster, menar han, och det flödet kommer nu bromsas.
Genvägen till författarskap
För att bli en publicerad författare behöver man dock inte längre gå via ett magasin eller förlag. Man behöver inte ens betala pengar för att ge ut sin bok. Med Amazons tjänst Kindle Direct Publishing kan vem som helst skapa ett konto för att ge ut e-böcker och sälja dem via webbplatsen. Vill du erbjuda en pocketbok trycks den vid beställning on-demand.
Det här är något som Brett Schickler från New York insåg i januari. Med hjälp av ChatGPT skapade han en barnbok på 30 sidor om ekorren Sammy som lär sig spara pengar efter att ha hittat ett guldmynt. Sammy blir den mest förmögna ekorren i skogen. Även bilderna i boken The Wise Little Squirrel kommer från generativ AI.
I skrivande stund går boken inte längre att köpa till sin Kindle. Kanske har Amazon känt sig tvungna att granska publikationen givet den uppmärksamhet som Schickler fått, men det vet vi inte ännu.
En annan person som utnyttjat genvägen till författarskap är Frank White, som gett ut novellen Galactic Pimp, Vol 1 på strax över 100 sidor. I en 15 minuter lång video berättar han om hela processen och uppmuntrar andra att generera sina egna böcker.
Hans genomgång är onekligen lärorik. Efter att han beskrivit det fiktiva universum som boken ska utspela sig i så vill inte ChatGPT generera hela berättelsen åt honom på ett bräde. Men när han ber om exempel på kapitel efter kapitel där vissa saker ska hända, så skriver verktyget ut dessa åt honom. Han går också igenom vilka typer av ändringar han själv gjort. Han uppskattar att ChatGPT gav honom 17.000 ord och att han själv skrev 3.000 ord.
I ett inlägg på Reddit berättar ”författaren” om hur förvånad han själv också är över att vissa scener i boken gick längre än han trodde att AI-verktyget fick göra (min översättning):
Ja, ChatGPT har förmågan att skildra grafiskt våld och till och med skriva erotiska passager. Jag tycks ha lyckats rundgå några filter genom ren och skär repetition av dessa teman.
White ger oss också en spådom:
Inom fem år tror jag att 50% av böcker kommer vara skrivna på exakt det sätt som jag beskrivit hur jag skrev denna. Jag skrev den i princip på 24 timmar, och jag skapade ett jävligt bra bokomslag med hjälp av en $10-dollars prenumeration på en tjänst som kan generera en miljon av dessa om dagen om jag satt och gjorde det. Det här är framtiden och den här tekniken kommer till bio och filmproduktion. Romaner är bara den första etappen. […] Du kan nog skapa 300 romaner per år om du är seriös och jobbar med det varje dag.
Klipp från Frank Whites video:
Frank White delar med sig av tankar om framtiden för AI-genererad litteratur.
Hur många böcker skrivna med hjälp av AI-verktyg som det just nu finns på marknaden är omöjligt att avgöra, eftersom det inte finns krav på att den som publicerar en bok måste uppge det. Några hundra böcker listar dock ChatGPT som medförfattare. Och ja, självklart finns det böcker att köpa om hur du använder ChatGPT, skrivna av ChatGPT.
"Gör som du vill, vi svär oss fria från ansvar"
Frågan är nu hur omvärldens respons på detta kommer se ut. Om det sker en exponentiell ökning av antalet böcker, kommer nya filter behövas för att hjälpa oss sålla bland alla dessa? Kommer det behövas krav på att uppge ChatGPT som författare? Vilka verktyg kommer skapas för att avslöja datorgenererade böcker och vilka verktyg kommer skapas för att undgå denna detektion?
Vad vill vi? Vad vill du? Vilka fler problem kommer dyka upp?
Trenden vi sett de senaste åren är att digitala verktyg skapas som tar väldigt lite ansvar för de följdeffekter deras användning leder till. De har ofta inte ens ett uttalat syfte eller avsedd användning som beskriver vilket problem man försöker lösa eller vilket behov man vill tillgodose. En omständighet som förstås underlättar flykten från ansvarstagande.
Effekterna kan komma snabbt och vara omvälvande när det handlar om teknik som har exponentiell tillväxt som inneboende egenskap. Det lämnas gärna åt andra än verktygens tillverkare att ta hand om dessa effekter. I första led sparar tjänsterna kanske tid, men påverkan i andra och tredje led innebär ofta ökade kostnader i tid och pengar för någon helt annan. Inte sällan drabbas den som redan kämpar mest och har minst att sätta emot.
Och då har vi inte ens pratat om kodade fördomar, osanningar som uttrycks med ogenerad självsäkerhet, eller den energikonsumtion som maskininlärning kräver och uppmuntrar till.
Dagens problem kommer från gårdagens lösningar [1]. När vi uppfinner nya lösningar idag är det rimligt att fundera över, och redogöra för, vilka problem vi skapar åt morgondagen att ta hand om.
Nog borde någon form av ansvar kunna krävas av den som möjliggör och förstärker nya bekymmer. Säkert har någon skrivit en bok om det.
Formuleringen är känd från Peter Senges bok Den femte disciplinen. ↩︎
Lyssna
Läs mer
