Hej förvaltningsrätten, jag är oense med Solna stad

Idag utövar jag min demokratiska rätt att lämna in en överklagan till förvaltningsrätten, i samma veva lär jag mig mycket om stressade politiker i Solna stad. Det har varit tunga veckor i november där vi är många som har mått dåligt, föräldrar såväl som barnen i 6-8 årsåldern som tårögt letar förklaringar… “Varför gör man så här? Vad ska hända nu med min klass?”.

Ja, varför gör Solna stad så här?

Tänk om vi fått tid att förbereda oss och våra barn, om vi fått tid att förstå; tänk så annorlunda de här veckorna skulle ha varit.

Tänk om man lyssnat på det vi faktiskt säger, visat minsta lilla gnutta förståelse.

Tänk om man eventuellt velat höra sig för om hur föräldrar och barn mår just nu inför julen och kanske fundera över vilket eventuellt ansvar man bär för det.

Men nej.

Jag har suttit uppe nätter och tvivlat, skrivit, diskuterat, undrat. Vad är det som händer? Är jag helt dum i huvudet som inte förstår vad Solna stad menar. Det måste vara något jag missar i allt detta. Så här illa kan man ju bara inte bemöta oss!? Det har inte funnits i min sinnevärld att en kommun ignorerar information till människor på det här sättet.

Men tillsammans är vi starka. Vi var väldigt många som inte förstod, förvirrades av undanflykter och som blev arga och ledsna. Vi lyfte oss, insåg att vi inte var ensamma och dumma i huvudet. Och vi hittade varandra. Och nej, vi var inte intresserade av att vända andra kinden till.

Nu räcker det.

Historien

Den 1 februari 2012 var vi många besvikna föräldrar som demonstrerade mot ett beslut om att slå ihop Fridhemsskolan i Solna, (då en F-5 skola) med Skytteholmsskolan, (en F-9 skola), något som i praktiken innebar en flytt av Fridhems-eleverna till Skytteholm en bra bit längre bort, till stort besvär för många barn och föräldrar. Enligt beslutet flyttades åk 4-5 höstterminen 2012 och åk 3 flyttades höstterminen 2013.

Årskurserna F-2 blev kvar i avvaktan på ett beslut om framtiden även för dessa årskurser. Ett beslut om framtiden som enligt tjänsteskrivelsen skulle tas av förvaltningschefen.

Lägg nu också på minnet: Av de många föräldrarna från januari 2012 (läsåret 2011/2012) finns idag endast kvar de föräldrar som då hade barn i förskoleklass som idag går i årskurs 2 (läsåret 2013/2014). Jag är en av dessa föräldrar.

En spricka i tid och rum

Det är nu kommunen och föräldrarna har så olika uppfattningar om verkligheten att det är som att vi befinner oss i parallella universum.

Barn- och utbildningsförvaltningen säger att samma beslut, den 1 januari 2012, innebar att F-2 skulle flytta över till Skytteholmsskolan, och det enda som fanns att besluta om var om det skulle ske innan eller efter höstterminen 2013.

Det står inte så i beslutsprotokollet, men låt oss låtsas det för argumentationens skull.

Alla vi föräldrar försöker om och om igen förklara att vi inte fått ett enda rakt svar om skolans framtid på två år. Och vi väntar fortfarande på ett svar vi kan förstå.

Fråga: Varför var inte föräldrarna informerade?
Svar: Beslutet togs i februari 2012.
— från Solna stads hemsida

Min 8-åring säger: “Men de svarar ju inte på frågan!”

I två år efterfrågade vi svar

Vad skulle vi gjort annorlunda? Föräldrar som var medvetna om hotet om nedläggning av skolan frågade regelbundet under dessa två år: hur blir det med Fridhemsskolan, hur ser framtiden ut? Vi tog själva initiativ till dessa frågor. Svaren vi fick, om och om igen från skolledningen, var att man inget vet… att det inte finns något beslut om framtiden för skolan. Flera svar handlade om att avvakta och se hur ekonomin blir, hur många som söker till skolan, om det blir fulla klasser. Och det kritiska budskapet: minst läsåret 2013/2014 blir man kvar. Information som har gjort att vi slappnat av åtminstone lite grann, speciellt då vi föräldrar med barn i åk 2 — vi som då haft realistisk möjlighet att ens minnas ett hot om nedläggning.

Senast vi föräldrar fick precis det svaret var den 23 oktober 2013. Det intetsägande svaret finns också dokumenterat i ett protokoll från föräldramötet som hölls den kvällen. Det finns inget beslut, det finns inga svar att ge. Vi meddelar när det finns något att berätta.

Och berättade gjorde de. Med råge. Fyra arbetsdagar senare. På en tisdag i höstlovet.

Då börjar tre personer, inklusive biträdande rektor på Skytteholmsskolan (med ansvar för Fridhemsskolan) ringa runt och meddela att Fridhemsskolan stängs till årsskiftet. I mina ögon en form av krishantering, varför annars ringa runt i höstlovet? Det var tydligt att man ansåg att ett brev inte räckte.

Det här var 35 skoldagar innan jullovet.

Fråga: Varför kommer det här beslutet nu?
Svar: Beslutet är inte nytt.
— från Solna stads hemsida

Min 8-åring säger: “Men de svarar ju inte på frågan!”

Fråga: Varför måste eleverna byta skola, mitt i läsåret?
Svar: I dagsläget går en alltför stor del av resurserna på lokalhyra och det är inte ekonomiskt och pedagogiskt försvarbart.
— från Solna stads hemsida

Vänta nu, jag trodde ni angav som skäl att det redan var bestämt, att beslutet inte var nytt?

När ni vet att det är en bra verksamhet i Fridhemsskolan, varför ska skolorna slås ihop?
Eftersom att det inte är tillräckligt många elever som väljer skolan.
— från Solna stads hemsida

Vänta nu, jag trodde ni angav som skäl att det redan var bestämt, att beslutet inte var nytt?

Parentes: I årskurserna F-2 var det 14% fler elever i Fridhemsskolan detta läsår än förra.

Dödläge

Du kan nu föreställa dig hur vi snabbt hamnade i ett dödläge. Kommunen: ni visste det här. Vi: nej, det visste vi inte, informationen från skolledningen har varit en annan. Kommunen: Ja, men beslutet är ju redan fattat 2012. Vi: Men det förstod inte vi baserat på det ni sagt. Kommunen: Jo, det visste ni, beslutet är inte nytt.

Hänvisning till ett två år gammalt beslut är ju fascinerande för en F-2 skola också, eftersom föräldrarna som nu har barn i de fyra klasserna som tillhör F-1 inte ens var föräldrar på skolan när beslutet togs.

Men okej, det kanske är dags efter ett tag, kan man tycka, att sluta sätta mantrat om ett två år gammalt beslut på repeat… Kanske ska man istället berätta hur man informerat alla föräldrar med barn i Fridhemsskolan.

Men någon sådan information finns inte. Man har inte ens informerat föräldrar som placerat sina barn i skolan höstterminen 2013.

Hjälp, en orgie i logiska felslut

Och så försöker jag förstå: Om det, teoretiskt, är som kommunen menar, att förvaltningschefens beslut bara handlade om huruvida Fridhemsskolans sista klasser skulle flyttas från skolan innan eller efter höstterminen 2013, vari ligger logiken att ta beslutet om man ska vara kvar höstterminen 2013 när höstterminen nästan är slut?

Och kanske undrar även du varför man ringer runt i höstlovet till alla föräldrar för att meddela dem… om vad? Att skolan ska stänga till årsskiftet? Det ska ju föräldrarna redan ha känt till, beslutet var ju inte nytt. Varför ringer man runt i lovet för att tala om något som man sedan hävdar att alla borde känt till sedan länge? Är inte det en lustig användning av resurser och personal?

“I slutet av oktober 2013 lades en beställning till stadsbyggnadsförvaltningen på nödvändiga förändringar.”, meddelar Solna stad apropå beslutet. En flytt av 150 elever har enligt utsago varit aktuell i 2 år. Då känns det förstås högst rimligt att man väntar med att beställa nödvändiga ombyggnationer till 8 arbetsveckor innan flytten sker.

Är det här något jag borde acceptera och förstå? Berätta gärna för mig. Jag vill så gärna tro att kommunen har tänkt ut det här på ett klurigt sätt som är bäst för oss alla. Kanske måste jag bara landa i rätt dimension.

Jag upplever inte att någon på kommunen visar på någon som helst förståelse för att föräldrarna har skäl att var upprörda. “beslutet var ju redan taget.” Du börjar känna igen argumentationen nu, va’?

Demokratiska rättigheter…

Fullständigt nedslagna av att stånga huvudet mot en vägg var vi ett 20-tal föräldrar som fick förklarat för oss att vi inte behöver stå och stampa i ett menlöst ordkrig där tiden bara rinner ifrån oss. Vi har rätt att överklaga beslut inom 3 veckor från att de diarieförts. Så blev det, och när vi i vår tur uppmanar andra föräldrar att slå följe så visar det sig till vår absoluta glädje att oerhört många vill överklaga, och verkligen vill ställa upp på muntliga förhör i rätten. Så fundamentalt orättvist behandlade känner de sig.

Jag känner mig nu istället oerhört trygg i förvissningen om att jag inte är ensam, att vi är många som stått handfallna, chockade och upplevt samma dödläge i vår kommunikation med kommunen. Och den gnista av tacksamhet jag ser när föräldrar förstår att de inte behöver rätta sig i ledet, att de kan få göra sig hörda och kan få en chans att påverka, om än bara för att visa sin kraftiga frustration över att vara illa behandlad; den gnistan är så evinnerligt hoppingivande.

Den känslan, av att ge människor hopp om att få sin röst hörd på riktigt, när de som minst tror att någon lyssnar, den är nog värd att ge sig in i politiken för.

Dock inte busenkelt

Men jag måste säga att det här hade varit svårt utan hjälp av juridisk expertis. En öppen diarieföring är fantastiskt, men att författa en överklagan kräver en hel del erfarenhet och vana av att tolka lagtexter och kunna citera dem på rätt sätt.

Det irriterar mig att komplexiteten i att förstå regelverk och formaliteter gör det svårt för människor att utöva sin rätt till att överklaga beslut de inte är nöjda med. Här behöver det ske förändringar.

Men jag är glad och stolt över att ha fått möjlighet att hjälpa människor i den processen. Blir det kanske politiken nästa för mig?

Sandlåda istället för sakfrågor

Nu i stället börjar jag bli bestört av sandlådenivån i det jag hör och bevittnar — saker som det inte är min sak att bemöta men som visar att man prioriterar annat än att fokusera på att förstå skäl och syfte till allas överklagan, och innehållet i den.

Vore det inte bättre att prata om varför man tror att 20+ föräldrar tycker beslutet är så fel att man överklagar till förvaltningsrätten. Något står inte rätt till. Men vi får väl se vad förvaltningsrätten och media säger om sakfrågan.

Samtidigt nås jag också av personal som är anställda av staden och som inte vill uttala sig offentligt men ger oss sitt stöd och hejar på oss. Uppmuntran är jätteroligt men att yttrandefriheten verkar kvävd, och att den överhängande rädslan för repressalier om man säger något offentligt är uppenbar… det får mig att baxna.

Nyväckt kraft ur bestörtning

De här två novemberveckorna har faktiskt gjort mig så häpen över maktfullkomliga yttranden så till den grad att jag får sårig haka av att käken trillar ner i backen hela tiden.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Vår överklagan i förvaltningsrätten kommer inte gå obemärkt förbi. Och det kommer jag med största säkerhet inte heller göra i politikens Solna nästa år.

På återseende.

Uppdatering: Bild på 8-åringen när han lämnar in sin överklagan till förvaltningsrätten:

P.S. Om du vill läsa mer, och kanske hjälpa till att gräva ännu mer, i vårt fall med Fridhemsskolan i Solna — och komma med inspel — så gör du det enklast via fridhemsskolan.nu där du hittar länkar till material, mall för vår överklagan, och Facebook-gruppen. Välkommen, jag tror på öppen kommunikation.