En gaffel i vägen. Ska jag byta till engelska?

För 13 år sedan bloggade jag om XML, realtidsstatistik från svenska Mimer och Microsofts satsning på trådlös överföring av data för mobiltelefoner. Jag hade bloggat i två år på engelska och var redan hänförd av möjligheterna hos the information superhighway.

Jag visste förstås inte att jag bloggade utan det var då fortfarande dagbok på nätet. Hur som helst var jag internet-frälst och jag åkte bland annat på webbkonferensen Builder.com i New Orleans, arrangerad av CNet, och nätverkade med folk från Lycos, lyssnade på redan guru-etablerade Jakob Nielsen och vann en Palm III. På ett par år blev det för mig uppenbart vad jag ville jobba med: göra den här fantastiska skapelsen internet tillgänglig för alla.

Skärmdump från 1998 tack vare Wayback Machine:

Svängde till svenska

En viktig del i att nå ut med sitt budskap är självklart språket. Att jag 2005 bytte till svenska hängde mycket ihop med en svängning i mitt skrivande där jag gick mot att bli mer personlig och öppen kring mitt privatliv, en följd av att jag blev pappa.

Ganska snart efter att jag bytte till svenska ökade responsen hos mina läsare plötsligt, på ett positivt sätt. Förmodligen en kombination av språkbytet, självutlämnande texter och en större mognad och mottaglighet för mediet.

Men framför allt märkte jag hur jag nådde ut med min passion för internets möjligheter och blev efter ett par år igen mer fokuserad på webbstrategi och besökssiffrorna visade sitt gillande. Idag har axbom.se över 8 000 unika besökare per månad och jag är oerhört ödmjuk inför den återkoppling och uppskattning jag dagligen får.

Är engelska rätt väg?

Nu åker jag snart på konferens igen, denna gång till UXLx i Lissabon där jag bland annat träffar Kristina Halvorson, Don Norman och Stephen Anderson. Inspiration och nätverkande är viktiga drivkrafter för mig och vid dessa tillfällen blir jag därför bekymrat medveten om hur jag inte kan föra dialog med engelsk-talande kollegor via navet i min webbnärvaro: min egen sajt, där jag älskar att tycka till, lära ut och debattera om rätt sätt att lösa digitala designproblem.

Funderingen på att återgå till engelska lyfter samtidigt en mängd följdfrågor hos mig, eftersom jag redan insett att jag inte hinner underhålla två bloggar:

• Tappar jag läsare om jag byter till engelska – är det egentligen positivt att jag delger min kunskap på svenska?
• Ska jag byta helt och abrupt eller kan jag kombinera engelska och svenska på samma blogg?
• Kan jag bibehålla gensvaret jag får eller blir bloggen mer anonym på engelska? Är det bara en egocentrisk jakt på uppmärksamhtet?
• Om jag verkligen når ut med en engelsk blogg, kan det innebära att jag kan bredda mitt nätverk och få mer dialog med de som sätter agendan i branschen?
• Vilka alternativ finns för att åstadkomma det jag nog egentligen vill:
  • Vinna mark utomlands och kunna ta fler internationella uppdrag.
  • Föra en öppen dialog kring användarcentrerad design med större delar av världen och få en chans att påverka mer.

Vissa saker vet jag att jag måste skriva om på svenska: eftersom jag ägnar mycket av min vakna tid åt att fundera kring webbformulär så vet jag till exempel att det finns många specifika utmaningar i den svenska kulturen kring exempelvis personnummer, betalningsalternativ och hur man formulerar instruktioner.

Men jag borde insett långt tidigare att språkfrågan förstås bör dryftas just här. Vad tycker du? Engelska eller svenska?