Om jag misshandlar dig, tar du illa upp?
Våld. Hat. Hot. Misshandel. Så mycket mer en del av vardagens samhälle, här i Sverige, än de flesta vill erkänna. Antingen rättfärdigar vi det med kryptiska uttalanden om att förövaren också har varit utsatt, eller att offret på något sätt förtjänar det. Eller så blundar vi och tänker, “det är ju inte så farligt…” eller till och med: “De kan hantera det, de är starka”.
Det kan aldrig rättfärdigas.
Det måste kunna ta slut. Vi måste tänka att vi aktivt kan göra något. Lyfta upp det till ytan. Och viktigast av allt: Börja agera.
Vi pratar alltför lite om den verbala misshandeln som pågår varje dag, ofta i små doser på nätet, som ibland eskalerar bortom något med ens en tillstymmelse till självbehärskning.
Filmen inför kvällens program i Uppdrag Granskning behövs, den chockade mig, gjorde mig ledsen och upprörd. Jag är tacksam för att dessa kvinnor gör detta tillsammans, synliggör dessa monster i vår vardag. Se hela om du kan:
Men, vem är de?
Man undrar hela tiden vilka det är. Vem är de här människorna som tar sig tid att verbalt misshandla och skrämma livskraften ur andra?
Sanningen är alltid värre än vi tror. Det är vanliga människor, föräldrar, brorsor, kollegor på jobbet. Människor med selektiv empati, människor som är trasiga. Människor som ibland väljer att vara monster.
Anita Sarkeesian är en av alla kvinnor som utsatts för grov verbal misshandel över nätet efter att ha försökt adressera objektifieringen av kvinnor i spel. Förra året valde hon att tala på TEDxWomen om sina erfarenheter. Det är en stark berättelse som berättar mer om hur förövarna har en total oförmåga att se att de påverkar riktiga människor. De ser det som ett spel…
Se den och se hur Sarkeesian känner sig segerviss till slut.
Tårar, ilska, analys
Många i Sverige kommer gråta idag när vi ser programmet Män som näthatar kvinnor i Uppdrag granskning. Många av igenkännande, många av skam för att det är så här.
Många kommer vilja slå tillbaka.
Men hur slår man tillbaka utan att själv reagera med ryggraden i ren och skär ilska. Vi måste börja ta i det här. Börja lyfta på stenar. Prata och sätta in åtgärder.
Om du är en person som verbalt har misshandlat någon på nätet, och kan tänka dig att berätta för en så’n som jag… ta gärna kontakt med mig. Jag vill intervjua dig. Jag behöver förstå. Det är först när vi börjar engagera oss och förstå som vi kan förändra.
Vi måste förstå knuten för att lösa upp den. Det är hög tid.
Länkar
Många har bloggat i det här ämnet i dagarna, det finns så mycket att bearbeta – och det måste göras. Läs:
- Brit Stakston: Abdikerande vuxna stort problem för nätutvecklingen
- Fredrik Wass: Dags att visa digitalt civilkurage
- Helen Alfvegren: Kvinnor skulle aldrig utsätta män för det män utsätter kvinnor för
- Jennifer Bark: Störd, berörd och förtvivlad: Män som näthatar kvinnor
- Lotta Holmström: Kvinnohatet på nätet
- Magnus Höij: Näthatet – bortom förnuftet
- Sarah Larsson Bernhardt: Jag hoppas att någon knullar sönder dig med ett baseballträ
