Nyfikenhet är en av de egenskaper som föder vår intelligens som människor. Nyfikenheten bidrar till vår utvecklingstakt, vår kunskapsnivå och vår förmåga att anpassa oss till nya situationer.

Men även om vi föds nyfikna är det långt ifrån alla som med åren bibehåller vanorna att utforska, lära sig och upptäcka. Nyfikenheten är inte något vi med självklarhet kan plocka fram, utan är en mental muskel som förtvinar om den inte får regelbunden träning.

Tänk dig att du är på en bjudning där du träffar en person du inte känner. Låt oss kalla henne Miriam. Din nyfikenhet vägleder dig i ditt bemötande av henne. Tre primära typer av nyfikenhet är framträdande, som de beskrivs i boken Curious av Ian Leslie:

  1. Diversiv nyfikenhet (diversive curiosity). Den vanligaste och mest utbredda nyfikenheten på allt nytt är det som med stor sannolikhet får dig att fråga Miriam vad hon jobbar med. Diversiv nyfikenhet får dig att vilja utforska nya platser, människor och saker.
  2. Epistemisk nyfikenhet (epistemic curiosity). Den nyfikenhet som får dig att vilja gå på djupet och lära dig allt om ett visst ämne. Den nyfikenheten kanske får dig att gå vidare och fråga din Miriam hur hon utför sitt jobb och vilken typ av kompetens som krävs. Det här är medvetet, hårt jobb för att skapa förståelse men också den nyfikenhet som ger dig mest tillbaka.
  3. Empatisk nyfikenhet (empathic curiosity). När du vill förstå människan bakom, hennes känslor och tankar, så ställer du frågan varför Miriam arbetar med det hon gör.

Den första typen, diversiv nyfikenhet, är en förutsättning för de andra två. Den epistemiska nyfikenheten är den som skapar en ny drivkraft, något som leder till djupt lärande och nya insikter. Den empatiska nyfikenheten kompletterar den epistemiska, och bjuder in oss att söka svårfångade svar tillsammans med andra.

I en värld där Google ger oss svar på sekunden, där vi får till oss information om och från våra bekantskaper på löpande band så tillfredställs vår diversiva nyfikenhet en masse. Vad vi än undrar finns svar. Men incitamenten för att gräva mer, att verkligen förstå en företeelse på djupet, får stå åt sidan när vi hela tiden tillfredställer nyfikenheten med enkla svar. Det blir kortsiktiga belöningar men det fungerar eftersom det ideligen finns belöningar runt hörnet, eller bakom nästa klick.

I stället för att nöja mig med de pussel som är typiska för diversiv nyfikenhet vill jag under 2016 fortsätta att gräva mer i mysterier. Pussel är utmaningarna där det finns ett tydligt svar som du förnöjt kan luta dig tillbaka och glädjas åt när du väl har det. Tänk korsord. Även det vi kallar mysterieböcker kan betraktas som pussel… du får reda på vem som gjorde det i slutet av boken.

Det jag här åsyftar med mysterier är de frågeställningar som inte har några definitiva svar — som kräver att du reflekterar över saker och tings förhållanden – din nyfikenhet är engagerad men aldrig mättad. Hjärnan och mänskliga relationer är områden som jag brinner för, men jag vet också att jag vill lära mig mer om kroppen för att öppna luckorna till fler insikter. En gåta jag till exempel gärna gräver i – och tusentals innan mig redan gjort – är varför vi människor brottas så mycket med vår förmåga att utföra det vi själva tror oss veta är bäst för oss.

För att lyckas med min ambition kommer jag att läsa mer böcker under 2016. En minsta nivå är två böcker i månaden, en roman och en faktabok. Jag kommer återgå till att skriva mer djuplodande, vilket tillåter mig att reflektera över det jag läser. Jag kommer boka in och ta längre pauser för reflektion och meditation – pauser som bland annat hjälper mig göra vägval innan jag springer för långt i fel riktning. I min nya roll som professionell coach kommer jag dessutom under året att komma nära inpå människor som jag ännu inte känner, något som jag är oerhört tacksam och ödmjuk inför.

Jag kanske inte kommer ur 2016 med mängder av svar men jag kommer vara så oerhört mer insiktsfull om allt det jag vet så lite om.

Gott nytt år vänner. Tack för att ni läser.