Onsdagen den 4 juni var sista dagen för över hundra instanser att lämna in remissvar gällande SOU 2025:12, även känt som AI-kommissionens Färdplan för Sverige. I ett av svaren tog en ny aktör till orda: Folkets AI-kommission är ett nystartat nätverk som vill att medborgare bereds mycket mer delaktighet och inflytande över ambitionerna att forma framtiden med ny teknik. Det handlar om teknik som vi alla förväntas använda. När vi inte alla också utsätts för den.

Folkets AI-kommission vill belysa hur det inte finns neutrala verktyg och att tekniken påverkar såväl maktstrukturer som individens möjligheter.  När Färdplan för Sverige poängterar att införandet av "AI" i samhället blir systemövergripande borde det kännas igen som en signal som manar till lugn, och att skärpa till processerna, inte som ett startskott till att jaga upp sig och springa snabbare. Det är tecken på att ett brett och djuplodande demokratiarbete måste till innan riktningen stakas ut. Vart vill vi? Vem blir inte lyssnad på? Vem har mest att förlora?

Det stod alltså systemövergripande.

Som en av skribenterna bakom remissvaret från Folkets AI-kommission ligger etikfrågorna helt naturligt nära mitt hjärta. Men det finns också ett övergripande politiskt ansvar att granska gällande det arbete som nu sker inom ”AI” och digitalisering i Sverige:  

  1. Bråttom-budskapet är ett jätteproblem, som regelmässigt förbiser de mest utsatta.
  2. Stora pengabelopp, utan redovisade beräkningar eller uppföljningar, används vidlyftigt för att måla upp en ”sanning” om stora förtjänster att hämta i framtiden.
  3. Systemen kräver oerhört mycket persondata och personskapad data, som i sin tur skapar en enorm påverkan på integritets- och säkerhetsfrågor.

I ett land där tveksamma stora projekt inom digitalisering av offentlig sektor avlöst varandra, under decennier, finns skäl till mer ödmjukhet. Jag ryser av tanken på att medborgare tveklöst förväntas välkomna en tidvåg av löst definierad ”artificiell intelligens” som ska skölja över hela samhället – med all den underliggande data om människor som den måste uppsluka för att få kraft. Att som medborgare kunna backa och säga ifrån och bli hörd, på ett rättssäkert sätt, är vitalt för ett demokratiskt samhälle. Det  förfarandet måste vara på plats långt innan vågen är ett faktum.

Jag har älskat digital teknik sedan jag fick min första dator 1982. Jag vet också att samma teknik bär på många dolda kostnader och kan skada osynligt. Och bara blir, just det, mer systemövergripande. Jag vet att makthavare lyckas ducka ansvar genom att gömma sig bakom retorik om självständiga system, och oförutsägbara ”buggar”. Detta duckande av ansvar riskerar växa till helt nya proportioner när ännu mer förmänskligande av maskiner står på agendan. ”Det var inte vi, det var Tilda. Du vet… datorn.”

Jag må ha mina dubier om specifika delar av de många olika tekniska förmågor som får ta plats under ”AI”-paraplyet, men det är inte där min största oro ligger. Det jag är mest rädd för, det är människosynen. Synen på människan som en samling siffror att göra beräkningar på för avgöra tillgång till samhället. Vad kan gå fel?

Folkets AI-kommission – logotyp

Välkommen att läsa remissvaret från Folkets AI-kommission och se vilka stjärnor jag haft förmånen att samarbeta med. Om du instämmer i våra observationer, perspektiv och resonemang finns möjligheten att skriva under med ditt eget namn. Det har många andra redan gjort.

Det här är startskottet. Nu vill vi bygga ett allt större nätverk. Dela gärna vidare remissvaret.

Läs remissvaret

Andra remissvar

Jag lägger länkar här till fler remissvar och håller listan uppdaterad. Det är bra att se hur andra tänker (eller inte) kring jämlikhet, demokrati och mänskliga rättigheter – och vilken tilltro de har till tekniken.