Top Gun ur föräldraperspektiv

På tåget mellan Karlstad och Stockholm igår kollade jag på Top Gun för minst 37:e gången i mitt liv. Vi har alla våra små pinsamma preferenser 😉

Saken är den att det säkert var tio år sedan jag såg filmen senast och sedan dess har jag blivit förälder. Hela mitt fokus och känsloengagemang i filmen förflyttades från fängslande flygscener och obligatoriska sexscener till det barn som är med i endast tre scener och som aldrig säger ett ord: Han kramar sin far när han och modern (Meg Ryan) anländer för att hälsa på pappan (Goose, spelad av Anthony Edwards), han sitter på pianot som hans far går loss på med Great Balls of Fire och han sitter tyst i en fåtölj en bit från sin mor sedan pappan förolyckats.

Jag kunde inte släppa pojken med min tårögda blick – ja, jag kan ju handlingen hyfsat bra 😉 – och insåg att för tio år sedan så vet jag inte ens om jag noterade att pojken var med i dessa scener.

Få Pers nyhetsbrev

Utkanten av digital etik är ett månatligt nyhetsbrev som belyser exempel på skadlig teknik och lär digitala kreatörer hur man bygger för universellt välmående.

Ange e-postadress