STIMDI:s stora pris och mina anteckningar om etik

Torsdagen den 10 november firades World Usability Day runt om i världen. I Stockholm arrangerade STIMDI, Sveriges tvärvetenskapliga intresseförening för människa-dator interaktion, en temakväll med fokus på hållbarhet. Jag var inbjuden att tala om etik, baserat på att jag det senaste året fokuserat en hel del på det etiska ansvaret hos utförare i UX-branschen. Två minuter efter att jag gick av scenen efter att ha levererat flera personliga reflektioner och även viss kritik mot branschen, tilldelades jag STIMDI:s stora pris. Det var minst sagt en känslofylld kväll som avslut på en omtumlande vecka där Donald Trump tagit hem segern i USA:s presidentval och tidningen Science rapporterat om att det kan var för sent att bromsa klimatförändringarna.

Så här lyder juryns motivering:

Per har som mångårig och uppskattad UX-are, föreläsare och poddare bidragit till att öka medvetenheten om god användbarhet. Han har också delat med sig av sin erfarenhet genom att delta som mentor i STIMDI:s mentorprogram. Med sin bakgrund i medie- och kommunikationsvetenskap har han ständigt hittat nya sätt att kommunicera UX, vilket är helt i enlighet med STIMDI:s ambitioner.

Jag blev oerhört rörd av motiveringen, av framför allt två anledningar:

1. Det blev så uppenbart hur sedd jag är. Jag må vara en väldigt aktiv person inom sociala medier, inom bloggosfären och visst föreläser jag och poddar, men det betyder inte att jag alltid har världens bästa självförtroende. Jag har en oerhörd drivkraft, det kan jag inte förneka, men även jag har ett skriande behov av att få bekräftelse, positiv återkoppling och glada tillrop. Att få ett så här starkt kvitto på att andra har inblick i bredden av allt jag gör och producerar ger mig bränsle och kraft att fortsätta vara den jag är. Jag drivs av att göra skillnad; utan återkopplingen har jag ingen aning om huruvida jag gör det – och fylls ganska snabbt av det där tvivlet som är så mänskligt. Och jag påminns återigen om hur viktigt det är att regelbundet visa tacksamhet gentemot andra.
2. De fyra orden, “nya sätt att kommunicera”, gick rakt in i mitt hjärta. Det är just det jag själv vill ta fasta på och jag blev genuint gripen av att den formuleringen finns med. Hela mitt liv har handlat om lärande och att aldrig vara färdig med lärandet. Det är viktigt för mig att ideligen ifrågasätta det jag föresätter mig och hela tiden förändra och förbättra mitt arbetssätt. Att jag nu får kvitto på att jag lyckas hjälpa andra att förstå och vidareutveckla definitioner som vi annars riskerar att ta för givet är innerligt tillfredsställande. För mig som ständig tvivlare hjälper det också till att stanna upp en stund och fira en framgång – något som jag alltför sällan ger mig själv tid att göra.

Till STIMDI:s styrelse vill jag säga tack från djupet av mitt hjärta. Jag blev rejält överraskad i stunden. Skissböckerna och staffliet kommer användas flitigt. Diplomet kommer att pryda bästa plats på väggen i min studio.

Tack även till Claremont och  SEB som sponsrade kvällen och Bouvet som stod för efterfesten.

Och du, är du i branschen är det dags att överväga ett medlemskap i STIMDI.

Min tirad om etik

Här delger jag alla mina anteckningar inför min tirad om etik på World Usability Day.

Tirad? Ja, många idag är nog mer bekanta med det engelska ordet “rant” men jag försöker ofta hitta vackra svenska ord som klingar mer rytmiskt när jag arbetar med en svensk orddräkt. Kanske ännu mer dekorativt är synonymen ordsvall; jag var ju egentligen inte upprörd på det sätt som man kan läsa in i ordet tirad.

I det som nog var ett ordsvall mer än en föreläsning sammanflätar jag mina erfarenheter och tankar om arbetssätt inom UX med hjälp flera berättelser som jag sedan försöker knyta ihop till något sammanhängande. När jag stod på scenen i torsdags var det också viktigt för mig att göra det utan bilder. Att försöka knyta kontakt med publiken utan bilder som distraktion* var för mig ett eget experiment i hur närvaro med publiken påverkar mottagandet av mitt budskap. Jag har ännu inte fått återkopplingen som kan hjälpa mig avgöra hur publiken kände men för mig personligen gav det en förnimmelse av personligt utlämnande och ökad samhörighet med alla i rummet; jag fick en stark känsla av att beröra på ett nytt sätt, vilket är något jag definitivt kommer vilja jobba mer med i framtida föreläsningar.

*Distraktion? Självklart kan bilder också stärka budskap. I just det här fallet tror jag bara att de inte skulle gjort det.

Uppdatering 2019-09-20. Jag har flyttat anteckningarna till ett eget inlägg som jag kallar Design som lyssnar till hela människan.