Koka makaroner
Igår tog jag mig för att läsa Koka makaroner av Johan Nilsson som legat hemma på nattduksbordet och samlat damm en längre tid.
Bokens närvaro har retat mig lite, eftersom den kom ut under en tid när jag själv hade allvarliga funderingar på att skriva en pappabok – ett projekt som ännu inte nått fram. Lustigt hur jag kan känna mig förnärmad av en bok som påminner mig om mina egna tillkortakommanden.
Men saken är den att boken är riktigt, riktigt bra och väl värd att läsas. Johan skriver enkelt, träffsäkert och rymmer en hel värld av känslostormar och barnfunderingar i konstnärligt målande stycken.
I Koka makaroner visar Johan Nilsson också upp – med övertygande insiktsfullhet – sina reflektioner kring manligt och kvinnligt föräldraskap, omvärldens reaktioner på hemmapappor, att göra karriär och att umgås med kompisar som inte har barn.
Boken handlar om att få barn första gången och trots att jag nyligen fått min andra bebis så går alla mina tankar och jämförelser till min första son – då när allt var så nytt. Boken blir egentligen en riktigt kul nostalgitripp till hur livet var som nyckläckt förälder.