Material som tillhör och kompletterar min presentation på Internetdagarna den 25 november.

💡
Fokusområde: Digital delaktighet
Session: Digital transformation med nya perspektiv – makt, konst och omtänksam innovation.
Spårledare: Terese Raymond, Digidel
Moderator: Johanna Koljonen, medieanalytiker, författare och upplevelsedesigner

» Läs en kort sammanfattning av presentationen.

Presentationsbilder

Ladda ner

Samtliga bilder i PDF-format.

Bildkällor

🎨
Majoriteten av illustrationer är köpta hos Freepik, där alla sökningar görs med inställningen 'Exclude AI'. Den lilla hjärnan med armar och ben är ett koncept av illustratören @catalyststuff som ritar dessa i vektorgrafik. Flera av bilderna med små levande hjärnor är anpassade för denna presentation i mjukvaran Sketch av Per Axbom. Och flera detaljer är ritade direkt i Keynote av Per.

Sammanfattning

Med utgångspunkt i teorin om ego depletion, på svenska egotömning, beskriver jag kostnaden av att tvingas aktivera hjärnan för vardagliga aktiviteter. Genom att möta många hinder efter varandra försämras vår förmåga att ta bra och genomtänkta beslut. Jag använder sedan fenomenet med smarta lampor för att förklara hur digitalisering kan öka antalet mikrobeslut och orosmoment som man som människa utsätts för under en dag, för något så enkelt som att tända och släcka lampor.

Exemplet med smarta lampor illustrerar den komplexitet som uppstår när vi försöker effektivisera och förenkla. I många fall blir det tvärtom. Men vi ökar också klyftor mellan de som vill ha det nya och de som motvilligt tvingas på det.

Områden som tas upp:

  • Ett beroende till internet och wi-fi för lampornas funktion, som innebär ökad sårbarhet.
  • En maktobalans när en eller ett fåtal personer i ett hushåll har admin-kontroll.
  • En oförmåga att överblicka vilken information som sparas och var, och vem som har tillgång till den.
  • Ett breddat behov av olika typer av kompetenser för att hantera och felsöka hushållets ljuskällor.
  • En ökad risk för missbruk, kopplat till våld i nära relation.
  • En ökad risk för intrång av obehöriga.
  • Nya utmaningar i form av knappar som kan tappas bort, samtidigt som originalknapparna finns kvar i olika varianter.
  • Oförutsägbarhet när lamporna inte beter sig som förväntat… är det en gammal regel, teknisktrul, en bugg, ett intrång eller en tidigare boende som spökar?
  • Fler och fler köp av tilläggsprodukter, appar, med mera utan att bli riktigt klar, där alla extra enheter ytterligare ökar komplexiteten. Ibland utökar vi också med andra system som inte är kompatibla, för att de är billigare men kan också vara från obskyra tillverkare.

Även om det här är ett exempel från det privata hemmet finns motsvarande problem hos företag och organisationer. Vi satsar på effektivitet, förenklingar, gemenskap och säkerhet men får inte sällan helt motsatta effekter. Det blir tvärtom.

Ett grundproblem är att den snäva krets som bygger de stora digitala tjänsterna i mångt och mycket är monokulturell. Det görs många antaganden om vad som är rimligt och önskvärt för andra människor. Andra människor kan ha behov, befinna sig i sammanhang och ha målsättningar som är svåra att förstå om man inte själv besitter samma erfarenheter.

Om innovation leder till att många människor mår sämre, kan vi verkligen kalla det innovation?

Det finns människor som baserat på egna upplevelser och livserfarenhet är experter på utanförskap och diskriminering. Att låta dessa experter komma till tals och bli mer involverade i arbetet med att ta fram samhällets digitala tjänster är nyckeln till att bygga tjänster som faktiskt är till hjälp och skyddar alla, inte bara målgrupperna som påminner mest om de som bygger tjänsterna.

Omtanke kräver att vi tänker om, att vi förstår att våra antaganden ofta är fel… att vi måste vara beredda på att omvärdera vår tolkning av andras behov, och att vi inte bara lyssnar utan också involverar en större mångfald av röster i utvecklingen.

Vi måste också bli bättre på att respektera ett nej, och ge tillräckligt mycket information för att människor ska kunna avgöra om användningen av en tjänst hjälper eller stjälper deras målsättningar.

Att bygga nya tjänster är en maktutövning. Ett sätt att se på det är att man introducerar en ny art i ett befintligt ekosystem där man inte alls vet hur det påverkar allt liv i det ekosystemet. Att ta ansvar för vårt agerande innebär att vi måste vi kartlägga denna påverkan och motverka den potentiella skada vår "nya art" orsakar.

Tillsammans med deltagarna som påverkas av vår tjänst kan vi bättre förstå om skadan är för stor eller införandet blir för riskfyllt. Och vilken information deltagarna behöver för att ta informerade och trygga beslut.

Omtanke är när man tillåter att användare säger nej till tjänsten för sitt eget välbefinnandes skull. Och förstår att det är en framgång för alla när de gör det.

Referensmaterial och artiklar

Egots utarmningsteori: Finns det begränsade mentala resurser? Maestrovirtuale.com
Vetenskap, utbildning, kultur och livsstil

Böcker

Relaterade föreläsningar och podd-avsnitt

AI and Human Rights
Content for Raoul Wallenberg Talk on AI and Human Rights. Full transcript, slidedeck and references.
Det osynliga problemet med sagolika användar­upplevelser
Baserat på mitt blixttal på UX Open 2015 [http://2015.uxopen.se/]. Bilder på Slideshare [http://www.slideshare.net/axbom/det-osynliga-problemet-med-sagolika-anvndarupplevelser] . Finns också på engelska [http://axbom.com/fairytale-ux]. Här ser du en inspelad, uppdaterad version av den här föreläsningen: Det var en gång, i landet Bekymmersfri, en liten flicka
AI-ansvar i en hajpad värld
Det är aldrig så lätt att bli lurad som under en pågående hajp. Det är mars 2023 och vi är mitt i den. Det är sällan jag sett så många anamma en helt ny experimentell lösning med så lite ifrågasättande. Just i detta nu är det oerhört viktigt att skaka

Kolla också in

Imagination Playbook