Hej då algoritm

Vinkar hej då till Twitter, LinkedIn, et al.

En panda surfar bort från en explosion i vatten med hajar, mot en grön ö med en stor ek och blommor.

Jag säger adjö till algoritm-baserade sociala medier. Och jag planerar inte att återvända.

Anledningen till att jag säger 'algoritm-baserat' är på grund av det uppenbara med att min uppmärksamhet i oroväckande utsträckning styrs av proprietär kod. Koden är inte förutsägbar och den är designad för att stjäla och hålla kvar uppmärksamhet. Den stjäl denna uppmärksamhet genom utnyttjandet av användarskapat innehåll, användandet av det för att framkalla starka otyglade känslor samt illusionen av relevans och gillande via siffror.

Sättet som algoritmbaserade sociala medier fungerar på  innebär också att människor gång på gång försöker styra den svårfångade algoritmen. För att bli sedda. För att marknadsföra sig. För bekräftelse. Trots att man inte förstår algoritmen fullt ut är ord, bilder, filmer och andra tekniker utformade för att maximera synlighet. För antalet följare garanterar inte längre någon som helst publik. Till förfång för tillgängligheten är bilder och länkar ofta "strategiskt" utformade för att maximera visningar snarare än att göra dem lätta att hitta, förstå och aktivera.

Och allt detta är per design. Som Kara Swisher gillar att formulera det: "Enragement equals engagement." Ungefär: att göra människor rasande skapar engagemang.

Nya beteenden blir normaliserade

Gränser för vad som är okej att göra för att synas tänjs hela tiden på. I desperata försök att göra sitt eget innehåll mer framträdande skickar människor privata meddelanden och ber och uppmanar andra att gilla och dela. Företag och organisationer, i djärva exempel på maktmissbruk, ber anställda att lyfta verksamhetsrelaterat innehåll på sociala medier i sina privata ytor och flöden.

Som grädde på moset sker allt detta medan användarna själva ger bort sitt eget innehåll till kommersiella företag att göra med som de vill i deras strävan efter mer uppmärksamhet. Och komplexiteten i algoritmerna är nu ofta så ingrodd att få människor som även arbetar på dessa privata företag kan förutsäga hur data samlas in, används och påverkar användarnas liv och samhället i stort.

När man tar ett steg tillbaka och ser på spelplanen i ett algoritmstyrt samhälle, och hur det påverkar människor, är synen absurd. Det är inte inkluderande, det är inte rättvist och det tar inte på något sätt hänsyn till mänskligt välbefinnande.

Motsatsen till mina mål

Faktum är att många av dessa saker är raka motsatsen till vad jag vill arbeta för. De strider mot mina värderingar. Eftersom jag är privilegierad nog att kunna göra det, avlägsnar jag mitt bifall till sakernas tillstånd genom att lämna. Men det skulle också vara ett privilegium att stanna kvar och ignorera problemen.

Självklart är jag medveten om ironin. Jag har själv ofta använt dessa plattformar för att boosta min egen röst, för att synas och skapa ett igenkännbart varumärke. Jag kan bara beklaga att jag har deltagit på detta sätt. Mitt eget deltagande har  gynnat och matat jättarnas tillväxt.

Men samtidigt som jag rör mig framåt så återvänder jag också till något som redan fanns. Jag var i början av 2000-talet väldigt involverad i det som var en mer öppen form av lärande och att växa tillsammans, bland annat bloggosfären. I skrivandet, delningar, pingbacks (föregångare till Webmention) och en mängd olika delningsplattformar växte unika gemenskaper som var nyfikna på att lära sig av varandra.

Kurskorrigerande

Min närvaro på webben kommer att fortsätta enligt dessa "gamla" manér. Genom öppen teknik, genom RSS-flöden, genom Fediverse och W3Cs ActivityPub-standard. Det är inte perfekt. Men det är oberoende och ger oerhörd makt tillbaka till människorna som deltar. I mitt fall ger det verkligen också en överväldigande känsla av lättnad.

Jag började på en väg för nästan femton år sedan och och det tog mig lite för lång tid att inse hur jag vilseleddes, när plattformar oundvikligen växte till övervaknings- och påverkansmaskiner. Men nu håller jag på att kurskorrigera och hitta tillbaka mot en väg jag tror på.

Är jag orolig? Kanske något. Det sägs att denna närvaro på stora tekniska plattformar krävs om du är en småföretagare. Jag tror inte att det är så längre.

Är jag ledsen? Mest med tanke på de fantastiska människor vars tankar och idéer och visdomar jag sannolikt kommer att gå miste om. Men jag ser också mig själv njuta av tanken på att konsumera kronologiskt innehåll från utvalda källor i min RSS-läsare och på Mastodon. Innehåll och människor som jag har saknat länge. All uppmärksamhet riktat åt ett håll betyder att något annat får mindre. Jag ser fram emot bättre kontroll över vem och vad som får min.

Och nu då?

Om du är villig att ära mig med din uppmärksamhet kan du fortfarande konsumera mitt innehåll här på mina bloggar och via nyhetsbrevet . Jag finns även tillgänglig på e-post. Du kanske känner till e-post. Det är som direktmeddelanden, men du kan skicka ett meddelande till vem som helst oavsett vilken e-postplattform de använder ;)

Mitt innehåll är mer öppet och tillgängligt än det skulle vara på en privat plattform bakom en inloggning. Ironiskt nog, som webben fungerar idag, kan det då för många bli svårare att hitta.

Om du väljer att inte följa mitt innehåll tar jag självklart inte illa upp, utan du får av mig den uppriktiga respekten för att du väljer det som får dig att må bättre. Bara du själv vet vad.

Ta hand om dig. På riktigt. Det finns några profitörer där ute som jobbar hårt för att dra nytta av ditt hängivna deltagande, producerade innehåll och personliga data. Jag dömer dig inte vilken väg du än väljer framåt. Vi är alla i olika situationer och sammanhang, och jag har ingen möjlighet att veta den fulla omfattningen av ditt. Till slut, i mitt fall, var det mitt eget samvete som fick avgöra.


Länkar för den som vill prova något annorlunda

Få Pers nyhetsbrev

Utkanten av digital etik är ett månatligt nyhetsbrev som belyser exempel på skadlig teknik och lär digitala kreatörer hur man bygger för universellt välmående.

Ange e-postadress