Försäkringsberoende

Det är babyboom och försäkringsbolagen är aldrig sena med att sätta vår osäkerhet i främsta rummet och erbjuda barnförsäkringar eftersom “övrigt skydd är så dåligt”.

Trygg-Hansa har affischer på stan, ni vet:

Gravid?

Vi har två försäkringar för dig. Den ena är gratis

och vi fick hem ett brev från Länsförsäkringar i veckan som erbjuder skydd även mot medfödda fel – något som jag i och för sig inte sett förut.

Så förutom det bidragsberoende som lägger sig som ett apatiskt täcke över vår självständighet börjar det kännas lite som att ett försäkringsberoende, en kommersiell kraft som livnär sig på våra värsta farhågor, krafsar åt sig det sista av förmågan att styra sitt eget liv.

För vem kan väl neka till att teckna en försäkring för det barn som är det dyraste man har?

Så när vi förr hade släkt och nära vänner som vår viktigaste försäkring för välmående, trygghet och långsiktighet flyttar vi nu allt längre från familjen, frigör oss och sätter in gamlingarna på hemmet så snart vi kan, och köper sedan försäkringar för att skydda våra ägodelar och nära och kära. Det teoretiska syftet är att bli mer självständiga.

Blir det inte precis tvärtom?