Den tredje webben, av tante

En översättning till svenska av en populär text författad av tante, om Web3 och dess utmaningar.

Illustration of rabbit in 8-bit style, standing above 3 blocks connected by a line.
🖋️
Av tante <tante@tante.cc>
Version 1.2
Datum: 4 februari 2022
Licens: CC-BY-SA 4.0
Svensk översättning och illustrationer: Per Axbom
Tantes blogg.

Introduktion

Jag hade hoppats att jag inte skulle behöva skriva den här uppsatsen, att blockkedjor och NFT och allt det där bara skulle försvinna och bli ett kapitel i en bok om udda ekonomiska bedrägerier. Men om 2021 lärde oss något så är det att vi inte kan ha fina saker. Så nu sitter vi här.

Du är här för att du på något sätt är intresserad av vad "Web3" eller "NFT" handlar om. Kanske har någon gett dig den här länken, kanske följer du mig någonstans. I det här dokumentet ska jag försöka förklara vad dessa begrepp betyder, vilka idéer och politik de bygger på och vad jag tycker om dem. Jag kommer att göra mitt bästa för att representera Web3/NFT-idéerna så rättvist som möjligt, men för öppenhetens skull bör jag notera att jag inte är ett fan.

Så varför skulle du lyssna på mig? Vilka är mina "meriter"? Jag är datavetare och har arbetat inom IT i många år nu med projekt som programmerare och jag har konceptualiserat och drivit stora automations- och IT-transformationsprojekt för diverse kunder. Jag har massor av erfarenhet inte bara av mjukvara utan även kombinationer av hårdvara och mjukvara samt av att utforma de sociala och organisatoriska processerna kring mjukvarusystemen i fråga. Jag har varit expert för den tyska Förbundsdagen på ämnet blockkedjor och deras värde och reglering. Jag har också skrivit ganska omfattande om dem för olika publikationer och har kommenterat hela blockchain/web3-rörelsen offentligt i princip sedan den började samla kraft. Jag äger ingen form av kryptovaluta.

Vem är detta för

Denna text är avsedd för en allmän publik. För alla som vill veta vad allt väsen handlar om och varför de borde bry sig. Alla konstnärer som hört att NFT är framtiden för konsten och alla gamers som hört samma sak om videospel. För alla som fått en föreläsning om hur webbens framtid skulle byggas på denna nya teknik som känns svår att greppa. För alla som bombarderas med investeringsmöjligheter i NFT som låter alldeles för bra för att vara sanna.

Det är därför jag kommer att gå igenom några saker som du kanske redan har hört talas om eller känner till. Jag kommer att förklara vissa tekniska aspekter bara för att vara säker på att alla är på samma sida. Avsnittsrubrikerna bör dock tillåta dig att hoppa över de delar du inte behöver läsa. Det här dokumentet är avsett att täcka in det mesta du behöver veta - med några tillagda kommentarer och tankar från min sida. Men jag kommer att vara transparent med vad som är åsikt och vad som bara är ett försök att beskriva saker som de är.

Jag försökte ge avsnitten mycket beskrivande rubriker så att du kan hoppa till de delar du tycker är mest intressanta. Detta dokument är också ett levande dokument* vilket innebär att det kan finnas uppdateringar om behovet skulle uppstå. Det finns en versionstagg överst i dokumentet.

Så låt oss dyka in.

*Det senaste originalet på engelska hittar du alltid på web3.tante.cc

Lite av webbens historia

Tim Berners-Lee myntade begreppet World Wide Web 1990 och byggde grunden till vad som nu ses som "Web 1.0" (och fortfarande känns igen i de flesta tekniker vi använder idag på Internet). Web 1.0 var fortfarande ett mycket nischat fenomen med mycket begränsade former av visuell uttrycksfullhet och designmöjligheter. Det var väldigt fokuserat på att tillåta människor (mest forskare) att publicera om sitt arbete, men personer med tillgång (mestadels folk på universitet) kom snabbt in i det och började ha webbsidor om sina diverse intressen, webbsidor som experimenterade med formatet som konstnärligt material, med mera.

Men det var fortfarande ganska svårt att publicera på webben. Du behövde känna till, eller åtminstone rudimentärt förstå, mycket av tekniken och uppmärkningen (språket som sidorna byggs med) för att producera allt som folk skulle kunna se och använda. Tillgång till "webbutrymme" som kunde vara värd för dina data var också vanligtvis begränsad till personer som arbetade på universitet, och studenter. Det tog ett tag innan andra leverantörer tillkom. I mitten av 1990-talet skapades de första nätbutikerna och kommersialiseringen av Internet startade.

1999 myntades begreppet "Web 2.0". Det här var inte en distinkt uppdatering som om du skulle uppdatera en programvara på din dator, utan snarare utkristalliseringen av många olika sociala och tekniska utvecklingar som sammanfattades under det paraplybegreppet. Web 2.0 definierades av enklare tillgång till publicering med visuella verktyg som gjorde att du kunde skapa en webbplats utan att känna till en massa teknik. Det är därför det också kallades för "den sociala webben" eller "deltagande webben". Framsteg inom tekniken gjorde det billigt (eller gratis genom annonsering) att ha ett eget webbutrymme som du kunde använda för att bygga en gemenskap med kamrater. Webbforum var en stor grej, bloggar hade sin storhetstid med nätverk av bloggar som skrev och kommenterade varandras arbete och knöt kontakter som ibland varar än idag. Web 2.0 är också det som gav oss många av de stora plattformarna vi känner till idag: Facebook/Meta existerar enbart på grund av den utvecklingen mot användargenererat innehåll och även om Google (sökmotorn) kunde ha levt vidare i enklare Web1.0-världar så är Googles aktuella produktflora också starkt kopplad till data som dess användare antingen själva explicit bidrar med eller bidrar med genom användning.

Nästan som ett direkt svar på termen Web 2.0 utvecklades idén om en "Web 3.0", en så kallad "semantisk webb" (mest i akademiska kretsar) som var tänkt att göra webbens data läsbar och därför användbar för maskiner och programvara. Men den tog aldrig riktigt fart, och medan vissa idéer överlevde och hittade sin väg in i nuvarande teknik, misslyckades den semantiska webben i princip som idé, mest för att fördelarna inte alls stod i relation till de enorma ansträngningar som krävdes för att få den på plats. Och på grund av att de flesta stora aktörer hade väldigt lite intresse för interoperabilitet (ungefär: system som lätt kan utbyta information med varandra) vilket kunde hjälpa deras konkurrenter.

Så "Web2.0" (även om den termen har fallit ur bruk lite) är där vi fortfarande är. Det är det du förmodligen använder under hela dagen, även om det är via appar på din telefon. Men även om det har varit en enorm framgång är inte allt toppenbra.

Motivation för en Web3

Nyligen har termen Web3 fått en del dragkraft. Inte för att människor återupptäckte den semantiska webbens idéer och teknik utan som en helt ny efterföljare till "Web 2.0".

Även om begreppen till största delen härrörde från en gemenskap baserad på en specifik databasteknik som kallas "blockchain" (vi kommer till vad det är senare) är det inte bara en enskild motivation som driver övergången till Web3 utan en uppsättning olika och ibland motstridiga incitament. Ingen kan lista dem alla men jag ska försöka beskriva några mycket inflytelserika.

  1. En drivkraft är analysen av den nuvarande webben som tagits över av en handfull mäktiga företag (tänk Facebook/Meta, Google, Amazon, och så vidare). För många är denna företagskapitalistiska makt, som alltmer känns obunden till lagar och bortom regleringar, ett svek mot de värderingar och löften de såg på Internet. När Facebook nyligen bytte namn till "Meta" för att bygga "Metaverse" tog de bara Instagram-handtaget "Metaverse" som användes av någon annan (Instagram ägs av Meta/Facebook). Den här typen av total makt som människor känner av varje dag leder till att många vill "fixa webben".
  2. De mycket tekniska blockchain-anhängarna har letat efter nya användningsfall för sin teknik ett tag nu. Att bygga en ny webb med strukturer baserade på blockkedjeidéer och -teknik skulle bevisa värdet och den övergripande användbarheten av deras teknik bortom allt tvivel.
  3. Konstnärer och kreatörer inom den grupperingen såg Web3 som en möjlighet att bygga ett sociotekniskt system som skulle göra det lättare att leva på kreativa verk. Sättet som digital teknik fungerar på har gjort att det inte alltid är lika enkelt tjäna pengar på sitt kreativa arbete som det kan vara i den analoga världen: Att sälja CD-skivor är helt enkelt konceptuellt lättare än att på något sätt få folk att betala för en MP3-fil som de kan streama gratis överallt. Att få till stånd en stabil inkomst som kreatör online kan vara en utmaning när artefakterna av ditt arbete kan kopieras, delas och lagras i princip utan någon kostnad.
  4. Riskkapitalister och investerare hade letat efter nästa stora grej ett tag. "Uber-för-X"-vågen av investeringar hade sinat och ger inte den typ av avkastning som den brukade. Men det finns för närvarande en oöverträffad mängd kapital som letar efter investeringsmöjligheter. Web3 är den möjligheten. En ny värld där man kan bli den första investeraren i nästa Google. En ny värld som man kan strukturera på ett sätt så att det blir lättare än den nuvarande att generera den avkastning man eftersträvar.
  5. Slutligen finns också en önskan för många att vara en del av "framtiden", att vara avantgardet. Med anspråk på att bygga nästa webb, versionen efter den som den tråkiga massan använder, ger inte bara känslor av att vara den smartaste personen i rummet utan också av att forma mänsklighetens framtid. Internet är inte vilken teknik som helst och att vara en del av rörelsen för att skapa nästa version är i sig motiverande.

Återigen: Det finns fler motiv och du kommer sällan att se bara en enda motivation som drivkraften för en person. En riskkapitalist kanske ser en möjlighet att tjäna pengar samtidigt som han tror att han faktiskt är en del av att bygga framtiden. Och artister kanske är trötta på Facebook/Meta och Amazon och Google samtidigt som de vill kunna leva på sitt kreativa arbete. Men jag tror att de fem motivationerna jag beskrev täcker mycket av det som driver människor i området.

Vi kan redan nu se att dessa motivationer har väldigt olika kvaliteter: Vissa är väldigt konkreta med att tjäna pengar medan andra är väldigt abstrakta och luddiga. Några kan mycket enkelt kopplas till analyser av nuläget som många skulle hålla med om (oavsett om de är Web3-förespråkare eller inte) medan andra handlar mycket om tro och identitet. När dessa motivationer möts och blandas och trasslar in sig i varandra får vi den mycket högljudda, mycket frispråkiga och mycket självsäkra rörelsen av människor som anammar Web3.

Men det är uppenbart att några av motivationerna inte samspelar: Att vilja bygga en webb som inte längre är i ett fåtal stora företags strypgrepp känns väldigt mycket som en motsägelse till målen för de riskkapitalister som finansierar Web3,  som av en händelse ofta är samma människor som redan finansierat det gamla nätets giganter. När ditt mål är att hitta ett sätt att använda blockchain-teknik, kanske du inte bryr dig så mycket om någon konstnär verkligen kan tjäna pengar på sitt arbete. Du vill bara att saken ska byggas baserat på blockchain, oavsett vad den materiellt uppnår.

Web3 är fortfarande en mycket löst definierad uppsättning idéer, så det är svårt att exakt säga vad det är och vad det inte är, men vi ska försöka komma så nära som möjligt. Men för att kunna göra det måste vi först förstå vilken teknik som används.

Tekniken

Man skulle kunna skriva hela uppslagsverk om de många olika högar av tekniska komponenter som har byggts ovanpå varandra under Web3-paraplyet. Några Web3-personligheter har säkert gjort det. Men för det här avsnittet kommer vi att fokusera på tre tekniska delar: För det första blockkedjornas datastrukturer, för det andra en mycket specifik artefakt på blockkedjor som kallas för non-fungible token (NFT) och för det tredje en organisationsstruktur som kallas DAO. Vi kommer att begränsa oss till detta för att hålla den här texten lagom kortfattad och lagom begriplig för alla. Om du redan vet vad de här sakerna är eller gör kan du hoppa över den här delen. Om du inte är 100% säker så tar det inte alltför lång tid och vi kommer ta oss igenom det tillsammans.

Blockkedjor

Blockkedjor är ett sätt att lagra data, eller information. De är en mycket specifik typ av databas.

Traditionella databaser tenderar att köras på en server. En server är enkelt uttryckt en dator som utför arbetsuppgifter i ett nätverk. Klienter/datorer som vill lagra eller läsa data ansluter till servern och hämtar informationen från databasen.

Illustration av traditionellt system med centraliserad databas

Blockkedjor lagrar i stället data på ett decentraliserat sätt som innebär att varje nod (ofta en dator) i det deltagande nätverket har all data lokalt. När en traditionell databasserver går ner kan ingen komma åt lagrad data. Decentraliserade tillvägagångssätt (av vilka blockchain bara är en bland många) har inte det problemet.

Illustration av decentraliserat system, blockkedja är ett exempel på ett sådant system

Det som gör blockkedjor speciella är sättet de organiserar data på: Data placeras i block där varje block ansluter till sin föregångare och bildar "kedjan". Den speciella egenskapen, som blockkedjor anpassade från en äldre idé som heter Merkle Trees, är att kopplingen av blocken gör själva blocken oföränderliga. Så här fungerar det.

Säg att du har ett block med 10 namn som du vill lagra i en blockkedja. Efter att ha samlat in data för blocket (som inkluderar dess metadata som när blocket skapades till exempel och identifieraren för dess föregångare) så "hashar" du det.

Att hasha inom datavetenskap innebär att ta en text och köra den genom ett program som skapar en ny, vanligtvis kortare textsträng som då kan användas för att kontrollera om ursprungstexten har ändrats. En hash-funktion skapar alltid samma utdata om den får samma text, men om du ändrar texten bara lite som att lägga till ett blanksteg någonstans, kommer resultatet av hashfunktionen att se helt annorlunda ut.

Ett exempel: Ordet "tante" hashad med sha256 (som är en välkänd hashfunktion) får hashvärdet

eb4e5ad707b9c63725fdcb1fa645ec5cfdb284884ee3841eef274ed37fcc3c75.

Ordet "tante!" med ett tillagt utropstecken får hashvärdet

ead36ca04a4d325c493e3871274efef1c02aa1cfc2f00667e61d560734485a15.

Små ändringar i texten leder alltså till massiva förändringar i hashvärdet (serien med tecken) så om någon manipulerat innehållet i blocket ser man det direkt och eftersom resultaten av hashen är så oförutsägbara är det nästan omöjligt att hitta en väg runt det - om du använder en bra hashfunktion. Att generera en hash går också väldigt snabbt, så att kontrollera en hash för korrekthet är mycket lätt att göra.

Blockkedjor använder dessa hashvärden baserade på blocken för att skapa kopplingarna som bildar kedjan: Det nyaste blocket länkar till sin föregångare genom sitt hashvärde som i sin tur länkar till sin föregångare med sitt hashvärde och så vidare. Och eftersom hash är så "billigt" (i datorkraft som behövs för att skapa den) är det väldigt lätt att garantera att block inte kan ändras i en blockkedja: Eftersom länken till föregående block är hashvärdet, så kan du inte manipulera kedjan. Även om du försökte peka länken till ett annat manipulerat block, skulle det ändra hashvärdet för det nya blocket. Det här snygga tricket gör det väldigt svårt om inte för all del omöjligt att manipulera innehållet i en blockkedja: När något är inlagt i blockkedjan är det inne och du kan inte ändra det.

Du vet förmodligen redan nu varför du inte kan ta bort data: Att ta bort data skulle ändra ett block som skulle behöva ändra hasharna för i princip varje block efter det. Detta är också anledningen till att du aldrig kan ångra en transaktion (eftersom det skulle vara att ändra ett block). Det enda sättet att vända en transaktion är att låta mottagaren skicka tillbaka det överförda objektet.

Det här är tjusigt och bra. Många icke-blockchain-verktyg använder samma koncept (du kanske har hört talas om git som är ett verktyg som programmerare använder för att lagra sin kod i). Det som gör blockkedjor speciella är att de vill garantera oföränderlighet samtidigt som de är decentraliserade, vilket betyder: Varje nod i nätverket har (så småningom) samma data, samma block. Detta är en tuff utmaning, speciellt eftersom du i ett verkligt decentraliserat system utan någon härskare eller administratör inte heller har någon som kan lösa konflikter. Så folk blev tvungna att komma på strategier för att skapa konsensus inom nätverket.

Konceptuell illustration av en blockkedja. Huvudkedjan (gröna block med svart ram) består av sekvensen av block från genesisblocket (gult med runda hörn) till det nuvarande blocket. Sidokedjor (lila med streckad kant) är förgreningar utanför huvudkedjan som inte har verifierats av en majoritet av noderna (inte har uppnått konsensus), och därför inte betraktas som giltiga.- Förklaringsmodell från Wikipedia.

Strategier för att skapa konsensus

Detta konsensusproblem är var blockchain får mycket av sitt problematiska rykte ifrån. Det är skälet till att vissa blockkedjor behöver lika mycket energi som ett medelstort land.

Så problemet som blockkedjor står inför är faktiskt ganska svårt: Hur ser man till att ha en konsekvent datastruktur när man varken har en skiljedomare eller känner eller litar på varandra? Hur kan du skydda systemet mot manipulation? Och i grunden: Hur bestämmer man vem som får skapa nästa block?

Det tillvägagångssätt som för närvarande används av de populäraste blockkedjorna (som Bitcoin eller Ethereum) kallas "Proof of Work": För att lägga till nästa block i kedjan måste du lösa ett lagom svårt problem vars lösning alla enkelt kan verifiera.

I Bitcoin till exempel, när du skapar ett block kan du lägga till lite extra text till det, tänk på det som en "kommentar": Det ändrar inte funktionellt transaktionerna som ingår i blocket, men det används när man beräknar hashen för blocket. Den texten/kommentaren förändrar hashen (se ovan) massivt. Och ger kedjan tillräckligt med utrymme för att skapa gåtor som är tillräckligt komplexa.

Säg att du ger folk jobbet att "hitta en hash som börjar med 123". Även genom att välja olika uppsättningar av transaktioner eller flytta runt deras sekvens kanske du inte kan klara uppgiften. Du kanske inte kan hitta ett block som skapar den typen av hash. Den extra "kommentaren" ger dig tillräckligt med rörelseutrymme för att prova fler olika alternativ. Folk kommer fortfarande att behöva försöka många gånger för att gissa rätt text som skapar ett block med den egenskapen, men det kommer alltid att vara möjligt.

Efter att ha hittat en text/kommentar som skapat rätt sorts hash kan alla andra lätt se att lösningen är korrekt och alla kan börja jakten mot att skapa nästa block. Om du någonsin hört talas om "mining", är det vad detta handlar om: Lägg till ett nytt block i kedjan och få den bifogade belöningen. (I Bitcoin får du några mynt "ur tomma intet" för att bryta ett block och människor som verkligen vill att deras transaktioner snabbt ska läggas till block kan lägga till en bitcoin-belöning [kalla det inte muta!] också.)

Proof of Work är egentligen bara att gissa ord och siffror riktigt snabbt. Eftersom att skapa nästa block belönas i de flesta kedjor finns det en motivation att investera mycket kraft i att hitta det, vilket är anledningen till att ju mer en Bitcoin till exempel är värd, desto mer energi är det vettigt att bränna för att skapa nästa block och bli belönad med "mynt".

Det finns andra strategier. Den andra populära varianten kallas "Proof of Stake". Här "satsar" folk tokens eller mynt (coins) och bland personerna med "insatta tillgångar" fattas beslutet (ofta genom att slumpmässigt välja en). Om människor missbrukar denna makt kommer deras insatstillgångar att bli slashed, eller raderade. Den här varianten kräver mindre energi men har andra problem (till exempel den inneboende maktobalansen mellan de med få och de med många tokens: En person som är rik kommer alltid att vinna i en konflikt med en person med färre tokens).

Traditionella databaser har inte den utmaningen eftersom klienter loggar in och databasservern kan helt enkelt - som en domare - bestämma vem som ska få sin data skriven först. Blockkedjornas decentraliserade arkitektur kräver dock att man bygger konsensus, för annars skulle "kedjan" bryta in i obegränsade olika delar av block utan att någon vet vems sanning man ska tro på. Om min kedja säger att jag har 1000 Bitcoin och din säger att jag har noll, har vi ett problem.

Du kan lagra i princip vilken data som helst i blockkedjor. Men de flesta blockkedjor i bruk lagrar transaktioner, vilket betyder förflyttning av tokens eller värden från ett konto till ett annat. Låt oss prata tokens.

Tokens och NFTs

Vi vet hur blockkedjor fungerar men det är fortfarande oklart vad exakt till exempel en Bitcoin är . Inte på en teoretisk nivå, låt oss inte gå in på teorierna om värde och pengar här, utan på en teknisk nivå.

Block på Bitcoins blockkedja lagrar transaktioner mellan konton. Ett konto skapas genom att generera de hemliga kryptografiska nycklarna för det och börjar med 0 Bitcoin. Genom att skapa ett nytt block, eller genom att få Bitcoins skickade till dig, ändras saldot på kontot. Bitcoins är inte "saker", och inte ens "digitala saker", utan snarare en abstraktion för det som bokföringen spårar. Du "har" en Bitcoin om ditt konto säger att du har >1 BC i den. Men du kan inte ta ut det som ett föremål som att du kunde få kontanter från din bank. Bitcoins är bara en narrativ förkortning för att prata om siffror som rör sig mellan konton.

Men inte alla blockkedjor har en så enkel datamodell som Bitcoin. Ethereum till exempel - den andra stora blockkedjan som människor använder - har ett koncept som kallas "smarta kontrakt". Namnet är lite missvisande eftersom de egentligen inte är kontrakt utan bara kodsnuttar som körs under vissa villkor. Dessa kodsnuttar kan göra alla möjliga saker, till och med skapa nya typer av digitala objekt.

Man kan säga att Bitcoins blockchain har stöd för exakt ett enstaka smart kontrakt, och det är bitcoin och hur man skickar runt det. På Ethereum kan du skapa nya kontrakt och funktionalitet genom att distribuera det i själva kedjan. Så du kan skapa en ny token som heter "Testcoin" på Ethereums blockkedja som hanteras av ditt smarta kontrakt.

De flesta tokens är vad som kallas "fungible" (utbytbara): Det betyder att det inte spelar någon roll vilken token du har, de är alla likadana. Det betyder också att du kan dela upp dem, skicka delarna någonstans och sedan "sätta ihop dem" med andra delar från andra tokens. De är i grunden som traditionella pengar: Det spelar ingen roll vilken 10 EUR-sedel du har (såvida du inte använde en som anteckningsblock men det är bortom poängen här) och du kan välja att ta bara 0,50 EUR av dina 10 EUR och ge bort dem.

Vid något tillfälle kom folk på att du kunde skapa tokens som är annorlunda, "non-fungible" (icke-utbytbara). Det betyder att du inte bara kan dela upp dem och att det spelar roll om du har den token som har siffran 1 eller 13.

Detta används oftast för att representera antingen en fysisk vara eller något annat som ska vara unikt: Det är vad NFT är. NFT:er är speciella eftersom de på ett visst sätt går emot en väsentlig sanning i det digitala: Kostnadsfri kopiering. Endast en person kan ha en specifik NFT på sitt konto. Den kan inte rimligen klonas. Du kan skapa en annan token med samma innehåll men det skulle vara ett annat objekt på en blockchain. Det falska skulle i princip synas direkt.

I övrigt är NFT:er som andra tokens på en blockkedja. De kan flyttas mellan konton och det smarta kontraktet som styr dem kan till exempel tvinga att de bara flyttas när de nödvändiga villkoren på blockkedjan är uppfyllda: Överföringen skulle bara utlösas när betalningen gick igenom till exempel.

DAO:er

DAO:er, eller "decentraliserade autonoma organisationer", är i grunden smarta kontrakt med ett uppdrag. När vi vanligtvis tänker på en organisation tänker vi på människor med någon form av gemensamt mål och en uppsättning regler som styr hur organisationen fungerar. Det inkluderar vanligtvis någon form av hierarkisk maktstruktur eller andra former av att fatta gemensamma beslut. DAO:er försöker ta människan ur ekvationen genom att i princip implementera "koden är lag"-ideologin.

En DAO är ett smart kontrakt som fattar beslut om något baserat på information och händelser. En vanlig idé är till exempel att skriva kod som bestämmer när och var man ska investera pengar. Människor kan investera sina tokens i DAO som sedan fattar beslut om dessa medel enligt koden i kontraktet. Men DAO:er kan i princip implementeras för allt du kan tänka dig.

DAO:er är relevanta eftersom även om de tekniskt sett bara är smarta kontrakt så är de en organisationsform (som man skulle kunna betrakta som en form av social teknik) som inte riktigt användes på det sättet innan blockkedjor.

Detta var den mycket grundläggande delen av tekniken. Det finns naturligtvis mycket mer detaljer, och blockkedjor med några andra egenskaper och anspråk, men för det övergripande konceptet tror jag att vi har gått igenom det viktiga. Låt oss försöka komma in på vad Web3 faktiskt är.

Så vad är Web3?

Låt oss prata Web3. Om du hoppade över teknikdelen, välkommen tillbaka. Låt oss försöka sammanfatta vad Web3 faktiskt är. Web3 är inte en tydligt definierad uppsättning tekniker eller protokoll eller arbetsflöden, men Web 2.0 var inte det heller egentligen. Precis som Web 2.0 har Web3 vissa tekniska grunder och antaganden men är lika mycket ett begrepp man aspirerar på, en uppsättning överlappande visioner, ideologier och mål. På många sätt gör Web3 något och kallar det Web3. Men trots alla motsägelser och oklarheter är några saker grundläggande för Web3.

Låt oss prova ett snabbt första försök med en beskrivning:

Web3 är ett blockchain-baserat backend- och infrastrukturlager ovanpå befintliga nätverksteknologier som syftar till att omstrukturera internet på ett radikalt decentraliserat och individuellt sätt. Tjänster som krävs för att individer ska kunna agera inom den nya infrastrukturen (som identitetshantering, innehållslagring, etc.) tillhandahålls av decentraliserade smarta kontrakt eller tjänster som bygger på dem. Även om gränssnitt för att använda Web3 Internet fortfarande liknar nuvarande (webbläsarbaserade appar) får de inte längre sitt innehåll från centraliserade servrar utan från blockchain-baserade innehållsleverantörer som ger individer verkställbart ägande av data och innehåll de skapar eller köper.

Web3 är inte avsedd för att du ska slänga din webbläsare. Faktum är att många saker inte ska förändras: Du kan till exempel skriva en kommentar under någons bloggartikel. Men den kommentaren kommer inte att leva på den personens server utan lagras i en blockchain och kopplas till en av dina identiteter vilket innebär att den aldrig kan raderas helt. Det ursprungliga inlägget kanske inte längre visar det men det finns fortfarande där ute och länkat till det ursprungliga innehållet.

Identitet är ganska viktigt för det konceptet. Inte på ett juridiskt ID-sätt, utan enligt principen "du har en uppsättning identiteter du använder som kan ha innehåll/tokens kopplade till dem" eftersom tokens bara är riktigt användbara när de har en ägare. Men Web3 tillåter typ alla att tillhandahålla så många identiteter de vill, koppla tokens till dem och agera på webben. Det är inte ett system som verkar under premissen "en person, en identitet".

Web3 är också mycket investerat i tokens (ursäkta den ordleken, jag kunde inte släppa den): Allt ska vara en token. En domän? Borde vara en token. Ett blogginlägg? Borde vara en token. Ditt konto på någon form av Twitter-liknande tjänst? Borde vara en token. Web3 förvandlar allt möjligt till tokens eftersom det är det som fungerar bra på blockkedjor men också för att möjliggöra "riktigt" ägande.

När en domän är en NFT som någon äger kan det aldrig uppstå en tvist om vem som äger domänen. Det är självklart den som för närvarande har denna token. Vem kan ta bort eller ändra (som i en ny version) visst innehåll? Självklart personen som innehar respektive token. (Det finns också upplägg där flera personer genom ett smart kontrakt tillsammans innehar en token och kontraktet definierar reglerna för hur de uppnår konsensus om att överföra denna token.)

Allt det där låter kanske lite konstigt men vissa saker låter bra, eller hur? Låt oss dyka in i övertygelserna och politiken lite innan jag dyker in i några mer egensinniga kommentarer.

Web3s tro och politik

Varje teknik, varje artefakt har politik. Vissa artefakter har politiska åsikter inbyggda djupt i sin struktur och väsen (ett vapen har till exempel våldspolitiken inbyggd). Andra artefakter ärver sin politik från de människor och samhällen som designar och använder dem. Båda dessa typer av politik är väldigt uppenbara med Web3. Web3 är inte bara en teknisk uppdatering av den nuvarande webben, en patch för att få in några nya funktioner och kanske fixa några buggar, utan en komplett teknisk men ännu mer en social och politisk omdesign.

Ibland är det svårare att se eftersom Web3-tjänster fortfarande ser ut som de gamla tjänsterna vi känner till men under ytan har en ny, eller åtminstone en mycket mer radikal form av en redan närvarande ideologi, format strukturen på saker och ting.

Som med allt är listan över viktiga övertygelser inte komplett. Jag valde de väsentliga.

Decentralisering

Web3-gemenskapen värdesätter decentralisering mycket. Blockkedjor utvecklades i efterdyningarna av den senaste globala finanskrisen när "too big to fail"-banker nästan drog med sig hela den globala ekonomin i avgrunden. Det är vad blockkedjor i grunden byggdes för att undvika, och det är en ideologi som Web3 helt anammat. När du tittar på webbplatser om Web3-projekt  kommer du nästan alltid att se "decentraliserad" som en av nyckelfunktionerna.

Decentralisering används som något av en stand-in, eller kanske mer exakt en förutsättning, för rättvisa och/eller jämlikhet. Centraliserade system ses inte bara som opålitliga och korrupta utan också som en fara för friheten eftersom de tillåter borttagning eller blockering av innehåll oavsett anledning.

Transparens

Utöver det decentraliserade tillvägagångssättet älskar Web3 transparens: Alla kan titta på blockkedjorna och se vad sanningen är. Det finns ingen debatt om sanningen och ingen dold information. Alla har tillgång till samma information och kan därför agera därefter. Transparens är den andra byggstenen för Web3 som i samband med decentralisering ska skydda människor och nätverkets integritet.

Negativ frihet och censur

Web3 bygger på en negativ definition av frihet. Det är inte en värdebedömning utan ett uttalande om hur begreppet frihet är uppbyggt: I Web3 betyder frihet mestadels frihet från begränsningar. Idén om (möjlig) censur knyter an till en hel del Web3-tänkande, och radering eller begränsning av innehåll är ett av de huvudsakliga argumenten som Web3-förespråkare lägger fram för att hävda att den nuvarande webben måste ersättas.

Denna mycket libertarianska uppfattning av frihet blöder också in i mycket av den sociala och politiska konstruktionen av Web3-tjänsterna: "Staten" eller "Regeringen" ses i grund och botten som aningslösa och elaka med sin "politik". På samma konceptuella väg som JP Barlows "Declaration of the Independence of Cyberspace" beskrev Web3 ses inte regeringar som nyckelspelare i dessa sammanhang: regeringar ses som ett hot mot frihet och även om Web3 uppenbarligen inte direkt kan ersätta stater och regeringar så framhålls idén om DAO:er ofta som ett bättre sätt att organisera människor istället för den politiska apparatens gigantiska och långsamma strukturer. Web3 ser i princip regler som något att "köpa sig" genom att gå med på ett smart kontrakt.

Koden är lag

I Web3 finns det inget utrymme för "politik" som i utrymmen där människor debatterar något och försöker komma fram till ett beslut. Istället sätts strukturer upp på sätt som tar bort det mänskliga elementet genom att kodifiera vad en struktur gör i sitt smarta kontrakt.

Vår nuvarande webb är uppbyggd kring många sociala och politiska system. När någon till exempel förfogar över en domän som någon annan har det registrerade varumärket för, finns det processer för att ”befria” den domänen från innehavaren. Men dessa processer är komplexa, inte alltid rättvisa eller jämlika och oftast lite röriga. I Web3 handlar allt om ägandet av rätt token. Det är lagen. Och det finns ingen debatt om hur lagen ska vara eller skulle kunna tillämpas. Du äger en token, så du äger saken den refererar till.

Denna övertygelse tar bort behovet av mycket stöd som traditionella system har: Om det som står i kontraktet är rätt och du faktiskt skickade dina tokens någonstans är de inte längre dina vare sig du gjorde den handeln villigt eller inte.

Transaktionalism och ägande

Slutligen, som jag redan antytt: Web3 är ett nät av ägande. Varje föremål ägs av någon. Varje föremål kan handlas med andra.

Vi har redan nu regler för vem som äger intellektuella artefakter i lag men Web3 gör dessa ägarstrukturer solida, transparenta och oförstörbara. Ägarskap kan säljas eller ges och andra former av åtkomst är också möjliga (jag behöver inte sälja dig mitt blogginläggs token för att du ska kunna läsa det). Men ägarstrukturen ligger till grund för många nya former av ekonomisk verksamhet som hittills inte rimligen har varit möjliga: Man skulle till exempel kunna implementera smarta kontrakt som ger dig ersättning när något företag vill använda dina personuppgifter – något som vissa integritetsaktivister har argumenterat för ett tag.

Så dessa är viktiga politiska idéer och övertygelser som strukturerar Web3 lika mycket som den tekniska blockkedjan den bygger på. Faktum är att blockchain i sig självt delar många av samma inriktningar.

Detta avslutar den beskrivande delen. Låt oss gå till sista akten.

Så vad är ditt jävla problem med Web3?

Okej, så du har kommit så här långt. Låt oss äntligen komma till varför jag lägger all tid på att skriva denna långa artikel. Varför kan jag inte bara låta folk som vill ha det bygga det de vill? Varför fortsätter jag att varna om och kritisera Web3 ljudligt och offentligt?

Här är min huvudsakliga kritik, inte i någon speciell ordning. Beroende på det aktuella sammanhanget och perspektivet kan en uppsättning argument gälla mer än andra, men i slutändan gäller alla i princip allt Web3-aktigt.

Känn dig också varnad. Detta är i den del jag lämnar pseudo-hållningen "försök att presentera saker något neutralt".

Tekniska meriter

Som jag beskrev i början av dokumentet: Jag är en utbildad datavetare med en icke-trivial mängd erfarenhet. Ett huvudproblem jag har med Web3 ur det perspektivet är att det bara är dålig teknik.

Blockkedjor varken presterar eller skalar

Ethereum - blockkedjan som många av dessa saker använder - har beräkningskraften som en gammal Apple II-låda. Den använder lika mycket elektricitet som Nederländerna för det, men sett ur ren processorkraft är hela grejen slöööööööööööö. Alltså, en gammal Raspberry Pi-dator har mer beräkningskraft. Och det är inte bara processorkraft: Givet att nätverket behöver tid för att skapa konsensus för varje block är det helt enkelt löjligt långsamt att lägga till transaktioner. Bitcoin kan för närvarande utföra cirka 4,5 transaktioner per sekund. FÖR HELA BITCOIN. Ethereum är lite bättre och kan utföra cirka 30 transaktioner i sekunden. Det är löjligt långsamt. VISA-nätverket för att behandla kreditkort kan utföra upp till 24,000 transaktioner i sekunden (de gör för närvarande cirka 1,740 i sekunden). Sug på den siffran.

För närvarande kan Web3-tjänsterna som finns fungera eftersom det mestadels bara är några få nördar som använder dem. Arkitekturellt är de inte lämpliga för att driva någonting i större skala.

Det finns sätt att snabba upp dem såklart. Om du tar bort kravet på att skapa en konsensus, till exempel genom att definiera en skiljedomare, men då får du en centraliserad databas som bara är irriterande att använda.

Web3 är en säkerhetskatastrof

Kreditkortsdata stjäls och om det är din data kan det vara det väldigt irriterande. Du måste skaffa ett nytt kort och ringa till kreditkortsföretaget om att en massa transaktioner varit bedrägliga. Det är ett krångel. Men det finns system på plats för att skydda dig. De är inte perfekta men de fungerar ganska bra.

Med ett blockkedjebaserat system försvinner alla dessa skydd eftersom det inte finns ett sätt att "ångra". Om du har ditt livs besparingar i Bitcoin och någon får tillgång till din nyckel, är dessa mynt borta och du är fast i skiten. Med tanke på hur lätt det är att av misstag klicka på en fel knapp, få folk att klicka på ett nätfiskemeddelande eller bara få folk att få sin dator infekterad med ett virus så är risken helt oförsvarlig. Om ett virus kan utplåna alla dina tillgångar utan något sätt att rätta till det misstaget, är det inte en värld vi någonsin skulle vilja ha. Vi behöver mer skydd för människor, inte färre.

Web3 är bara ett försök att hitta ett användningsfall för blockchain

När en ingenjör undersöker ett problem kommer de först att samla in kraven. Vad behöver systemet de ska bygga göra, hur och för vem, och så vidare. Sedan ska de titta på befintliga tekniska möjligheter och se vilken teknik och plattform som passar bäst givet kraven. Med Web3 är det tvärtom. Folk hade blockchain som egentligen bara var användbar för att driva oreglerad värdepappershandel utan att betala skatt ("Bitcoin") men ville verkligen hitta ett användningsområde. Eftersom det under de 10 år blockkedjor funnits inte har dykt upp något riktigt användningsfall, så omformulerade de en problembild (nätet är centraliserat och kontrollerat av ett fåtal företag), forcerade in blockchain i den bilden och påstod sig ha en lösning. Den lösningen har de inte och vi är nu inne på ännu ett år där blockchain inte har hittat ett användningsfall utöver skattebedrägerier.

NFT:er gör inte vad de påstår sig göra

Web3 vill modellera även verkliga saker, eller åtminstone saker utanför blockkedjan, genom tokens – särskilt NFT:er. Men bara för att jag skapade en NFT som påstår att jag äger Mona Lisa (vilket någon såklart gjort) så äger jag inte Mona Lisa. Oavsett vad denna token säger.

NFT:er har inte heller några lagliga rättigheter till någonting. Du kanske äger en NFT som har en länk som pekar på något dassigt konstverk av en apa men du har inte automatiskt en licens för konstverket eller är den faktiska ägaren. Du äger en sak som säger att du äger den andra saken. Men har ingen auktoritet över det. Det finns ett helt gäng konkurrerande blockkedjor och NFT-kontrakt som alla hävdar äganderätt till samma objekt. Jag kan bara skapa en NFT som pekar på "din" apa och hävda att jag äger den. Varför skulle din NFT vara bättre än min?

NFT:er är väldigt sexiga eftersom de känns så enkla: Du gör en grej och nu kan du sälja saken - som det brukade vara. Men folk kan fortfarande högerklicka på bilden och ladda ner den och använda den. Så vad betyder "ägande" ens i det sammanhanget? Vad är ägande som i princip inte ger dig några verkställbara rättigheter? Ett gyllene tillfälle att bli utskrattad på Twitter när du skriker åt folk för att de visar "din" apa?

NFT:er är ett konstigt skojeri och de är inte ens nödvändiga för någonting. Om det verkligen handlade om att sälja digital konst har vi gjort det i evigheter. Fortnite och alla typer av gratisspel säljer kosmetiska föremål för riktiga pengar. Folk har också sålt digital konst ett tag. Spelet Diablo hade till och med en marknadsplats för att sälja de digitala föremålen du tjänade till andra spelare. NFT:er är inte en revolution utan en besvärlig omimplementering av saker vi redan gjort eller redan gör bättre och mer effektivt.

Orakelproblemet

Detta är sant för många av fenomenen inom Web3 (och blockchain) som ska säga något om saker och relationer i den fysiska världen eller om abstrakta eller juridiska saker. Problemet är vad vi inom datavetenskapen kallar "Orakelproblemet".

Enkelt uttryckt säger Orakelproblemet att inifrån ett system kan du inte bestämma sanningen i uttalanden om något utanför det systemet. Om ditt system är ett datorprogram kan det inte säga något om vädret utanför eftersom det inte finns inom datorn. Du kan bygga sensorer eller gränssnitt som översätter vädret till datorn men nu beror allt på den sensorn: Är den tillräckligt bra? Pålitlig? Fungerar den korrekt?

Web3 vill binda fast alla möjliga saker vid någon form av blockchain, men mycket av det (som ägande av ett fysiskt objekt) kan bara integreras genom orakel du måste lita på. Därmed försvinner hela konceptet för "ingen auktoritet"/"decentraliserad". Och om människor skickar runt föremålet i den fysiska världen utan att uppdatera blockkedjan? Allt faller isär.

Tron på att du kan kontrollera världen om du bara sätter referenser till saker och relationer i en oföränderlig datastruktur som endast tillåter tillägg är inte bara naiv, den går emot vilken grundkurs i datavetenskap som helst.

Har du någonsin hört talas om klimatet?

Jag måste lyfta det här. För närvarande använder Ethereum, blockkedjan som de flesta människor använder för Web3-grejer, ungefär samma mängd el som Nederländerna använder. Detta på grund av dess Proof of Work-konsensusalgoritm. Detta är oförsvarligt. Denna "världsdator" som klarar mindre än en 5 år gammal billig smartphone skapar CO2-föroreningar som en medelstor stat. Även om vi var under hot om att förlora de bästa texterna på denna planet till censur (det är vi inte) och även om endast en blockkedja kunde rädda texterna från radering (så är det inte) skulle det inte vara lätt att hävda att den mängden miljöförstörelse skulle vara värt det.

Det finns påståenden om att särskilt Bitcoin mest använder förnybar energi. Det stämmer inte. Men även om det gjorde det: Ska vi spendera det medelstora landets energi på ett kasino för nördar eller ska vi använda det för att driva sjukhus, transporter eller värma hus?

Jag vet att Ethereum kommer att byta till en mer hållbar konsensusalgoritm om några månader. Det har varit på gång med ett byte om några månader i flera år nu.

Låt oss inte ens prata om allt e-avfall som cryptocurrency mining orsakar.

Blockchain- och Web3-förespråkarna pratar stort om mänskliga rättigheter. Men rätten till en beboelig planet, med andningsbar luft och inga översvämningar eller torka som dränker och svälter de fattigaste människorna på planeten, är också en mänsklig rättighet som står fundamentalt i motsättning till att använda blockkedjor.

Det är baserat på pyramidspel

Kryptovalutor är ett så kallat nollsummespel: Det betyder att alla pengar som någon tar ut måste någon annan lägga in. En persons vinster är en annan persons förluster. Det är alltså ett problem om du har ett gäng av dessa mycket högt värderade kryptomynt men inte har en måltavla att sälja dem till för riktiga pengar. Vilket är en av anledningarna till att NFT:er blåstes upp: De förde in fler människor i systemet som var tvungna att köpa Ether (Ethereum-token) för att skapa eller köpa sina NFT:er. Och det är pengar som personerna som tidigare hade kryptomynten kan använda för att ta ut riktiga pengar.

Vissa människor kallar till och med blockkedjor för "negativsumme-spel" eftersom även om ingen kan vinna utan att andra förlorar, så förstör spelet ändå miljön samtidigt som det spelas, vilket gör att världen får det sämre än den var tidigare oavsett förmögenhetsfördelning.

Är man medveten om detta är det moraliskt fel att bjuda in fler människor i dessa spelrum. Även om det fanns enormt användbara Web3-tjänster (vilket det verkligen inte finns) utsätter du människor för extrema risker. Det är bekvämt att argumentera för människors fria val men jag som teknolog känner en moralisk skyldighet att skydda människor från risker som härrör från användningen av viss farlig teknik.

Ett systems syfte är vad det gör, och om det ett system gör är bedrägerier och pyramidspel så är det det som är syftet.

Och det är ett system som måste dö.

Den håller inte vad de lovar

Web3 utlovar en massa saker under paraplybegreppet "decentralisering". Men den använder den termen som en tom fetisch som ersätter de nödvändiga debatterna om rättvisa och jämlikhet och insats. Att bara skrika "det är decentraliserat" förändrar inte nödvändigtvis maktförhållandena: E-post är decentraliserat och min e-postserver har samma protokoll och skräp som Googles har, men de är inte på något sätt samma. Om Google blockerar min e-postserver kan jag inte längre nå större delen av internet. Decentralisering är en ihålig idé, en rökridå för att dölja att Web3-gemenskapen inte har några svar på frågor om rättvisa eller ens monopol.

Jag tror att vissa människor kom till Web3 av goda skäl: De hatar att webben kontrolleras av ett fåtal företag, i princip monopol. Och de har rätt. Men deras nya struktur har inga skydd på plats mot att samma beskaffenheter tar form igen. Webben är inte centraliserad för att tekniken är det. Vår nuvarande webb är också tekniskt kapabel att drivas decentraliserat. Men de ekonomiska och sociala strukturerna drar mot centralisering. Och det kommer de att göra även med en Web3.

Hela deras struktur just nu är redan väldigt centraliserad. Det finns bara ett fåtal börser för att köpa och sälja tokens. Det finns endast ett fåtal NFT-marknader. Web3 existerar knappt men det är redan centraliserat.

Transparensen är lika ihålig: Vilken nytta gör det att se att dina tokens blev stulna när du inte kan göra något för att få tillbaka dem? Öppenhet utan handlingskraft är bara grymhet.

Web3 är inte opolitiskt utan antipolitiskt

Web3-publiken älskar att hävda att de är opolitiska, vilket betyder "alla är välkomna, vi är neutrala". Bortsett från frågan om alla vill gå med i en gemenskap som till stor del är baserad på reaktionära och högerorienterade libertarianska idéer är det faktiskt inte sant.

Web3 vill flytta politiken som vi känner till den bort från många saker. Men inte för att vara "neutral" utan för att avlägsna demokratiska rättigheter och regler för deltagande. När bara koden bestämmer och det inte finns någon plats för debatt och politisk kamp, ​​hur blir de röstlösa hörda? Hur organiserar sig de maktlösa och gör uppror?

Politik handlar om kamp. Om att människor har olika intressen och kämpar för dem och ofta mot sina politiska motståndare. Web3 vill inte "hålla sig utanför det", utan vill att det ska upphöra. Världen ska vara organiserad av de smarta kontrakten som de personer med resurser och färdigheter distribuerar, och som du kanske får använda.

Web3 är bara ett nytt utrymme för ackumulering

Det finns en anledning till att så många riskkapitalister är intresserade av Web3. Att investerare som Andreesen Horowitz driver Web3 så hårt. Det är ett nytt utrymme för ackumulering. Saker som för närvarande inte är helt penningstyrda och finansierade kan äntligen bli medel för kapitalackumulering, kan äntligen göra riskkapitalister ännu rikare.

Det finns delar av ditt digitala liv som du för närvarande inte riktigt kan sälja, men det är vad de vill förändra. Allt måste köpas och säljas, allt är bara en bärare av mer spekulation. Anledningen till att de vill att du ska kunna sälja din åtkomst-token till någon tjänst (istället för att köpa eller hyra den som idag) är för att skapa ännu fler marknader för spekulation, och de smarta kontrakten kan sättas upp på ett sätt så att de profiterar i varje delmoment.

Det är också ett politiskt projekt: Att lära människor att allt är egendom som ska köpas och säljas är en högerorienterad idé som har fallit i onåd. Web3 är här för att ändra den uppfattningen och efter att ha utmanat alla dessa irriterande mänskliga rättigheter digitalt kommer det att bli så mycket lättare att utmana dem i det analoga: Varför kan du inte sälja din njure om du trots allt kan sälja all din data?

Avlutande tankar

Jag förstår många av motiven som driver människor att vilja tänka om på nätet. Monopolen och maktobalanserna, ojämlikheten och orättvisan.

Jag förstår att särskilt kreativa människor desperat letar efter sätt att försörja sig på ett anständigt sätt och att sälja NFT:er ser ut som ett väldigt enkelt sätt att tjäna seriösa pengar. Jag fattar. Vi måste hitta ett sätt att leva som gör att människor kan arbeta med sin konst eller vad de vill göra och ändå får kläder på kroppen, mat på bordet, tak över huvudet och på andra sätt omhändertagande. Bekvämt.

Men hur mycket dessa problem än behöver lösningar, så är inte det Web3.

Det är inte lösningen eftersom det helt enkelt inte gör vad det vill göra. Det skulle inte stoppa en ny centraliserad enhet från att växa fram. Det skulle inte fördela makten på något meningsfullt sätt och det skulle faktiskt ta bort viktiga mekanismer som vi för närvarande har.

Men det finns mer. Web3 är ett djupt moraliskt kränkande projekt.

Löftet från Internet om att ge människor tillgång till information och potentiellt kraften i publicering är tänkt att ersättas med ett oreglerat kasino som bokstavligen bränner vår planet till grunden. Jag kan knappt komma på något så avskyvärt.

Ingen är en ö men Web3-förespråkarna vill ytterligare individualisera oss, förvandla allt om våra digitala och helst analoga jag till objekt för spekulation med halvautomatisk handel med tillgångar som ersätter politik. Full monetarisering och avpolitisering av livet utan hänsyn till de ekologiska konsekvenserna.

Detta är ingen utopisk vision. Detta är en krigsförklaring mot många av de politiska och sociala framstegen under de senaste decennierna. Och jag är inte beredd att vifta med en vit flagga.


tante: "Den här texten tog mig en hel dag att skriva. Om du fick ut något av den skulle jag bli glad över all support du vill ge mig via PayPal ."


tantes ändringslogg

Version

Datum

Ändringar

1.0

17 december 2021

Första versionen

1.1

29 december 2021

  • Fixade interpunktion och några stavfel (särskilt tack till Daniel Ehrenberg @littledan och många andra)
  • Gjorde arbetsbevisdelen tydligare
  • Lade till en kommentar om "negativ summa spel"
  • Lade till ett avsnitt om Oracle-problemet

1.2

4 februari 2022

  • Gjorde Proof of Work-delen tydligare
Den här texten är författad av tante på engelska. Per Axbom har översatt till svenska och även kompletterat med tre illustrationer i avsnittet om tekniken.

Läs mer av tante i ämnet

Model worlds
So without turning all of this into a blockchain/web3 blog (which other people like David are doing way better anyways) there’s something else I thought I should add that I haven’t seen talked about much. The question is: Why do a bunch of nerds keep coming up with so obviously flawed approaches lik…
The legacy of NFTs
So NFTs are kind of a weird hype for the unscrupulous currently but that fad will at some point (hopefully soon) die. But even when things die, they leave traces in their environment. And when it’s about digital environments it makes a lot of sense to talk about video games. The video games industry…
tante’s Blockchain/Web3 FAQ
By tante <tante@tante.cc>Version 1.0Date: February 8th 2022License: CC-BY-SA 4.0(Deutsche Version hier) Since I’ve started talking publicly about blockchains, cryptocurrencies and Web3 I have tried to create somewhat of a public understanding of these technologies and sociopolitical projects. But yo…

Vidare läsning

EE380 Talk
I was asked at short notice to fill in for a speaker in Stanford’s EE380 course who had to cancel. Below the fold is a hastily updated vers...
Pluralistic: 13 Feb 2022 – Pluralistic: Daily links from Cory Doctorow
Blockchain-based systems are not what they say they are
If you go out seeking to learn why blockchains and the systems built atop them are apparently the future of our web, you’ll begin to see some common themes. These fall apart under further scrutiny.
The Intellectual Incoherence of Cryptoassets
Personal Blog
Libra Shrugged — Chapter 6: Banking the unbanked
A book excerpt! Cryptocurrency promoters never detail how they’re actually going to “bank the unbanked.” What would they need to do?
Line Goes Up – The Problem With NFTs
If someone pitches you on a “great” Web3 project, ask them if it requires buying or selling crypto to do what they say it does.Sources and Further Readinghtt...

Få Pers nyhetsbrev

Utkanten av digital etik är ett månatligt nyhetsbrev som belyser exempel på skadlig teknik och lär digitala kreatörer hur man bygger för universellt välmående.

Ange e-postadress