Web 2.0 och mediakulturen

Läste i veckan en mycket intressant artikel i SvD:
Användarna utmanar om mediemakten. Pelle Snickars härleder essensen i aktuella webbtrender ur Henry Jenkins bok Convergence Culture: Where Old and New Media Collide.

Snickars skriver intresseväckande om paralleller med allmogekulturen på 1800-talet (folk culture) där kulturproduktionen skedde på gräsrotsnivå. Från att ha varit dominerade av masskultur och agerat stillasittande konsumenter går vi in i en epok där det är möjligt för amatörer att producera medieinnehåll och även nå en bred publik.

Följer man Jenkins har ”webb 2.0” och samtidens mediala konvergenskultur inneburit ett paradigmatiskt skifte bort från ett tidigare dominerande mediespecifikt innehåll och singulärt sändarperspektiv. Det har i stället ersatts av berättelser och mediematerial som både flyter över medie­gränserna – med möjlighet att konsumeras via olika plattformar – och av kommunikationskanaler som är samägda eller sammanflätade på intrikata sätt.

Tankeväckande är också observationen att medieindustrin har börjat lyssna mer på konsumenterna, och att man idag intar en betydligt mer liberal hållning avseende copyright och intellektuella rättigheter – därför att konsumenterna kräver just det.


Kommentera