Apple lanserar fysisk spårningsbricka med potential för missbruk

Apple lanserar fysisk spårningsbricka med potential för missbruk

I veckan lanserade Apple en ny fysisk produkt som kan användas för att hålla koll på dina ägodelar: AirTag. Det handlar om små runda brickor som du kan fästa på nycklar, väskor och fordon för att kunna se var de är på en karta. Det här innebär också en risk för personer som är utsatta för våld i nära relationer.

I en tid som klargör hur mäns våld mot kvinnor måste få mer utrymme i debatt och lagstiftning, så hör det till ämnet att visa när ny teknik erbjuder nya sätt att utöva detta våld.

Apples AirTag-brickor visar på tydliga försök att adressera riskerna, vilket också avslöjar hur medvetna de är om problemet. Men Apple missar i transparens och når inte hela vägen. Vi behöver prata om hur teknisk innovation ofta lyckas göra livet lättare för många, samtidigt som de mest utsatta behöver hantera ännu en risk för eget liv och hälsa.

Bild på iPhone med appen Hitta och menyvalen "Föremål" markerat tillsammans med en karta. Telefonen ligger på ett bord med en fysisk karta och en hand som markerar en position på en karta med en penna.

Så funkar brickorna

För att kunna erbjuda lång batteritid innehåller dessa brickor inte något så avancerat som en egen positioneringsfunktion. De förlitar sig helt på att alla som har en iPhone hela tiden plockar upp små energisnåla signaler från dessa brickor som kommer finnas utspridda i världen. Varje iPhone rapporterar sedan brickans position (anonymt), så att brickans ägare kan se var brickan senast befann sig och hur länge sedan den "hittades" av valfri iPhone.

För att se brickan på en karta använder man Apples egen app, "Hitta". Samma app som gör möjligt att man kan se sina andra Apple-enheter och även personer som, i bästa fall, gett sitt samtycke till detta.

Om jag har satt en AirTag på en väska skulle jag alltså potentiellt kunna se var den befinner sig i ett helt annat land, tack vare att personer som har en iPhone går förbi den och positionen rapporteras automatiskt.

Försök till säkerhetstänk

Låt säga att den där väskan jag satte en AirTag på inte alls är min väska, utan min partners. Och låt säga att jag satte den i väskan på ett dolt sätt utan att de har kännedom om det. Då funkar det så här:

  • Om min partner har en iPhone så får de en säkerhetsnotis om att ett föremål som inte är deras eget tycks ”röra sig tillsammans” med dem.

Den här säkerhetsåtgärden fungerar så länge ingen stängt av funktionen på deras iPhone. Vilket alltså en våldsverkare skulle kunna göra på sin partners telefon. Så här ser varningsmeddelandet ut när man stänger av den funktionen:

Skärmdump från meddelande på iPhone


Meddelandets text:

Vill du stänga av säkerhetsfunktioner för föremålet? Ägaren till ett okänt föremål kommer att kunna se var du befinner dig och du kommer inte längre att få något meddelande om ett okänt föremål rör sig tillsammans med dig.

Det finns ett par saker att reagera på här.

  1. Om jag själv stänger av notiser så kommer andra att kunna spåra mig utan min kännedom. Det står så uttryckligen. Och jag kan alltså inte med en global inställning stänga av möjligheten för andra att spåra mig med hjälp av en AirTag. Jag kan inaktivera en AirTag först efter att jag misstänker att den spårar mig.
  2. Språkvalet lämnar en hel del att önska. Att kalla detta för "föremål" hjälper inte många att förstå vad det handlar om. Om jag inte känner till vad AirTags är för något så kommer jag att reagera väldigt olika på ett meddelande om att ett "föremål rör sig tillsammans med dig." Att få en majoritet av människor att förstå den potentiella innebörden av ett sådant varningsmeddelande är utmanande.

Tyvärr kan jag inte visa hur en varningsnotis om ett föremål som förföljer mig ser ut eftersom det ännu inte hänt mig, men även det bidrar till relevanta, kritiska frågeställningar:

  1. För att utforma dessa varningsnotiser, har Apple arbetat med kvinnojourer och motsvarande organisationer för utsatta människor, som hjälper dem att skriva ett meddelande som tar hänsyn till de utsattas situation och erfarenheter?
  2. Är det utrett hur traumatiserande det kan vara för människor som är och har varit utsatta för våld och förföljelse att få notiser om att föremål förföljer dem? Om man vill slippa notiserna, och stänger av dem, så blir följden i stället att de kan bli förföljda utan kännedom.

Om du råkar ut för en notis om ett "föremål" som förföljer dig finns valet att inaktivera föremålet så att du inte längre delar din position med denna AirTag. Man måste då gå igenom några steg på skärmen, och sannolikt ha viss förståelse för vad man gör. Vad en sådan åtgärd skulle innebära för någon som spåras av en våldsam person bör också mana till oro.

Den som inte har en iPhone kan bli skyddslös

Notera att detta är en Apple-produkt som är integrerad med funktioner som finns i iPhone. Om en våldsverkare eller stalker har en iPhone och den utsatta personen har en Android-telefon – eller för all del en äldre iPhone som inte har stöd för AirTag – blir det förstås omöjligt att få en notis om "föremål" som förföljer.

I viss mån pekar Apple här på en funktion där en AirTag börjar spela upp ett ljud när den under längre tid befunnit sig utom räckhåll för ägarens iPhone. I en perfekt värld ger detta andra människor möjlighet att hitta en ägodel och meddela ägaren om att den är hittad.

Det ljudet kan dock rimligtvis inte börja spelas upp förrän efter ett par dagar, eftersom brickan även har ett användningsområde för baggage som du checkar in på flygplatser. Inställningen är just nu 3 dagar, men Apple tycks ha flaggat för att det kan ändras när de lär sig mer om användningen.  Om det handlar om våld i nära relation är sannolikheten stor att den utsatta personen inte är ifrån hemmet under längre perioder, vilket innebär att det ljudet ändå inte blir aktuellt att spela upp. Då är brickan tillbaka hos ägaren varje dygn.

Och vid de tillfällen ljudet faktiskt spelas upp efter tre dagar så är frågan, med tanke på batteriet, hur högt det låter, hur ofta det låter, och om vi kan vara säkra på att brickan inte är placerad eller hanterad på ett sådant sätt att ljudet har svårt att nå fram.

Tre dagar är också den tid det kan ta att dumpa sin telefon och ta sig till ett skyddat boende. Det är inte då man vill höra ett plötsligt pip från ett dolt fack i väskan.

Eva PenzeyMoog är grundare av The Inclusive Safety Project, som arbetar för att motverka våld i nära relation som underlättas av teknik. Hon understryker denna farhåga (min översättning):

Att lämna är den farligaste tiden för överlevare och det är då det är mest troligt att de mördas och blir offer, eftersom förövaren har förlorat all kontroll, och mord är det slutgiltiga sättet att återfå den kontrollen över någon. Och om den här prylen hjälper honom hitta henne?

Spårning en del av vardagen

Den som följt med i teknikutvecklingen det senaste decenniet kan med rätta hävda att den här brickan är långt ifrån det enda sättet att spåra någon på med modern teknik. Google, Facebook, positionsdata i foton och platsinfo på Instagram ger till exempel massor av datakällor att hämta från för att förfölja. Alla underlättar utövande av övergrepp.

Fenomenet med brickor är heller inte nytt. Det har under många år funnits en bricka under namnet Tile som lovar samma smidiga sätt att spåra sina ägodelar. Denna har dock inte varit knuten till ett operativsystem, utan till en app som man själv måste välja att installera. På samma sätt så används dock appen på ens egen telefon för att hålla koll på alla andras Tile-brickor och rapportera tillbaka till ägaren.

För tre år sedan berättade en kvinna i Texas hur hon hittat en Tile-bricka i konsolen på sin bil. Plötsligt började hon förstå hur hennes ex under längre tid följt henne och varför han som "av en händelse" dykt upp på vissa platser där hon befunnit sig: på såväl restauranger, olika vänners hem och vid ett tillfälle en längre resa borta från hemmet. Hon beskrev också hur svårt det sedan var för polisen att få ut information om kontot kopplat till exets Tile-bricka.

Även om det tycks frestande för de som vill gå i försvar – när vi tittar på AirTag-brickorna –  får vi inte falla för argument som "andra gör det också", "andra gör det värre", "vissa människor får det ju bättre", "de har i alla fall försökt...". Varje ny teknisk innovation har alltid möjlighet att lära sig av andras misstag och påverkan. I det här fallet har Apple inte kommunicerat hur de på riktigt ska undvika att deras produkt påverkar säkerhet och välmående på de sätt jag beskrivit ovan. Även om det är tydligt att iPhone-användare tas bättre om hand än Android-användare.

För ett företag som tryckt hårt på säkerhet och integritet de senaste åren, och hur det särskiljer dem från de andra teknikjättarna, förväntar jag mig bättre kommunikation.

När det gäller att introducera ännu ett sätt att spåra, så innebär det också att man erbjuder förövarna redundans i sina ambitioner. Misslyckas ett sätt så finns fler informationskällor. Och den som lyckas undvika eller hantera ett av de många sätten måste nu förhålla sig till att det kan finnas ytterligare produkter som de måste vara medvetna om och förstå hur de fungerar. En AirTag kan spåra dig även när du lämnar telefonen hemma, och då får du självklart ingen varning heller.

Och apropå notiser om "föremål som förföljer dig", så kan det också vara på sin plats att fundera över hur många människor som bara skulle trycka bort dem utan att förstå vad det handlar om.

En stark röst som gynnas ignorerar gärna en svag röst som far illa

Jag själv kommer sannolikt inte fara illa av AirTag-brickor. Tvärtom kan jag som tekniknörd med köpkraft köpa på mig ett gäng och njuta av en nyvunnen förmåga att ha koll på alla mina dyra ägodelar och var de befinner sig. Även min hund har  känts som en kandidat.

Så är det. Väldigt många kommer tycka att det här är en fantastiskt produkt som på riktigt hjälper dem. Som gör att de känner en ökad trygghet. Och samtidigt finns en grupp som mår sämre och kommer att känna en ökad otrygghet. En grupp som inte kommer höras lika mycket. Som också har mer att förlora på att uttala sig. Som ofta behöver vara anonym och ändå inte på samma gång.

När media nu ska bevaka det potentiella missbruket önskar jag att de inte tar företagen själva på orden när de introducerar små "fixar" och åtgärder på olika sätt när det gäller några av de problem jag belyst här. Huruvida framtida åtgärder verkligen håller ska man inte fråga företagen själva om, utan man ska fråga de som far illa.

Om de som får det bättre hela tiden blir förespråkare för de produkter och tjänster som gynnar dem själva men påverkar andra negativt, då blir det svårt att uppmuntra en produktutveckling som gynnar de vars behov konsekvent åsidosätts.


Den här artikeln finns också på engelska.

Referenser

Få Pers nyhetsbrev

Utkanten av digital etik är ett månatligt nyhetsbrev som belyser exempel på skadlig teknik och lär digitala kreatörer hur man bygger för universellt välmående.

Ange e-postadress