Teknik är värdelöst utan människor
Eco-Guide Ariel kommunicerar med sin bärbara i sitt kök i Guadalajara, Jalisco, Mexico.
Jag har säkert klagat på det förut, men jag kan bli lite ansträngd av alla presentationer av mig som går ut på “han jobbar med datorer”, “han är en sådan där IT-konsult”. I min värld jobbar jag nämligen med design, med företagskommunikation och med affärsstöd. Alltså mer med människor än med datorer. (Hmm, vad enkelt det lät när jag skrev så…)
Därför blev jag så glad av Karin Lindströms krönika Äter du – vill du bli kock? i dagens Computer Sweden. Hon sågar den här artikeln i SvD som inleds med orden:
Ungdomar bloggar, twittrar och sms:ar. Men trots att tekniken är en stor del av deras vardag är det få av dem som ser på tekniken som ett framtidsyrke.
Det här är ett uttryck för teknikfobi, ungefär som att man en gång var rädd för bilen, telefonen och videobandspelaren. Enligt samma logik: “Oj, du som ringer mycket, du borde jobba på Televerket.” Tänk om alla som ringer med mobiltelefoner – en teknik som är en del av de flesta människors vardag – kände att de måste jobba på Sony Ericsson eller Nokia.’
Karin skriver att det finns en liten tankevurpa. Jag menar dock att det är en total dikeskörning i amygdala. Att ungdomar omfamnar möjligheten att kommunicera gör dem till mer sociala människor med större nätverk och väl förberedda för arbetslivet, oavsett yrkesval.
I originalartikeln från SvD överraskas Teknikdelegationen av att teknik rankas så lågt som framtidsyrke.
Teknik? Bara ordet smakar illa. Ungdomarna vill ju kommunicera – det är nämligen det de gör till vardags (inte använder teknik!). De går inte och säger: “Hmm, jag tror jag ska gå och pilla med datorn en stund” och även om de säger så, så menar de egentligen: “jag kollar om några kompisar är online och vill snacka.” eller kanske ibland: “jag lägger ut en av mina egenproducerade filmer på Youtube som kommer få mer tittare än Let’s dance”.
15-åriga Peter Schwartz säger:
– Teknikprogrammet har jag verkligen inte koll på. Vad gör man? Bygger man robotar på lektionerna?
Och samtidigt sprutar det ut innovationer från Sverige: MySQL, Tobii, Spotify, Twingly, Bloggy, Pixlr (bildredigering online) för att nämna några både stora och små exempel. Sverige är sedan länge en ledande IT-nation, men de som vill att ungdomarna ska bidra till den utvecklingen är ofattbart tysta om detta i marknadsföringen av relevanta utbildningar.
Vill du jobba med teknik? Jo, tjena. Vill du jobba med design, kommunikation och hjälpa människor att bli mer effektiva och må bättre? check.
Karin menar mycket riktigt att det inte är speciellt tekniskt att blogga: “I så fall ligger det väl närmare att tro att en bloggare skulle vilja jobba i mediebranschen?” Exakt! Eller i modebranschen, eller i inustribranschen eller i finansbranschen… ja, du fattar.
Och så radar hon upp fler exempel på fördomar som vi måste brottas med, bland annat “Internet står för något kallt som står i motsats till genuin mänsklig samvaro”.
Eller hur? Sluta nu. Sluta tro att alla som sitter framför datorn är en introvert enstöring som helst av allt löder moderkort och skiter i vänner. Och läs nu, läs och förstå detta klockrena exempel på hur teknik är ett medel för att förbättra kommunikation och minska avståndet mellan människor:
- Industriarbetaren Johnny Olsson skriver om hur hans debattartikel tillsammans med Unni Drougge tog sig från hans blogg till Aftonbladet i inlägget Hur en debattartikel blev till.
Relaterat: Mikrobloggare, så är de.
PS: I dagens CS kan ni också läsa Tidens kvittrande ande om fenomenet Twitter. Den har sina poänger men missar återigen en stor del av den kommunikation som Twitter används till. Man väljer att se Twitter som budskap som basuneras ut. Handen på hjärtat, vem skulle orka lyssna på allt detta om man inte fick chans att kommunicera med avsändaren? DS