axbom

Enligt en rapport från Forrester är en majoritet av avancerade användare missnöjda med Ajax prestanda i applikationer på webben. Jag är skeptisk.

Ingen av de artiklar jag läser (CS, PC World, Computer World) nämner exempel på applikationer som fungerar dåligt. Ett av världens mest använda applikationer för webbaserad e-post, Gmail, fullkomligen badar i Ajax och jag kan inte vara mer nöjd.

Ajax förbättrar användarupplevelser när det används rätt

Jag tror det snarast handlar om när, var och hur man tillämpar Ajax. Ajax är för min del heller inte ett verktyg för att skapa fulländade applikationer utan för att förgylla användarupplevelsen där det är möjligt – på vanliga webbsidor. Sjävklart vill man bibehålla tillgänglighet och även kunna nå samma sidor via alternativa klienter, som mobiltelefoner.

Alternativen försämrar tillgängligheten

Om man anammar de alternativ som Forrester hänvisar till: Silverlight och Adobe AIR till exempel kommer det istället påverka tillgänglighet negativt. Ju närmare text vi håller oss (läs: XHTML), desto bättre kommer vi att kunna utbyta information mellan olika system – vilket är vart webben är på väg om ni råkat missa det

Självklart kan Ajax också ställa till problem med tillgänglighet, men potentialen och förmågan att tillfredställa WAI och alternativa webbläsare är betydligt högre.

Robert Nyman, gränssnittexpert på Valtech, säger för övrigt i CS artikel:

Frågan företag och utvecklare ska ställa är om Ajax ger ett mervärde eller om tekniken används enbart för att utvecklarna har möjligheten.

Jag kan inte hålla med mer och måste bara påpeka att gränssnittsexperter, användbarhetskonsulter och interaktionsdesigners gärna får vidtalas oftare när det gäller bedömningar av ny teknik på webben.

En ytterligare aspekt är förstås att användning av Ajax är helt gratis och tillämpning av de flesta andra RIA-teknikerna kräver dyra programlicenser, vilket gör att kommersiella krafter gärna baktalar Ajax.

Forrester Research tror att 2008 blir året då företagen anammar webb 2.0 på riktigt. Detta trots att företagen enligt egen utsago planerar för andra saker (säger Forrester). Jag hoppas förstås att Forresters spådomar slår in, men påminner också om vikten av en tydlig strategi och utbildning av användarna.

Forresters definition av Webb 2.0 är, fritt översatt av mig:

En samling tekniker och applikationer som möjliggör effektiv interaktion mellan människor, innehåll och och data; som kollektivt gynnar nya verksamheter, teknikerbjudanden och sociala strukturer.

Det de menar med detta är förstås wiki-verktyg, bloggar, webbaserade verktyg för samverkan och utbyte av idéer (sociala nätverk) och tekniker för spridning av information, som RSS-flöden.

I rapporten Top Enterprise Web 2.0 Predictions for 2008 ger analytikern Oliver Young framför allt tre skäl som gör att företagen i år (kanske aningslöst) kommer släppa fram dessa prunkande användarcentrerade talangrabatter (de måste trots allt vårdas av någon med koll på läget):

1. IT-proffsen använder redan webb 2.0. Alltså är steget inte så långt till att man för in det i övriga organisationen.
2. If you can’t beat them, join them. Om medarbetarna redan använder och anammar verktygen så är det bättre att de installeras internt och sanktioneras av ledningen, än att de fortsätter orsaka intressekonflikter.
3. De får dig att se cool ut. För IT-avdelningar som vill bli en del av verksamhen gäller det att visa framfötterna. Man ska inte underskatta intrycket som sexiga funktioner kan ge.

RSS-flöden som drivkraft

I rapporten nämns att RSS kommer vara den vanligaste och populäraste webb 2.0-tekniken som implementeras. För mig är det en självklarhet att inga av de övriga webb 2.0-teknikerna klarar sig utan RSS, och jag är därför benägen att hålla med. RSS är framför allt en pytteliten investering som ger enormt mycket tillbaka.

Samtidigt läser jag hos XiTi Monitor om hur RSS-flöden påverkar trafik till webbplatser. Enligt deras undersökning kommer 2% av den totala trafiken från RSS-flöden (53 sajter med RSS deltog i studien). Fortfarande ganska liten andel alltså, men helt klart ökande.

För oss som insett hur häftigt och omdanande RSS är, så är det svårt att leva utan, men när jag är ute och föreläser så märker jag hur svårt det är att få fram just hur sexiga RSS-flöden är. En massiv informationskampanj skulle inte vara fel.

Hur sker utbildningen av personalen?

Samtidigt som storföretag spår explosion för webb 2.0 i en studie från Change Wave Research vill jag se tydligare investeringar i utbildningen av medarbetarna. Fler verktyg kommer inte göra it-skygga medarbetare mer produktiva förrän fördelarna, motiveringar och strategier klarlagts. En smart medarbetare ifrågasätter; verktygen ska inte infogas i organisationen utan en gedigen utredning om när, var och hur de ska användas.

Vi må peppra med orden blogg, wiki och sociala nätverk, men hur de i slutändan ser ut, fungerar och används kan skilja sig åt rätt dramatiskt. Frågan bör alltså inte vara hur många bloggar man har, utan snarast hur man använder dem till sin fördel.

Förresten: Har någon förstått varför IDG envisas med att skriva ”Webben 2.0″? Det heter trots allt inte ”The web 2.0″.

(Ursprungligen inspirerat av ReadWriteWeb)

Webben som socialt medium har lett till ett paradigmskifte där mänskligheten börjar återgå till en skaparkultur snarare än en konsumtionskultur. Men hur många är skaparna egentligen? Forrester Research har kollat hur det ser ut i Nordamerika.

Författarna av rapporten Social Technographics (April 2007) har delat in användarna i sex kategorier:

• Skapare (13%) publicerar information i en blogg eller laddar upp bilder och video minst en gång per månad.
• Kritiker (19%) kommenterar bloggar och/eller skriver recensioner på sajter som Amazon. 4 av 10 kritiker är även skapare.
• Samlare (15%) skapar metadata som delas med hela användargruppen, genom att till exempel spara och ”tagga” länkar i sociala tjänster som del.icio.us eller genom att prenumerera på RSS-flöden i online-läsare som Bloglines.
• Deltagare (19%) använder sociala nätverk som MySpace, Facebook eller LinkedIn. 56% av dessa läser bloggar och 30% har egna bloggar.
• Tittare (33%) ägnar sig oftast åt att läsa bloggar. 31% av tittarna är varken skapare, kritiker, samlare eller deltagare.
• Inaktiva (52%) ägnar sig inte alls åt sociala aktiviteter på nätet. De har en genomsnittsålder på 50, är ofta kvinnor och betraktar sig sällan som ledare och rekommenderar inte tjänster och produkter till sina vänner.

Inom nästan alla kategorier har segmentet 18-26 åringar den högsta deltagargraden. Hos 18-21 åringar är deltagargraden i sociala nätverk extremt hög: 70%.

Även om du kanske slås av att en väldigt stor grupp inte engagerar sig alls, så måste jag påvisa att den stora andelen människor som aktivt skapar innehåll är anledningen till att vi kan prata om ett paradigmskifte.

Från: Well-formed data – Forrester Research: Social Technographics