Återerövra klottrandet!

Jag får ont i magen när jag tänker på alla lärare som hugger direkt när barn sitter och klottrar. ”Har du inget att göra!?”,”Sluta med det där!” eller ”Är det något du ska visa för klassen?” utbrister lärare samtidigt som vetenskapen visar att när vi tecknar och klottrar ökar vår fattningsförmåga.

klottra-lektion

Att klottra; att med penna mot papper (eller i mitt fall stylus mot iPad) rita figurer och former, abstrakta eller inte, tanklöst eller medvetet, ger dig bättre förutsättningar för att hantera information och lösa problem.

Samtidigt uppfattas klottrande av många som anti-intellektuellt, banalt och barnsligt, inget som har med seriöst lärande att göra.

Nyttan av klottrandet ökar med åldern

Sunni Brown är en av medförfattarna till Gamestorming (tillsammans med Dave Gray), initiativtagare till Doodle Revolution, ett projekt för att sprida visuell läsförmåga, och kommer snart ut med sin egen bok med samma namn.

Brown har ett diagram som illustrerar hur vi generellt uppfattar värdet av klottrande med avseende på ålder, och hur det faktiska värdet av klottrandet genom åren egentligen ser ut. Här är min snabba version:

klottra-nytta

 

Det finns många indirekta orsaker till att vi generellt ser ner på klottrande, bland annat för att SAOL inte säger oss något bättre än att klottra är ”att skriva eller rita slarvigt”. Ordet i sig har många negativa konnotationer och många tänker direkt på graffiti (som ju kan vara så oerhört vackert) och vidare på klottersanering. Klottra är alltså något slarvigt man gör som sedan måste saneras!

Vår kunskapsinhämtning förbättras av klottrande

Sunni Brown menar att vi måste vända på det här synsättet och påvisar gärna hur klotter bidrar i skolvärlden och även framför allt vilken nytta det gör i arbetslivet, något som jag personligen också är en uttalad ambassadör för.

Forskningen visar bland annat:

  • klotter hjälper dig att tänka
  • människor som klottrar samtidigt som de lyssnar behåller mer information/kunskap än människor som inte klottrar
  • klottra är något man gör för att undvika att tappa fokus
  • klottrande har starkt positiva effekter på problemlösning
  • när vi klottrar samtidigt som vi lyssnar engagerar vi på en gång visuella, auditiva, kinestetiska (rörelser), skriftliga och emotionella förmågor <- alla som samverkar för att hjälpa dig bättre lära dig och behandla kunskap.

Kära lärare, nästa gång barn och ungdomar klottrar på er lektion, le och säg ”Underbart! När du ritar hjälper det dig att förstå mer.” Klottrande är en intuitiv kunskap som vi måste förvalta, inte strypa och skjuta ner. Tyvärr är det just nu det senare som våra skolor är bäst på.

Klottra hjälper dig hantera komplexitet

Tänk istället vilka superkrafter du kan frigöra när du plötsligt förstår och kan hantera komplexa problem — bara du vågar klottra! Jag har alltid varit en klottrare i skolan, men det är först på senare år som jag klottrar aktivt på alla arbetsmöten, med full insyn från andra. Det gör mig bättre på mitt jobb. Och ja, idag får jag faktiskt betalt för det.

Ägna nu 5 minuter att lyssna på Sunni Brown i hennes framförande på ett TEDx-event och kom ett steg närmare att börja klottra för ditt eget välmåendes skull!

I maj ska jag träffa Sunni Brown på UXLx i Lissabon. Hennes workshop heter Transform Your Work Through Visual Thinking. Förhoppningsvis blir det en intervju och mycket mer inspiration att dela med mig av. Förmodligen i form av klotter.

PS När jag tidigare idag ritade teckningen ovan under min sons fotbollsträning blev jag snabbt uppmärksammad av flera nyfikna barn som undrade ”Wow, ritar du?”. Barnen förstår direkt. De andra vuxna tänkte nog bara… där sitter han och klottrar… DS

  • [SE] Dagens #blogg100: Återövra klottrandet! (med @SunniBrown) http://t.co/dRsPxbuZ

  • [SE] Håller du med, är det inte dags? Återerövra klottrandet! http://t.co/dRsPxbuZ #blogg100

  • Men, är du säker på att lärare generellt sett inte tillåter klotter på lektionstid? Jag har mina tvivel och menar på att många i stället uppmuntrar olika sätt att lära sig. Fast jag ska kanske inte yttra mig – det var några år sedan jag själv jobbade som lärare. De gånger jag förbjöd klotter var när eleverna skrev och ritade på skolbänken. Då gav jag dem ett papper i stället.

  • Susanne, du låter som en föredömlig lärare! Det vore faktiskt kul att göra en djupdykning i detta och ta reda på mer. Det jag kan säga är att jag träffar få ungdomar som kommer ur skolan och känner sig trygga med att använda klottrande som problemlösningsmetod eller för att själv processa information… men vi kanske bara är några år bort från det =)

  • Det ska tilläggas att jag själv inte har gått i svensk skola, bara i svensk högskola. Mina personliga erfarenheter är från internationella skolor med brittisk eller amerikansk ledning. Där är det hårdare tag 😉

    Men jag tror fortfarande att vi har en lång väg att gå när det gäller att aktivt lära ut skissande, kladdande och kluddande som arbetsverktyg i de flesta yrken.

  • Pingback: Intervjuad om sketchnotes - axbom()

  • Har glömt att kolla ditt svar, men nu kom jag hit igen. 🙂

    Kan kanske vara annorlunda i de skolor du gått, men jag tror nog att det ändrats där också. Bilder är viktiga i samhället.

    Kom att tänka på att jag faktiskt ritade ganska friskt på svarta tavlan, och senare white boarden och smart boarden, just för att förklara skeenden i bild – och text. Det var alltid lika intressant om eleverna skulle förstå vad jag avbildade och lika roligt var gång de tyckte det liknade något annat och jag fick göra om.