Eco-Guide Ariel kommunicerar med sin bärbara i sitt kök i Guadalajara, Jalisco, Mexico.
Jag har säkert klagat på det förut, men jag kan bli lite ansträngd av alla presentationer av mig som går ut på ”han jobbar med datorer”, ”han är en sådan där IT-konsult”. I min värld jobbar jag nämligen med design, med företagskommunikation och med affärsstöd. Alltså mer med människor än med datorer. (Hmm, vad enkelt det lät när jag skrev så…)
Därför blev jag så glad av Karin Lindströms krönika Äter du – vill du bli kock? i dagens Computer Sweden. Hon sågar den här artikeln i SvD som inleds med orden:
Ungdomar bloggar, twittrar och sms:ar. Men trots att tekniken är en stor del av deras vardag är det få av dem som ser på tekniken som ett framtidsyrke.
Det här är ett uttryck för teknikfobi, ungefär som att man en gång var rädd för bilen, telefonen och videobandspelaren. Enligt samma logik: ”Oj, du som ringer mycket, du borde jobba på Televerket.” Tänk om alla som ringer med mobiltelefoner – en teknik som är en del av de flesta människors vardag – kände att de måste jobba på Sony Ericsson eller Nokia.’
Karin skriver att det finns en liten tankevurpa. Jag menar dock att det är en total dikeskörning i amygdala. Att ungdomar omfamnar möjligheten att kommunicera gör dem till mer sociala människor med större nätverk och väl förberedda för arbetslivet, oavsett yrkesval.
I originalartikeln från SvD överraskas Teknikdelegationen av att teknik rankas så lågt som framtidsyrke.
Teknik? Bara ordet smakar illa. Ungdomarna vill ju kommunicera – det är nämligen det de gör till vardags (inte använder teknik!). De går inte och säger: ”Hmm, jag tror jag ska gå och pilla med datorn en stund” och även om de säger så, så menar de egentligen: ”jag kollar om några kompisar är online och vill snacka.” eller kanske ibland: ”jag lägger ut en av mina egenproducerade filmer på Youtube som kommer få mer tittare än Let’s dance”.
15-åriga Peter Schwartz säger:
– Teknikprogrammet har jag verkligen inte koll på. Vad gör man? Bygger man robotar på lektionerna?
Och samtidigt sprutar det ut innovationer från Sverige: MySQL, Tobii, Spotify, Twingly, Bloggy, Pixlr (bildredigering online) för att nämna några både stora och små exempel. Sverige är sedan länge en ledande IT-nation, men de som vill att ungdomarna ska bidra till den utvecklingen är ofattbart tysta om detta i marknadsföringen av relevanta utbildningar.
Vill du jobba med teknik? Jo, tjena. Vill du jobba med design, kommunikation och hjälpa människor att bli mer effektiva och må bättre? check.
Karin menar mycket riktigt att det inte är speciellt tekniskt att blogga: ”I så fall ligger det väl närmare att tro att en bloggare skulle vilja jobba i mediebranschen?” Exakt! Eller i modebranschen, eller i inustribranschen eller i finansbranschen… ja, du fattar.
Och så radar hon upp fler exempel på fördomar som vi måste brottas med, bland annat ”Internet står för något kallt som står i motsats till genuin mänsklig samvaro”.
Eller hur? Sluta nu. Sluta tro att alla som sitter framför datorn är en introvert enstöring som helst av allt löder moderkort och skiter i vänner. Och läs nu, läs och förstå detta klockrena exempel på hur teknik är ett medel för att förbättra kommunikation och minska avståndet mellan människor:
- Industriarbetaren Johnny Olsson skriver om hur hans debattartikel tillsammans med Unni Drougge tog sig från hans blogg till Aftonbladet i inlägget Hur en debattartikel blev till.
Relaterat: Mikrobloggare, så är de.
PS: I dagens CS kan ni också läsa Tidens kvittrande ande om fenomenet Twitter. Den har sina poänger men missar återigen en stor del av den kommunikation som Twitter används till. Man väljer att se Twitter som budskap som basuneras ut. Handen på hjärtat, vem skulle orka lyssna på allt detta om man inte fick chans att kommunicera med avsändaren? DS
Intressant det där. Det visar ju på något sätt på en klyfta. Man kan kalla det kunskapsklyfta om man vill, men man kanske borde kalla det ”vaneklyfta” istället. Jag tycker att vi har haft datorer och Internet så länge att det borde vara en naturlig del av varje liv nu, men uppenbarligen inte. Vilket blir ett slags oförstående från min sida istället.
Kanske lite off-topic, men generationsklyftan finns nog kvar, även om många pensionärer internetdejtar och köper charterbiljetter på nätet. När min mamma (66) närmar sig datorn blir hon helt spänd i hela kroppen och bara pyser av stresshormon.
Hon MÅSTE använda datorn för min far bor i Afrika och de mejlas. Men hon hatar det. När jag försökte förklara att hon inte behövde oroa sig för om det låg någon websida uppe efter att jag surfat och att hon bara kunde öppna en ny tab – inget skulle bli förstört – blev hon alldeles röd av ilska och fräste att ”jag använder inte tabbar, jag vet inte vad det är, jag tänker inte lära mig.” Och detta är en ytterst intelligent kvinna, ska jag tillägga.
Men datorer är teknik och otäckt, i hennes värld. Och för att koppla tillbaka till ämnet: unga användare kanske inte ser tekniken utan snarare kommunikation/design/nätverk osv, men det beror på att tekniken för oss är så självklar att vi inte är medvetna om den. Men den finns där, och man ska inte underskatta hur svår den kan vara för vissa.
Hm om några år eller år tionden så kommer tex läkare ha problem att få jobb på grund av AI.
Den är redan bättre på att hantera buksjukdomar än en läkare……
Och jobb typ design, med företagskommunikation och med affärsstöd ligger också i farozonen…
Den som lever får se.
@John: Ja, lite off-topic glider vi minsann men det är bara kul. Det är lite det här jag är inne på när jag skriver att teknik för ungdomar borde marknadsföras som något som gör att man hjälper andra människor att bli mer effektiva och må bättre (för gör man rätt så kan det bli så).
Jag tänkte bara tipsa om Unni Drougges erfarenheter efter att ha lagt ut sin bok som ljudbok på Pirate Bay. Hon skriver om det i inlägget Delad glädje.
och jag åsyftar speciellt den här delen:
Din mammas rädsla för datorer är dock inte alls ovanlig. I Sverige är det 19 procent av befolkningen som inte har tillgång till internet och 7% sitter fortfarande med ”gammeldags” modem. Det är fler än de flesta e-handlare eller it-visionärer vill erkänna. Och det är människor i alla åldrar men då med en överrepresentation bland kvinnor 55+. (Källa: WII: Svenskarna och internet 2008)
I WII:s rapport finns också porträtt av en 70-årig kvinna som använder internet dagligen och har så gjort i 10 år. Vi kan alltid hitta exempel som stöden en tes, och jag tror att ålder bara är en del av förklaringen till teknikfobi.
Det viktigaste för de flesta människor jag intervjuat och kört tester med är att inte känna sig dumma – och där kommer användarupplevelser och användbarhet in i bilden. Smärtan för din mamma att använda internet överstiger vida det värde hon får av att använda det.
Så det här blir min utmaning till dig: hur kan du, med din kunskap om datorer, skapa en miljö för din mamma där användarupplevelsen/värdet överstiger smärtan?
Jättekul att ha dig tillbaka i läsarskaran John!! Nu får du hålla dig kvar i Sverige ett tag
Ja kan inget annat än att hålla med. Jag jobbar som webb konsult och jag vet inte hur ofta jag får kommentaren ” ja men du som jobbar med webb kan ju data och teknik”.
Nej jag jobbar inte med teknik och famförallt inte data. Vi jobbar, som du säger, med kommunikation och hur vi kan skapa dialog och diskussion online.
Visst kan det handla om generationsklyftor och annat men framför allt handlar det om okunskap och en viss förvirring inom yrkesgruppen. Det finns ju de som jobbar med teknik inom webbvärlden men de är inte längre majoritetet – och bör inte vara!
[...] om att tekniken gör hela jobbet med energieffektivisering. Det gäller att ha kunskapen om hur människan använder tekniken och hur vi på bäst möjliga sätt får människan engagerad och intresserad av att minska sin [...]