Jag har börjat veckohandla på mataffaren.se - en matvarubutik med hemkörning. Vid första anblick skiljer sig butiken inte från de övriga jag provat genom åren – och det är alltid ett pyssel att söka upp en matvara, lägga den i korgen, söka upp nästa matvara, och så vidare; men för några veckor sedan upptäckte jag funktionen snabbköp. Det är en klurig sökfunktion som fullständigt eliminerar bortåt 60% av söktiden!

Så här ser processen vanligtvis  ut när man handlar på nätet (grovt):

1. Hitta varan
   1. Navigera fram till den i en struktur eller
   2. Sök varan i den interna sökmotorn
2. Klicka på köp-knappen
3. Gå tillbaka till steg 1 för varje vara du vill köpa
4. Gå till utcheckningen

Och den här processen funkar rätt bra när jag handlar till exempel tekniska prylar. Då handlar jag nämligen en begränsad mängd varor. Men problemet med processen blir uppenbar när man handlar matvaror, för då ska man handla många olika sorters varor.

Foto av Henrik Ström

En klassisk lösning på det här problemet har varit att jag kan spara min varukorg och beställa samma varor en gång till nästa gång. Men handen på hjärtat: hur ofta händer det att du handlar samma ärtsoppa och Havre Fras vecka efter vecka? Och det passar helt enkelt inte heller med den mentala modell för matköp som vi har inrotad i vår kultur: vi skriver en inköpslista som vi fyller på under veckan (jodå, den sitter på kylskåpet eller annorstädes i köket).

Sedan tar vi med listan och går efter den när vi handlar.

Snabbköp närmar sig verkligheten

Funktionen snabbköp är begynnelsen till lösningen på problemet (jag säger begynnelsen för det finns brister som jag återkommer till).

När jag klickar på snabbköp får jag upp en bild som påminner om en inköpslista där jag kan skriva upp alla varor som står på min egen papperslapp. När jag sedan klickar på ”Hämta varor” så sker det magiska. En sökning görs för var och en av produkterna samtidigt, och jag får upp en sökresultatlista för var och en av produkterna. Så här ser det ut:

Eftersom tjänsten söker efter alla mina produkter på en gång är detta alltså den enda sökning jag behöver göra! Så köpprocessen blir nu (också grovt):

1. Hitta varorna
   1. Skriv av inköpslista och klicka på sök
2. Klicka på köp för den produkt du vill ha
3. Välj nästa inköpslista och repetera steg 2-3 tills du är färdig med listan
4. Gå till utcheckningen

Här har man alltså eliminerat behovet att för varje produkt starta en helt ny sökning (steg 3 i den tidigare processen), vilket sparar enormt mycket tid. Och man har gjort det genom att vara mer användarcentrerad och utgått från hur människor faktiskt skriver inköpslistor.

Förbättringstips

Processen för snabbköp-funktionen är alltså klockren och visar hur man utgår från människans situation snarare än förutfattade meningar om teknikens begränsningar. Tyvärr så lämnar funktionen en del att önska i implementationen och jag lämnar ett par tips till vidareutvecklingen.

• Det är viktigt att söket är kontextuellt och förstår mig bättre, snarare än bara går direkt på första varan i databasen. När jag skriver mjölk vill jag inte få upp mjölkfritt margarin, kokosmjök och mjölkchoklad framför barnfamiljernas mest köpta dryck. (Vanlig mjölk låg inte förrän på plats 17 i listan!)
• Jag vill kunna skriva 2 liter mjölk och 2 paket bacon utan att få felmeddelande. Det är så jag skriver min inköpslista.
• Överge inte den trevliga visualiseringen med inköpslistan. När inköpslistan byter form och flyttar högst upp i en horisontell navigering tappar man kontakten med människan till förmån för maskinen. Låt hellre inköpslistan ligga kvar i sin ursprungliga form och jobba med sökresultaten till höger om den, så att jag kan lägga till och kryssa av på min virtuella papperslapp.
• I förlängningen ska jag givetvis kunna hålla upp inköpslistan framför webbkameran, ni läser av min handstil och vips så har jag min färdiga varukorg. Men jag ger er 5 år på den funktionen.

I mångt och mycket så har mataffaren.se en hel del trevlig interaktionsdesign som avviker från normen, och det är tydligt att man har ett fokus på att människor ska känna sig välkomna och personligt bemötta. Så även om du inte handlar där så rekommenderar jag ett besök bara för att få nya intryck och idéer till hur du kan lösa navigering och struktur på ett annorlunda sätt; och ge utrymme för den där hyggliga tonen som människor verkar gilla.

Sedan några veckor är jag helt frälst på Wordpress och ganska trött på pillet med Drupal vid uppgraderingar och anpassningar, i alla fall när det bara gäller att sköta om en blogg. Så jag har funderat på att migrera hela axbom.se till Wordpress. Efter att av misstag(!) ha raderat sajten för cirka sex timmar sedan så fick jag anledning att lära mig göra denna manöver snabbt!

Hur kunde jag radera sajten? Jo, jag skulle göra en kopia av axbom.se för att just börja labba med möjligheterna till migrering. I mappen som innehöll kopian fanns en ”symlink” till axbom.se, vilket är en symbolisk länk  (ungefär som en genväg) till en annan mapp. När jag då raderade innehållt i kopian så fortsatte den radera innehåll i den symboliska mappen, som ju ledde till den skarpa sajten. Det var oerhört klantigt av mig men så fick jag anledning att göra migreringen i skarpt läge!

Eftersom jag varit öppen med mina tankar om migrering har jag bland annat fått tips om guide med tillvägagångssätt av @jonathansulo och lämplig modul för att mina URL:er ska styras om på rätt sätt av @nikkelin. Jag följde guiden och det gick faktiskt hyfsat att få över innehållet. Kategorierna hakade inte på rätt inlägg så dem fick jag ta bort helt och det har varit ett jäkla pill att få till URL:erna även om Nikke Lindqvists tips om modulen Redirection verkligen är räddaren i nöden. Den modulen ger mig också information om 404:or så att jag kan beta av ompekningarna allt eftersom. Jag gissar att det kommer ta några dagar att få allt rätt.

Kommentarerna migrerades också

Kommentarerna verkar ha hamnat på rätt inlägg, vilket ju är strålande, med den avvikelsen att mina egna kommentarer inte känns igen som mina egna. Jag måste själv fylla i e-post och webbplats för att min egen avatar skall dyka upp bland kommentarerna. Men det kan jag nog egentligen fixa med en klurig mysql-query.

En trist effekt är att Tweetmeme har nollställt räknaren för alla retweets som mina inlägg fått eftersom mina URL:er till stor del är nya. Den största förändringen är nämligen att jag tagit bort suffixet ”/blogg” – axbom.se är ju bloggen, no more no less. Så det kändes rätt att göra den förändringen men var kanske inte helt genomtänkt ur alla perspektiv.

Automagiska tips?

Om någon har en smart idé för hur jag kan skriva om mina url:er automagiskt så tas det tacksamt emot. Jag har alla gamla paths i mysql-databasen också och har för mig att det finns något i mysql som heter ”LIKE” som skulle kunna användas för att med hyfsad säkerhet identifiera vilka URL:er som hänger ihop och därmed skriva om dem.

Detta var slarvigt och hastigt skrivet men det är sent och nu ska jag till sängs för att under morgondagen ta hand om en febrig son (bägge barnen vaknade för en stund sedan och somnade om). Må väl och hojta gärna till om du upptäcker något du tycker jag ska fixa pronto!

Jag förklarar gärna och ofta fördelarna med sociala verktyg på intranät vad gäller:

1. förståelse av information (möjlighet att få förtydliganden och andra infallsvinklar)
2. filtrerad information (rätt och relevant information baserat på rekommendationer)
3. bättre beslutsunderlag (medarbetare ges möjlighet att ta större ansvar och når snabbare beslut)

och Bill Gates har nog sagt det bäst:

”Visionen handlar om att ge arbetarna mer makt, att ge dem all information om vad som är på gång så att de kan åstadkomma mer än de tidigare gjort.”

Trots att jag kan visa på fantastiska möjligheter och effekter av kollaboration, påverkan och delad information så är det alltid någon som det låser sig fullständigt för när de kommer till klarhet och utbrister:

”Betyder det här att människor kan skriva fula ord på intranätet?”

Därifrån är det ganska långt kvar till en intern nyskapande och social företagskultur som ger medarbetarna mer makt.

I Lewis Carroll’s klassiker Alice i underlandet upptäcker Alice en liten flaska med den uppmanande texten Drick mig. Nyfikenheten tar överhanden, Alice tar en slurk, och vips! så blir hon liten nog att komma igenom en dörr på sin jakt efter den vita kaninen.

Lika fantasieggande är det för besökare till SEB:s webbplats med ”för små” webbläsare som upptäcker den uppmanande texten Rulla åt höger. En nyfiken användare dristar sig säkert till att klicka och vips! så rör sig skärmen åt höger. Men varför då? Jo, följ med på jakt efter en vit meny hos SEB.

En oförklarlig nyhet låter först bra…

Sagan tar sin början i april 2009 när jag gick in på SEB:s startsida och verkligen inte förstod någonting av nyheten på sidan. Så jag tog en skärmdump och tänkte att det där måste jag återvända till någon gång. Så här stod det nämligen i nyheten:

Nu kommer funktionen ”Rulla åt höger” som gör det lättare för dig som har låg skärmupplösning att se inloggningsknappen.

Min första tanke var att det var bra att de gjorde något för människor med låg skärmupplösning, men jag förstod bara inte vad de hade gjort!?

…men sedan förstår jag.

Så en dag hösten 2009, flera månader senare, går jag in på sidan med en dator där webbläsaren var förminskad till 800×600 pixlar eller mindre — och det var då den uppenbarade sig, texten som var som hämtad från underlandet, texten som fick mig att sitta stum och gapandes av förvåning när jag väl klickade på den:

Högst upp på skärmen stod nämligen bara orden Rulla åt höger. Varför jag skulle vilja rulla åt höger förstod jag inte. Det fängslade mig att en oförklarlig länk bara stod där och uppmanade mig att agera, och likt den lilla flickan Alice kunde jag inte låta bli att klicka.

Spänd av förväntan höll jag ett stadigt tag i skrivbordet, vilade markören ovanför texten, och applicerade en aning kraft på musen med högra pekfingret. Och det var då det hände:

Skärmytan rullade åt höger!

och jag blev häpen

Mest av allt tappade jag fattningen när jag förstod varför skärmytan rullade åt höger… Jo, där ligger nämligen rullgardinsmenyn som tillåter mig att logga in på valfri tjänst på banken:

Så håll i er nu: Novisa webbanvändare med en skärmupplösning på 800×600 (och tillika vana användare med förminskade webbläsarfönster) förväntas alltså förstå följande: när de vill logga in på internetbanken ska de klicka på en textrad som heter ”Rulla åt höger.” Skärmen kommer då att rulla åt höger för att alla alternativ för att logga in ska uppenbara sig.

Det är magiskt.

Det är rentav sagolikt att SEB förlitar sig på denna magi för åtkomst till de mest efterfrågade tjänsterna på webbplatsen. Jag upprepar med andra ord: SEB döljer medvetet en av de strategiskt mest viktiga komponenterna på sidan.

Som om det inte vore nog att login-möjligheter rullar in i bild: texten byts genast ut mot Rulla åt vänster så att individer med försvagat närminne kan rulla tillbaka och se SEB:s logotyp om man nu skulle ha glömt vilken sajt man var inne på.

Jag har förevigat min interaktion med länken Rulla åt höger i följande screencast:

Så SEB förstod, men förstod ändå inte

Helt uppenbart har SEB förstått att det finns användare som inte ser eller hittar var de ska logga in på internetbanken. Lika uppenbart är det att SEB inte vill göra login-möjligheterna synliga direkt för så många människor som möjligt; de nöjer sig med en nödlösning som är långt ifrån tillfredställande.

- Det skulle vara så trevligt om något hängde ihop för en gångs skull, sa Alice.

PS: Jag är SEB-kund och det är en av anledningarna till att SEB då och då får stå ut med min kritik. Jag är övertygad om att det går att hitta lika bristande lösningar på tusentals andra sajter på nätet; och jag vet också att SEB har den goda smaken att ta det på rätt sätt. Eller hur Annelie och Johan

PS2: Missa inte att Alice i underlandet är bioaktuell. Det kan inte bli annat än underhållande när Tim Burton regisserar.

Apple har lanserat sin iPad och har fått tuff kritik såväl som mer nyanserade omdömen. Jag tänkte ta tillfället i akt att belysa att mycket av kritiken bygger på felaktiga förväntningar om att iPad ska ersätta en dator. Mer rimligt är nämligen att den ersätter ett fotoalbum, ett brädspel eller en kokbok.

Det Apple har gjort är att skapa ett nytt produktsegment som människor febrilt försöker jämföra med något existerande. I mina ögon är iPad exempel på en Blue Ocean Strategy och taktiken är alltså att segla på hav där det inte finns några konkurrenter.

Jag har gjort följande värdekurva för att visa vad jag menar:

Färre egenskaper ger bättre egenskaper

Varje framgångsrik designer känner till att nyckeln till ett lyckat gränssnitt är att skala bort överflöd, inte att lägga till. På samma sätt vet en affärsstrateg att man måste jämka bort egenskaper hos en produkt för att ge tydligt företräde åt det som eventuellt är än viktigare egenskaper: prestanda, pris, m.m.

Att försöka tillgodose allas behov i samma produkt är som att bygga en bil som samtidigt ska attrahera småbarnsfamiljer, sportbilsentusiast och budfirmor. Det blir i bästa fall halvdant.

– Det är detta jag åsyftar i värdekurvan med egenskapen ”All jävla teknik som får plats”.

I min värdekurva för iPad (OBS! långt ifrån heltäckande) jämför jag med de närliggande produkterna Netbooks och Tablet PCs. Jag vill illustrera att iPad valt att vara bäst på vissa områden och alltså gått sin egen väg istället för att försöka jämföra sig med eller konkurrera med någon annan. Viktigt att notera är att iPad inte alls strävar efter att vara en konkurrent till en vanlig dator, och givet det är jag övertygad om – liksom Peter Merholz – att priset är en egenskap som är avgörande för mottagandet av en produkt i ett nytt segment.

En vinnande taktik från Apple

Med lite helikopterperspektiv och förståelse för hela affären så har man gjort några val: accelerometern, den unika touch-tekniken (som kräver snabb responstid), trådlöst nätverk och högupplöst video i kombination med lång batteritid (en månads standbytid!) har fått prioriteras framför en inbyggd kamera, multi-tasking och ett högt pris — i nuläget.

Gillar du iPad, eller inte? Förutom att kommentera så vore det kul om du vill besvara enkäten som en Twitter-diskussion landade i. Teorin är nämligen att det är nyblivna Apple-entusiaster som inte gillar iPad. Besvara enkäten ”iPad – en besvikelse eller det bästa som hänt sedan skivat bröd?” så får vi veta om teorin håller.

Läs mer iPad-reaktioner

• Mikael Zackrisson, Veckans affärer: Nej, Apple kommer inte rädda medieindustrin. Det får vi klara själva.
• Simon Sundén: iPad – en gigantisk iPhone med stora möjligheter!
• Ohsohightech: Apple iPad är ingen revolution (ännu) men berättade Steve Jobs allt?
• ReadWriteWeb: 5 Reasons to Wait for iPad 2.0
• Cocoia: iPad UI Roundup

P.S. Självklart får du använda min värdekurva var helst du vill, bara du hänvisar/länkar tillbaka till mig Det finns också en engelsk version av värdekurvan D.S.

Jag blandar högt och lågt med länk- och lästips. Ett axplock helt enkelt.

1. Eye-tracking är inte jättenytt. Här får du en kort historik kring denna metod för marknadsundersökningar: A Brief History of Eye-Tracking. Notera att svenska företaget Tobii har den senaste tekniken inom området. Som vanligt gäller förstås att testmetoden kan användas på både fel och rätt sätt.
2. Video-/filmtjänsten Voddler suger fett. Peter Rosdahl sågar Voddler och jag kan inte annat än hålla med; förutom allt som Peter nämner så kan skulle jag kunna skriva spaltmeter om deras dåliga gränssnitt – men de är inte värda det.
3. Drupal är störst bland CMS-verktygen. Jag bestämde mig för Drupal för åtta år sedan när en amerikansk informationsarkitekt under en föreläsning berömde dem för deras vassa idéer inom taggning och kategorisering. Sedan dess har Drupal banat framgång efter framgång och körs på tre gånger så många webbplatser som konkurrenten Joomla (av de 10  000 populäraste sajterna enligt Alexa). Men handen på hjärtat, Wordpress — som ännu inte kategoriseras som CMS — körs i sin tur på 3 gånger fler stora sajter än Drupal.
4. Boken Piraterna släpps som pocket idag. För 41 kr får du en jättebra bakgrund och inblick i hur den svenska piratrörelsen utvecklats från cola-pimplande hackers till EU-parlamentariker, inklusive en tillbakablick och avslöjanden om filmundustrin i början av 1900-talet. Författarna Anders Rydell och Sam Sundberg har gjort ett fantastiskt research-jobb. (via EU-parlamentarikern Christian Engström)
5. Experter och entusiaster inom sociala medier driver arbete som informatörer utan gränser utan att tänka på det. En wiki [Helping Haiti tweak the tweet] har uppstått som förfinar syntaxen för Twitter-användare och ska det göra lättare att under katastrofer (inte minst den pågående hjälpinsatsen i Haiti) identifiera var, när och vad som behövs hjälp med. Självklart kan vem som helst bidra till denna innovation i katastrof-kommunikation.
6. Den kända stegen från Forrester som delar upp internet-användare i inactives, joiners, collectors, critics, med flera har fått en ny kategori: Conversationalists. Ett ytterligare tecken i tiden på att konversation är i en helt egen klass när det gäller att skapa värde och nytta.
7. Är vi för professionella? När blev professionalism viktigare än omtanke och medkänsla i våra yrkesliv. Skulle vi rent av må bättre med lite träning av vår förmåga till empati? Jag tror det. En bra artikel från Intelligent Life Magazine. (tips via Mikael Pawlo)
8. Facebook är läskigt. Gårdagens otäckheter på Facebook (i bra sammanfattning av Niclas Strandh) spär återigen på mina funderingar att lämna Facebook helt. Facebook ger en falsk trygghet av att vara privat, tillför väldigt lite värde (det är kul att hitta gamla kända ansikten men sen då?) och är numera ett fruktansvärt brus av statusuppdateringar — i flertalet fall från en mångfald av källor som är helt tagna ur sitt sammanhang, bilduppladdningar och applikationer som Farmville som man hela tiden måste blockera. Trist.
9. Apple tar mycket plats just nu. Gartner har räknat ut att mobilapplikationer omsatte ca 4,2 miljarder USD under 2009. Och att Apple har 99% av marknaden (tips från Robin Hjelte). Det är klart att de drar uppmärksamhet till sig; inte bara av konsumenter utan av teknikjournalister. Och ibland kan man fråga sig om skriverierna om Apple inför en väntad lansering av en ”iTablet” från Apple den 27:e januari verkligen är journalistik eller romantiska upprepningar av rykten, förklädda till journalistik: Anticipating the Apple Tablet: When journalism becomes fanfiction.Fast ibland är det bara kul: ”Bild på Ballmer när han visar upp HP:s nya tablet på CES. VArför ser han ut som han vill döda någon?” (via @Tyskungen)

I övrigt noteras att Starbucks slår upp portarna i Sverige den 18 februari men du kan inte bara åka dit och ta en dubbel mocca latte frapuccino, du måste ändå köpa en flygbiljett först. Detta direkt från @Arlanda som nu också finns att prata med på Twitter, liksom @SJ_AB (som jag vann en kokbok av) och @Pressbyran som nyligen intresserade sig för mig(!)

Ha det bäst.

Just det: Du har väl inte glömt att rösta i Stora Bloggpriset. Rösta på dina favoriter senast fredag den 22 januari

Det absolut vanligaste kravet jag stöter på hos alla möjliga organisationer och företag handlar om sök. I dialoger om sajtens sökmotor blir det som ett eko tvärs över alla webbavdelningar i hela landet: ”Vi vill att det ska funka som Google”. Även om det låter och känns som en självklarhet att kopiera den största och mest framgångsrika sökmotorn, är det som att säga till snickaren: ”Jag vill att gäst-toan ska funka som baja-majorna på Hultsfredsfestivalen.”

Här kommer därför några anledningar till varför det kan vara farligt att tro att Googles sätt att söka är rätt för din webbplats. Det finns många fler, men vi kan väl börja här och så hoppas jag på fler bidrag, både för och emot, av dig som läser:

1. 10 visade träffar är inte alltid optimaltBeroende på vilket typ av innehåll du har så kan det vara värdefullt för besökaren att få 10 eller 20 träffar i resultatlistan. Det handlar mer om en kombination av hur snabbt sökningen sker, hur många träffar som kan tänkas vara relevanta och hur många träffar en genomsnittsanvändare normalt får på en sökning. Om den siffran till exempel ligger på någonstans mellan 10 och 20 så är det onödigt för användaren att alltid behöva bläddra vidare till nästa sida när man istället kan erbjuda hela träfflistan på samma sida.Google kommer aldrig kunna visa alla träffar på en sida, eftersom du ofta får tusentals träffar. I deras studier är det laddningstiden som avgjort att 10 träffar är optimalt.
2. Googles paginering är inte alltid den mest lämpligaPaginering är den lilla bläddringsfunktionen längst ner på sidan med vilken du tar dig mellan olika sidor i träfflistan. Googles paginering erbjuder till exempel inte optimal tillgänglighet eftersom det kan vara svårt att klicka på en liten yta om man vill ta sig till valfri sida.Ett annat exempel som är tydligare och mer klickvänligt är när man istället för sidans nummer listar spannet av träffar som finns på den aktuella sidan. Det vill säga 11-20, 21-30 och så vidare:Man kan också fråga sig om man behöver kunna hoppa till sida 6 direkt, eftersom man ändå inte vet vad som finns där, och om det kanske är mer lämpligt att erbjuda besökaren att alltid kunna hoppa till första eller sista sidan i sökresultatet.

   

   Läs mer om paginering och se mängder av alternativa utseenden på paginering hos Smashing Magazine.

3. Googles relevansrankning kanske inte passar ert sökresultatRelevans är det svåraste (och mest relevanta!) begreppet när man jobbar med sök och det är ingen hemlighet att även Google arbetar aktivt och kontinuerligt med att förändra och förbättra sin relevansrankning — ibland så ofta som 10 gånger i veckan.Här vågar jag påstå att det finns speciella önskemål kring relevans hos varje enskilt företag. Till exempel kan pressmeddelanden få onödigt mycket relevans i listor eftersom de innehåller mycket nyckelord och potentiellt kan ha mycket länkar till sig; men det man egentligen vill styra folk mot är en köpprocess.Att manuellt påverka och styra vad som dyker upp på vissa sökord är en viktig del av arbete med en egen sökmotor; det handlar både om att hjälpa människor hitta det som ger bra svar på deras sökning och samtidigt styra folk mot det som också genererar värde för företaget. Det är en viktig del som inte bara kostar vid implementation utan också måste få kosta löpande, vilket tyvärr ofta glöms bort.Så förr eller senare blir man missnöjd med sin sökmotor igen och köper en ny sökmotor i tron att den kan automatisera de delar som inte kan automatiseras fullt ut.’nuff said.
4. Informationen i sökresultatlistan kanske inte räckerHur sökresultatlistan ska presenteras är inte självklart en kopia av Google heller. Vad gäller innehållet i varje träff kan det till exempel debatteras huruvida man ska ha förhandsvisning av dokument, visa relaterade sidor och även hur länken till sidan/dokumentet ska presenteras.Eftersom du själv har tillgång till all metadata om alla sidor som finns på din egen webbplats, har du möjlighet att presentera sådant som exempelvis Google inte kommer åt eller väljer att ignorera. Det kan vara ämnesord, kategorier, foton från din bildbank, med mera.De som arbetar mycket med sin sökmotor kan aktivt analysera sökfrågorna och se till att ge konkreta svar på specifika frågeställningar direkt i sökresultatet, utan att man behöver leta i resultatlistan. Några som gör detta bra är Trygg-Hansa, som tolkar din frågeställning och ger hyfsade förslag på vad du förmodligen letar efter.Söker jag på ”anmäla en skada” så får jag inte ens en sökresultatlista utan kommer direkt till sidan för skadeanmälan. Det närmast Google kommer en sådan logik är knappen ”Jag har tur”. Däremot lämnar träffarna i sökresultatlistan hos Trygg-Hansa en hel del att önska.
5. Synonymer och relaterade ord är inte Googles starka sidaSamma ord kan betyda olika saker (tomten/tomten) och ett ord kan ha massor av synonymer och konnotationer. I varje företags sammanhang finns ett gäng ord som man använder internt (fikonspråk som benchmarking) och som man alltid vill ska närma sig kundernas/intressenternas språk (vanlig svenska som jämförelse). Ofta är det svårt att sätta sig in i hur användarna tänker, men med en sökmotor får du massor av ledtrådar genom att analysera vad människor faktiskt söker på.Det är då du kan se till att styra användare som söker på ”lediga jobb” till en sida som inte innehåller de orden utan som företaget snarare har valt att kalla ”karriär”. En användare som söker efter ”lediga jobb” på Google kommer alltid i första hand få upp sidor som innehåller de orden och inte sidor som heter Karriär. (det finns undantag och trix runt detta, jag vet, men vi pratar generellt).Vi hamnar alltså återigen på vikten av att sätta sig in i hur användarna söker efter information och faktiskt erbjuda det bästa svaret på konkreta behov, oavsett vad sökmotorn kanske per automatik tror är vettigast. Förutom synonymer finns böjda ord och relaterade ord som, när man administrerar en sökmotor på rätt sätt, kan vara tillräckliga för att förstå vilken sida den som söker egentligen vill åt, utan att för den skull ha behövt skriva in text som finns på den sidan.Det är ett av många sätt som din egen sökmotor kan utkonkurrera Google och skapa en bättre upplevelse.

Om det är Google du vill ha så är det Google du ska använda.

Rent krasst så är det ju så att om din sökmotor ska fungera precis som Google kanske det inte finns anledning att köpa in en egen sökmotor. Kom ihåg att du redan nu kan begränsa din Google-sökning till valfri sajt. Genom att i Googles sökruta skriva till exempel ”site:axbom.se användbarhet” så söker du just bara på axbom.se.

Och om du gör en sådan sökning på din egen webbplats och är heljnöd med resultatet, ja då kanske det är Google Site Search du ska satsa på. För en lagom stor företagswebb (extern) kommer du undan med 2000 amerikanska dollar per år för en kompetent sökmotor när du inte har tid eller pengar att åstadkomma en bättre sökmotor. Obs! Google Site Search har faktiskt möjligheten att ladda upp en egen synonymlista, m.m.

Sökmotorstrategi

Frågan du ska ställa är alltså inte: Hur ska jag få sökmotorn att fungera som Google? Frågan du ska ställa är: Hur ska jag få sökmotorn att ge användarna mer värde än Googles sök? Det är en strategi.

Först måste du förstå vilket värde du vill skapa med en sökmotor, både för företaget och för användarna, och vad det rimligen får kosta. Sedan måste du också lista ut vilken design som kommer åstadkomma det efterlängtade värdet och vilken teknik som kommer ge stöd åt både användarupplevelsen och kostnadsbilden. Jag har illustrerat mitt resonemang i följande diagram:

Visst är det upplevelsen man vill åt

Självklart förstår jag att det inte egentligen är Google man ber om; det som de flesta avser när de bejakar Google är upplevelsen av att man får relevanta resultat. Den upplevelsen är förstås en självklar del av interaktionsdesign men du får aldrig upplevelsen genom att påstå att du vill kopiera någon annan, utan genom att lära känna användarna och istället beskriva hur du vill att användarna ska känna när de söker.

Tyvärr har jag allför ofta också bevittnat att byråer som får höra orden ”Vi vill att det ska fungera som Google” verkligen tar detta ordagrant. Gör inte det.

Vi backar i stället bandet och tar om frågan: hur vill du att sökmotorn på din sajt ska fungera?

relaterat

• För dig som vill lära dig mer om gränssnitt för sökmotorer rekommenderar jag boken Search User Interfaces av Marti Hearst. Du kan läsa den gratis online.
• Fredrik Wackå har skrivit insiktsfullt om hur Västra Götalandsregionen utgick från Google. På ett bra sätt(!) – jag upptäckte detta inlägg när jag halvvägs igenom mitt eget
• Lessons to be learnt from the new Google home page (video)

Jag har jobbat länge med tillgänglighet på webben och det är förstås en självklarhet för mig att så många som möjligt ska kunna ta del av min webbplats. Men av olika anledningar kan ju inte alla det, så därför förklarar jag hur jag resonerar här:

När det gäller tillgänglighet på axbom.se tänker jag så här:

1. HTML-koden ska inte ställa till det. Självklart vill jag gärna ha XHTML-kod som validerar fullt ut enligt gängse standarder men ibland tillåter inte tiden att jag kodar om exempelvis Flash-filmer som jag bäddar in från externa sajter. Min förhoppning är att dessa helt enkelt inte ställer till så mycket problem och att man ska kunna läsa min blogg utan problem med de flesta förekommande webb- och skärmläsarna.
2. Jag undviker ALT-attributet för bilder när det inte tillför något. Om en bild inte tillför något för förståelsen av texten så kommer jag inte sätta en alternativ text på den bilden. Men självklart gäller också tvärtom: när bilden behöver en förklarande text så kommer den antingen länka till förklarande text eller så återfinns texten i ALT-attributet.
3. Jag erbjuder ett RSS-flöde för bloggen. RSS-flödet gör ju ofta att man kan ta till sig innehållet på ett enklare sätt i valfri applikation.
4. Jag erbjuder ett ljud-flöde för bloggen. Vill man bara lyssna på inläggen så kan man göra det och även prenumerera på ljud-filerna via ett RSS-flöde. Tjänsten erbjuds av Readspeaker Webreader.
5. Ett personligt språk. Språket är det svåraste att göra tillgängligt för en stor massa. Viktigast för mig är att uttrycka mig på ett sätt som jag själv tilltalas av. Men det betyder också att det kan förekomma förkortningar, både krångliga metaforer och svårtolkade liknelser samt även direkta kommentarer till specifika läsare. Jag tror att det här gör min blogg mer läsvärd för många människor, även om det utesluter många från att ta till sig den fulla innebörden av varje text.

Låter detta rimligt tycker du? Hör gärna av dig eller kommentera om det är fler saker du vill att jag ska ta hänsyn till!

Många känner till att jag är kommunikationsvetare men få vet att jag i mina författarambitioner också läst kriminologi. Nu blev det förvisso bara tio poäng, men för säkerhets skull så friade jag också till en kriminolog. Till min förtjusning får jag alltså fortfarande anledning att prata brottsförebyggande teorier och jag har bland annat förstått att min fru och jag sysslar med exakt samma saker… fast tvärtom.

Rutinaktivitetsteorin inom kriminologi

Inom kriminologi citeras ofta rutinaktivitetsteorin, en teori som förklarar balansen mellan tre fenomen som krävs för att brott ska begås:

1. En motiverad gärningsman
2. Ett stödbegärligt objekt
3. Avsaknad av kapabla väktare

För att förebygga brott kan vi sedan använda dessa oss av dessa tre parametrar och försöka:

1. Göra gärningsmän mindre motiverade (hot om påföljder, vård/fostran, m.m.)
2. Göra objekten mindre stöldbegärliga (stöldmärkning, spärrservice, spårningssystem, m.m.)
3. Öka antalet kapabla väktare (larm, grannsamverkan, belysning, m.m.)

Olika bostadsområden kan alltså ha olika förutsättningar för brott beroende på hur området är planerat och beroende på vilka personer som rör sig området.

Begreppet rutinaktivitet kommer sig av att en stor andel brott sker inom ramen för människors vardagliga rutiner. Brott behöver inte okänsliga skurkar, rovdjursliknande monster, dömda förbrytare eller elaka människor. Brott behöver bara ett tillfälle.

Rutinaktivitetsteorin på webben

Nu kommer det intressanta. Jag jobbar med rutinaktivitetsteorin precis som en kriminolog, fast tvärtom:

1. Jag försöker göra användarna mer motiverade (löser konkreta behov/problem; marknadsföring, m.m.)
2. Jag försöker göra produkter/tjänster mer begärliga (optimerar användarupplevelsen; rikt innehåll m.m.)
3. Jag försökar eliminera alla hinder (arbetar aktivt med användbarhet, tillgänglighet, sömotoroptimering m.m.)

Det är också i människors vardag som de använder en webbplats, och ju bättre jag är på att förstå den typ av situation som människorna ofta befinner sig i (sena till dagis, stressad mellan möten, i kontorslandskap med dåligt ljus, fikapaus vid datorn, på tunnelbanan i en mobil terminal) desto bättre kommer jag vara på att eliminera hinder och göra tjänsten mer attraktiv. Och ju fler konkreta problem jag lyckas lösa och sprida budskapet om, desto fler motiverade användare kommer hitta tjänsten.

Så, nu behöver du bara tänka en sak: alla användare är tjuvar, så är du på rätt spår. Det handlar om att göra det så enkelt som möjligt för dem att stjäla din tjänst.

Det finns en förhoppning hos många webbansvariga att det ska finnas ett enkelt recept för hur en webbplats ska byggas för att bli framgångsrik. Många ägnar sig åt att söka efter idealreceptet. Andra jobbar med att hela tiden förbättra och förändra sitt eget hemmakok. Men det kanske är dags att se över ingredienserna?

Användbarhetstester har etablerat sig som ett självklart steg i projektarbeten. Ibland känns de som ett nödvändigt ont, många projektmedlemmar ser inte nyttan med dem. Och ärligt talat: det görs alltför mycket användbarhetstester som inte skapar någon som helst nytta. Så se upp för dessa varningstecken:

Fem tillfällen då användbarhetstester är fel:

1. När du inte har rätt personer att testa med. Det finns en motivation hos människor som är intresserade av det ämne din webbplats behandlar. Det är aldrig några problem att hitta människor som har svårt för att använda din webbplats, men det behövs ett sammanhang och en motivation som ligger utanför webbplatsens arena för att testen ska vara relevant: användarna måste vilja använda webbplatsen till att börja med.OM användarens motivation är att få en biobiljett för sitt besvär, snarare än att faktiskt köpa något på din webbplats, kommer han/hon bete sig väldigt annorlunda från den verkliga situationen.
2. När du testar sådant du redan vet. Det förvånar mig om och om igen hur många som testar för att få bekräftat något de inte tror fungerar – i stället för att åtgärda först och testa något som de tror fungerar.Det finns yrkesroller inom design: interaktionsdesigner, informationsarkitekt, med flera som faktiskt är experter på att ta fram användbara lösningar. Yrkesrollen industridesigner har funnits ännu längre, och börjar aldrig med tester; utan med idéer.
3. När du testar allt samtidigt. I ett försök att ta ”helhetsgrepp” testar man och identifierar problem över för många områden på webbplatsen – det leder ofta till att man får för lite information om specifika områden, ändrar för mycket överlag och har egentligen noll koll på vad som blev bättre eller sämre.Det är osannolikt att du hittar testpersoner som är motiverade till att genomföra uppgifter över hela spektrat av aktiviteter som man kan utföra på din webbplats. Välj ett område och gör det bra.
4. När du inte testar rätt saker. Visst är det spännande att se om människor tycker era bilder är varma och välkomnande, men nog bör du lägga mer tid på att testa köpprocessen?En webbplats är en direkt förlängning av företaget. Här gäller det att kunna ha fokus på affärsmål, resurser och tid. Användbarhetskonsulter älskar människor och vill att alla människor ska gilla allt, det är deras jobb, men det är ditt jobb att balansera detta mot affärsverksamheten.
5. Om du inte tänkt göra en andra utvärdering. Hur vet du att något blivit bättre om du ändrar godtyckligt efter resultaten men inte följer upp och ser om resultaten förbättrats?I värsta fall kan testresultat leda mot lösningar som står i direkt konflikt med ett företags mål; och då gäller det att ha förmåga att se det innan man blint följer och tillämpar alla slutsatser.

men gör man rätt så är användbarhetstester som en fikastund med Mark Levengood

Mina bästa insikter om hur en design ska fungera kommer i princip alltid genom konversationer med de människor som faktiskt använder eller har anledning att använda tjänsten eller produkten. Inte för att de säger det rakt ut (visste användarna vad de ville ha skulle mitt jobb vara skitenkelt), utan för att man kan känna när människor är besvärade, frustrerade eller euforiska när de pratar om saker; och genom att göra djupdykningar i dessa känslor kan man hjälpa dem att själva komma till insikt om vilka åtgärder som ger mest nytta.

Att konversera sig fram till lösningar är dessutom väldigt trevligt. Ta gärna själv en fika med en användare i veckan. På allvar. Användbarhet ska smaka gott.