Foto: Johan Lange

För två veckor sedan var jag på #sswc (Sweden Social Web Camp) igen, du vet det där lägret där digitala proffs och entusiaster samlas på en ö för att utbyta tankar och idéer. Vi var 400 vildhjärnor som tog oss dit i år och reste tält, grävde idéer, knöt vänskapsband och spanade på framtiden.

Galenskaperna började förstås redan på bussresan. Jag sprang på spontanitetsmästaren Kalle Nilvér (du vet han som hakade på en kväll på stan i tomtedräkt med 2 timmars varsel innan jag kände honom). Han köpte en kaffe till mig men höll på att missa sin buss så kaffet hamnade i limbo (vilket var jobbigt för mig som inte fått mitt morgonkaffe). Egentligen hamnade det hos David Stark men det uppdagades långt senare.

Så där fortsatte det: min buss – som kallades twittrande buss nummer 2 – körde först åt fel håll och hade inga elkontakter vid sätena, vilket är en smärre katastrof i det här sällskapet. Men självklart fanns det minst 20 grenkontakter i handbagaget hos de sörjande så vi byggde en elslinga med 20 uttag från elkontakten vid toaletten (den som vägrade spola när lampan var släckt). Synd bara att på-knappen för strömmen satt på bussens utsida och vi tuffade på i 120 på E4:an.

Jag fick i alla fall mitt kaffe till slut eftersom jag skickade en tweet (sån där digital rappakalja du vet) till Anton från Twingly som hoppade på i Linköping. Så där är det med Twitter om du undrar. Man kan beställa kaffe. Jag hoppas Anton hör av sig när han vill ha sin öl serverad.

Vi lunchade på Max i Jönköping och lyckades nästan pricka in så att alla tre bussarna från Stockholm kom dit samtidigt. Många twittrande kunder beställde handgjord lyxshake (en tidskrävande dryck för snabbmatspersonalen). Jag funderade sedan på vad de sa när vi åkte därifrån. Det kanske var så här:

Det var lite sörjigt och blött när vi kom fram men jösses vad det kändes bra ändå. Det gav en varm välkomnande känsla att miljön var sig lik med allt från traktorn, .SE-ladan och Veidekketältet till fåren på campingen – allt det som jag försökte skildra i min film om Obama. Och att lyxtältet stod klart för inflyttning.

Jag glömde ju nästan säga: jag vann den där platsen i Hemnettältet som jag tävlade om. Så jag behövde inte svära över bortsprungna tältpinnar utan blev välkomnad av Linus till 6-mannapaviljongen med de feta madrasserna och upplåsbara fåtöljerna. Det vara bara att slå sig ner med en flaska öl – det ingick liksom också i inredningen. Hoppas Linus hör av sig. Får nog bjuda honom på en öl också. Eller tjugo.

[box type="note"]Förresten tycker jag att Linus ska ringa mig så att vi kan få ordning på Hemnets sajt. Eller hur?[/box]

Men det absolut bästa med Hemnettältet var sällskapet. Att få dela tält i tre nätter med fem människor jag aldrig träffat förut (och en handfull sköna ”hangarounds”) kanske låter som en utmaning. Tvärtom så förgyllde det tillvaron på ett magnifikt sätt och skapade än mer skratt, samkväm, dråpliga situationer och oväntad inspiration än jag kunnat föreställa mig.

[box type="tick"]Tänk bara när jag på fredagen kände mig duktig med ansatsen att gå och lägga mig tidigt. 26 personer i ett 6-mannatält ville annorlunda. Vilken prestation![/box]

Och att Jonas Hombert, erkänt geni bakom nyligen uppköpta videoredigeringstjänsten JayCut och som jag intervjuade i min podcast 2007, blev en av tältets hangarounds och medhjälpare vid nedmontering är ju bara såååå sswc.

Jag vill ju så innerligen tacka @rutberg, @annelienaes, @ninaboel, @sakj, @saraohman, @jonashombert, @propercontent, @linuslennstrand och the artist formerly known as @morpac för en oförglömglig tältvistelse. Nästa år bräcker vi det med vår planeringslista för ett ännu lyxigare tält. Att vi samtidigt startade en thinktank och reggade domännamn är ju bara såååå sswc.

[highlight]Men jag måste också berätta om några informellt formella sessioner från denna unconference som gav mig lite extra kickar.[/highlight]

Gamification

På fredagen stod Jesper under eken (bara en sån sak!) och pratade om gamification – ungefär: hur man använder kunskaper om attraktionskrafter i spel för att skapa en bättre (och mer beroendeframkallande) användarupplevelse även i mer traditionella tjänster. Alltså sånt som jag gillar skarpt.

Vi snöade in på beställning av bläckpatroner ett tag (@tonerkungen var ju där) och jag ville så gärna prata mer om andra exempel. Till exempel hur LinkedIn introducerade ”Profile Completeness”, alltså genom att tala om att den personliga profilen var 40% klar och skapa enkla steg för att nå 100% så lyckades de få långt fler människor att fylla i mer information om sig själva.

Jesper och jag ska faktiskt luncha om en timme och grotta ner oss lite mer i ämnet och gemensamma idéer. Vi kanske får spela om notan. Restaurangvalet är i alla fall perfekt – god mat men en galen indier som skriker åt gästerna. Varför går man dit?

Personligt varumärke i organisationer – möjlighet/hot

Stanley Ekelund höll i en bra session om hanteringen av personligt varumärke i organisationer där jag bara lyssnade (jag satt och drog taggar ur en drake men mer om det senare). Det är skönt att bara lyssna ibland – jag vet ju vad jag själv tycker och därför är det lärorikt att höra hur olika vi kan uppfatta en situation. Ibland tycker jag att fler borde prova det…

Alla verkade vara överens om att det viktigaste ändå är att individen får frihet att styra sitt arbete och att hon stöttas av företaget. Det borde nog gälla oavsett om man har starkt varumärke eller inte.

Vill man låta anställda träda fram i rampljuset så kan det lätt uppstå en konflikt och jag tror det viktigaste är att individ och företag har en öppen och tät dialog om situationen. Jag själv har länge haft ett starkt personligt varumärke och har nu en fantastiskt bra relation till min tidigare arbetsgivare – för mig var det egna företaget ett sätt att undkomma en allt knepigare marknadskommunikation (många tror ju att jag varit egen hela tiden).

Det finns nog inga enkla svar, men det är viktigt att dialogen förs, för det blir allt vanligare att individer är mer kända än företagen de jobbar för. Det tog mig till exempel löjligt mycket tid för mig häromdagen att komma på namnet på företaget som Hampus Brynolf jobbar på, och det är inte ett litet företag… eller ta valfritt namn på SSWC och gissa var de jobbar – det får bli en quiz till nästa år.

Karinkomet filmade sessionen…

E-handel (hardcore?)

De digitala rävarna Anton, Björn och Rikard delade generöst med sig av kunskaper och erfarenheter från e-handel och köpbeteenden. Jag älskar förstås att få höra exempel som att Anton säljer mer av de svarta hörlurarna när han frontar de gröna lurarna med bild på webbshoppen Headler. De gröna lurarna är betet (vi vill alla vara lite speciella) men i slutändan är vi tillräckligt speciella om vi tar de svarta och kan säga till vännerna: ”Vet du, de finns i grönt också!”

Jag lunchade ju förresten igår med han som trots allt köpte de gröna lurarna: den alltid lika gröna Richard Gatarski. Tack för lunchen Richard, det får bli en öl snart också.

Att mötas eller inte mötas – hur designar du din möteskultur?

Att få sitta under flaggstången och höra massor av erfarenheter från briljanta människor om hur man kan förbättra mötesprocesser, roller och ansvar var nog ändå min favorit. Kanske för att det passade in så bra, nästan som någon planerat det, med min egen verksamhet och den session jag körde. Emilia Blom ledde gruppsamtalet där alla bidrog; det kändes naturligt, nyfiket och trollbindande – som färgglada fiskar i ett korallrev som tappert kämpar mot samma mål och hojtar smarta tips till varandra. Man måste nog ha varit där…

Jag dröjde mig kvar på det soldränkta klippblocket i samtal med Ulrika och Therese efteråt och vi fann så oerhört mycket gemensamma tankar. För mig var det [highlight]sinnebilden för sswc[/highlight].

Till min glädje fångades ögonblicket av Miriam Olsson på Internet World.

— bilden länkar till Internet Worlds bildspel från Sweden Social Web Camp – se den som ett citat

och Johan Lange filmade sessionen…

Självklart träffar jag Ulrika och Therese snart igen. Fredag om 2 veckor. Can’t wait. Emilia sitter i Malmö men jag är ju där på webbdagarna den 14/9. Kanske hinner vi ses.

Jag själv om kreativa lekar för framgångrika projekt

Mitt mål med framförandet var att alla skulle [highlight]gå därifrån med ett leende[/highlight]. Jag tror jag lyckades. Jag ville poängtera hur komplexitet och överflöd av information får oss att fatta felaktiga beslut. Med några enkla övningar kan vi fokusera våra arbeten och leka fram lösningar på ett sätt som engagerar. Flera av mina övningar utgår från mallar som du kan ladda hem och använda själv.

Foto: Dimitrij Aleshkov

Min favorit, och höjdpunkten, var förstås när [highlight]Klaus fick agera webbläsaren Safari[/highlight]. Genom att tala med webbläsaren kunde vi konstatera att webbformuläret hos Elmia beter sig som en ouppfostrad snorvalp.

Ja, jag försökte filma också men tyvärr klippte kameran på egen hand efter blott 20 minuter… förhoppningsvis kan det ändå bli en liten teaser av det.

[highlight]Jag tänker mycket på alla som kom fram till mig efteråt[/highlight] och även dagarna efter och talade om hur mycket de gillade min session. Jag vill tacka dem så innerligt allihop. Även om jag kan uppfattas vara gammal i gemet så är det återkopplingen och dessa genuina möten som ger mig den energi som driver mig vidare. Och hur erfaren talare man än är så lever man alltid med lite dåligt självförtroende. Och så är jag faktiskt lite blyg. Tusen tusen tack alla ni.

Här är förresten ett av alla fantastiska får som deltagarna ritade!

Andra stunder jag minns

Ärligt talat så trodde jag först att det skulle bli ansträngande med en dag extra camping (jämfört med tidigare år). Men det har varit klockrent. Det fanns mer tid att gå på fler intressanta sessioner, fler nya personer fick utrymme att kläcka idéer till inspirerande sessioner och det fanns mer tid att umgås med alla grymma människor!

Soliga lördagen

Lördagens sol gjorde ju inte saken sämre och den här bilden säger väl allt om den uppsluppenhet och kärlek till samtal och samkväm som rådde. Japp, det här är de upplåsbara fåtöljerna från Hemnettältet. Jag bär vit keps.

Morris Packer räddar draken

Foto: Kent Cederström

Många pratar om Morris Packers digitala självmord vid lägerelden, men Morris Packer för mig är mannen som räddade min drake från en säker död. Jag fick äntligen upp min stora powerkite på lördagen och stod en stund och körde åttor i en härlig havsbris. Morris lockades dit och vi pratade en stund om kitesurfing… plötsligt brast ena linan och draken valde hastigt att störta spikrakt ner i de enorma taggiga björnbärsbuskarna som reste sina extremiteter över sluttningen bakom Veidekke-tältet och [highlight]svalde draken hel[/highlight]. Efter rekogniseringstur hittade vi långa 3-meters järnrör och ägnade en halvtimme åt att försiktigt knuffa draken ur busken och rädda linorna.

Taggiga grenar tog sen ytterligare en halvtimme att nysta loss ur drakens kropp men den lever och kan snart flyga igen.

Morris är de svagas försvarare, han är drakräddaren. Hoppas han ringer så tar jag och draken ut honom på en öl och en flygtur i Hagaparken.

Jag kör fåtölj till bastuflotten

Sista natten med gänget. Inga kameror. Men jag minns det så här och tydligen var det en galen syn. Robin hade inte en chans när jag drog ifrån roddbåten på den uppblåsbara fåtöljen från Hemnettältet.

#sswc i innovationskedjan

Det sägs ju att Sverige ska bli världens mest innovativa land. Påminn mig att skriva mer om det. Jag tror att SSWC har en given plats i den ambitionen.

• På #almedalen debatterar vi vad som är viktigt att förändra, driva och utveckla
• På #sswc hittar vi våra vänner, samarbetspartners, inspirationskällor och nya infallsvinklar
• På #24hbc (24 hour business camp – det finns många varianter av detta runtom i Sverige) blir idéerna verklighet

Det är ett prominent ansvar som jag gärna lägger på Tomas och Kristins axlar. Är det någon som fixar att föra samman och främja skapandedialogen så är det just dessa två lyhörda förändringsmästare. De regerar.

Men kära dagbok, vet du vad det bästa är? Jag hittade ett helt gäng nya fantastiska vänner på SSWC som gör livet lite gladare och världen lite vackrare. Det är jag oerhört tacksam för.

Hmm… och tydligen är det väldigt många som jag är skyldig en öl. Det kan bara vara ett framgångstecken.

[divider_flat]

[box type="download" icon="none"]

Allas upplevelser är helt olika. Det fanns så mycket att välja på och ville man helt undvika elit-diskussionerna så var det inga problem. Så här har andra skrivit om SSWC: (och glöm inte kolla 45-minuters filmen)

[unordered_list style="arrow"]

• Maria Hägglöf: Att vara annorlunda och åka på läger.
• Jonathan Sundqvist: Webbnördar har lösningen till bitar av våra världsproblem
• Oskar Dahlbom: Mitt Sweden Social Web Camp 2011 #sswc
• Maja Larsson: Koka ner, fokusera och välja – SSWC2011 för mig
• Jonas Lejon: Att sätta ord på SSWC 2011
• Mikael Zackrisson: Sluta tjafsa – fixa världen
• Tobias Björkgren: SSWC 2011
• Henrik Löwenhamn: Dagbok från Sweden Social Web Camp
• Johan Silfversten Bergman (SvD): Viktiga och efterlängtade diskussioner
• Emanuel Karlsten: Tre år på #SSWC
• Richard Gatarski: Dom stora idéerna på SSWC 2011
• Erik Laakso: Sweden Social Web Camp ger ringar på vattnet
• Erik & Emilia på Good Old: Två trötta campare
• Jack på Bloggbyrån: Vi måste växa i takt med SSWC
• Jennifer Bark: What happens on #SSWC stays in heart and mind
• David Stark: ENKELHET, OMDÖME OCH GEMENSKAP – MINA TANKAR EFTER SSWC
• Caroline Åslund: Krönika: ”Webbnördar löser världsproblem”
• City Network: Känslan av SSWC
• Fredrik Wass: Journalistikens framtid? – It’s complicated
• Pontus Löf: Rapport från SSWC del 3
• Anna Forsberg: Sweden Social Web Camp – #sswc 2011
• Helen Alfvegren: Mina absolut finaste minnen från #sswc

[/unordered_list]

[/box]

Barack Obama föreläser på Sweden Social Web Camp

I går kväll köpte jag biljett till Sweden Social Web Camp. Två hundra biljetter såldes på 7 minuter. Så här beskriver jag företeelsen:

Det är alltid svårt att förklara fenomenet för någon som inte är i branschen och kanske inte heller upplevt en unconference (en konferens där deltagarna själva sätter agendan och pratar) så jag tänkte visa hur det vore om en jordnära person som Barack Obama åkte till Tjärö och Sweden Social Web Camp:

YouTube: Barack Obama goes to Sweden Social Web Camp

Kopiera, distribuera, remixa! Men länka gärna också tillbaka till mig på axbom.se Och så hoppas jag vi ses på Sweden Social Web Camp!

1. How To Build Business Together With The Social Customer – paulamarttila’s posterous
   Bra recept för framgång i sociala medier. Storyn kring Mercedes Benz presenteras pedagogiskt av @paulamarttila – notera att MB inte lägger några pengar på Facebook-annonser eller marknadsföring.
2. The 4 Words That Will Get Your Email Opened
   Du är inte ensam. Med risk för att alla nyhetsbrev nu kommer ha samma ämnesrad, det här är i alla fall en grym artikel som visar dels på vikten av mätning men också belyser vad det faktiskt är i slutändan som fångar människans intresse: personlig behovstillfredställelse.
3. Erasing the Digital Past
   Såväl företag som kändisar och privatpersoner anlitar nu rykteskonsulter för att radera, eller i alla fall mörka, mindre smickrande information om dem på internet. ”[...] if you have a unique name you will definitely have your work cut out for you”.
4. Mobilen kan funka utan nät | Innovation | SvD
   Podnet: ett stort steg för demokrati och krishantering! När vi har tillräckligt många apparater nära varandra kan de prata med varandra. Mobilerna blir nätverket. När det blir verklighet kan vi kommunicera med varandra när internet är avstängt, eller om vi bara vill undvika övervakning…
5. Så vann vi över Södermanlands Nyheter i #SNgate | Paul Ronge Media AB
   ”Sociala medier har blivit en demokratisk hävstång att också FÅ rätt när man HAR rätt mot traditionella medier.” Paul Ronges historia om hur de hanterade opinionskrisen som startade med Södermanlands Nyheters 90 artiklar i frågan.
6. How to Spot and Avoid Web Copy that Kills Websites | Webdesigner Depot
   Insiktsfullt om textbovar som förstör budskap och hindrar information från att nå fram, med talande exempel och förslag på hur man åtgärdar och hanterar exempelvis långrandiga texter. Håll dig till ämnet och sluta med fluffiga budskap! Och allvarligt talat: stava rätt.
7. ”I think I no how to make people or animals alive”
   
   Som 9-åring år 1973 skriver Anthony Hollander till ett TV-program och ber om diagram över hur kroppen fungerar.  Idag räddar han liv på helt nydanande sätt. I denna otroliga sannsaga finns en underliggande sensmoral som är ack så viktig: ta barn på allvar.
8. How To Steal Like An Artist (And 9 Other Things Nobody Told Me)
   Wow. Det här är inspiration för oss alla. Lägg märke till handskrivna bilder och ett innovativt sätt att presentera en föreläsning i ett blogginlägg. Ämnet är lärdomar för att ta sig fram i livet.
9. 5 Must-Read Books by TED 2011 Speakers
   Fler böcker till bokhyllan!

PS: Ja, det är ett nytt format för #axplock. Cirka 5-10 av de länkar jag gillar mest i varje plock. Hoppas du gillar. DS

Rum för lärande? Foto: cliff1066 (Flickr)

Jag blev väldigt berörd av Johan Grafströms inlägg om Emma som hanterade sin dyslexi med att skapa en interaktiv presentation som inlämningsuppgift. Hon valde själv att frångå kravet på text och två sidor (helt fantastiskt modigt bara det!). Historien förtäljer inte hur Emmas lärare hanterade situationen men tydligt är att Emma ånyo möttes av samma sorts förebråelser som de tidigare röda bockarna i kanten – tillrättavisningar som dämpar kreativitet och rättar in barn i de förutbestämda mallarna; mallarna som definierar viktig kunskap för att ”lyckas” i livet och bidra till samhället.

Jag får rysningar och återblickar från boken Du sköna nya värld av Aldous Huxley….

Är det något mina 14 års arbete med digital kommunikation lärt mig så är det att barn måste uppmuntras att göra som Emma, att kommunicera med med bilder, visualiseringar, video. Text är en bråkdel av kommunikation, det har vi alltid vetat. Att en bild säger mer än tusen ord går knappast att tvista om; att vårt kroppspråk, tonfall och blickar innehåller så mycket mer information än orden; att en bra visualisering kan göra att vi förstår något som vi tidigare inte kunnat ta till oss i text – det är som att se världen genom ett genis ögon.

Om du har sett Hans Rosling tala så förstår du. Annars är det obligatoriskt: Se Hans Rosling tala (mindre än 5 minuter).

Det handlar inte om matte och svenska

Och är det något som forskning visar med all önskvärd tydlighet så är det att vi måste frångå de stereotypa föreställningarna om att matematik och språk definierar framgång. Vi måste våga vara annorlunda.

• Det är inte språket det handlar om: det handlar om att göra sig förstådd och interagera med andra människor.
• Det är inte matematiken det handlar om, det handlar om förmåga att förstå och beskriva kvantitet, struktur, rymd och förändring.

Det kan vi göra med så oändligt många fler verktyg än bokstäver och siffror.

Barn som kommer till skolan med erfarenhet av Youtube, handhållna datorer, iPods och mobiltelefoner kan heller inte förväntas sitta i en liten lärosal och prata om dåtid och nutid enligt en standardiserad läroplan som kanske har väldigt lite att göra med livet som eleven känner till det. I nuläget måste barnen söka sin egen utbildning utanför skolan för att upptäcka hur de kan samtala, arbeta och uttrycka sig med interaktiva och digitala verktyg.

Omfamna de digitala verktygen

Jag uppmanar er att prata med era skolor om användning av digitala medier i skolarbeten. Hur bör man förhålla sig och vilka verktyg kan man använda? Och när era barn vill komma igång redan nu med sitt eget självlärande så har jag massor av webbaserade verktyg jag vill tipsa om. Bland andra:

• GoAnimate.com - gör animerade videofilmer
• ToonDo – gör tecknade serier
• Glogster – gör affischer
• TimeToast – gör dina egna tidslinjer
• Planeto – skapa dina egna frågesporter (och delta i andras)
• Pixlr.com – redigera bilder direkt i webbläsaren
• Jaycut – Redigera video direkt i webbläsaren
• Aviary Audio Editor – Skapa och mixa dina egna ljudprojekt
• Jamendo – När du behöver gratis musik till dina projekt
• fler verktyg i min högskolewiki

(och ja, det är svenskar som ligger bakom flera av dessa verktyg)

Det finns så mycket mer att säga men vi börjar här och jag länkar vidare till andra som också behöver höras:

• Sir Ken Robinson, en frontfigur för rörelsen av lärare som vill omdefiniera lärandet.
  • Do Schools Kill Creativity? (6 minuter)
  • Changing Paradigms  (55 minuter)
  • En RSA-animering(!) av Changing Paradigms (11 minuter)
• Matthew Taylor: RSA-animering av föreläsning om 21st Century Enlightenment (11 minuter)
• Jajdo – Kika på Johan Ronnestams nya projekt med interaktiva appar för barn
• TänkOm – en samling smarta människor som vill förändra skolan
• MVG till alla – ett projekt av Micke Gunnarsson

/Per Axbom, kommunikationsvetare och pappa

PS Jag avslutar med ett roligt klipp om Facebook som några av mina högskoleelever i Jönköping satte ihop DS

Användarupplevelser och design

» HFI animation – The ROI of User Experience with Dr. Susan Weinschenk
Så här enkelt kan investeringsvinsten i användarupplevelser illustreras. Jag älskar de här animationerna!

» Anpassningsbar webbdesign
Förväntade mig inte att hitta just detta hos @jocke, men han har verkligen fingrarna i alla syltburkar =) och bra är det!

» A Beginner’s Guide To A/B Testing: Exceptional Web Copy
Bra checklista för A/B-tester. Det här är det du måste lära dig att jobba med under 2011. Dyk in.

» Measuring Usability with the System Usability Scale (SUS)
En bra genomgång, inklusive historik, av hur skalan används.

» How to make your shopping cart suck less
Så här kan man visualisera sina frustrationer med online-formulär också. Bara på kul… moving on….

» Även felmeddelanden kan få felmeddelanden
Hehe, meta-fel är onekligen roligt också!

Kommunikation, strategi och innovation

Konserveringsexperiment, som Gatarski pratar om

» Konserveringsexperimentet (hö12)
Älskar detta citat av @richardgatarski: ”…Ett barn som hemma precis lärt sig klistra in klipp från YouTube i sin blogg får gå till skolan för att nästa dag lära sig vikten av att läsa dagstidningar, Kan man se det som ett konserveringsexperiment?”

» Elever får feedback på muntlig framställan genom Bambuser
Och tittar vi på lärandet så imponerar Sandra Wissting ständigt nuförtiden. Hennes elever älskade möjligheten att ge återkoppling via Bambuser. Om ni har lite extra tid, gå in på deras klassblogg och kommentera. De älskar det också.

» The Price is Right: Breaking Down the Design Process
Jodå, det är rätt mycket jobb som går in i en designlösning. Momenten ”Sorting out the mess” och ”Back to the drawing board” glömmer många skriva in i projektplanen Men i slutändan ska det självklart inte kosta mer än det ger.

Nya medier och trender

Building a company with social media

» Nytt från webbfronten
Annikas föreläsning var grym och självklart är uppföljningsposten lika självklar som matnyttig, nästan obligatorisk faktiskt.

» The Daily vs. Flipboard: One of These is The Future of Newspapers…
Flipboard FTW! Är det något som kommer revolutionera nyheter så är det applikationer som Flipboard. Och är det något jag insett så är det att betalningarna inte är något problem: min vision är att företagen står för fiolerna.

» Piracy Doubled My App Sales | None
Daniel Amitay är väldigt tacksam för allt piratkopierande av hans app. Tipstack till @opassande

» Infographics to Enrich Your Knowledge
Fantastisk statistik om sociala medier och underbara visualiseringar! En masse! En take-away är att 44% av sharing på nätet sker via Facebook. Om man inte kan gilla ditt inehåll på Facebook så missar du nog en stor del av den kakan.

» The Next Really, Really, Really, Big Thing
Många spännande tankar och länkar i denna artikel, du kan ägna timmar… tipstack till Chris McCann

Produktivitet och företagande

iFontMaker iPad app

» Infographic of the Day: So What If You Don’t Sleep Enough?
Ja vad händer när vi sover för lite egentligen? Jag är fortfarande på jakt efter de där pillrena som kan hålla mig vaken dygnet runt, året runt – hmm… någon som såg det programmet på Discovery?

» Performable Love
Fantastiska enkla verktyg för dig som jobbar med tester, statistik och design. Det här är kärlek och smart marknadsföring för Performable.

» It’s the Simplicity, Stupid
”If my subscribers aren’t telling their friends, I’m doing something wrong, end of story.” Enkelt: Om dina kunder inte pratar om din produkt eller tjänst så gör du något fel.

» 14 iPad apps websites with a gorgeous design
Det är snygg design på dessa sajter, men denna lägger jag under produktivitet för apparna som omnämns är riktiga guldkorn!

Unconference-schemat på Sweden Social Web Camp. Alla deltagare kunde själva skriva upp ett ämne som de ville diskutera / prata om. Jag valde att prata om något så konkret som visitkort.

Jag funderade länge på hur osexigt det kan uppfattas att prata om visitkort inför Sveriges främsta tänkare inom it-frågor och sociala medier; men ett 20-tal personer lockades ändå av tanken på att återuppfinna visitkortet. Jättekul! Kanske förmodade några att jag skulle ta upp fenomen som Bump, Poken eller QR-koder, men tvärtom: jag är övertygad om att visitkort i pappersform har en fortsatt viktig roll, men vi måste förstå deras potential och utnyttja den bättre.

Jag sitter nu på bussen på väg från Tjärö tillbaka till Stockholm och återger här de poänger jag gjorde under min session på Sweden Social Web Camp. Busschauffören var för övrigt märkbart imponerad över att det sitter iPhone-laddare i nästan samtliga eluttag i bussen.

Sedan i måndags driver jag företaget Axbom Innovation AB. När jag skulle starta upp fick jag många kommentarer i stil med: ”Du behöver väl inga visitkort, du som är så digital” och min spontana tanke var nog faktiskt: näe kanske inte.

Men så insåg jag att visitkortet i sig har en inneboende styrka i och med de sammanhang som de används i: möten mellan människor. I sin egenskap som säljstöd måste dock visitkorten erbjuda mer än bara kontaktuppgifter. Motståndet till att hitta någons kontaktuppgifter på andra sätt närmar sig nämligen noll. Alltså: det går fortare att hitta kontaktuppgifterna i digitala medier än att leta efter visitkortet.

Mer än kontaktuppgifter

Visitkort har egentligen, sedan de först började komma, handlat om en hel del mycket mer än att ”bara” förmedla kontaktuppgifter.

Först med visitkort var kineserna redan på 1400-talet, som fortfarande idag – liksom många kulturer – har väldigt strikta regler kring visitkortens roll vid möten. Visitkorten, vars första funktion var att användas vid personliga visiter och ansågs vara en högt aktad gåva (en förlängning av dig själv som person) har alltså fortfarande liknande värden. Till exempel:

• Du bör lämna över ditt eget visitkort innan du ber om den andra personens visitkort.
• Du ska överlämna visitkortet med bägge händerna för att signalera dess värde (det är en del av dig själv du ger bort) och ta emot på samma sätt.
• Visitkoret ska helst ha guldskrift.
• Liksom i Japan kan det passa att arrangera visitkorten framför sig i samma ordning som människorna mitt emot dig sitter.
• När man lämnar över sina egna kort ska man lämna över dem i hierarkisk ordning. Man ska inte lägga undan visitkortet direkt utan gärna kommentera det, nicka gillande och kanske dubbelkolla adressen eller så.
• I Korea däremot så bör man lägga undan visitkortet omgående.

Det är lätt när man själv inte tar visitkort på så stort allvar att skratta åt det här beteendet, men faktum kvarstår att det är ett beteende som med all önskvärd tydlighet demonstrerar att visitkortet har en stark ställning i många delar av världen, och det gäller alltså inte bara Asien. Och istället för att skratta åt beteenden så kan vi förstå dem och använda oss av dem till vår fördel.

I Europa var sedermera Frankrike först ut, där visitkort började användas av kungligheter och adeln på 1600-talet.

Bilden visar exempel på ett calling card i det viktorianska England. Hälsning och namn finns dolda under dekorationerna. Klicka på bilden för fler bilder.

Från calling/visiting cards till trade cards till business cards

Visitkort var alltså i början just det: visitkort. Kort som man hade med när man gick på visit hos någon. På svenska har vi låtit bli att förnya begreppet men på engelska hette de på den tiden alltså visiting card, eller calling card, och kortet var i all mening knuten till dig som person och inte direkt till ett yrke eller företag. De hade ofta avancerade dekorationer och mönster som signalerade status.

Här är några regler från visitkortens storhetstid i Europa under 16-1700-tal.

• När du anländer till ett hem så överlämnar du ditt visitkort till husets betjänt på ett runt silverfat som alltid står i hallen. Om betjänten tar emot så bär han alltid fatet i vänster hand.
• När sedan värdinnan accepterar kortet så är du välkommen som gäst. Men det kan alltså hända att du inte får ditt visikort accepterat och då får du tolka det som att du är ovälkommen.
• Unga damer får ha visitkort först efter ett år i societén.
• Damer får också ha en speciell hållare för sina visitkort medan män inte alls får det utan måste förvara dem i lämplig ficka.
• Framför allt i Europa så kan gentlemän vika ner övre högra hörnet på sina visitkort för att indikera att de levererat det själva, en betjänt får alltså inte lämna över sin herres vikta visitkort. Amerikaner däremot vek aldrig sina kort.
• Om du viker det på mitten indikerar du att du kommer med familjemedlemmar.
• Och även om det kan verka frestande, så får du under inga omständigheter titta igenom korten på husets silverfat.

Klassisk trade card från 1895

Det var i London i början av 1700-talet som så kallade trade cards började få spridning och de hade ett tydligare affärsfokus. Det blev nu billigare att trycka kort och i avsaknad av tidningar och gatunummer så blev trade cards ganska snabbt den populäraste formen av reklam för ett företag. De innehåll då ofta en karta som gjorde att den som fick visitkortet lätt kunde hitta till företaget/affären.

Homogent, förutsägbart och outnyttjad potential

När visitkortet sedan transformerade till det visitkort vi känner igen idag  och samtidigt utmanövrerade calling cards (eller visiting cards), så har ju kartan också utmanövrerats av gatuadressen och innehållet på korten blivit väldigt homogent. Man vet idag vad man ska förvänta sig att hitta på ett visitkort.

Så de senaste decennierna har visitkort handlat mer om färg och form, eftersom valmöjligheterna fullkomligen har exploderat vad gäller format, typsnitt, papperstyp osv. Man försöker göra det snyggaste visitkortet i hopp om att det bidrar till att folk får ett större intresse för att faktiskt behålla visitkortet.

Visitkort har också blivit något av ett nödvändigt ont. Vi trycker upp dem och delar ut dem men utan en egentlig förväntan om att visitkortet i sig ska göra någon reell nytta.

Idag har vi mobiltelefoner och de vanligaste sätten att utbyta kontaktinformation är helt enkelt att ringa till varandra, sms:a eller mejla. Visitkorten enkom som förmedlare av kontaktinformation är ganska verklningslösa – samtidigt som de oftast används i ett socialt sammanhang som gör att de egentligen har potential att påverka.

Man överlämnar visitkortet fysiskt i en mötessituation där man förhoppningsvis har skapat mer intresse för sitt företag eller person. Sedan slinker visitkortet snabbt ner i en ficka och glöms bort, och behöver man kontaktinformation så letar man bara upp det senaste mejlet man fick av någon eller söker på Eniro. Den som överlämnar visitkortet förlorar helt övertaget i den situationen.

Återuppfinn gåvan i visitkortet och skapa mervärde för alla parter!

Historiskt har ju alltså visitkortet i sig självt varit gåvan, men det i sig räcker inte längre. Därför måste gåvan vara något annat.

Varje gång jag lämnar över mitt visitkort nu så säger jag de här orden: ”Gå in på bonus-länken så får du en gratis gåva av mig”. Mina visitkort innehåller alltså, förutom all den sedvanliga informationen, en kort-url som leder till en sida där jag ger bort en gåva. I mitt fall är det en sida där man kan få ett kapitel av min bok om webbstrategi som jag arbetar på. Man matar in då in namn och e-postadress och jag skickar ett personligt meddelande med bifogad PDF-fil.

I en situation där jag alltså just presenterat mig själv och förhoppningsvis skapat någon form av intresse så avslutar jag med att erbjuda en gåva. Länken på visitkortet går direkt till en unik detaljsida och inte till en startsida där man själv måste leta sig fram till innehållet.

Exenpel på mitt visitkort. Jag har med flit dolt kort-urlen. Den ska ju i första hand förmedlas av mig på de fysiska visitkorten

Mitt enkla tillägg till visitkortet erbjuder framför allt två viktiga saker (förutom ett incitament att faktiskt behålla visitkortet):

1. Mätbarhet. Den adress som står på visitkorten står bara där och ingen annan stans. Jag kan alltså mäta hur många gånger adressen används och ta ut siffror på hur många gånger adressen används i relation till vad det kostar att trycka upp visitkorten.
2. Kundrelationshantering. En person som följer länken får en gåva av mig mot att de uppger sin mejladress. I bästa fall väljer man samtidigt att prenumerera på mitt nyhetsbrev. Jag bygger upp en databas med kunduppgifter och bibehåller samtidigt en relation över en längre tid, utan att det kräver mer arbete av mig än jag redan utför (utskicket av nyhetsbrevet).

Mitt budskap är att visitkortet behöver förändras. Jag tror min lösning är ett av många svar på hur man med digitala tillägg kan skapa ett mervärde för både dig och den som tar emot ditt visitkort. Jag är öppen för fler kommentarer och idéer kring hur vi kan få våra visitkort att bidra bättre till deras egentliga syfte: affärsnytta.

I diskussionen på min session så pratade vi bland annat om att det skulle vara värdefullt att ha foton på visitkorten (något som faktiskt var vanligt på dåtidens trade cards), vi fick exempel på visitkort i form av en trisslott där man skapar fram ett lunchmöte (gåvan kan ju ta sig många former) och de flesta ansåg att telefonnummer och e-postadress fortfarande måste stå, men faxnummer är nog hög tid att skrota.

Det påpekades också att titlar är viktigt i många kulturer, bland annat för att man vill vara säker på att den man har att göra med är någon som kan ta beslut. Fyll gärna på med egna funderingar och om jag missat något som det talades om…

———

Digitalisera pappersvisitkorten!

Jag passar också på att tipsa om en fantastisk iphone-app som jag använder för att digitalisera min redan befintliga samling pappersvykort pappersvisitkort. Programmet tolkar automatiskt alla tecken via OCR-teknik och lägger in dem i rätt fält (telefonnumer, titel, webbadress, med mera) på ett nästan magiskt sätt. Det är i särklass det bäste programmet för ändamålet som jag provat.

• Ladda ner CamCard till din iPhone (kostar 38 kronor men det här är en gratis lite-version du kan utvärdera).

Annat värdefullt från #sswc Sweden Social Web Camp:

• SSWC-boken. Ladda ner e-boken och beställ pappersboken med texter från flera hundra deltagare på Sweden Social Web Camp.
• Bilder från campen i gruppen SSWC2010 på Flickr. Förhoppningsvis kommer de flesta bilderna från deltagarna upp här på Flickr med en Creative Commons-licens.

Den som läst Malcolm Gladwell’s Outliers är bekant med teorin att barn till låginkomsttagare tappar i läskunskap under sommarmånaderna — i jämförelse med sina jämnåriga kamrater som under semestern har större tillgång till böcker och serietidningar, och som också av sina föräldrar uppmuntras till läsning i högre utsträckning. Men de barnen ökar sällan heller i läsförmåga, men bibehåller under sommaren i alla fall den nivå de hade i maj.

Under fem somrar tappar barn 18 månaders inlärning

Fenomenet är väldokumenterat i USA men sällan uppmärksammat i Sverige. Mellan årskurserna 1 till 6 så är det potentiella sammanräknade prestationgapet så stort som 1½ års utveckling som förloras bara under sommarmånaderna. (Cooper, Nye, Charlton, Lindsay, & Greathouse, 1996).

Jag illustrerar de de olika undersökningarnas resultat i följande diagram:

Ur det här kan vi naturligtvis dra många olika slutsatser kring vilka åtgärder som är lämpliga för att motverka det stora tappet hos barn till låginkomstföräldrar.

• Vi skulle kunna påstå att stora delar av västvärlden har alltför lång sommarsemester, med resultatet inte bara att många barn tappar i kunskap, men det är också en period när inga barn ökar sina kunskapsnivåer. Frågan är varför vi väljer en lång sammanhängande sommarferie framför fler korta lov under hela året, som förmodligen skulle resultera i ökad läs- och skrivförmåga hos alla barn, och även minska kunskapsgapet mellan barnen.
• Folkpartiets mantra är att svenska språket kommer först, och sedan kommer resten komma av sig självt. Självklart är språket viktigt, men om man som jag bott utomlands under i stort sett hela sin barndom, så vet man också att barn lär sig nya språk väldigt snabbt (2-3 månader med rätt integration). Det är inte där problemet sitter. Problemet handlar om att ge alla barn samma möjligheter till inlärning året runt: och det är exakt vad den långa svenska sommarledigheten motverkar.
• Att föräldrar med låg inkomst inte i samma utsträckning uppmuntrar sina barn till läsning kan ha många olika orsaker, och tillgången till böcker och tidningar påverkar självklart. Men det är också oerhört viktigt att inse att det här inte betyder att barnen ägnar sig åt oviktiga saker. Läs- och skrivförmåga är ett sätt att värdera begåvning och talang, men självklart inte det enda — vilket görs tydligt i föreläsningen nedan.

Mer stöd till vissa elever kan stjälpa i stället för hjälpa

Medan det hörs röster om mer stöd till ”vissa” elever så är det sällan baserat på annat än symptomet att många barn inte har tillräckliga kunskapsnivåer för behörighet till gymnasiet. Men de direkta orsakerna till det här kunskapsgapet nämns sällan (annat än som en dåligt förd politik) och därför är det svårt att förstå vilka åtgärder man egentligen menar och på vilket sätt de skulle hjälpa.

Jag ser nämligen stora risker med att punktmarkera vissa elever och ge dem stödundervisning som en lösning på ”problemet”:

• Stödundervisningen riskerar att hela tiden fokusera på att ta barnen från en lägre läs- och skrivnivå till en som ligger i linje med årskursens förväntningar. Stödundervisningen kommer nämligen alltså alltid i sig ligga på en lägre nivå, och det är svårt att se hur man väl tar sig ur stödundervisning när man väl hamnat där. (Undantaget skulle vara om all stödundervisning ges som komplement under lördagar och söndagar, och inte under normal skoltid.)
• Stödundervisningen i sig understryker för alla att barnen är annorlunda och ”lite sämre” vilket gör att de själva identiferar sig med och lever upp till sin stämpel som lågpresterande elever, och då helt enkelt känner att de inte behöver försöka lika mycket. (Även föräldrar och lärare kommer att se annorlunda på eleverna.)

Det bästa stödet vi kan ge våra barn för att förbättra deras kunskaper i svenska och matte är egentligen alltså att förkorta sommarledigheten. Men…

Kunskap är inte bara matte och svenska

Till slut vill jag också poängtera att vi inte måste stirra oss blinda på matematik- och språkkunskaper för att bedöma framgång och förmåga att nå framgång. Vi måste bli duktigare på att se individuella förmågor och uppmuntra dessa förmågor; inte hela tiden forcera kunskap för teorins skull.

Och med det vill jag uppmana alla föräldrar med skolbarn att se följande föreläsning och verkligen ta till sig budskapet som Cameron Herold vill förmedla i Låt oss uppfostra barn till att vara entreprenörer:

Ha en underbar sommar! Ut och lär er om livet!

Vanja Schelin: – Samlagshäftet var från början en kul 40-årspresent som sen spreds och efterfrågades… så egentligen hade jag aldrig tänkt göra nån stor 'affär' av det. Men jag får nog tänka om.

Magnus Bråth aka @sokmotorkonsult aka Nakna Sanningen drog igång Bloggkärleksveckan och jag nappade direkt. Det här är alltså mitt sätt att ge länkkärlek till någon som inspirerat mig.

Jag blev tidigare i veckan rekommenderad som illustratör (tack Daniel!) och fick återigen en sådan där uppenbarelse om internets häpnadsväckande spridningskrafter. Jag har i perioder funderat mycket på att vidareutveckla mig just inom illustrationsteknik och rita serier. Tack vare användningen av illustrationer i min blogg och mina föreläsningar så är jag ju alltså redan… illustratör. Vi har helt enkelt en nyvunnen förmåga att själva etablera och framhäva våra kompetensområden. Det lyser igenom när man har passion för något.

Typisk illustration av Vanja Schelin. Denna från ett arbete för Axfood.

Passionen för illustrationsteknik fick sig en skjuts när jag på en tillställning inför EU-valet förra året fick Vanja Schelin till bordet. Det var, inser jag, ganska snart efter detta möte som jag alltmer började använda mig av illustrationer i mina inlägg.

För mig är Vanja en människa som besitter en enorm kärlek till livet och mänskligheten; och framför allt förmågan att betrakta mänsklig kommunikation och beteende från sidlinjerna – att se livet för vad det är. Jag tror inte att Vanja lätt blir arg: hon väljer istället att förstå. Det ger henne en förmåga till tillspetsad humor och sinnrik ironi i sitt bildspråk som jag tror att man antingen älskar eller helt enkelt blir lite stött av. Förmodligen är båda reaktionerna av godo.

Hat-trick i böcker illustrerade av Vanja Schelin

Och det har hänt mycket för Vanja det senaste året. Hon hade då precis illustrerat boken Gud finns nog inte och nu kan du även njuta av Rastamutta samt den färska och aktuella Mera pest eller kolera som redan sålt slut på 10.000 ex [uppdatering: siffran lite oklar] på förlaget.

Samlagshäftet: ett win-win-win inköp

Det var också i Vanjas blogg som jag upptäckte Samlagshäftet. Och vad kan väl vara mer passande för Bloggkärleksveckan än att både lägga till Vanja i din RSS-läsare och beställa Samlagshäftet med med både missionärs- och ridturskuponger att ge bort till någon du tycker om. Det är dags att lära sig älska á la Vanja Schelin! Så nästa gång du är i behov av illustrationer till årsrapporter, webbsidor, broschyrer eller böcker så vet du vem du ringer. Många andra har redan gjort det.

p.s. Självklart är jag löjligt medveten om att Samlagshäftet är ett fantastiskt bra länkbete, både för mig och för Vanja — men sådan är människan, eller hur! d.s.

Nu är det dags. Min generösa arbetsgivare XLENT har beviljat tjänstledighet (uppdatering: Jag slutar helt på XLENT) och från och med augusti provar jag mina vingar som helt egen föreläsare och rådgivare inom webbstrategi och användarcentrerad design. Med caféer som kontor och innovation som ideal ser jag fram emot en höst av passionerad konversation och nyskapande. Och världens mesta superlativ.

Sociala medier har de senaste åren uppenbarat för mig helt nya möjligheter och en bekräftelse på att jag är på rätt spår. Jag är evigt tacksam till alla er: den samlande kraft av människor i bubblan och bloggosfären som buffat mig över den gräns som jag trots allt balanserat på ett bra tag. Nu står jag här, naken…

Och det var faktiskt i duschen det slog mig vad jag vill syssla med. En sådan där snilleblixt som gjorde att jag tvunget fick skynda mig att plaskblöt plita ner följande fem områden:

1. Inspiration (seminarier och kurser)
2. Reality Check (benchmarking och granskningar)
3. Innovation & Design (från strategi-workshop till interaktionsdesign)
4. Conversion Optimization (specifikt riktat på optimering av webbformulär)
5. Coaching (regelbunden coaching av individer och team med webbansvar)

Den första punkten har jag redan kommit ur startblocken med, och där kommer fokus ligga till att börja med.

Jag har flera föreläsningar bokade och det blev nyligen klart att jag under senhösten ansvarar för kursen Communication and Technology på Högskolan i Jönköping inom Medie- och kommunikationsvetenskap. Självklart kommer jag börja skriva på min bok om webbstrategi  också, och tja, det är en bit kvar tills jag får luft under vingarna så det känns mest duktigt kul och pirrigt just nu.

Ge mig kärlek

Jag får så mycket kärlek redan så det känns förmätet att be om mer, men det tar sig så många former så jag vill i detta sammanhang bara tipsa om hur du kan uttrycka dina vårkänslor i sociala medier Som vanligt finns jag själv på Twitter, Facebook och i andra konstellationer — alltid redo att ge tillbaka.

Helt konkret så får du gärna lägga till mig på LinkedIn, och om du jobbat med mig: skriva ett omdöme.

Ge mig tips till högskolekursen

Just det, kursplanen för högskolekursen har jag fortfarande några dagar kvar att påverka. Så ge mig gärna dina tips om både ämnen och litteratur som du själv skulle vilja vore med om du gick kursen. Jag kommer helt naturligt att styra mer mot sociala medier än tidigare år. Så kasta ut dina tankar. Hejvilt. Nyskapandet börjar i stormbyar av idéer.

Och igen: Tack!

Dags att reda ut vem som ligger bakom alla dessa kartor som tar över det svenska webblandskapet. Jag tar ett snack med entreprenören och café-estradören Ted Valentin om vad som driver honom framåt och hur han lyckas få till den där väluppskattade personliga touchen på sina webbtjänster. Jag ber i förväg om ursäkt för alla avbrott i intervjun men vad kan jag säga: så är det att prata med en kille som vars bästa uppkoppling är cafét han sitter på just nu. Förhoppningsvis blir det istället lite charmigt

Sedan intervjun spelades in, den 15 augusti, har Ted förverkligat den idé som han gav en försmak på: en mobil version av alla kartor.

Rättelse! I förbifarten hävdar jag att Gunde Svan sagt ”De e ba å åk”; men det var förstås nationalhjälten Stenmark som sa så. Sorry Ingemar och tack till Christian Åhs som var snabb att påtala.

Snackar, mixar och producerar gör: Per Axbom
Programmets längd: 21 minuter

Länkar som omnämns i programmet:

• Ted Valentins blogg
• Skriv ner dina affärsidéer och låt dem mogna, av Ted Valentin
• Sushikartan (alla andra kartor hittar du i navigeringen)
• 37 Signals
• Getting Real av 37 Signals

Synpunkter, idéer, önskemål?

Ring in till programmet på 08-559 25 160 och tala in din kommentar eller fråga. Via Skype ringer du till användarnamnet ”axbom.se”.

Programmet

• webbtrender-006 (64Kbps MP3)