3 alternativ till traditionella medier

De här sätten att tillskansa sig nyheter fungerar självklart, och gärna, i kombination.

1. Direkt från källan.

Vi får via sociala medier, ofta Twitter, tillgång till de människor som befinner sig i nyheternas centrum.

Exempel: Under jordbävningen i Japan kom det periodvis 1 200 twitter-meddelanden i minuten med ämnesordet ”#jpquake”. Ofta länkar dessa vidare till bilder, film och ljudupptagningar som ger ännu större inblick i vad som egentligen händer. Vi kan bevaka men också, om vi vill, ställa frågor till vanliga människor som är på plats.

Fördelar: Realtid, direkt från källan och ingen journalist som mellanhand. När svensk television inte alls bevakar kan vi gå ut och hinna få mer information än journalisterna själva. Samtidigt, när nu t ex Japan inte bevakas i samma utsträckning i traditionella medier så fortsätter medborgarjournalisterna att bevaka.

Nackdelar: Mycket brus, man måste själv filtrera ut vad som är viktigt – vilket ger upphov till tankar om att förbättra vittnesrapporteringen än mer.

Resonemang: För den som är genuint intresserad av ett ämne finns ingen hejd på hur nära man kan komma nyheterna och människorna som figurerar i dem. Men det kan kräva en hel del grävande, lite dialog och framför allt ett tekniskt kunnande kombinerat med erfarenhet av källkritik i hanteringen av kanalerna. När engagemanget hos medborgarna finns, dyker också initiativ som JPquake, Journalist Wall of Shame upp, där boende i områdena kartlägger hur felaktigt internationella medier rapporterar om vad som sker.

[box type="note"]Twitter är en revolution i gräsrotsjournalistik, men det är svårt att hitta rätt grässtrån under en fotbollsmatch.[/box]

Uppdatering av mitt exempel: För 30 sekunder sedan kunde jag via Twitter-sökningen #jpquake läsa att 1 500 tandläkare hjälpt till i identifieringen av de omkomna. Länken går till en text i en traditionell tidning med en digital utgåva: tidskriften Daily Yomiuri. Jag skulle inte hittat dit utan Twitter (dvs andra intresserade människor) och en viktig aspekt är att en japansk tidning alltså indirekt blir en av de tidningar som svenska medier nu konkurrerar med. Det får mig att tänka att engelskspråkiga utgåvor av våra dagstidningar, med fokus på nationella nyheter – är något som skulle intressera resten av världen.

2. Fullständig utlämning av källmaterial

Istället för att bara delar av intervjuer återges i artiklar så lägger vi ut hela inspelade intervjuer och andra källdokument för nedladdning.

Exempel: Regeringskansliet lägger ut ljudfiler från hela DN-intervjun med Reinfeldt när de inte är nöjda med tolkningen av intervjun. I den bästa av världar skulle självklart DN redan ha lagt ut ljudfilerna som komplement till sin artikel, för alla de människor som är tillräckligt begåvade för att bilda sig en egen uppfattning.

Fördelar: Svårare att förvanska eller misstolka intervjuer.

Nackdelar: Tidskrävande för den som ska gå igenom informationen.

Resonemang: Det får gärna, och bör nog, finnas en sammanfattning av omfattande material, men källmaterialet ska självklart läggas ut också. Då ökar incitamentet för journalisten att göra en objektiv sammanfattning av innehållet. Samtidigt måste det finnas möjlighet för alla läsare att kommentera sammanfattningen, för att på så sätt förädla och förbättra sammanfattningen och belysa och debattera eventuella brister i den, eller förstärka dess slutsatser.

3. Företagsexpertis.

Många företag erbjuder idag bloggar eller digitala ”medierum” där de berättar om sig själva och bevakar sina ämnesområden, allt oftare med intresseväckande ämnen och djuplodande analyser. Istället för att en journalist ska läsa bloggen och återge sin tolkning så kan vi läsa källan direkt och föra diskussionen, debatten och kritiken på samma plats.

Exempel 1: Intellectas #twittercensus är ett av många försöka att kartlägga den svenska användningen av Twitter som citerats i åtskilliga medier. Den som ville ligga steget före medierna kunde självklart göra det.

Exempel 2: Trygg-Hansa kommer regelbundet med studier om säkerhet i bilen och nu senast en rapport om hur antalet MC-olyckor har minskat med 20 procent de senaste 4 åren – tidigare läste jag den här typen av nyheter återgivna av en mellanhand, en journalist, i ett begränsat format. Nu kan jag istället läsa nyheterna direkt hos källan, ta del av underlaget till nyheten och även själv prata med källan genom kommentarsmöjligheter. Det känns tryggt.

Fördelar: Kan ofta få tillgång till experter inom specifika ämnesområden istället för att ha en journalist med egna tolkningar som mellanhand.

Nackdelar: Företag talar i eget intresse, vilket endast till viss del balanseras av möjligheter till medborgargranskning i och med kommentarer.

Resonemang: Företag är inte per definition onda, de flesta företag består av vanliga människor med nyttig kunskap som vill påverka. En ökad transparens ger tillgång till flera experter inne på företagen och i förlängningen en ökad vilja att föra en dialog med både allmänhet och kunder. Det ger förutsättningar för bra innehåll och en möjlighet till kunskapsåtervinning för alla parter. Här finns dock ett tydligt behov av en granskning av företagens förehavanden, agenda och motiv. På samma sätt som journalister bör lägga ut hela sina intervjuer så bör också företag lägga ut allt källmaterial. Då kan ofta den neutrala och pålästa person som är mest lämpad att gå igenom källmaterialet göra det, och det är – hör och häpna – inte alltid en journalist.

Fördelar med nya, digitala medier

1. Snabbare (ibland realtid).
2. Ger ökad tillgång till dialog med källorna till nyheterna.
3. Fler format (Bilder, visualiseringar, ljud- och videoupptagningar på plats av vem som helst).
4. Inga redaktionella begränsningar i form och storlek – det finns inget som hindrar publicering av hela intervjuer.
5. Färre begränsningar i vilka nyheter som jag får till mig. Vill jag få mer information om konflikterna i Liberia så kan jag enkelt gå utanför de svenska medierna och vidga mina vyer.
6. Ubiquity (allestädesnärvaro) – jag kan när som helst ta del av nyheterna i digital form, från vilken enhet/dator som helst och är inte beroende av tablåer eller att bära med mig.
7. Vi kan uppdatera samma nyhet allteftersom vi lär oss mer… (vi låter den alltså inte ligga kvar som felaktig).

Nackdelar med nya, digitala medier

1. Svåröverblickbart; svårt att veta var man ska börja eftersom möjligheterna är oändliga.
2. Kan ställa onödigt stora krav på teknisk kompetens.
3. Lättare att bli lurad av illvilliga människor.
4. Studier visar att vi inte tar till oss kunskap lika bra när vi läser på skärm (kan balanseras/kompenseras med tillgång till multimedialt innehåll som ger ökad förståelse, samt läsplattor med bättre upplösning/kontrast).
5. Kräver minst engelska språkkunskaper för att få nyttan av de digitala mediernas globalitet.
6. Pressetiken är inte gemensam för alla som utnämner sig till journalister, framför allt ett problem vid publicering av personuppgifter.

Enligt mig slår fördelarna nackdelarna med råge, eftersom fördelarna förstärker snabbhet, globalitet, transparens, demokrati och en läsarstyrd granskning av källorna. Nackdelarna bemöter vi lättast (även om det sällan är lätt) med utbildning och en ökad förståelse, hos producenterna, för hur människor interagerar med digitalt innehåll.

Filtrering

Läs min text om konversationer som filter.

Den stora majoriteten av människor behöver fortfarande filtrerad information eftersom de på grund av tid, intresse och förmåga väljer bort möjligheten att filtrera på egen hand. Samtidigt har vi fantastiska möjligheter för både assimilering och filtrering av innehåll från miljontals källor. Det vi fastnar i om och om igen är behovet av en teknisk förmåga att åstadkomma dessa filter.

Det finns flera möjliga lösningar på det här:

• Alternativ 1: En vän/konsult med tekniskt kunnande hjälper dig bygga ihop en egen tidning med hjälp av RSS-flöden från källor och ämnen som de själva väljer. Morgontidningen ersätts då med en ”mashup”-tidning som i teorin kan innehålla källor från världens alla hörn. Brist på innehåll har vi som sagt inte — Det är så här jag själv gör idag med hjälp av Flipboard.
• Alternativ 2: Jag fortsätter läsa min morgontidning (oavsett medium) men räknar med att tidningen på ett tydligare sätt ger mig innehåll som är av vikt för just mig, enkla sätt att dela med mig av innehållet samt ingångar till dialog med ämnesexperter och möjlighet att själv fördjupa mig i källmaterial – så som många bloggar och företag gör.
• Alternativ 3: Nya och traditionella medier arbetar mer i symbios, som man redan indirekt har börjat göra. Medborgarreportrarna har kunskapen, ingångarna och är redan på plats. Traditionella journalister använder sedan länge digitala kanaler och medborgarreportrar som källor. Det som traditionella medier behöver bli mycket bättre på för att den här symbiosen skall fungera är dock att tydligare lyfta fram medborgarreportrarna som de riktiga hjältarna, länka till dem och deras material, inte bara hylla dem efter deras död.

Den vanligaste anledningen till att nätokrater och webbentusiaster går i klinch med traditionella journalister är att de traditionella medierna ofta missar att länka till och föra fram de riktiga källorna på ett tydligt sätt. En annan anledning är att traditionella medier inte talar om när de ändrat/uppdaterat en redan publicerad text. Men i slutändan vill alla parter faktiskt samma sak, hoppas jag: att rätt nyhet når fram till allmänheten.

[box type="note"]Det viktigaste paradigmskiftet som tradtionella medier tydligare måste ta till sig är att Internet inte bara är ett nytt digitalt medium, det är ett helt nytt sätt att kommunicera.[/box]

Det är den dialogen och debatten jag vill se mer av: hur traditionella medier kan anpassa sig till nya mänskliga beteenden och hur de kan säkerställa att de ger läsare tillgång till rätt information, till aktuell information och hur de låter läsarna själva bidra för att kvalitetssäkra den processen. Traditionella medier måste ta några kliv framåt, närma sig sina läsare, och uppnå sin digitala potential.

» Physical Mailbox Sends Push Notifications to iPhone
Otroligt nördigt, men användingsområdena är ju gränslösa.

William Chester Minor. Skulle du lita på ett Wikipedia-inlägg av denne man?

En oerhört värdefull bidragsgivare till Oxford English Dictionary var William Chester Minor som i över 30 års tid arbetade med ordboken; han läste, citerade, definierade och brevväxlade med huvudredaktören James Murray om utmaningarna i lexikografin. Först 1896 när redaktör Murray på eget bevåg sökte upp Minor efter 20 års vänskap blev han varse att Minor var långvarig patient på Broadmoors asyl för sinnessjuka förbrytare.

Arbetet med Oxford English Dictionary påbörjades 1857 och tog 70 år att fullborda med bidrag från tiotusentals vetenskapsmän och amatörer. Det var unikt i sitt arbetssätt: man skulle läsa igenom hela den engelskspråkiga litteraturen, kartlägga varenda ord, exemplifiera med citat och bland annat utröna när ordet först började användas och när/om det slutade användas.

För att åstadkomma detta föreslogs något helt nytt och svårsmält för den tiden: man skulle värva en enorm stab med troligen hundratals oavlönade privatforskare som arbetade frivilligt. Det blev sedermera, som sagt, tiotusentals.

Känns det igen?

Klassisk debatt om gratis innehåll på internet missar målet

Nyligen blossade en liten debatt ånyo upp om tillförlitligheten i verk som Wikipedia. Om vem som helst får bidra, hur kan vi då lita på innehållet? Det började med en Expressen-artikel av Adam Svanell som leker lite ovetenskapligt med att lägga in en felaktig artikel om sig själv för att se om någon ändrar den, kommenterad av Lennart Guldbrandsson från Wikimedia Sverige som citeras i artikeln och tycker den innehåller felaktigheter, som en semesteråtervänd Adam Svanell svarar på i sin blogg. En del av debatten hamnade också i Jardenbergs kommentarer och signaturen Magnus tillför en hel del matnyttigt hos Mattias Boström.

Diskursen är vanlig på nätet: mellan å ena sidan skeptikerna till att informationen kan vara tillförlitlig om den är öppen för alla att ändra (även galningar) och å andra sidan de som lever i den nya tidens digitala anda och känner sig missförstådda på gränsen till förolämpade och går i försvar med att informationen visst är tillförlitlig och pekar på undersökningar som påvisar detta.

Kära kritiker: Hitta felen istället för att skapa dem!

Försvarstaktiken är enligt mig tokig eftersom den ger sig in i meningsutbytet på kritikerns villkor. Huruvida informationen är 100% tillförlitlig i alla lägen bör vi kunna lägga bakom oss vid det här laget. (edit: Jag anser alltså att det inte finns någon informationskälla alls som är 100% tillförlitlig) Rimligare vore ju om vi bad kritikerna att i stället för att lättjefullt föra in fel och skadeglatt luta sig tillbaka; aktivt gå ut och leta galenskaper och göra en lista över de fel de hittar!  Men det är så uppenbart svårt och alltså inte värt mödan.

Jag anser det långt mer intressant att diskutera vad som är nyckeln till en demokratisk och transparent informationshantering där information hela tiden förädlas och förbättras och det också är synligt för alla hur den förändras. Wikipedia torde vara närmare den nyckeln än något annat idag existerande referensverk eller mediehus.

Illustration ur boken Professorn och galningen av Simon Winchester

Medinflytande skapar engagemang från oväntat håll

Arbetet med Oxford English Dictionary började hos Filologiska sällskapet (Philological society). Domprosten Richard Chenevix Trench föreläste 1857 i London Library om hur tillkomsten av alla ordböcker fram till dess brast på många punkter. Hans resonemang löd att en ordbok måste spegla det språk som faktiskt används i dagligt bruk och absolut inte vara någon mästrande manual för hur man bör eller måste använda språket (så som fransmännen gjorde).

Trench:s förslag att bjuda in frivilliga från allmänheten för att skapa en ny ordbok, folkets ordbok, togs väl emot.

Engelsmännen var vid tiden inte kända för sin organisatoriska förmåga och ogillade starkt de regler, konventioner och diktaturer som blossade upp i övriga Europa. Det fanns en demokratiskt charm i hela tänket som tilltalade alla, även om deras excentriska hållning också innebar en trög start för projektet. Det tog närmare 22 år innan man kom igång på allvar och faktiskt hade förstått vilket omfattande arbete det innebar.

När James Murray fick ansvaret för Oxford English Dictionary 1879 byggde han ett skjul av korrugerad plåt invid internatskolan Mill Hill i London och bedrev sitt arbete därifrån. Han skrev en vädjan på åtta sidor till den engelsktalande och engelskläsande allmänheten i Storbritannien, Amerika och brittiska kolonierna om hjälp med att fullborda arbetet med att läsa och göra utdrag ur böcker.

Även galningar hör dina rop på hjälp

Denna vädjan distribuerades via tidningar och tidskrifter som återgav valda delar, och tidigt 1880-tal nådde budskapet avdelning 2 på Broadmoors asyl för sinnessjuka förbrytare i Crowthorne i Berkshire. Bokslukaren William Chester Minor längtade efter något nyttigt att fylla sin tid med och visade sig vara mer än lämplig för uppgiften.

I en toppstyrd organisation hade tidigare militärkirurgen W.C. Minor, dömd för mord och förmodad sinnessvag, aldrig fått chansen att bidra på något sätt. I ett öppet, icke-fördomsfullt klimat blev han under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal en av de viktigaste bidragslämnarna till det ofantliga storverket Oxford English Dictionary på 12 band och 414 825 definitioner som fullbordades på nyårsafton 1927.

Det tog 70 år för Filologiska sällskapet att åstadkomma det Wikipedia sedermera gjorde på två år (om vi räknar informationsmängd; verken är dock inte riktigt jämförbara). Men de demokratiska principerna som gällde var mer lika än man kan tro, även om Murray med flera självklart hade underredaktörer som granskade materialet innan publicering. Skillnaden för Wikipedia visade sig vara ett globalt datornätverk och möjligheten till kontinuerlig granskning av alla. Idag är Wikipedia den mest omfattande encyklopedin i världen.

7 sätt som Wikipedia förändrar spelplanen

1. Artiklar länkar direkt till källor – du kan nästan alltid läsa mer och förkovra dig
2. Fel rättas där felen finns, inte någon annanstans
3. Det går att direkt ifrågasätta och/eller förslå ändringar
4. Du ser hur många olika människor som bidragit till artikeln, hur ofta och när den senast var uppdaterad
5. Realtidsuppdateringar vid katastrofer gör verket till en källa för realtidshistoria (alltså: nyheter)
6. Man använder en Creative Commons-licens för innehållet vilket innebär att det är fritt att sprida, kopiera och bygga vidare på!
7. Även galningar får bidra; alla människor anses ha värdefulla kunskaper och förmågor

Det finns säkert många fler spännande egenskaper att ta upp men det bör inte gå någon förbi att digitaliseringen, i unison med demokratiska principer som att man bjuder in allmänheten till både bidrag och granskning, möjliggör ett långt mer användbart referensverk.

Historik-sidan för Adam Svanells inlägg i svenska Wikipedia

Wikipedias svaga punkt är dess teknokratiska gränssnitt

Wikipedias största svaghet idag är inte dess transparens och öppenhet utan snarare dess gränssnitt – hur vanliga människor utan mångårig wiki-passion förväntas interagera med Wikipedia för att låsa upp dess magiska förmågor.

Det är när man verkligen förstår Wikipedias förmåga som man förstår dess otroliga värdeskapande roll. Om fler ges möjlighet att förstå kommer också fler anamma detta nya sätt att arbeta med information, till nytta för oss alla.

Jag kan länge och väl förklara teorin bakom wikin:s styrka: att rulla tillbaka versioner, läsa kommentarshistoriken och se skillnader mellan versioner; men när universitetsutbildade affärsstrateger klickar på history-länken och inte förstår vad de tittar på eller hur de ska använda informationen på sidan så har vi ett problem.

Jag avslutar alltså med en önskan och vädjan om att förändra verktyget Mediawikis redigerings- och historikgränssnitt för att fler människor ska förstå och ha nytta av wikins storhet. I nuläget är gränssnittet övermäktigt och Wikipedia är och förblir entusiasternas, eller galningarnas, borg att försvara till dess att Wikipedia anammar en mer mänsklig attityd även i sin interaktionsdesign.

—

Referenser:

• Jag rekommenderar varmt boken The Professor and the Madman: A Tale of Murder, Insanity, and the Making of the Oxford English Dictionary, av Simon Winchester. Finns även i svensk översättning av Margareta Eklöf.
• För dig som vill läsa mer om Wikipedia finns till exempel boken Wikinomics, som också ger inblick i helt nya sätt att arbeta med digitala medier.

I mina presentationer gillar jag, som många andra, att citera trendgurun Clay Shirky:

We are not experiencing information overload. We are experiencing filter failure.

Poängen är förstås att vi länge  har haft en ohanterlig mängd information på ett eller annat sätt, det har bara handlat om att filtrera informationen så att den blir hanterlig. Vårt traditionella sätt att hantera detta är att informationsflödet har passerat genom redaktioner (TV, radio, press) som väljer ut vad som är viktigt för gemene man att ta del av.

Våra traditionella filter är trasiga

I och med Internets intåg så fungerar inte dessa filter eftersom informationen inte längre nödvändigtvis passerar genom redaktioner utan vem som helst, både företag och individer, har en nästintill gratis och alltid omedelbar publiceringsplattform. I och med detta så måste vi filtrera informationen på nya sätt, och in träder sociala medier.

Förmågan att agera filter tillhör nu vanliga människor; genom att anta en roll som expert inom ett visst ämnesområde agerar man filter genom att tillsammans med andra diskutera sig fram till vad som är relevant och trovärdigt.

Konversationer är det nya filtret

Jag vill dela med mig av följande grafiska redogörelse för hur de nya online-konversationerna är lösningen på problemet med traditionella filter som inte kan filtrera den mängd information som internet producerar. Det här är i princip ett sätt att se på hur Twitter fungerar:

1. En ohanterlig mängd information publiceras på internet hela tiden
2. Information läses, marknadsförs och kvalitetsgranskas av ämnesintresserade individer som delar med sig av guldkornen till sina sociala nätverk
3. En begränsad mängd information klarar sig genom konversationen till länkar, bloggar, mejl, bokmärken, m.m.
4. Den stora mängden människor utsätts för ett filtrerat utbud av information

Infografik som beskriver tesen om att konversationer filtrerar och begränsar den information som når den stora mängden människor.

Jag ser inte att mängden människor längst ner är statisk (det är alltså inte en hierarkisk struktur i alla avseenden), utan vem som helst kan befinna sig högt i näringskedjan av information inom ett visst ämnesområde men långt ner inom andra ämnesområden.

Jag själv befinner mig till exempel förhållandevis högt i näringskedjan vad gäller webbstrategi, men betydligt längre ner vad gäller hälsa och träning

Filter-rollen är öppen. Du kan ta position.

Förmågan att anta en roll som expert eller att agera filter är öppen för alla —  såväl traditionella redaktioner som företag och individer — men kräver förstås ett intresse och förmåga att sätta sig in i hur sociala medier fungerar. Den som bemästrar den rollen är den nya tidens marknadsförare och budbärare.

Lyssna också gärna på Clay Shirky själv i ämnet:

Det är kanske inte främst hans uttalande om Vista och möjligheterna att spara miljarder på att behålla datorer i myndighetssverige och istället köra GNU/Linux i form av Ubuntu som jag fastnar vid. Det är vi många som tycker och det skulle onekligen betyda mycket för miljön.

Det Mika också lyfter fram är möjligheten för myndigheter att utnyttja medborgarna, det vill säga kunniga individer inom webbutveckling och IT, för att bilda en community som kan ”utveckla allt från myndighetshemsidor till program och support”.

Med tusentals ungdomar kan myndigheternas hemsidor bli ledande, fyllda med funktioner som medborgarna vill ha och till en kostnad nära noll.

Det är en ganska svindlande, men inte orimlig, tanke om man får till en bra strategi, taktik och styrning.

• Vista årets miljöbomb av Mika Sjöman, CS 2008-01-16

Traditionell marknadsföring på webben måste utvecklas, och det här inlägget vill rivstarta nästa generation.

Vad är en företagswebbb?

Det är domänen som används efter varje annons där du kan lära dig mer om företaget, du vet: foretaget.com

Men vi är trötta på företagswebben och all dess glada marknadsglitter, byråfoton på käcka gossar eller minoritetskvinnor runt en dator som hetsar upp sig över er produkt, den positiva pressreleasen, glada kundreferenser, raderna med chefsporträtt, gåvorna som getts till katastrofbistånd; det enahanda perspektivet tar aldrig slut.

Medan lite av trafiken kanske äger rum på er webbplats, ger det ingen indikation om hur företagswebbarna används. Statistik berättar inte varför människor besöker webbplatsen, och det kanske inte är av den anledning du önskar.

Företagswebben är en otrolig potpurri av artificiellt varumärkesbyggande och älska-företaget jargong. Som ett resultat tas väl underbyggda beslut någon annanstans på internet.

Varför är din företagswebb irrelevant?

Marknadsföring har förflyttats, det handlar inte bara om två domäner

Många webbmarknadsförare föreställer sig att striden bara förs inom Googles sökresultat och på företagets webbplats. I verkligheten har marknadsföring spritt sig till många andra platser där konversationer pågår: sociala nätverk, rankningswebbar, chatrum och även bloggar. [Why marketing is not on two domains only]

Beslut tas innan man kommer till företagswebben

Igår, över lunch med en högskolestudent, berättade hon att hennes generation får intryck för produktbeslut på kundbetygssajter och från sina vänner. De använder instant messaging, Facebook (och andra sociala nätverk) och skriver sällan in adressen till en företagswebb. Om detta är sant så antas det att potentiella kunder fattar sina beslut på andra webbplatser INNAN de kommer till företagswebben för att få produktfakta.

Produktfakta

Juridiskt måste företagen informera om produktspecifikationer – det är ett starkt argument för företagswebbar. Men i min fortsatta diskussion med Generation Y berättade hon att hon använde företagswebben för att få detaljerad info om egenskaper och priser, men det var först efter hon tog sitt beslut att gå dit baserat på återkoppling från sina likar.

Framtiden, och att förbli relevant:

Webbplatser skapas med kunder

Det här är omdanande, men jag förutspår att den mest relevanta framtida webbplatsen kommer ha kunder som bygger webbplatser tillsammans med anställda. De mest effektiva webbplatserna kommer innehålla en balanserad åsikt från både produktutvecklarna och kunderna – även om de har betänkligheter med produkten.

Ofiltrerade kundreferenser kommer dyka upp

Du kommer inte längre vara den ende som publicerar på din webbplats. Kunder, potentiella kunder och andra intressenter kommer ha direkt åtkomst för publicering på din webbplats. Visst, det kommer finnas kontroller för att säkerställa att innehållet är någotsånär faktabaserat eller granskat, men det kommer bli uppenbart för många att den enda rösten inte kommer att vara den med marknadsföringsskolning.

Innehåll kommer vara både positiva och negativa åsikter om produkterna

Det här är svårt att ta till sig, men hur bygger du mest förtroende? Genom att vara öppen, autentisk och transparent gentemot marknaden. Vi vet från forskning att den högsta graden av förtroende kommer från såna ”som jag”, en förståndig marknadsförare låter innehåll visas från likar, kunder och marknaden. De kommer inte alltid vara översvallande beröm, faktiskt kan det vara svidande kritik. Målet? Att ta den återkopplingen och visa för alla, synligt för alla, hur du kommer förbättra erbjudandet. Case: Dell har gjort detta med IdeaStorm.

Din webbplats blir en community-resurs

Det betyder att du sätter dina kunder främst. Nej, jag menar det. Det innebär att erbjuda analys inte bara av dig själv utan även dina konkurrenter. Det betyder att du kommer länka till konkurrenterna. Galet? Jag gjorde detta själv i min tidigare roll som community-ledare. Jag skapade en wiki för kunder som länkade till konkurrenter, och det gjorde mig mer relevant.

Framtidens företagswebb kommer vara en trovärdig källa för åsikter och fakta, skriven av både organisationen och dess community. Resultatet? En verklig första-anhalt resurs där information flödar för bättre produkter och tjänster.

Konsekvenser

Kunder gör din webbplats till första anhalt för information, förtroende ökar, du kan bygga bättre produkter och tjänster med återkoppling från kunder i realtid och viktigast av allt: du blir en community-resurs som hjälper dig möta kundbehoven snabbare.

Visualisera

Vi kommer se kunder som hjälper till med företagets nyhetsbrev, flöden som fångar in industribloggar, media (ljud och bild), kunder som betygsätter, rankar och röstar för vilka egenskaper de vill ska förbättras, produktutvecklare som jobbar med kunder i realtid och kunder som hjälper varandra.

Översättningar

• Originalet på engelska
• Översättning på tyska
• Översättning på Grekiska
• Översättning på Italienska
• Översättning på Franska
• Analys på holländska

Snickars skriver intresseväckande om paralleller med allmogekulturen på 1800-talet (folk culture) där kulturproduktionen skedde på gräsrotsnivå. Från att ha varit dominerade av masskultur och agerat stillasittande konsumenter går vi in i en epok där det är möjligt för amatörer att producera medieinnehåll och även nå en bred publik.

Följer man Jenkins har ”webb 2.0” och samtidens mediala konvergenskultur inneburit ett paradigmatiskt skifte bort från ett tidigare dominerande mediespecifikt innehåll och singulärt sändarperspektiv. Det har i stället ersatts av berättelser och mediematerial som både flyter över medie­gränserna – med möjlighet att konsumeras via olika plattformar – och av kommunikationskanaler som är samägda eller sammanflätade på intrikata sätt.

Tankeväckande är också observationen att medieindustrin har börjat lyssna mer på konsumenterna, och att man idag intar en betydligt mer liberal hållning avseende copyright och intellektuella rättigheter – därför att konsumenterna kräver just det.

• Läs artikeln: Användarna utmanar om mediemakten
• Snickars hänvisar till filmen George Lucas in Love
• Boken: Convergence Culture: Where Old and New Media Collide