Det Apple har gjort är att skapa ett nytt produktsegment som människor febrilt försöker jämföra med något existerande. I mina ögon är iPad exempel på en Blue Ocean Strategy och taktiken är alltså att segla på hav där det inte finns några konkurrenter.

Jag har gjort följande värdekurva för att visa vad jag menar:

Färre egenskaper ger bättre egenskaper

Varje framgångsrik designer känner till att nyckeln till ett lyckat gränssnitt är att skala bort överflöd, inte att lägga till. På samma sätt vet en affärsstrateg att man måste jämka bort egenskaper hos en produkt för att ge tydligt företräde åt det som eventuellt är än viktigare egenskaper: prestanda, pris, m.m.

Att försöka tillgodose allas behov i samma produkt är som att bygga en bil som samtidigt ska attrahera småbarnsfamiljer, sportbilsentusiast och budfirmor. Det blir i bästa fall halvdant.

– Det är detta jag åsyftar i värdekurvan med egenskapen ”All jävla teknik som får plats”.

I min värdekurva för iPad (OBS! långt ifrån heltäckande) jämför jag med de närliggande produkterna Netbooks och Tablet PCs. Jag vill illustrera att iPad valt att vara bäst på vissa områden och alltså gått sin egen väg istället för att försöka jämföra sig med eller konkurrera med någon annan. Viktigt att notera är att iPad inte alls strävar efter att vara en konkurrent till en vanlig dator, och givet det är jag övertygad om – liksom Peter Merholz – att priset är en egenskap som är avgörande för mottagandet av en produkt i ett nytt segment.

En vinnande taktik från Apple

Med lite helikopterperspektiv och förståelse för hela affären så har man gjort några val: accelerometern, den unika touch-tekniken (som kräver snabb responstid), trådlöst nätverk och högupplöst video i kombination med lång batteritid (en månads standbytid!) har fått prioriteras framför en inbyggd kamera, multi-tasking och ett högt pris — i nuläget.

Gillar du iPad, eller inte? Förutom att kommentera så vore det kul om du vill besvara enkäten som en Twitter-diskussion landade i. Teorin är nämligen att det är nyblivna Apple-entusiaster som inte gillar iPad. Besvara enkäten ”iPad – en besvikelse eller det bästa som hänt sedan skivat bröd?” så får vi veta om teorin håller.

Läs mer iPad-reaktioner

• Mikael Zackrisson, Veckans affärer: Nej, Apple kommer inte rädda medieindustrin. Det får vi klara själva.
• Simon Sundén: iPad – en gigantisk iPhone med stora möjligheter!
• Ohsohightech: Apple iPad är ingen revolution (ännu) men berättade Steve Jobs allt?
• ReadWriteWeb: 5 Reasons to Wait for iPad 2.0
• Cocoia: iPad UI Roundup

P.S. Självklart får du använda min värdekurva var helst du vill, bara du hänvisar/länkar tillbaka till mig Det finns också en engelsk version av värdekurvan D.S.

Här kommer därför några anledningar till varför det kan vara farligt att tro att Googles sätt att söka är rätt för din webbplats. Det finns många fler, men vi kan väl börja här och så hoppas jag på fler bidrag, både för och emot, av dig som läser:

1. 10 visade träffar är inte alltid optimalt
   Beroende på vilket typ av innehåll du har så kan det vara värdefullt för besökaren att få 10 eller 20 träffar i resultatlistan. Det handlar mer om en kombination av hur snabbt sökningen sker, hur många träffar som kan tänkas vara relevanta och hur många träffar en genomsnittsanvändare normalt får på en sökning. Om den siffran till exempel ligger på någonstans mellan 10 och 20 så är det onödigt för användaren att alltid behöva bläddra vidare till nästa sida när man istället kan erbjuda hela träfflistan på samma sida.

   Google kommer aldrig kunna visa alla träffar på en sida, eftersom du ofta får tusentals träffar. I deras studier är det laddningstiden som avgjort att 10 träffar är optimalt.

2. Googles paginering är inte alltid den mest lämpliga
   Paginering är den lilla bläddringsfunktionen längst ner på sidan med vilken du tar dig mellan olika sidor i träfflistan. Googles paginering erbjuder till exempel inte optimal tillgänglighet eftersom det kan vara svårt att klicka på en liten yta om man vill ta sig till valfri sida.Ett annat exempel som är tydligare och mer klickvänligt är när man istället för sidans nummer listar spannet av träffar som finns på den aktuella sidan. Det vill säga 11-20, 21-30 och så vidare:Man kan också fråga sig om man behöver kunna hoppa till sida 6 direkt, eftersom man ändå inte vet vad som finns där, och om det kanske är mer lämpligt att erbjuda besökaren att alltid kunna hoppa till första eller sista sidan i sökresultatet.

   Läs mer om paginering och se mängder av alternativa utseenden på paginering hos Smashing Magazine.

3. Googles relevansrankning kanske inte passar ert sökresultat
   Relevans är det svåraste (och mest relevanta!) begreppet när man jobbar med sök och det är ingen hemlighet att även Google arbetar aktivt och kontinuerligt med att förändra och förbättra sin relevansrankning — ibland så ofta som 10 gånger i veckan.

   Här vågar jag påstå att det finns speciella önskemål kring relevans hos varje enskilt företag. Till exempel kan pressmeddelanden få onödigt mycket relevans i listor eftersom de innehåller mycket nyckelord och potentiellt kan ha mycket länkar till sig; men det man egentligen vill styra folk mot är en köpprocess.
   
   Att manuellt påverka och styra vad som dyker upp på vissa sökord är en viktig del av arbete med en egen sökmotor; det handlar både om att hjälpa människor hitta det som ger bra svar på deras sökning och samtidigt styra folk mot det som också genererar värde för företaget. Det är en viktig del som inte bara kostar vid implementation utan också måste få kosta löpande, vilket tyvärr ofta glöms bort.

   Så förr eller senare blir man missnöjd med sin sökmotor igen och köper en ny sökmotor i tron att den kan automatisera de delar som inte kan automatiseras fullt ut.’nuff said.

4. Informationen i sökresultatlistan kanske inte räcker
   Hur sökresultatlistan ska presenteras är inte självklart en kopia av Google heller. Vad gäller innehållet i varje träff kan det till exempel debatteras huruvida man ska ha förhandsvisning av dokument, visa relaterade sidor och även hur länken till sidan/dokumentet ska presenteras.

   Eftersom du själv har tillgång till all metadata om alla sidor som finns på din egen webbplats, har du möjlighet att presentera sådant som exempelvis Google inte kommer åt eller väljer att ignorera. Det kan vara ämnesord, kategorier, foton från din bildbank, med mera.

   De som arbetar mycket med sin sökmotor kan aktivt analysera sökfrågorna och se till att ge konkreta svar på specifika frågeställningar direkt i sökresultatet, utan att man behöver leta i resultatlistan. Några som gör detta bra är Trygg-Hansa, som tolkar din frågeställning och ger hyfsade förslag på vad du förmodligen letar efter.

   Söker jag på ”anmäla en skada” så får jag inte ens en sökresultatlista utan kommer direkt till sidan för skadeanmälan. Det närmast Google kommer en sådan logik är knappen ”Jag har tur”. Däremot lämnar träffarna i sökresultatlistan hos Trygg-Hansa en hel del att önska.

5. Synonymer och relaterade ord är inte Googles starka sida
   Samma ord kan betyda olika saker (tomten/tomten) och ett ord kan ha massor av synonymer och konnotationer. I varje företags sammanhang finns ett gäng ord som man använder internt (fikonspråk som benchmarking) och som man alltid vill ska närma sig kundernas/intressenternas språk (vanlig svenska som jämförelse). Ofta är det svårt att sätta sig in i hur användarna tänker, men med en sökmotor får du massor av ledtrådar genom att analysera vad människor faktiskt söker på.

   Det är då du kan se till att styra användare som söker på ”lediga jobb” till en sida som inte innehåller de orden utan som företaget snarare har valt att kalla ”karriär”. En användare som söker efter ”lediga jobb” på Google kommer alltid i första hand få upp sidor som innehåller de orden och inte sidor som heter Karriär. (det finns undantag och trix runt detta, jag vet, men vi pratar generellt).

   Vi hamnar alltså återigen på vikten av att sätta sig in i hur användarna söker efter information och faktiskt erbjuda det bästa svaret på konkreta behov, oavsett vad sökmotorn kanske per automatik tror är vettigast. Förutom synonymer finns böjda ord och relaterade ord som, när man administrerar en sökmotor på rätt sätt, kan vara tillräckliga för att förstå vilken sida den som söker egentligen vill åt, utan att för den skull ha behövt skriva in text som finns på den sidan.

   Det är ett av många sätt som din egen sökmotor kan utkonkurrera Google och skapa en bättre upplevelse.

Om det är Google du vill ha så är det Google du ska använda.

Rent krasst så är det ju så att om din sökmotor ska fungera precis som Google kanske det inte finns anledning att köpa in en egen sökmotor. Kom ihåg att du redan nu kan begränsa din Google-sökning till valfri sajt. Genom att i Googles sökruta skriva till exempel ”site:axbom.se användbarhet” så söker du just bara på axbom.se.

Och om du gör en sådan sökning på din egen webbplats och är heljnöd med resultatet, ja då kanske det är Google Site Search du ska satsa på. För en lagom stor företagswebb (extern) kommer du undan med 2000 amerikanska dollar per år för en kompetent sökmotor när du inte har tid eller pengar att åstadkomma en bättre sökmotor. Obs! Google Site Search har faktiskt möjligheten att ladda upp en egen synonymlista, m.m.

Sökmotorstrategi

Frågan du ska ställa är alltså inte: Hur ska jag få sökmotorn att fungera som Google? Frågan du ska ställa är: Hur ska jag få sökmotorn att ge användarna mer värde än Googles sök? Det är en strategi.

Först måste du förstå vilket värde du vill skapa med en sökmotor, både för företaget och för användarna, och vad det rimligen får kosta. Sedan måste du också lista ut vilken design som kommer åstadkomma det efterlängtade värdet och vilken teknik som kommer ge stöd åt både användarupplevelsen och kostnadsbilden. Jag har illustrerat mitt resonemang i följande diagram:

Visst är det upplevelsen man vill åt

Självklart förstår jag att det inte egentligen är Google man ber om; det som de flesta avser när de bejakar Google är upplevelsen av att man får relevanta resultat. Den upplevelsen är förstås en självklar del av interaktionsdesign men du får aldrig upplevelsen genom att påstå att du vill kopiera någon annan, utan genom att lära känna användarna och istället beskriva hur du vill att användarna ska känna när de söker.

Tyvärr har jag allför ofta också bevittnat att byråer som får höra orden ”Vi vill att det ska fungera som Google” verkligen tar detta ordagrant. Gör inte det.

Vi backar i stället bandet och tar om frågan: hur vill du att sökmotorn på din sajt ska fungera?

relaterat

• För dig som vill lära dig mer om gränssnitt för sökmotorer rekommenderar jag boken Search User Interfaces av Marti Hearst. Du kan läsa den gratis online.
• Fredrik Wackå har skrivit insiktsfullt om hur Västra Götalandsregionen utgick från Google. På ett bra sätt(!) – jag upptäckte detta inlägg när jag halvvägs igenom mitt eget
• Lessons to be learnt from the new Google home page (video)

Låt säga att 40 000 svenskar använder Twitter aktivt och den siffran ökar (källa: Sysomos [PDF] via Digital Kommunikation via @glvstn). Av dessa 40 000 kan vi anta att många Twitter-pionjärer har egna bloggar, med en hyfsad läsekrets på i genomsnitt 4 000 unika besökare i månaden. Jag räknar lågt och säger att 2 000 aktiva twittrare (5%) har egna bloggar – det är nämligen så att 5% av den svenska befolkningen över 16 år, eller 350 000 människor, skriver egna bloggar (källa: WII – Svenskar och internet). Och bloggare citerar bloggare. Som du strax förstår skulle det potentiellt ge en räckvidd på flera miljoner människor.

Det viktiga att inse är att något som uppmärksammas på Twitter inte stannar där utan potentialen för spridning, och fart på spridning, är hisnande och i princip obegränsad. För jag har inte ens nämnt att medierna har blivit flitiga Twitter-användare och når vi de traditionella medierna via Twitter så har vi snart sagt en obegränsad räckvidd i Sverige. Ta sedan alla politiker, kändisar… ja, du fattar:

Twitter är inte en övergående snuva, det är en bakterieodling för budskap och idéer på nätet.

Twitters alternativkostnad

Ett sätt att räkna på förtjänsten av en viss aktivitet är att räkna på alternativkostnad: Vad skulle det kosta mig att göra samma sak med andra verktyg. Skillnaden mellan att göra det exempelvis på Twitter och att göra det med andra verktyg är din förtjänst. Det kallas för kostnadseffektivisering och är ett sätt att tjäna mer pengar vid slutet av året eftersom du har gjort av med mindre pengar under året.

Alltså: förtjänst = normalkostnad — kostnad att att göra det med Twitter

Sex exempel på Twitter-aktiviteter

Låt oss förutsätta att du lyckas ha ett såpass genuint generöst och socialt beteende att du har en ansenlig mängd vänner på Twitter som är uppmärksamma på vad du säger. Det är trots allt genom att ge och dela med dig som du har en chans att nå framgång, oavsett om du agerar som privatperson eller företag.

Här är sex exempel på hur du sedan kan använda Twitter på ett sätt som ersätter eller kompletterar sådant du redan gör:

1. Släpp pressmeddelandet. Om du har en stor nyhet eller erbjudande att gå ut med kan Twitter ofta vara oöverträffbar i spridningtakt om du träffar rätt i tid och rätt människor ser ditt meddelande. Det är ok att be om hjälp med ”re-tweet” men det ska inte vara vilken gammal tråkig pressrelease som helst, och var beredd på dialog.
2. A-B tester av en webbplats. Skicka ut en länk via Twitter där varannan besökare skickas till endera av två olika sidor med samma syfte (exempelvis få någon att teckna avtal). Du kan dra slutsatser om vilken design som ger bäst effekt, så kallad konverteringsgrad; och kan kontinuerligt jobba med optimering av en webbplats.
3. Trafikdrivare till befintliga sajter. Många företag lägger idag stora pengar på SEO (sökmotoroptimering). Fundera och experimentera med hur små insatser på Twitter kan ge liknande effekter. Konversationer är den nya sökmotorn. (Kolla in Simons Sundéns presentation: SEO och social media.
4. Ställa frågor. Ofta. Twitter är fantastiskt för att få in synpunkter och idéer. En enkätundersökning är sällan en billig affär och utförs under begränsad tid en gång om året. Twitter-frågor ställer du när som helst.
5. Samla människor. Behöver du en fokusgrupp att prata med? Fråga efter deltagare på Twitter. Sannolikheten är stor att du hittar människor som är entusiastiska och har mycket att säga om din produkt/tjänst.
6. Rekrytering. Du kanske inte hittar människan du söker på Twitter – men sannolikheten är stor att människorna på Twitter kan peka dig i rätt riktning. Vad kostar inte headhunting? Här har du headhunting by crowdsourcing: Goodbye Headhunters; Hello Twitter?

Tänk så här: Twitter är inte en egen värld med begränsade ramar, det är din ingång till att lära dig mer om människor, deras förhållande till dig/ditt företag och hur du kan bli bättre på det du gör. Människorna på Twitter är verkliga. Prata med dem. Träffa dem. På riktigt. Och om du vill: även fysiskt.

Det som sägs på Twitter stannar inte på Twitter.

Twitter funkar bra ihop med andra sociala medier och som katalysator för ökad trafik, varumärkesbyggande och förbättrade relationer med kunder/intressenter. Rätt användning av dessa verktyg kan visa sig vara oerhört kostnadseffektivt.

Inom två år kommer en tredjedel av alla storföretag jobba med sociala medier enligt Nikos Drako grån Gartner. Det kanske är dags att sätta sig ner och fundera över din  webbstrategi för sociala medier. Börja med att fundera över vilka kommunikationsformer och beröringspunkter du har med marknaden idag; vilka av dessa skulle kunna ge mer effekt och kosta mindre med hjälp av sociala medier?

Natten mot onsdagen den 26 augusti 2009, strax efter midnatt svensk tid, skriver Christer Fuglesang så här på Twitter:

På morgonen den 26 augusti när jag plockar upp papperstidningen Svenska Dagbladet från hallgolvet så står det på förstasidan: ”Kom Fuglesang iväg? SvD.se sänder starten på Christer Fuglesangs andra rymdresa kl 7.11 idag.” Inne i tidningen skriver Karin Henriksson, på plats i Florida:

Så här meddelade han själv: ”Tillbaka på rummet efter 4 tim på rygg i skytteln. Gör lite ont. Hungrig. Otur, men inte speciellt besviken. Senare återkom han med: Imorgon blir bättre.”

Allt detta skriver Christer på Twitter för hela världen att se. Med en reporter på plats i Florida så blir det ironiskt att behöva läsa citat från Christers gamla Twitter-meddelanden i tidningen. Nyare meddelanden från Christer hade ju till exempel många timmar tidigare också nämnt att starten inte blev av nu heller.

Alla har tillgång till källan

Den som är intresserad av ett visst ämne har idag stora möjligheter att använda samma källor som tidningarna själva, något som innebär att man har lika snabb tillgång till information som journalisterna.

Under en övergångsperiod använder förstås journalisterna sitt lilla försprång i den digitala världen till sin fördel: man citerar kända personer som om de talade direkt till en själv. Se också exempelvis den uppföljande artikeln där Karin Henriksson skriver: ”Christer Fuglesang hörde av sig omgående:” och citerar ännu ett Twitter-meddelande.

Vem hör han av sig till?

För en otränad läsare låter det självklart som om Christer hörde av sig till pressen. Sanningen är ju dock att Christer hörde av sig till världen och Karin Henriksson sitter och läser hans meddelande precis som många tusen andra som är intresserade.

Det värde som bevakningen i media skulle kunna ge är att peka på de källor som gemene man kan använda sig av för att följa händelserna direkt utan att behöva vänta på att mellanhanden (media) ska skriva om samma information på sitt sätt.

Öppenhet präglar NASA

Något som NASA är duktiga på är just att synliggöra nyheter, bilder och filmer på ett smart sätt. Du kan till exempel se nya bilder i NASA:s flickr-kanal och spana in när Discoverys besättning tränar nedräkning i NASA:s video-galleri.

Företagen har sina egna nyhetskanaler och de lever och frodas på webben i både text, ljud och bild. Det människor behöver hjälp med nu, för att få den bästa tänkbara insikten om vad som händer på områden de är intresserade av, är utbildning och stöd i att sålla och vaska fram dessa nyhetskanaler. Mer och mer går vi mot att hitta våra nyheter hos källan och då torde journalisterna uppdrag vara att vaska fram om dessa källor förvanskar sanningen, inte att papegojmässigt repetera samma ord om och om igen, dessutom med media sedvanliga fördröjning.

Information om att Christers citat är direktplockade från Twitter lyser dock med sin frånvaro.

Läs själv vad Christer skriver på Twitter. Det går snabbare så.