axbom

En oerhört värdefull bidragsgivare till Oxford English Dictionary var William Chester Minor som i över 30 års tid arbetade med ordboken; han läste, citerade, definierade och brevväxlade med huvudredaktören James Murray om utmaningarna i lexikografin. Först 1896 när redaktör Murray på eget bevåg sökte upp Minor efter 20 års vänskap blev han varse att Minor [...]

I mina presentationer gillar jag, som många andra, att citera trendgurun Clay Shirky:

We are not experiencing information overload. We are experiencing filter failure.

Poängen är förstås att vi länge har haft en ohanterlig mängd information på ett eller annat sätt, det har bara handlat om att filtrera informationen så att den blir hanterlig. Vårt traditionella sätt att hantera detta är att informationsflödet har passerat genom redaktioner (TV, radio, press) som väljer ut vad som är viktigt för gemene man att ta del av.

Men våra traditionella filter är trasiga…

Jag har börjat veckohandla på mataffaren.se – en matvarubutik med hemkörning. Vid första anblick skiljer sig butiken inte från de övriga jag provat genom åren – och det är alltid ett pyssel att söka upp en matvara, lägga den i korgen, söka upp nästa matvara, och så vidare; men för några veckor sedan upptäckte jag [...]

Sedan några veckor är jag helt frälst på Wordpress och ganska trött på pillet med Drupal vid uppgraderingar och anpassningar, i alla fall när det bara gäller att sköta om en blogg. Så jag har funderat på att migrera hela axbom.se till Wordpress. Efter att av misstag(!) ha raderat sajten för cirka sex timmar sedan så fick jag verkligen anledning att lära mig göra denna manöver snabbt!

Hur kunde jag radera sajten?

Jag blandar högt och lågt med länk- och lästips. Ett axplock helt enkelt.

Det absolut vanligaste kravet jag stöter på hos alla möjliga organisationer och företag handlar om sök. I dialoger om sajtens sökmotor blir det som ett eko tvärs över alla webbavdelningar i hela landet: ”Vi vill att det ska funka som Google”. Även om det låter och känns som en självklarhet att kopiera den största och mest framgångsrika sökmotorn, är det som att säga till snickaren: ”Jag vill att gäst-toan ska funka som baja-majorna på Hultsfredsfestivalen.”

Här kommer därför några anledningar till varför det kan vara farligt att tro att Googles sätt att söka är rätt för din webbplats. Det finns många fler, men vi kan väl börja här och så hoppas jag på fler bidrag, både för och emot, av dig som läser:

Ett socialt nätverk utgörs, rent beteendevetenskapligt, av sammanslutningar av människor som är enade kring en viss företeelse, vare sig det är släktskap, värderingar, en gemensam fiende eller liknande. Undersökningar idag som pratar om sociala nätverk pratar vitt och brett om teknik och siffror, och alltför lite om människor och kontext.

Låt säga att man är medlem i Facebook, men inte har några vänner där; är man då medlem i ett socialt nätverk? Näppeligen.

Facebook och liknande tjänster erbjuder arenor för redan existerande sociala nätverk. I min svans av vänner på Facebook hittar jag mina nätverk av typen vi-som-bodde-i-Tanzania, mina-kusiner-och-sysslingar, vi-som-gick-på-SSHL och vi-som-sågs-på-konferensen. Facebook är alltså en applikation som ger mina befintliga sociala nätverk en rad verktyg för att lättare kunna kommunicera och utbyta information.

Sociala applikationer på webben gör sociala nätverk mer effektiva. Det är det vi älskar. Det är lätt att hitta människorna i sammanslutningen, lätt att dela med sig till alla eller ett urval, lätt att bara samla på sig bekantskaper som jag kanske inte engagerar mig i just nu, men som kan visa sig oerhört värdefulla i framtiden, endast ett klick bort.

Utspridda konversationer

Signifikant är också att mina sociala nätverk kan vara utspridda över en rad olika sociala applikationer. Flera av mina vänner på Facebook delar jag reseinformation med på Dopplr, andra rekommenderar jag på LinkedIn och en ytterligare klick kommunicerar via Jaiku eller Google Talk. Några träffar jag till och med över en lunch! Ett socialt nätverk fångas inte av en enstaka applikation; det sociala nätverket använder de verktyg som passar sammanhanget, vare sig verktygen är online eller offline.

Det klassiska misstaget företag nu gör är att tro att de kan ”bygga sociala nätverk”. Ett socialt nätverk utgörs av människor med gemensamma erfarenheter, och du kan bygga ett socialt nätverk precis lika lite som du 1998 kunde lägga ut ett webbforum och förvänta dig att alla besökare skulle börja skvallra.

Hitta och delta i nätverken

Företag måste bli duktigare på att identifiera erfarenheterna som gör deras mest hängivna kunder så engagerade. De måste förstå var diskussionerna helst äger rum (förmodligen inte bara på ett ställe) och förstå vem som säger det alla lyssnar på. Först då kan man börja delta, ödmjukt, i det redan befintliga sociala nätverket. Först då kan man erbjuda de verktyg, de sociala applikationer, som tillåter de mest engagerade kunderna att lättare prata med varandra, sprida vidare budskapet och utöka nätverket med fler hängivna kunder.

Det börjar inte med ett webbverktyg, det börjar med att visa ett genuint intresse för sina kunder och deras erfarenheter.

Företagen är fortsatt skeptiska till bloggar och snabbmeddelanden (instant messaging) för internt bruk samtidigt som det kan vara några av de mest produktivitetshöjande tekniska fenomen organisationer fått tillgång till sedan ordbehandlaren förpassade skrivmaskinen till en romantisk artifakt i sommarstugan.

Chat och blogg är privata angelägenheter heter det, samtidigt som företagen delar ut mejlkonton och mobiler utan urskiljning. Att vara nåbar för att ständigt bli avbruten likställs ironiskt nog med effektivitet i dagens kunskapsföretag. I själva verket står det klart att e-post har blivit en påtaglig stresskälla och kan skapa både apati och långa ledtider när man febrilt söker de viktiga meddelanden och bilagor som skickades ut förra veckan, eller var det veckan innan? De avbrott som skapas av mobiler som ringer i otid och SMS-piper under möten skapar hetsade, överbelastade medarbetare. Vi hanterar många bollar samtidigt, men bland få skickliga jonglörer springer det runt desto fler plågade clowner.

Med chat stämmer jag idag av med kollegor, intressenter och vänner korta frågeställningar och uppföljningar. – Hur går det? – Fick du länken? – Tack för namnet! Kan du något om… eller: – Jag sitter med en grej, kan jag ringa dig kl 15? Snabbt, omedelbart och utan att tränga mig på i inboxen, eller ens i telefonen utan att bestämma tid, får jag de korta svar som gör att jag kan ta mig vidare med pågående aktivitet. Vid behov sätter jag mitt status till ”Stör ej”. Hur det gick med upptagningen av båten i helgen tar vi när vi ses, för visst måste vi ses – men till dess fokuserar jag enbart på den röda bollen.

En projektgrupp som anammar en blogg måste också anamma totalt mejlförbud. Låter det befriande? I en projektblogg finns allt: frågor till projektgruppen, bilagan, utkast till texter, kommentarer och länkar till andra projekt, mallar och direktiv. Allt är där, på ett ställe, i kronologisk ordning, sökbart och arkiverat för all överblickbar framtid, även när alla konsulter och anställda har gått vidare till andra uppdrag – och nya kunskapstörstande medarbetare kan bygga vidare på idéerna. Alla intressenter som vill kan läsa och inflika: – Har ni tänkt på våra behov? eller: – Det var en bra riskbeskrivning, den ska jag använda i mitt projekt! Ett kunskapshanterings- och uppföljningsverktyg av ett slag som är ovärderligt för alla företag. Och företagets deltagare.

Gåtan: vad är det i kvick kommunikation och lättillgänglig kunskapsdelning som skrämmer så många beslutsfattare? Svaret: den egocentriska föreställningen om ägande av information som maktmedel, det här är vår grej som vi gör på vårt sätt så skit i det du. Eller det uppenbara: om jag visar vad jag håller på med, jamen herre-min skapare då ser ju alla vad jag håller på med…? Lika bra då att fortsätta dölja projektdokumentation i hundratals arkiverade mejl med bilagor och kopior till kreti, pleti, mejlkrisande chefer och vagt intresserade individer som ibland till fullo feltolkar innehållet och vidarebefordrar ytterligare osammanhängande kommentarer till nästa stackars clown i kedjan.

Det är inte Gantt-schemat som får projektet att lyckas, det är den okomplicerade kommunikationen med alla intressenter; det är inte projektmetodik som bibehåller nöjda medarbetare, det är avsaknad av hinder till information; det är inte gruppdisken med PowerPoints som förvaltar kunskapen, det är den lättåtkomliga (läs:sökbara och spårningsbara) projektdialogen; det är inte företagspolitiken som påverkar vad folk tycker, det är öppenheten. Verktygen är här. Men inte attityden. Den som inte ändrar attityd kommer att förbli den trögflytande mejltunga organisationen.

Företagskonversationen pågår hos dig också. Ska du bidra till att kuva den eller ska du ta emot den med öppna armar och välkomna en strid ström av verksamhetsutvecklande idéer? Du. Kan. Påverka.

Igår besökte jag Ted Valentins releasefest för ännu en i raden av hans användbara kartor. Det var dags för annonskartan.se att se dagens ljus, och som vanligt är det genialt enkelt. Men vad säger Blocket?

Tjänsten annonskartan.se suger upp miljontals annonser från nätet (bland annat Blocket och Tradera) och med hjälp av annonsens information (postnummer, m.m.) ger dem en geografisk position. På det sättet kan du lätt söka efter saker som är till salu nära din bostad.

Det är en typ av sökning som jag själv många gånger känt behov av i mina blocket-surfningar, och nu har Ted gjort det möjligt med samma enkla gränssnitt som gjort wifikartan och sushikartan till succéer.

Vad tycker Blocket om detta?

Många drar sig till minnes att Blocket stämde allaannonser.se när de gjorde en liknande manöver redan 2004. I det fallet kom parterna till slut överens om en typ av samarbete som dock begränsar hur allaaanonser.se får visa Blockets annonser.

Blocket har ganska tydlig information om upphovsrätt när det gäller indexering och länkning. Jag hoppas bara Ted inte får det för hett om öronen de närmaste veckorna.

Men indexera och länka måste man ju få göra?

För-sidan: Indexera får man göra eftersom Google får det. Det är vanligt sökmotorbeteende och ingen borde ju bli ledsen över att man länkar till dem. Tvärtom!

Mot-sidan: Nja, Blocket spärrar spindlar med hjälp av robots.txt (inte Google) och anser att man bryter mot upphovsrätten om man visar deras innehåll någon annanstans utan tillåtelse.

Den som lever får se, men jag hoppas verkligen Pierre Siri med flera förstår värdet, för både Blocket och användarna, av det som Ted skapar och bidrar med i vår flora av verktyg som underlättar vardagen.

I gårdagens Internet World-artikel uttrycker Ted sin tillgänglighet för en lunch med Blocketchefen Pierre Siri. Låt oss hoppas att den blir av. Läs: Jag fick inspirationen från ett Jaiku-inlägg om Hoodboard”.

Bilder från releasefesten

Innan debatten drar igång på allvar så kan du hålla till godo med mina bilder från gårdagens trevliga tillställning. Tusen tack för din generositet Ted! Det var lyckat att få lite fler ansikten och röster på bloggosfärens aktörer.

Ja, alla kör väl Google Chrome nuförtiden? Den snabbast uppmärksammade företeelsen sedan War of the Worlds sändes ut 1938. Google Chrome tog 1% av webbläsarmarknaden på mindre än en dag och rapporterades igår vara uppe i 1.5% av webbläsarmarknaden och är alltså 3:e största webbläsare i Windows-miljö (4:e på Mac största generellt). Hur man nu kan säga det om en beta som folk kör ”vid sidan om”.

Nåväl, jag tillhör skaran som kör Portable Firefox så att jag kan gå runt med mitt USB-minne och plugga in min egen webbläsare med alla inställningar i valfri dator. Portable Firefox kom ut ungefär ett år efter Firefox första betaversion. Den portabla versionen av Google Chrome tog två dagar (den tyska killen bakom heter Carsten).

Jag blev glad när jag såg detta. Och det är ett hett tips för er som inte får installera program på era företagsdatorer. Kör från USB-minnet så lämnar det inga spår på datorn.

Konkurrens är bra, nya sätt att tänka kring gränssnitt är bra och jag gillar hur snabbt Chrome jobbar med sidladdning och JavaScript, även om den rapporteras suga onödigt mycket minne. Men det är tidigt, för tidigt att säga om den kan vara ett alternativ till Firefox även när det gäller ovärderliga insticksprogram som Web Developer Toolbar.

• Google Chrome på USB-minne