I mina presentationer gillar jag, som många andra, att citera trendgurun Clay Shirky:

We are not experiencing information overload. We are experiencing filter failure.

Poängen är förstås att vi länge  har haft en ohanterlig mängd information på ett eller annat sätt, det har bara handlat om att filtrera informationen så att den blir hanterlig. Vårt traditionella sätt att hantera detta är att informationsflödet har passerat genom redaktioner (TV, radio, press) som väljer ut vad som är viktigt för gemene man att ta del av.

Våra traditionella filter är trasiga

I och med Internets intåg så fungerar inte dessa filter eftersom informationen inte längre nödvändigtvis passerar genom redaktioner utan vem som helst, både företag och individer, har en nästintill gratis och alltid omedelbar publiceringsplattform. I och med detta så måste vi filtrera informationen på nya sätt, och in träder sociala medier.

Förmågan att agera filter tillhör nu vanliga människor; genom att anta en roll som expert inom ett visst ämnesområde agerar man filter genom att tillsammans med andra diskutera sig fram till vad som är relevant och trovärdigt.

Konversationer är det nya filtret

Jag vill dela med mig av följande grafiska redogörelse för hur de nya online-konversationerna är lösningen på problemet med traditionella filter som inte kan filtrera den mängd information som internet producerar. Det här är i princip ett sätt att se på hur Twitter fungerar:

1. En ohanterlig mängd information publiceras på internet hela tiden
2. Information läses, marknadsförs och kvalitetsgranskas av ämnesintresserade individer som delar med sig av guldkornen till sina sociala nätverk
3. En begränsad mängd information klarar sig genom konversationen till länkar, bloggar, mejl, bokmärken, m.m.
4. Den stora mängden människor utsätts för ett filtrerat utbud av information

Infografik som beskriver tesen om att konversationer filtrerar och begränsar den information som når den stora mängden människor.

Jag ser inte att mängden människor längst ner är statisk (det är alltså inte en hierarkisk struktur i alla avseenden), utan vem som helst kan befinna sig högt i näringskedjan av information inom ett visst ämnesområde men långt ner inom andra ämnesområden.

Jag själv befinner mig till exempel förhållandevis högt i näringskedjan vad gäller webbstrategi, men betydligt längre ner vad gäller hälsa och träning

Filter-rollen är öppen. Du kan ta position.

Förmågan att anta en roll som expert eller att agera filter är öppen för alla —  såväl traditionella redaktioner som företag och individer — men kräver förstås ett intresse och förmåga att sätta sig in i hur sociala medier fungerar. Den som bemästrar den rollen är den nya tidens marknadsförare och budbärare.

Lyssna också gärna på Clay Shirky själv i ämnet:

Här kommer därför några anledningar till varför det kan vara farligt att tro att Googles sätt att söka är rätt för din webbplats. Det finns många fler, men vi kan väl börja här och så hoppas jag på fler bidrag, både för och emot, av dig som läser:

1. 10 visade träffar är inte alltid optimalt
   Beroende på vilket typ av innehåll du har så kan det vara värdefullt för besökaren att få 10 eller 20 träffar i resultatlistan. Det handlar mer om en kombination av hur snabbt sökningen sker, hur många träffar som kan tänkas vara relevanta och hur många träffar en genomsnittsanvändare normalt får på en sökning. Om den siffran till exempel ligger på någonstans mellan 10 och 20 så är det onödigt för användaren att alltid behöva bläddra vidare till nästa sida när man istället kan erbjuda hela träfflistan på samma sida.

   Google kommer aldrig kunna visa alla träffar på en sida, eftersom du ofta får tusentals träffar. I deras studier är det laddningstiden som avgjort att 10 träffar är optimalt.

2. Googles paginering är inte alltid den mest lämpliga
   Paginering är den lilla bläddringsfunktionen längst ner på sidan med vilken du tar dig mellan olika sidor i träfflistan. Googles paginering erbjuder till exempel inte optimal tillgänglighet eftersom det kan vara svårt att klicka på en liten yta om man vill ta sig till valfri sida.Ett annat exempel som är tydligare och mer klickvänligt är när man istället för sidans nummer listar spannet av träffar som finns på den aktuella sidan. Det vill säga 11-20, 21-30 och så vidare:Man kan också fråga sig om man behöver kunna hoppa till sida 6 direkt, eftersom man ändå inte vet vad som finns där, och om det kanske är mer lämpligt att erbjuda besökaren att alltid kunna hoppa till första eller sista sidan i sökresultatet.

   Läs mer om paginering och se mängder av alternativa utseenden på paginering hos Smashing Magazine.

3. Googles relevansrankning kanske inte passar ert sökresultat
   Relevans är det svåraste (och mest relevanta!) begreppet när man jobbar med sök och det är ingen hemlighet att även Google arbetar aktivt och kontinuerligt med att förändra och förbättra sin relevansrankning — ibland så ofta som 10 gånger i veckan.

   Här vågar jag påstå att det finns speciella önskemål kring relevans hos varje enskilt företag. Till exempel kan pressmeddelanden få onödigt mycket relevans i listor eftersom de innehåller mycket nyckelord och potentiellt kan ha mycket länkar till sig; men det man egentligen vill styra folk mot är en köpprocess.
   
   Att manuellt påverka och styra vad som dyker upp på vissa sökord är en viktig del av arbete med en egen sökmotor; det handlar både om att hjälpa människor hitta det som ger bra svar på deras sökning och samtidigt styra folk mot det som också genererar värde för företaget. Det är en viktig del som inte bara kostar vid implementation utan också måste få kosta löpande, vilket tyvärr ofta glöms bort.

   Så förr eller senare blir man missnöjd med sin sökmotor igen och köper en ny sökmotor i tron att den kan automatisera de delar som inte kan automatiseras fullt ut.’nuff said.

4. Informationen i sökresultatlistan kanske inte räcker
   Hur sökresultatlistan ska presenteras är inte självklart en kopia av Google heller. Vad gäller innehållet i varje träff kan det till exempel debatteras huruvida man ska ha förhandsvisning av dokument, visa relaterade sidor och även hur länken till sidan/dokumentet ska presenteras.

   Eftersom du själv har tillgång till all metadata om alla sidor som finns på din egen webbplats, har du möjlighet att presentera sådant som exempelvis Google inte kommer åt eller väljer att ignorera. Det kan vara ämnesord, kategorier, foton från din bildbank, med mera.

   De som arbetar mycket med sin sökmotor kan aktivt analysera sökfrågorna och se till att ge konkreta svar på specifika frågeställningar direkt i sökresultatet, utan att man behöver leta i resultatlistan. Några som gör detta bra är Trygg-Hansa, som tolkar din frågeställning och ger hyfsade förslag på vad du förmodligen letar efter.

   Söker jag på ”anmäla en skada” så får jag inte ens en sökresultatlista utan kommer direkt till sidan för skadeanmälan. Det närmast Google kommer en sådan logik är knappen ”Jag har tur”. Däremot lämnar träffarna i sökresultatlistan hos Trygg-Hansa en hel del att önska.

5. Synonymer och relaterade ord är inte Googles starka sida
   Samma ord kan betyda olika saker (tomten/tomten) och ett ord kan ha massor av synonymer och konnotationer. I varje företags sammanhang finns ett gäng ord som man använder internt (fikonspråk som benchmarking) och som man alltid vill ska närma sig kundernas/intressenternas språk (vanlig svenska som jämförelse). Ofta är det svårt att sätta sig in i hur användarna tänker, men med en sökmotor får du massor av ledtrådar genom att analysera vad människor faktiskt söker på.

   Det är då du kan se till att styra användare som söker på ”lediga jobb” till en sida som inte innehåller de orden utan som företaget snarare har valt att kalla ”karriär”. En användare som söker efter ”lediga jobb” på Google kommer alltid i första hand få upp sidor som innehåller de orden och inte sidor som heter Karriär. (det finns undantag och trix runt detta, jag vet, men vi pratar generellt).

   Vi hamnar alltså återigen på vikten av att sätta sig in i hur användarna söker efter information och faktiskt erbjuda det bästa svaret på konkreta behov, oavsett vad sökmotorn kanske per automatik tror är vettigast. Förutom synonymer finns böjda ord och relaterade ord som, när man administrerar en sökmotor på rätt sätt, kan vara tillräckliga för att förstå vilken sida den som söker egentligen vill åt, utan att för den skull ha behövt skriva in text som finns på den sidan.

   Det är ett av många sätt som din egen sökmotor kan utkonkurrera Google och skapa en bättre upplevelse.

Om det är Google du vill ha så är det Google du ska använda.

Rent krasst så är det ju så att om din sökmotor ska fungera precis som Google kanske det inte finns anledning att köpa in en egen sökmotor. Kom ihåg att du redan nu kan begränsa din Google-sökning till valfri sajt. Genom att i Googles sökruta skriva till exempel ”site:axbom.se användbarhet” så söker du just bara på axbom.se.

Och om du gör en sådan sökning på din egen webbplats och är heljnöd med resultatet, ja då kanske det är Google Site Search du ska satsa på. För en lagom stor företagswebb (extern) kommer du undan med 2000 amerikanska dollar per år för en kompetent sökmotor när du inte har tid eller pengar att åstadkomma en bättre sökmotor. Obs! Google Site Search har faktiskt möjligheten att ladda upp en egen synonymlista, m.m.

Sökmotorstrategi

Frågan du ska ställa är alltså inte: Hur ska jag få sökmotorn att fungera som Google? Frågan du ska ställa är: Hur ska jag få sökmotorn att ge användarna mer värde än Googles sök? Det är en strategi.

Först måste du förstå vilket värde du vill skapa med en sökmotor, både för företaget och för användarna, och vad det rimligen får kosta. Sedan måste du också lista ut vilken design som kommer åstadkomma det efterlängtade värdet och vilken teknik som kommer ge stöd åt både användarupplevelsen och kostnadsbilden. Jag har illustrerat mitt resonemang i följande diagram:

Visst är det upplevelsen man vill åt

Självklart förstår jag att det inte egentligen är Google man ber om; det som de flesta avser när de bejakar Google är upplevelsen av att man får relevanta resultat. Den upplevelsen är förstås en självklar del av interaktionsdesign men du får aldrig upplevelsen genom att påstå att du vill kopiera någon annan, utan genom att lära känna användarna och istället beskriva hur du vill att användarna ska känna när de söker.

Tyvärr har jag allför ofta också bevittnat att byråer som får höra orden ”Vi vill att det ska fungera som Google” verkligen tar detta ordagrant. Gör inte det.

Vi backar i stället bandet och tar om frågan: hur vill du att sökmotorn på din sajt ska fungera?

relaterat

• För dig som vill lära dig mer om gränssnitt för sökmotorer rekommenderar jag boken Search User Interfaces av Marti Hearst. Du kan läsa den gratis online.
• Fredrik Wackå har skrivit insiktsfullt om hur Västra Götalandsregionen utgick från Google. På ett bra sätt(!) – jag upptäckte detta inlägg när jag halvvägs igenom mitt eget
• Lessons to be learnt from the new Google home page (video)

Kevin Cheng driver sajten OK/Cancel dit jag brukar gå för att få mig ett gott skratt oss usability-nördar emellan. Sajten bygger kring hans serier om sig själv. Han håller också en kurs på konferensen User Interface med titeln Communicating Product Concepts with Comics, som gav Jared Spool anledning att intervjua honom.

Serier gör att många lättare förstår vad du menar

Det visar sig att serier är ett otroligt bra sätt att uttrycka idéer kring user experience, alltså på vilket sätt som användarna tar till sig och förhåller sig till information. I tidiga stadier av ett projekt visar serierna hur användarna kommer uppfatta en viss design och de kan även vara ett sätt att nå konsensus mellan kompetensgrupper kring vad sajten går ut på.

Serier tillåter också att du itererar (upprepar i syfte att förbättra gradvis) utan alltför höga krav på tid och resurser. Och nej, du behöver inte vara en snitsig illustratör. Streckgubbar tjänar också ett syfte och Kevin tillhandahåller även mallar, vilket du ser prov på här. Det viktiga är att du vet vad du snackar om och kan kommunicera!