axbom

Lorem ipsum dolor sit amet är bland de mest missbrukade orden i designvärlden. De ingår i en nonsentext (en form av remixad Latin) som används för att fylla ut textytor i wireframes, designskisser och prototyper. Just nu håller jag en kurs i webbcopy och argumenterar för att denna nonsenstext förstör syftet med en design: att faktiskt [...]

Jag har börjat veckohandla på mataffaren.se – en matvarubutik med hemkörning. Vid första anblick skiljer sig butiken inte från de övriga jag provat genom åren – och det är alltid ett pyssel att söka upp en matvara, lägga den i korgen, söka upp nästa matvara, och så vidare; men för några veckor sedan upptäckte jag [...]

I år är det professor Don Norman som inleder konferensen Business to Buttons. Självklart tog jag tillfället i akt att ringa upp Don och ställa några frågor; bland annat om det svårfångade begreppet affordance, dilemmat med enkelhet samt kärleken till användarcentrerad design. Kändes fånigt nervöst, men det är ju faktiskt inte vem som helst vi snackar om… och med. Det här är mannen som myntade begreppet user experience.

Snackar, mixar och producerar gör: Per Axbom
Programmets längd: 24 minuter

Länkar som omnämns i programmet:

• Business to Buttons
• Donald Norman i Wikipedia.
• Artikel om 37Signals i Wired (med citat från Don)
• Don kommenterar: Why is 37Signals so arrogant?
• The Design of Future Things
• Cooper

Synpunkter, idéer, önskemål?

Ring in till programmet på 08-559 25 160 och tala in din kommentar eller fråga. Via Skype ringer du till användarnamnet ”axbom.se”.

Programmet

• webbtrender-005 (64Kbps MP3)

Som trendspanare inom webb registrerar jag mig på ohälsosamt många sajter varje vecka. En detalj stör mig lite mer än andra och det är när jag ska mata in mitt födelsedatum.

I princip borde väl inte mitt födelsedatum behövas men jag kan ta det eftersom det är skönt egotrippat att få en födelsedagshälsning när man går in på en sajt.

Tankevurpa i formulärbygget

Men hur jobbigt är det inte att varje gång behöva skrolla ner från år 2007 till 1974? Inte för att man känner sig gammal, men för att det är onödigt pilligt.

Allra bäst är självklart att ge tusan i rullgardinsmenyer och låta användaren själv mata in födelsedatum i ren text och sedan med lite intelligent kod spara ner det i önskat datumformat.

Sanning: Ju färre gånger du byter inmatningstyp på fälten, desto snabbare går det att mata in innehåll. Rena textfält rockar.

Envisas man med rullgardsinmenyer för årtal så borde man väl ändå kunna anta att snittåldern på de som registrerar sig är någonstans mellan 20 och 35. Nåväl: i alla fall är det sällan spädbarn som går in och reggar sig.

Mitt heta tips till alla som har val av år i någon form är alltså: låt förvalet ligga på 1980 eller något annat år som känns hyfsat relevant. Smartast är ju att göra en uppslagning i databasen och ta snittåldern på den befintliga användarskaran.

Då kan jag tabba mig igenom formuläret och med ett fåtal(!) knapptryckningar på piltangenten nå mitt eget årtal.

Ibland är det så enkelt som man tror.

Grafiska formgivaren John Jacobson, Jacobson Vellinga Design AB i Stockholm har vunnit designtävlingen Nya bildsymboler för många fler.

Tävlingen gick ut på att formge symboler för sju viktiga samhälls­funktioner:

1. vårdcentral
2. bibliotek
3. resecentrum
4. källsortering
5. lekplats
6. samlingsplats vid utrymning
7. internetcafé

• De vinnande symbolerna (jpeg-bild).

Avsikten är att symbolerna ska bli nationell standard enligt SIS klassificering (Swedish Standards Institute).

Den fysiska representationen av kaffekoppen ser vi nog snart i butikerna. Och jag skulle förstås inte tacka nej till en.

Idén med accesskeys, eller snabbtangenter, på en webbplats är på något vis godhjärtad. Men ack så fel det ibland kan bli med gärningar som vill väl. Min rekommendation är att vara försiktig med accesskeys och helst endast använda dem om du vet exakt vilka andra program som dina besökare använder. Genom att erbjuda vanliga länkar på rätt ställen kan du komma långt.

En accesskey låter dig hoppa till en specifik del av webbsidan med hjälp av tangentbordet (ungefär som en genväg). Tanken är att låta användare som har svårt att använda en mus att snabbt komma till specifikt innehåll på sidan; vanligast är att kunna hoppa över navigeringen och komma direkt till innehållet. Om man till exempel har en skärmläsare som läser upp inehållet vill man inte höra navigeringen läsas upp varje gång; eller så kanske man vill hoppa direkt till inmatningen för ett formulär.

Ingen standard för tangentkombination

I Internet Explorer aktiverar man en access key genom att hålla nere Alt (PC) eller Ctrl (Mac) följt av den angivna snabbtangenten. På Opera använder man Shift + Esc för att växla till läget för accesskeys och i Firefox 2.0 har kombinationen nu ändrats och blivit Alt + Shift + Snabbtangent. Redan den fingerfärdighet som krävs för att aktivera en accesskey talar ju emot att människor med motoriska handikapp skulle använda dem(!)

Att själva aktiveringen av en accesskey sedan fungerar olika hjälper förstås inte. Om en länk har tilldelats en accesskey så måste man i Internet Explorer först trycka in kombinationen för denna accesskey och sedan trycka Enter för att följa länken. I Firefox och Opera följer man länken direkt och behöver inte trycka Enter.

Tangentkombinationerna krockar

Det mest omnämnda argumentet mot att använda accesskeys är att dessa tangentkombinationer som anges redan har tilldelats andra funktioner i andra program som används för att läsa innehåll på internet: till exempel JAWS och IBMs Home Page Reader. Den kanadensiska byrån WATS gjorde en studie av accesskeys sommaren 2002 då de upptäckte att i princip alla kombinationer av ALT + snabbtangent är upptagna!

Det innebär till exempel att om du talar om för besökaren att ALT + I ska ta dig till innehållet så krockar det med funktionen i HomePageReader där ALT + I startar Read Items mode. Och ALT + D krockar med Internet Explorers kommando som tar dig till adressfältet. Som användare blir jag förstås irriterad när snabbkommandon inte funkar.

Detta innebar sedermera att Kanadas regering, som tidigare implementerat access keys på sin webbplats, valde att gå ut med rekommendationen att man inte ska använda accesskeys. Se deras text om Skip Navigation links.

Ingen standard för vilka accesskeys som gör vad

Trots att det har utkristallerat sig någon form av praxis när det gäller definitionen av accesskeys (man använder ofta siffertangenter för att minimera risk för krock med andra program) så finns det ingen officiell världsstandard som säger att Alt + 1 skall leda till hemsidan. Alt + 1 krockar dessutom med snabbkommandot hos HomePageReader som startar headings mode.

Det närmaste vi kommer är kanske den specifikation för accesskeys som Storbritanniens regering publicerat och som är snarlik specifikationen hos Vägledningen 24-timmarswebben. Eftersom de stora guidelines-producenterna (jag tänker W3C och WaSP) anat sig till att accesskeys kanske inte är någon bra idé, så ger de faktiskt ingen sådan rekommendation, och de följer själva inte heller den rekommendation som sprider sig…

Någon annan som har tänkt en vända till är sajten accessify.com som låter användarna definiera sina egna accesskeys. Det ger användaren frihet och minimerar risken för krock med andra program. Men ska verkligen användaren behöva ägna sig åt det? Snacka om att frångå standarder.

Samtidigt avråder som sagt Kanadas regering från användning av accesskeys, och har gjort så i många år.

Opera har den bästa implementationen

Om jag ska utnämna en banbrytare som har gjort det bäst möjliga av accesskeys så får det bli Opera. Webbläsaren Opera har en så kallad ”toggle” för att aktivera accesskeys. Det innebär att man först trycker Shift + Esc. Då befinner man sig i läge för accesskeys och kan använda dem utan att de krockar med andra program. Vill man komma ur det läget så trycker man Shift + Esc igen.

Det funkar alltså som Caps Lock-tangenten: tryck en gång så får du stora bokstäver, tryck en gång till så får du små bokstäver. Opera lägger också mycket möda på att förklara hur man kan använda webben utan mus.

När är det ok att använda Access keys?

Jag har använt accesskeys vid utvecklingen av ett gränssnitt för kundtjänst hos SL. Tjänsten används av kundservicepersonal för att söka uppgifter i tidtabeller. För att kunna söka snabbt erbjöd vi snabbtangenter för de flesta aktiviteter som går att utföra; men kompletterade också med snabbkommandon som aktiverades av JavaScript. JavaScript ger en större frihet, funkar snabbare och är inte beroende av specifika tangentkombinationer.

I det aktuella fallet visste jag exakt vilka personer som skulle använda tjänsten; det var ett begränsat antal människor; vi kunde testa på deras datorer att det fungerade och alla hade tidigare jobbat med snabbkommandon. Om du har denna kontroll, kör hårt – annars inte!

Min övertygelse är att du genom att tidigt erbjuda de viktigaste länkarna underlättar för alla besökare, utan att behöva använda accesskeys. Se hur fint Roger Johansson gör det på 456bereastreet. Två diskreta länkar högst upp, men ack så viktiga.

Webbläsarna måste förbättras

Till syvende och sist handlar det om att webbproducenter inte ska bygga in för mycket egensinnig funktionalitet när det gäller att ta sig runt på en webbplats, som kräver åverkan på gränssnitt utanför webbplatsen (exempelvis tangentbordet). Ur mitt perspektiv så är det webbläsaren som ska ge användaren kontroll över webbplatsen. Först då blir det naturlig del av arbetsgången för en normalanvändare.

Slåss för bättre webbläsare och kräv att de ger bättre stöd för muslös navigering. Så kommer vi vidare.

Om du vill läsa fler synpunkter kring accesskeys kan du bland annat ta en titt på Dave Shea’s inlägg: I Do Not Use Accesskeys. Dave fick en hel del kommentarer

Problemet med de WYSIWYG-editorer som följer med många publiceringsverktyg är att de sällan skapar kod som följer webbstandarder, och de ger redaktörerna för mycket frihet. Detta medför risker både vad gäller webbplatsens tillgänglighet och det rent visuella…

In träder WYSIWYM och WYMeditor, som jag snubblade över av en händelse när jag läste igenom Drupal-moduler. Det är enkel editor som samtidigt skapar ren XHTML-kod. Eftersom den är baserad på öppen källkod kan du som utvecklare anpassa den efter dina behov.

• Ta gärna en titta på WYMeditor

Om du vill hålla dig kvar i WYSIWYG-träsket så är TinyMCE mitt bästa stalltips om du vill åstadkomma tillgänglig kod.