axbom

Jag blandar högt och lågt med länk- och lästips. Ett axplock helt enkelt.

Många känner till att jag är kommunikationsvetare men få vet att jag i mina författarambitioner också läst kriminologi. Nu blev det förvisso bara tio poäng, men för säkerhets skull så friade jag också till en kriminolog. Till min förtjusning får jag alltså fortfarande anledning att prata brottsförebyggande teorier och jag har bland annat förstått att min fru och jag sysslar med exakt samma saker… fast tvärtom.

Rutinaktivitetsteorin inom kriminologi

Inom kriminologi citeras ofta rutinaktivitetsteorin, en teori som förklarar balansen mellan tre fenomen som krävs för att brott ska begås:

1. En motiverad gärningsman
2. Ett stödbegärligt objekt
3. Avsaknad av kapabla väktare

För att förebygga brott kan vi sedan använda dessa oss av dessa tre parametrar och försöka:

Jag följer med intresse debatten om kundservice på CS debatt [artikel 1, artikel 2, artikel 3, artikel 4]. I mångt och mycket vill vi alla samma sak: låta kundernas behov styra. Men för det krävs en grundläggande förändring i företagens syn på kunder och en helt ny förmåga: empati. Bra tjänster skapas ur en förståelse av vad kunderna vill uppleva.

Med alla framsteg inom affärsstrategi, processer och teknik så kan man gissa att kundtjänsten på företag blir bättre. Men övervägande vittnesmål säger annorlunda. Räck upp en hand om du brottats med ”interaktiva” röststyrda biljettbeställningar eller har knappat in kundnummer på telefonen för att bemötas med ”Hej vad heter du och vad har du för kundnummer?”. Som vi läst besvaras en del e-post aldrig och blotta företeelsen ”Du har köplats nummer 77″ är en styggelse.

Enligt min egen erfarenhet vill dessutom skrämmande många företag ”dölja” telefonnumret på sin webbplats för att tvinga kunderna att leta efter hjälp någon annanstans. Hemska tanke: att behöva prata med de där som köper våra produkter.

Som en ytterligare tankevurpa flyttar kontaktcenter längre och längre ifrån (även rent geografiskt) de verksamheter som de ska vara experter på. Man amputerar kundkommunikationen från den organisation som äger och förvaltar den tjänst eller produkt som kunden vill prata om.

VD:ar och linjechefer blir bortkopplade från den dagliga verksamheten och hanterar kundservice som ett kostnadsställe bland många andra, som man byter ut delar av när det är trasigt.

Dags att vakna upp och känna doften av sura kunder. Dags att ta sig en funderare kring om man vill erbjuda användbara produkter eller lappa och laga en kundtjänst som idag kostar så mycket att man måste mäta värde i hur snabbt man kan lägga på luren snarare än hur värdefull information man kan få av kunden.

Det är dags att hantera skälet till kundernas efterfrågan av service, istället för att plöja pengar i att hantera efterfrågan.

En kund som ringer kundtjänst bör få ett kungligt mottagande. Är det någon man vill höra ifrån så är det kunden – som är själva essensen i företagets existensberättigande. Fundera på vad syftet med kundtjänsten är. Får du gratis audiens hos kunden är det nämligen idé att lyssna lite extra: Det kunderna berättar är saga efter saga om hur du kan förbättra din produkt.

Ingen av oss längtar efter att ringa till elbolaget för att man inte förstår uppdelningen av fakturan, till banken för att man inte förstår varför betalningen inte gick iväg eller fylla i långa formulär på SJ:s webb för att man vill ha ersättning för X2000-förseningen. Snarare är det så att vi vill att allt bara ska fungera och inte behöva bry oss om att ringa eller mejla. Lägger jag tid på att ringa så vill jag uppleva att någon förstår, och tar till sig, anledningen till att jag är förvirrad.

Företagen satsar alltså massor av pengar på klumpig hantering av det ökande behovet av förklaringar som de själva skapat; alltför få företag fördjupar sig i varför deras kunder över huvud taget frågar.

Torsdagen den 13 november är det Världsanvändbarhetsdagen. Passa på att delta i några av de aktiviteter som pågår runtom i landet och ägna en tanke åt hur du kan påbörja visionen om en empatisk kundservice, med en genuin vilja att förbättra upplevelsen av det du säljer.

Läs mer på www.wud.se.

Ett socialt nätverk utgörs, rent beteendevetenskapligt, av sammanslutningar av människor som är enade kring en viss företeelse, vare sig det är släktskap, värderingar, en gemensam fiende eller liknande. Undersökningar idag som pratar om sociala nätverk pratar vitt och brett om teknik och siffror, och alltför lite om människor och kontext.

Låt säga att man är medlem i Facebook, men inte har några vänner där; är man då medlem i ett socialt nätverk? Näppeligen.

Facebook och liknande tjänster erbjuder arenor för redan existerande sociala nätverk. I min svans av vänner på Facebook hittar jag mina nätverk av typen vi-som-bodde-i-Tanzania, mina-kusiner-och-sysslingar, vi-som-gick-på-SSHL och vi-som-sågs-på-konferensen. Facebook är alltså en applikation som ger mina befintliga sociala nätverk en rad verktyg för att lättare kunna kommunicera och utbyta information.

Sociala applikationer på webben gör sociala nätverk mer effektiva. Det är det vi älskar. Det är lätt att hitta människorna i sammanslutningen, lätt att dela med sig till alla eller ett urval, lätt att bara samla på sig bekantskaper som jag kanske inte engagerar mig i just nu, men som kan visa sig oerhört värdefulla i framtiden, endast ett klick bort.

Utspridda konversationer

Signifikant är också att mina sociala nätverk kan vara utspridda över en rad olika sociala applikationer. Flera av mina vänner på Facebook delar jag reseinformation med på Dopplr, andra rekommenderar jag på LinkedIn och en ytterligare klick kommunicerar via Jaiku eller Google Talk. Några träffar jag till och med över en lunch! Ett socialt nätverk fångas inte av en enstaka applikation; det sociala nätverket använder de verktyg som passar sammanhanget, vare sig verktygen är online eller offline.

Det klassiska misstaget företag nu gör är att tro att de kan ”bygga sociala nätverk”. Ett socialt nätverk utgörs av människor med gemensamma erfarenheter, och du kan bygga ett socialt nätverk precis lika lite som du 1998 kunde lägga ut ett webbforum och förvänta dig att alla besökare skulle börja skvallra.

Hitta och delta i nätverken

Företag måste bli duktigare på att identifiera erfarenheterna som gör deras mest hängivna kunder så engagerade. De måste förstå var diskussionerna helst äger rum (förmodligen inte bara på ett ställe) och förstå vem som säger det alla lyssnar på. Först då kan man börja delta, ödmjukt, i det redan befintliga sociala nätverket. Först då kan man erbjuda de verktyg, de sociala applikationer, som tillåter de mest engagerade kunderna att lättare prata med varandra, sprida vidare budskapet och utöka nätverket med fler hängivna kunder.

Det börjar inte med ett webbverktyg, det börjar med att visa ett genuint intresse för sina kunder och deras erfarenheter.

Läste ett par bra texter i Financial Times idag. De går bägge ut på att användarna styr it-utvecklingen och it-avdelningen som den ser ut idag är långsamt på väg bort.

I kåseriet The end of the record collection jämställer Peter Whitehead it-avdelningen med vinylskivor.

But just as online music is sweeping away the idea of a physical record collection, software as a service is doing the same for business IT. Applications can be piped in without any need to own, house and maintain all the paraphernalia.

Säg farväl till it-samlingen

Med en näst intill obegränsad tillgång på effektiva arbetsverktyg som tillhandahålls via en webbläsare kan vi undkomma många kostnader för hårdvara, service och support. De flesta företagsledare är dock inte redo för sådana beslut utan vi får vackert vänta till dagens tonåringar får mer inflytande och bänder loss trygghetsnostalgiska fenomen som finns kvar bara för att alltför få vågar lita på att något de inte kan se och klappa på verkligen fungerar.

Ade McCormack påminner oss också om att värdet av IT avgörs av användarna:

All we can hope is that our IT department is responsive to the business, competent and enjoys high levels of trust in the eyes of the users. One could say that the perceived value of the IT function is best measured by the degree to which users are happy with the IT service.

Det handlar alltså inte om att vi ska räkna på hur många minuter användare sparar på den ena eller andra funktionen; det handlar snarare om hur nöjda användarna är med funktionerna och hur väl de hjälper användarna bidra till att företaget tjänar pengar på sin kärnverksamhet.

Och det kan då handla om att våga låta användarna ta hjälp av webbaserade verktyg för att jobba mer effektivt och smart tillsammans med andra.

Banka in budskapet om autentiska, mänskliga kontakter med marknaden

Det är inte kärnfysik, men det tål att upprepas. Många chefer vågar inte ens tänka tanken. Den största rädslan bottnar i en tro på att företagen har så många hemligheter som måste skyddas till varje pris. Till dessa människor kan jag bara rekommendera en genomläsning av Cluetrain Manifesto. Igen och igen och igen.

Mats Edenius, professor i it-användning vid Uppsala universitet, uppmärksammar företagens oförmåga att hitta en strategi för ny teknik på webben och poängterar samtidigt det lönlösa i att försöka begränsa användningen av nya verktyg.

Det går inte längre att tro att man kan spärra tjänster för de anställda. Som Edenius påpekar. ”nästa steg blir att plocka av de anställda deras mobiltelefoner – dem kan man ju också besöka webbsidor med.”

Han fortsätter:

Yngre anställda betraktar censur som ett tekniskt fel och kringgår det.

Klockrent. Censur är ett tekniskt fel. Och visst är den här typen av censur en tankevurpa. Som konsult är jag inne på många olika företag och jag förvånas ofta över hur sajter jag själv använder för att lagra information eller söka svar på fågeställningar kan vara spärrade, vilket leder till omständliga kringgåenden och i mina ögon ineffektivitet.

Använd ny teknik som en konkurrensfördel

Möjligheterna för informationsspridning, kunskapsdelning och kompetensutveckling är smått sensationella när man väl sätter sig in i ämnet. Det är något företagen borde bejaka snarare än att välja att bygga upp murar runt sina anställda så att de så sakteliga blir inskränkta och förbisprungna av sina likar på andra sidan väggen.

Samtidigt lyfter Mats Edenius fram en ytterligare aspekt som är nog så viktig och handlar om hur vi hanterar vår tid och resurser. Om vi nu väljer att använda en ny kanal för informationsspridning så måste vi också välja bort gamla modeller. Tydlighet och enkelhet framför allt.

Läs även mitt inlägg: Sluta blockera internet

Webben som socialt medium har lett till ett paradigmskifte där mänskligheten börjar återgå till en skaparkultur snarare än en konsumtionskultur. Men hur många är skaparna egentligen? Forrester Research har kollat hur det ser ut i Nordamerika.

Författarna av rapporten Social Technographics (April 2007) har delat in användarna i sex kategorier:

• Skapare (13%) publicerar information i en blogg eller laddar upp bilder och video minst en gång per månad.
• Kritiker (19%) kommenterar bloggar och/eller skriver recensioner på sajter som Amazon. 4 av 10 kritiker är även skapare.
• Samlare (15%) skapar metadata som delas med hela användargruppen, genom att till exempel spara och ”tagga” länkar i sociala tjänster som del.icio.us eller genom att prenumerera på RSS-flöden i online-läsare som Bloglines.
• Deltagare (19%) använder sociala nätverk som MySpace, Facebook eller LinkedIn. 56% av dessa läser bloggar och 30% har egna bloggar.
• Tittare (33%) ägnar sig oftast åt att läsa bloggar. 31% av tittarna är varken skapare, kritiker, samlare eller deltagare.
• Inaktiva (52%) ägnar sig inte alls åt sociala aktiviteter på nätet. De har en genomsnittsålder på 50, är ofta kvinnor och betraktar sig sällan som ledare och rekommenderar inte tjänster och produkter till sina vänner.

Inom nästan alla kategorier har segmentet 18-26 åringar den högsta deltagargraden. Hos 18-21 åringar är deltagargraden i sociala nätverk extremt hög: 70%.

Även om du kanske slås av att en väldigt stor grupp inte engagerar sig alls, så måste jag påvisa att den stora andelen människor som aktivt skapar innehåll är anledningen till att vi kan prata om ett paradigmskifte.

Från: Well-formed data – Forrester Research: Social Technographics