3 alternativ till traditionella medier

De här sätten att tillskansa sig nyheter fungerar självklart, och gärna, i kombination.

1. Direkt från källan.

Vi får via sociala medier, ofta Twitter, tillgång till de människor som befinner sig i nyheternas centrum.

Exempel: Under jordbävningen i Japan kom det periodvis 1 200 twitter-meddelanden i minuten med ämnesordet ”#jpquake”. Ofta länkar dessa vidare till bilder, film och ljudupptagningar som ger ännu större inblick i vad som egentligen händer. Vi kan bevaka men också, om vi vill, ställa frågor till vanliga människor som är på plats.

Fördelar: Realtid, direkt från källan och ingen journalist som mellanhand. När svensk television inte alls bevakar kan vi gå ut och hinna få mer information än journalisterna själva. Samtidigt, när nu t ex Japan inte bevakas i samma utsträckning i traditionella medier så fortsätter medborgarjournalisterna att bevaka.

Nackdelar: Mycket brus, man måste själv filtrera ut vad som är viktigt – vilket ger upphov till tankar om att förbättra vittnesrapporteringen än mer.

Resonemang: För den som är genuint intresserad av ett ämne finns ingen hejd på hur nära man kan komma nyheterna och människorna som figurerar i dem. Men det kan kräva en hel del grävande, lite dialog och framför allt ett tekniskt kunnande kombinerat med erfarenhet av källkritik i hanteringen av kanalerna. När engagemanget hos medborgarna finns, dyker också initiativ som JPquake, Journalist Wall of Shame upp, där boende i områdena kartlägger hur felaktigt internationella medier rapporterar om vad som sker.

Uppdatering av mitt exempel: För 30 sekunder sedan kunde jag via Twitter-sökningen #jpquake läsa att 1 500 tandläkare hjälpt till i identifieringen av de omkomna. Länken går till en text i en traditionell tidning med en digital utgåva: tidskriften Daily Yomiuri. Jag skulle inte hittat dit utan Twitter (dvs andra intresserade människor) och en viktig aspekt är att en japansk tidning alltså indirekt blir en av de tidningar som svenska medier nu konkurrerar med. Det får mig att tänka att engelskspråkiga utgåvor av våra dagstidningar, med fokus på nationella nyheter – är något som skulle intressera resten av världen.

2. Fullständig utlämning av källmaterial

Istället för att bara delar av intervjuer återges i artiklar så lägger vi ut hela inspelade intervjuer och andra källdokument för nedladdning.

Exempel: Regeringskansliet lägger ut ljudfiler från hela DN-intervjun med Reinfeldt när de inte är nöjda med tolkningen av intervjun. I den bästa av världar skulle självklart DN redan ha lagt ut ljudfilerna som komplement till sin artikel, för alla de människor som är tillräckligt begåvade för att bilda sig en egen uppfattning.

Fördelar: Svårare att förvanska eller misstolka intervjuer.

Nackdelar: Tidskrävande för den som ska gå igenom informationen.

Resonemang: Det får gärna, och bör nog, finnas en sammanfattning av omfattande material, men källmaterialet ska självklart läggas ut också. Då ökar incitamentet för journalisten att göra en objektiv sammanfattning av innehållet. Samtidigt måste det finnas möjlighet för alla läsare att kommentera sammanfattningen, för att på så sätt förädla och förbättra sammanfattningen och belysa och debattera eventuella brister i den, eller förstärka dess slutsatser.

3. Företagsexpertis.

Många företag erbjuder idag bloggar eller digitala ”medierum” där de berättar om sig själva och bevakar sina ämnesområden, allt oftare med intresseväckande ämnen och djuplodande analyser. Istället för att en journalist ska läsa bloggen och återge sin tolkning så kan vi läsa källan direkt och föra diskussionen, debatten och kritiken på samma plats.

Exempel 1: Intellectas #twittercensus är ett av många försöka att kartlägga den svenska användningen av Twitter som citerats i åtskilliga medier. Den som ville ligga steget före medierna kunde självklart göra det.

Exempel 2: Trygg-Hansa kommer regelbundet med studier om säkerhet i bilen och nu senast en rapport om hur antalet MC-olyckor har minskat med 20 procent de senaste 4 åren – tidigare läste jag den här typen av nyheter återgivna av en mellanhand, en journalist, i ett begränsat format. Nu kan jag istället läsa nyheterna direkt hos källan, ta del av underlaget till nyheten och även själv prata med källan genom kommentarsmöjligheter. Det känns tryggt.

Fördelar: Kan ofta få tillgång till experter inom specifika ämnesområden istället för att ha en journalist med egna tolkningar som mellanhand.

Nackdelar: Företag talar i eget intresse, vilket endast till viss del balanseras av möjligheter till medborgargranskning i och med kommentarer.

Resonemang: Företag är inte per definition onda, de flesta företag består av vanliga människor med nyttig kunskap som vill påverka. En ökad transparens ger tillgång till flera experter inne på företagen och i förlängningen en ökad vilja att föra en dialog med både allmänhet och kunder. Det ger förutsättningar för bra innehåll och en möjlighet till kunskapsåtervinning för alla parter. Här finns dock ett tydligt behov av en granskning av företagens förehavanden, agenda och motiv. På samma sätt som journalister bör lägga ut hela sina intervjuer så bör också företag lägga ut allt källmaterial. Då kan ofta den neutrala och pålästa person som är mest lämpad att gå igenom källmaterialet göra det, och det är – hör och häpna – inte alltid en journalist.

Fördelar med nya, digitala medier

1. Snabbare (ibland realtid).
2. Ger ökad tillgång till dialog med källorna till nyheterna.
3. Fler format (Bilder, visualiseringar, ljud- och videoupptagningar på plats av vem som helst).
4. Inga redaktionella begränsningar i form och storlek – det finns inget som hindrar publicering av hela intervjuer.
5. Färre begränsningar i vilka nyheter som jag får till mig. Vill jag få mer information om konflikterna i Liberia så kan jag enkelt gå utanför de svenska medierna och vidga mina vyer.
6. Ubiquity (allestädesnärvaro) – jag kan när som helst ta del av nyheterna i digital form, från vilken enhet/dator som helst och är inte beroende av tablåer eller att bära med mig.
7. Vi kan uppdatera samma nyhet allteftersom vi lär oss mer… (vi låter den alltså inte ligga kvar som felaktig).

Nackdelar med nya, digitala medier

1. Svåröverblickbart; svårt att veta var man ska börja eftersom möjligheterna är oändliga.
2. Kan ställa onödigt stora krav på teknisk kompetens.
3. Lättare att bli lurad av illvilliga människor.
4. Studier visar att vi inte tar till oss kunskap lika bra när vi läser på skärm (kan balanseras/kompenseras med tillgång till multimedialt innehåll som ger ökad förståelse, samt läsplattor med bättre upplösning/kontrast).
5. Kräver minst engelska språkkunskaper för att få nyttan av de digitala mediernas globalitet.
6. Pressetiken är inte gemensam för alla som utnämner sig till journalister, framför allt ett problem vid publicering av personuppgifter.

Enligt mig slår fördelarna nackdelarna med råge, eftersom fördelarna förstärker snabbhet, globalitet, transparens, demokrati och en läsarstyrd granskning av källorna. Nackdelarna bemöter vi lättast (även om det sällan är lätt) med utbildning och en ökad förståelse, hos producenterna, för hur människor interagerar med digitalt innehåll.

Filtrering

Läs min text om konversationer som filter.

Den stora majoriteten av människor behöver fortfarande filtrerad information eftersom de på grund av tid, intresse och förmåga väljer bort möjligheten att filtrera på egen hand. Samtidigt har vi fantastiska möjligheter för både assimilering och filtrering av innehåll från miljontals källor. Det vi fastnar i om och om igen är behovet av en teknisk förmåga att åstadkomma dessa filter.

Det finns flera möjliga lösningar på det här:

• Alternativ 1: En vän/konsult med tekniskt kunnande hjälper dig bygga ihop en egen tidning med hjälp av RSS-flöden från källor och ämnen som de själva väljer. Morgontidningen ersätts då med en ”mashup”-tidning som i teorin kan innehålla källor från världens alla hörn. Brist på innehåll har vi som sagt inte — Det är så här jag själv gör idag med hjälp av Flipboard.
• Alternativ 2: Jag fortsätter läsa min morgontidning (oavsett medium) men räknar med att tidningen på ett tydligare sätt ger mig innehåll som är av vikt för just mig, enkla sätt att dela med mig av innehållet samt ingångar till dialog med ämnesexperter och möjlighet att själv fördjupa mig i källmaterial – så som många bloggar och företag gör.
• Alternativ 3: Nya och traditionella medier arbetar mer i symbios, som man redan indirekt har börjat göra. Medborgarreportrarna har kunskapen, ingångarna och är redan på plats. Traditionella journalister använder sedan länge digitala kanaler och medborgarreportrar som källor. Det som traditionella medier behöver bli mycket bättre på för att den här symbiosen skall fungera är dock att tydligare lyfta fram medborgarreportrarna som de riktiga hjältarna, länka till dem och deras material, inte bara hylla dem efter deras död.

Den vanligaste anledningen till att nätokrater och webbentusiaster går i klinch med traditionella journalister är att de traditionella medierna ofta missar att länka till och föra fram de riktiga källorna på ett tydligt sätt. En annan anledning är att traditionella medier inte talar om när de ändrat/uppdaterat en redan publicerad text. Men i slutändan vill alla parter faktiskt samma sak, hoppas jag: att rätt nyhet når fram till allmänheten.

Det är den dialogen och debatten jag vill se mer av: hur traditionella medier kan anpassa sig till nya mänskliga beteenden och hur de kan säkerställa att de ger läsare tillgång till rätt information, till aktuell information och hur de låter läsarna själva bidra för att kvalitetssäkra den processen. Traditionella medier måste ta några kliv framåt, närma sig sina läsare, och uppnå sin digitala potential.

Användarupplevelser och design

» 18 practical content strategy tips in 8 minutes
18 smartskallar ger sitt bästa tips om innehållsstrategi. De missar dock en grej, tycker jag: mät effekten!

» Designing Web Registration Processes for Kids
Jodå, det finns en hel del att lära för vuxna också

» Why Don’t Usability Problems Get Fixed?
De missar dock en viktig komponent: ”follow the money”. Om de inte visar hur mycket man kan spara/tjäna på att fixa usability-problem, så finns det inte mycket incitament för att fixa till dem…

» The value of eye tracking vs. observation and mouse tracking | EyeTracking.Me a Blog by Tommy Strandvall
Bra om fördelarna med eye-tracking i användbarhetstester. Tips via eye-tracking-specialisten @beantin

» C–Inspector: Test your information architecture
Intressant verktyg att testa!

» humans.txt: We are people, not machines
Människor kompletterar robotorna (sökmotorerna). Precis som robots.txt kan du lägga in en humans.txt för din webbplats. Kul initiativ som är värt att följa. Finns också som plugin till WordPress.

Kommunikation, strategi och innovation

» A Tweet’s Effect On Rankings – An Unexpected Case Study | SEOmoz
Om det här stämmer i alla avseenden så är det stort, men verkar också högst rimligt. Det finns fler anledningar att finnas på Twitter än att prata… det kan ha en betydande påverkan på din synlighet i sökmotorer.

» Nokia CEO Stephen Elop rallies troops in brutally honest ‘burning platform’ memo? (update: it’s real!)
Svidande ärligt från Nokias VD.

» Want to win in business? Be a scientist
Nyfikenhet är en dygd. Plocka isär dina grejer och kolla hur de funkar!

» Chinnovation – Unravelling the Dynamics of Chinese Innovation
Inspirerande och lärorik artikel om kinesiskt fokus på att bara följa upp lönsamma investeringar, och kopior

» How Many “Potential Buyers” Are You Driving To Your Website?
Bra poäng: det handlar inte om antal besök till din webbplats, utan om antal potentiella köpare. De glömmer dock en målgrupp: mina potentiella köpares rådgivare. De som köper av mig läser kanske inte min blogg, men de som läser rekommenderar mig gärna till de som köper.

Nya medier och trender

Intressanta visualiseringar över när vi läser och sparar innehåll via våra mobila enheter.

» Is Mobile Affecting When We Read? « Read It Later Blog
När på dygnet vi läser håller på att förändras.

» Email Use Plummets Among Teens
Det vi har sagt i flera år, fast nu i siffror.

» B2B Blogging 2011
Trender inom företagsbloggande i en matnyttig PDF.

Fokus: #kkgate | Katrineholms-Kuriren och ”granskning” av @kommunchef via sociala medier

Katrineholms-Kuriren granskar Katrineholms kommunchef Mattias Jansson. Jag har följt Katrineholms-Kurirens orerande på behörigt avstånd och från andra sidan atlanten kan jag inte annat än bara skratta åt hur illa de förstår Mattias förmåga att anamma nyttorna i digitala medier, och näppeligen är det det Katrineholms-Kuriren som satte Mattias på kartan. Här är tre länkar som sammanfattar sagan:

» Svar på frågor från Katrineholms Kuriren – Granskning av sociala medier
Det är här på Mattias blogg som historien om Katrineholms-Kurirens granskning av Mattias Jansson, kommunchef i Katrineholm. tar sin början. Granskningen handlar om Mattias användning av sociala medier och han gjorde helt enkelt så att han la ut frågorna han fick av KK i sin blogg. Lägg märke till att ”god journalistik” idag handlar om att skicka iväg ett mejl med frågor till den man granskar. Medborgarjournalistiken som ledde till svaren i detta inlägg hos Mattias är så vansinnigt mycket mer  användbar och välgörande än frågorna. Ett naturligt tilltag i den värld Mattias deltar i, men kraften i crowdsourcing går KK helt förbi… som i egenskap av ”traditionell” media självklart vill styra storyn efter egen pipa.

» Mattias Janssons stora genombrott – Ledare
Katrineholms-Kuriren är hysteriskt roliga i denna ledare. Det mest skrämmande är att jag inte tror att de försöker vara det.

» Katrineholms-Kuriren sätter spiken i kistan
Bra uppföljande kommentar av @nymagnum. Vad håller KK på med egentligen?

Produktivitet och företagande

Så här såg deltagarna mig. Photo credit: @patricjansson

» Lärare och sociala medier
Jag provar nya sätt att föreläsa. I förra veckan föreläste jag på Karlstads universitet via Adobe Connect. Jag satt hemma vid frukostbordet och i Karlstad satt representanter från ITHU (Nätverket för IT i högre utbildning). Det här är i mina bilder från föreläsningen som behandlade hur E-delegationens nya riktlinjer för sociala medier påverkar lärare på högskolor och universitet. Intressant eftersom jag själv säkert bröt mot många riktlinjer när jag ansvarade för en högskolekurs i Jönköping i höstas. Flexspan har bloggat.

» The first five stages of speaker development
Riktigt bra tips för dig som föreläser mycket!

» Linking Google Analytics to Webmaster Tools
Vackert och bra. Google Analytics blev just ännu bättre och även om du kör andra statistikprogram så bör du nog köra Analytics parallellt också.

Extra tipstack denna vecka går till @beantin, @letterpress_se, @jonathansulo och @jesperastrom

Idag kommer axplocket sent, men lite av anledningen är att jag måste hålla allt jag lovar: och i veckan kommer bland annat en färdig interaktionsdesign till ett utvalt företag bland alla de som nappat på mitt erbjudande om chans på ett nytt webbformulär

Användarupplevelser och design

Hmm, de tänkte nog: vi har för många alternativ. Men lösningen är spritt språngande...

» Best Menu Option Ever: See Fewer Choices
Åh, jag skulle kunna jobba enbart med design-misstag hos banker tror jag. Det här exemplet från Chase Online är fantastiskt!

» Recommendations for Usability in Practice – Card Set
Mer inspirerande kort att beställa!

» How value works
Bra om beteenden, hur vi uppfattar värde och hur du håller människors intresse vid liv, av Jesper Bylund.

» 4 Reasons to Spring A Few Bucks For That Premium WordPress Theme
Japp, jag betalar för de teman i WordPress jag använder. Min leverantör är Woo Themes men här finns fler tips som jag blev nyfiken på att prova.

Kommunikation, strategi och innovation

» Blogging Innovation » Creating an Innovation Community at U.S. Bank
Jodå, banker kan vara en källa till inspiration, och innovation, också. Tipstack till Johan Bryggare

» 3 Tutorials to Check Out This Weekend: Crisis Edition
Med anledning av situationen i Egypten där medborgarna klippts av från omvärlden kämpar nätaktivister för att ge dem förnyad tillgång till kommunikationsmedel (också amatörradio). Även i Kina förbjuds medborgarna att ens få höra om Egypten, med rädsla för att någon ska bli inspirerad till revolt. Har ägnat mig åt att fixa en Tor relay, inspirerad av denna artikel som också ger en introduktion till Ushahidi och CouchDB.

Nya medier och trender

Det här är tydligen ok. Men sökningar på torrents förtjänar inga förslag. Det är nya tider.

» Google Starts To Censor Torrent-Related Search Queries
Ett steg i en oväntad censur-riktning för Google… man stänger helt av all hjälp vid sökningar på torrents - är då plötsligt alla torrents illegala? Det blir riktigt bisarrt när  man inser att Google inte censurerar sökningar på ”how to kidnap a child”, ”how to build a bomb at home” och ”how to cheat on taxes”. Film- och musikbranschens lobbyister är helt enkelt de mäktigaste människorna i världen.

[uppdatering: den här artikeln var bra i ämnet också: What Does Google's Subtle Censorship Say About Us? "...we might want to wonder why it's easier to get information about 'giving drugs' (you) 'to a minor' (Google) than 'giving a massage' (Google goes blank)."]

» Google Still In Search Of The Social Media Holy Grail
…och Google snubblar fortfarande fram på andra områden. Tipstack till Christofer Brugge.

» EHow.com to Delete User Profiles and Switch Entirely to Facebook Login
Jag gillar verkligen inte tanken på att vara tvungen att ha ett Facebook-konto för att kunna använda andra tjänster på nätet. En central online-identitet är bra, men Facebook har inte förtjänat äganderätten. Tipstack till Daniel Chow.

» Introducing TEDBooks
Bland gladare nyheter så kommer nu TED-böcker så att alla människor kan få lite mer perspektiv på tillvaron. Jag köper direkt och det är en given födelsedagspresent till de flesta. Tipstack till Christopher McCann.

Produktivitet och företagande

» Creating the unforgettable elevator pitch
Hmmm, med inspiration från detta skrev jag: ”Du vet hur företag ofta misslyckas med digitala lösningar som ska effektivisera verksamheten? De vanligaste problemen är design och innehåll som inte lever upp till människors krav på enkelhet och relevans. Axbom Innovation erbjuder utbildning, coaching och optimering för företag som vill skapa framgångsrika och användarcentrerade online-lösningar. Du får möjlighet att uppnå din digitala potential.”
- Så, nu kan du kliva av hissen. Köper du?

Förresten, ett extra tack den här veckan till Emil Stenström som inte nöjde sig med att jag svarade: ”ja, jag ska fixa min RSS-länk någon gång”, utan han gav mig helt sonika koden på Twitter:

William Chester Minor. Skulle du lita på ett Wikipedia-inlägg av denne man?

En oerhört värdefull bidragsgivare till Oxford English Dictionary var William Chester Minor som i över 30 års tid arbetade med ordboken; han läste, citerade, definierade och brevväxlade med huvudredaktören James Murray om utmaningarna i lexikografin. Först 1896 när redaktör Murray på eget bevåg sökte upp Minor efter 20 års vänskap blev han varse att Minor var långvarig patient på Broadmoors asyl för sinnessjuka förbrytare.

Arbetet med Oxford English Dictionary påbörjades 1857 och tog 70 år att fullborda med bidrag från tiotusentals vetenskapsmän och amatörer. Det var unikt i sitt arbetssätt: man skulle läsa igenom hela den engelskspråkiga litteraturen, kartlägga varenda ord, exemplifiera med citat och bland annat utröna när ordet först började användas och när/om det slutade användas.

För att åstadkomma detta föreslogs något helt nytt och svårsmält för den tiden: man skulle värva en enorm stab med troligen hundratals oavlönade privatforskare som arbetade frivilligt. Det blev sedermera, som sagt, tiotusentals.

Känns det igen?

Klassisk debatt om gratis innehåll på internet missar målet

Nyligen blossade en liten debatt ånyo upp om tillförlitligheten i verk som Wikipedia. Om vem som helst får bidra, hur kan vi då lita på innehållet? Det började med en Expressen-artikel av Adam Svanell som leker lite ovetenskapligt med att lägga in en felaktig artikel om sig själv för att se om någon ändrar den, kommenterad av Lennart Guldbrandsson från Wikimedia Sverige som citeras i artikeln och tycker den innehåller felaktigheter, som en semesteråtervänd Adam Svanell svarar på i sin blogg. En del av debatten hamnade också i Jardenbergs kommentarer och signaturen Magnus tillför en hel del matnyttigt hos Mattias Boström.

Diskursen är vanlig på nätet: mellan å ena sidan skeptikerna till att informationen kan vara tillförlitlig om den är öppen för alla att ändra (även galningar) och å andra sidan de som lever i den nya tidens digitala anda och känner sig missförstådda på gränsen till förolämpade och går i försvar med att informationen visst är tillförlitlig och pekar på undersökningar som påvisar detta.

Kära kritiker: Hitta felen istället för att skapa dem!

Försvarstaktiken är enligt mig tokig eftersom den ger sig in i meningsutbytet på kritikerns villkor. Huruvida informationen är 100% tillförlitlig i alla lägen bör vi kunna lägga bakom oss vid det här laget. (edit: Jag anser alltså att det inte finns någon informationskälla alls som är 100% tillförlitlig) Rimligare vore ju om vi bad kritikerna att i stället för att lättjefullt föra in fel och skadeglatt luta sig tillbaka; aktivt gå ut och leta galenskaper och göra en lista över de fel de hittar!  Men det är så uppenbart svårt och alltså inte värt mödan.

Jag anser det långt mer intressant att diskutera vad som är nyckeln till en demokratisk och transparent informationshantering där information hela tiden förädlas och förbättras och det också är synligt för alla hur den förändras. Wikipedia torde vara närmare den nyckeln än något annat idag existerande referensverk eller mediehus.

Illustration ur boken Professorn och galningen av Simon Winchester

Medinflytande skapar engagemang från oväntat håll

Arbetet med Oxford English Dictionary började hos Filologiska sällskapet (Philological society). Domprosten Richard Chenevix Trench föreläste 1857 i London Library om hur tillkomsten av alla ordböcker fram till dess brast på många punkter. Hans resonemang löd att en ordbok måste spegla det språk som faktiskt används i dagligt bruk och absolut inte vara någon mästrande manual för hur man bör eller måste använda språket (så som fransmännen gjorde).

Trench:s förslag att bjuda in frivilliga från allmänheten för att skapa en ny ordbok, folkets ordbok, togs väl emot.

Engelsmännen var vid tiden inte kända för sin organisatoriska förmåga och ogillade starkt de regler, konventioner och diktaturer som blossade upp i övriga Europa. Det fanns en demokratiskt charm i hela tänket som tilltalade alla, även om deras excentriska hållning också innebar en trög start för projektet. Det tog närmare 22 år innan man kom igång på allvar och faktiskt hade förstått vilket omfattande arbete det innebar.

När James Murray fick ansvaret för Oxford English Dictionary 1879 byggde han ett skjul av korrugerad plåt invid internatskolan Mill Hill i London och bedrev sitt arbete därifrån. Han skrev en vädjan på åtta sidor till den engelsktalande och engelskläsande allmänheten i Storbritannien, Amerika och brittiska kolonierna om hjälp med att fullborda arbetet med att läsa och göra utdrag ur böcker.

Även galningar hör dina rop på hjälp

Denna vädjan distribuerades via tidningar och tidskrifter som återgav valda delar, och tidigt 1880-tal nådde budskapet avdelning 2 på Broadmoors asyl för sinnessjuka förbrytare i Crowthorne i Berkshire. Bokslukaren William Chester Minor längtade efter något nyttigt att fylla sin tid med och visade sig vara mer än lämplig för uppgiften.

I en toppstyrd organisation hade tidigare militärkirurgen W.C. Minor, dömd för mord och förmodad sinnessvag, aldrig fått chansen att bidra på något sätt. I ett öppet, icke-fördomsfullt klimat blev han under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal en av de viktigaste bidragslämnarna till det ofantliga storverket Oxford English Dictionary på 12 band och 414 825 definitioner som fullbordades på nyårsafton 1927.

Det tog 70 år för Filologiska sällskapet att åstadkomma det Wikipedia sedermera gjorde på två år (om vi räknar informationsmängd; verken är dock inte riktigt jämförbara). Men de demokratiska principerna som gällde var mer lika än man kan tro, även om Murray med flera självklart hade underredaktörer som granskade materialet innan publicering. Skillnaden för Wikipedia visade sig vara ett globalt datornätverk och möjligheten till kontinuerlig granskning av alla. Idag är Wikipedia den mest omfattande encyklopedin i världen.

7 sätt som Wikipedia förändrar spelplanen

1. Artiklar länkar direkt till källor – du kan nästan alltid läsa mer och förkovra dig
2. Fel rättas där felen finns, inte någon annanstans
3. Det går att direkt ifrågasätta och/eller förslå ändringar
4. Du ser hur många olika människor som bidragit till artikeln, hur ofta och när den senast var uppdaterad
5. Realtidsuppdateringar vid katastrofer gör verket till en källa för realtidshistoria (alltså: nyheter)
6. Man använder en Creative Commons-licens för innehållet vilket innebär att det är fritt att sprida, kopiera och bygga vidare på!
7. Även galningar får bidra; alla människor anses ha värdefulla kunskaper och förmågor

Det finns säkert många fler spännande egenskaper att ta upp men det bör inte gå någon förbi att digitaliseringen, i unison med demokratiska principer som att man bjuder in allmänheten till både bidrag och granskning, möjliggör ett långt mer användbart referensverk.

Historik-sidan för Adam Svanells inlägg i svenska Wikipedia

Wikipedias svaga punkt är dess teknokratiska gränssnitt

Wikipedias största svaghet idag är inte dess transparens och öppenhet utan snarare dess gränssnitt – hur vanliga människor utan mångårig wiki-passion förväntas interagera med Wikipedia för att låsa upp dess magiska förmågor.

Det är när man verkligen förstår Wikipedias förmåga som man förstår dess otroliga värdeskapande roll. Om fler ges möjlighet att förstå kommer också fler anamma detta nya sätt att arbeta med information, till nytta för oss alla.

Jag kan länge och väl förklara teorin bakom wikin:s styrka: att rulla tillbaka versioner, läsa kommentarshistoriken och se skillnader mellan versioner; men när universitetsutbildade affärsstrateger klickar på history-länken och inte förstår vad de tittar på eller hur de ska använda informationen på sidan så har vi ett problem.

Jag avslutar alltså med en önskan och vädjan om att förändra verktyget Mediawikis redigerings- och historikgränssnitt för att fler människor ska förstå och ha nytta av wikins storhet. I nuläget är gränssnittet övermäktigt och Wikipedia är och förblir entusiasternas, eller galningarnas, borg att försvara till dess att Wikipedia anammar en mer mänsklig attityd även i sin interaktionsdesign.

—

Referenser:

• Jag rekommenderar varmt boken The Professor and the Madman: A Tale of Murder, Insanity, and the Making of the Oxford English Dictionary, av Simon Winchester. Finns även i svensk översättning av Margareta Eklöf.
• För dig som vill läsa mer om Wikipedia finns till exempel boken Wikinomics, som också ger inblick i helt nya sätt att arbeta med digitala medier.

I mina presentationer gillar jag, som många andra, att citera trendgurun Clay Shirky:

We are not experiencing information overload. We are experiencing filter failure.

Poängen är förstås att vi länge  har haft en ohanterlig mängd information på ett eller annat sätt, det har bara handlat om att filtrera informationen så att den blir hanterlig. Vårt traditionella sätt att hantera detta är att informationsflödet har passerat genom redaktioner (TV, radio, press) som väljer ut vad som är viktigt för gemene man att ta del av.

Våra traditionella filter är trasiga

I och med Internets intåg så fungerar inte dessa filter eftersom informationen inte längre nödvändigtvis passerar genom redaktioner utan vem som helst, både företag och individer, har en nästintill gratis och alltid omedelbar publiceringsplattform. I och med detta så måste vi filtrera informationen på nya sätt, och in träder sociala medier.

Förmågan att agera filter tillhör nu vanliga människor; genom att anta en roll som expert inom ett visst ämnesområde agerar man filter genom att tillsammans med andra diskutera sig fram till vad som är relevant och trovärdigt.

Konversationer är det nya filtret

Jag vill dela med mig av följande grafiska redogörelse för hur de nya online-konversationerna är lösningen på problemet med traditionella filter som inte kan filtrera den mängd information som internet producerar. Det här är i princip ett sätt att se på hur Twitter fungerar:

1. En ohanterlig mängd information publiceras på internet hela tiden
2. Information läses, marknadsförs och kvalitetsgranskas av ämnesintresserade individer som delar med sig av guldkornen till sina sociala nätverk
3. En begränsad mängd information klarar sig genom konversationen till länkar, bloggar, mejl, bokmärken, m.m.
4. Den stora mängden människor utsätts för ett filtrerat utbud av information

Infografik som beskriver tesen om att konversationer filtrerar och begränsar den information som når den stora mängden människor.

Jag ser inte att mängden människor längst ner är statisk (det är alltså inte en hierarkisk struktur i alla avseenden), utan vem som helst kan befinna sig högt i näringskedjan av information inom ett visst ämnesområde men långt ner inom andra ämnesområden.

Jag själv befinner mig till exempel förhållandevis högt i näringskedjan vad gäller webbstrategi, men betydligt längre ner vad gäller hälsa och träning

Filter-rollen är öppen. Du kan ta position.

Förmågan att anta en roll som expert eller att agera filter är öppen för alla —  såväl traditionella redaktioner som företag och individer — men kräver förstås ett intresse och förmåga att sätta sig in i hur sociala medier fungerar. Den som bemästrar den rollen är den nya tidens marknadsförare och budbärare.

Lyssna också gärna på Clay Shirky själv i ämnet:

Forresters definition av Webb 2.0 är, fritt översatt av mig:

En samling tekniker och applikationer som möjliggör effektiv interaktion mellan människor, innehåll och och data; som kollektivt gynnar nya verksamheter, teknikerbjudanden och sociala strukturer.

Det de menar med detta är förstås wiki-verktyg, bloggar, webbaserade verktyg för samverkan och utbyte av idéer (sociala nätverk) och tekniker för spridning av information, som RSS-flöden.

I rapporten Top Enterprise Web 2.0 Predictions for 2008 ger analytikern Oliver Young framför allt tre skäl som gör att företagen i år (kanske aningslöst) kommer släppa fram dessa prunkande användarcentrerade talangrabatter (de måste trots allt vårdas av någon med koll på läget):

1. IT-proffsen använder redan webb 2.0. Alltså är steget inte så långt till att man för in det i övriga organisationen.
2. If you can’t beat them, join them. Om medarbetarna redan använder och anammar verktygen så är det bättre att de installeras internt och sanktioneras av ledningen, än att de fortsätter orsaka intressekonflikter.
3. De får dig att se cool ut. För IT-avdelningar som vill bli en del av verksamhen gäller det att visa framfötterna. Man ska inte underskatta intrycket som sexiga funktioner kan ge.

RSS-flöden som drivkraft

I rapporten nämns att RSS kommer vara den vanligaste och populäraste webb 2.0-tekniken som implementeras. För mig är det en självklarhet att inga av de övriga webb 2.0-teknikerna klarar sig utan RSS, och jag är därför benägen att hålla med. RSS är framför allt en pytteliten investering som ger enormt mycket tillbaka.

Samtidigt läser jag hos XiTi Monitor om hur RSS-flöden påverkar trafik till webbplatser. Enligt deras undersökning kommer 2% av den totala trafiken från RSS-flöden (53 sajter med RSS deltog i studien). Fortfarande ganska liten andel alltså, men helt klart ökande.

För oss som insett hur häftigt och omdanande RSS är, så är det svårt att leva utan, men när jag är ute och föreläser så märker jag hur svårt det är att få fram just hur sexiga RSS-flöden är. En massiv informationskampanj skulle inte vara fel.

Hur sker utbildningen av personalen?

Samtidigt som storföretag spår explosion för webb 2.0 i en studie från Change Wave Research vill jag se tydligare investeringar i utbildningen av medarbetarna. Fler verktyg kommer inte göra it-skygga medarbetare mer produktiva förrän fördelarna, motiveringar och strategier klarlagts. En smart medarbetare ifrågasätter; verktygen ska inte infogas i organisationen utan en gedigen utredning om när, var och hur de ska användas.

Vi må peppra med orden blogg, wiki och sociala nätverk, men hur de i slutändan ser ut, fungerar och används kan skilja sig åt rätt dramatiskt. Frågan bör alltså inte vara hur många bloggar man har, utan snarast hur man använder dem till sin fördel.

Förresten: Har någon förstått varför IDG envisas med att skriva ”Webben 2.0″? Det heter trots allt inte ”The web 2.0″.

(Ursprungligen inspirerat av ReadWriteWeb)

Snickars skriver intresseväckande om paralleller med allmogekulturen på 1800-talet (folk culture) där kulturproduktionen skedde på gräsrotsnivå. Från att ha varit dominerade av masskultur och agerat stillasittande konsumenter går vi in i en epok där det är möjligt för amatörer att producera medieinnehåll och även nå en bred publik.

Följer man Jenkins har ”webb 2.0” och samtidens mediala konvergenskultur inneburit ett paradigmatiskt skifte bort från ett tidigare dominerande mediespecifikt innehåll och singulärt sändarperspektiv. Det har i stället ersatts av berättelser och mediematerial som både flyter över medie­gränserna – med möjlighet att konsumeras via olika plattformar – och av kommunikationskanaler som är samägda eller sammanflätade på intrikata sätt.

Tankeväckande är också observationen att medieindustrin har börjat lyssna mer på konsumenterna, och att man idag intar en betydligt mer liberal hållning avseende copyright och intellektuella rättigheter – därför att konsumenterna kräver just det.

• Läs artikeln: Användarna utmanar om mediemakten
• Snickars hänvisar till filmen George Lucas in Love
• Boken: Convergence Culture: Where Old and New Media Collide