Gått Nytt År önskar Axbom Innovation. En del av det kommer vara briljant, en del av det kommer vara eländigt. Var inte rädd.

Nu kör vi!

Kom ihåg: Tid som du med nöje slösar bort är inte bortslösad tid!

Foto: Johan Lange

För två veckor sedan var jag på #sswc (Sweden Social Web Camp) igen, du vet det där lägret där digitala proffs och entusiaster samlas på en ö för att utbyta tankar och idéer. Vi var 400 vildhjärnor som tog oss dit i år och reste tält, grävde idéer, knöt vänskapsband och spanade på framtiden.

Galenskaperna började förstås redan på bussresan. Jag sprang på spontanitetsmästaren Kalle Nilvér (du vet han som hakade på en kväll på stan i tomtedräkt med 2 timmars varsel innan jag kände honom). Han köpte en kaffe till mig men höll på att missa sin buss så kaffet hamnade i limbo (vilket var jobbigt för mig som inte fått mitt morgonkaffe). Egentligen hamnade det hos David Stark men det uppdagades långt senare.

Så där fortsatte det: min buss – som kallades twittrande buss nummer 2 – körde först åt fel håll och hade inga elkontakter vid sätena, vilket är en smärre katastrof i det här sällskapet. Men självklart fanns det minst 20 grenkontakter i handbagaget hos de sörjande så vi byggde en elslinga med 20 uttag från elkontakten vid toaletten (den som vägrade spola när lampan var släckt). Synd bara att på-knappen för strömmen satt på bussens utsida och vi tuffade på i 120 på E4:an.

Jag fick i alla fall mitt kaffe till slut eftersom jag skickade en tweet (sån där digital rappakalja du vet) till Anton från Twingly som hoppade på i Linköping. Så där är det med Twitter om du undrar. Man kan beställa kaffe. Jag hoppas Anton hör av sig när han vill ha sin öl serverad.

Vi lunchade på Max i Jönköping och lyckades nästan pricka in så att alla tre bussarna från Stockholm kom dit samtidigt. Många twittrande kunder beställde handgjord lyxshake (en tidskrävande dryck för snabbmatspersonalen). Jag funderade sedan på vad de sa när vi åkte därifrån. Det kanske var så här:

Det var lite sörjigt och blött när vi kom fram men jösses vad det kändes bra ändå. Det gav en varm välkomnande känsla att miljön var sig lik med allt från traktorn, .SE-ladan och Veidekketältet till fåren på campingen – allt det som jag försökte skildra i min film om Obama. Och att lyxtältet stod klart för inflyttning.

Jag glömde ju nästan säga: jag vann den där platsen i Hemnettältet som jag tävlade om. Så jag behövde inte svära över bortsprungna tältpinnar utan blev välkomnad av Linus till 6-mannapaviljongen med de feta madrasserna och upplåsbara fåtöljerna. Det vara bara att slå sig ner med en flaska öl – det ingick liksom också i inredningen. Hoppas Linus hör av sig. Får nog bjuda honom på en öl också. Eller tjugo.

[box type="note"]Förresten tycker jag att Linus ska ringa mig så att vi kan få ordning på Hemnets sajt. Eller hur?[/box]

Men det absolut bästa med Hemnettältet var sällskapet. Att få dela tält i tre nätter med fem människor jag aldrig träffat förut (och en handfull sköna ”hangarounds”) kanske låter som en utmaning. Tvärtom så förgyllde det tillvaron på ett magnifikt sätt och skapade än mer skratt, samkväm, dråpliga situationer och oväntad inspiration än jag kunnat föreställa mig.

[box type="tick"]Tänk bara när jag på fredagen kände mig duktig med ansatsen att gå och lägga mig tidigt. 26 personer i ett 6-mannatält ville annorlunda. Vilken prestation![/box]

Och att Jonas Hombert, erkänt geni bakom nyligen uppköpta videoredigeringstjänsten JayCut och som jag intervjuade i min podcast 2007, blev en av tältets hangarounds och medhjälpare vid nedmontering är ju bara såååå sswc.

Jag vill ju så innerligen tacka @rutberg, @annelienaes, @ninaboel, @sakj, @saraohman, @jonashombert, @propercontent, @linuslennstrand och the artist formerly known as @morpac för en oförglömglig tältvistelse. Nästa år bräcker vi det med vår planeringslista för ett ännu lyxigare tält. Att vi samtidigt startade en thinktank och reggade domännamn är ju bara såååå sswc.

[highlight]Men jag måste också berätta om några informellt formella sessioner från denna unconference som gav mig lite extra kickar.[/highlight]

Gamification

På fredagen stod Jesper under eken (bara en sån sak!) och pratade om gamification – ungefär: hur man använder kunskaper om attraktionskrafter i spel för att skapa en bättre (och mer beroendeframkallande) användarupplevelse även i mer traditionella tjänster. Alltså sånt som jag gillar skarpt.

Vi snöade in på beställning av bläckpatroner ett tag (@tonerkungen var ju där) och jag ville så gärna prata mer om andra exempel. Till exempel hur LinkedIn introducerade ”Profile Completeness”, alltså genom att tala om att den personliga profilen var 40% klar och skapa enkla steg för att nå 100% så lyckades de få långt fler människor att fylla i mer information om sig själva.

Jesper och jag ska faktiskt luncha om en timme och grotta ner oss lite mer i ämnet och gemensamma idéer. Vi kanske får spela om notan. Restaurangvalet är i alla fall perfekt – god mat men en galen indier som skriker åt gästerna. Varför går man dit?

Personligt varumärke i organisationer – möjlighet/hot

Stanley Ekelund höll i en bra session om hanteringen av personligt varumärke i organisationer där jag bara lyssnade (jag satt och drog taggar ur en drake men mer om det senare). Det är skönt att bara lyssna ibland – jag vet ju vad jag själv tycker och därför är det lärorikt att höra hur olika vi kan uppfatta en situation. Ibland tycker jag att fler borde prova det…

Alla verkade vara överens om att det viktigaste ändå är att individen får frihet att styra sitt arbete och att hon stöttas av företaget. Det borde nog gälla oavsett om man har starkt varumärke eller inte.

Vill man låta anställda träda fram i rampljuset så kan det lätt uppstå en konflikt och jag tror det viktigaste är att individ och företag har en öppen och tät dialog om situationen. Jag själv har länge haft ett starkt personligt varumärke och har nu en fantastiskt bra relation till min tidigare arbetsgivare – för mig var det egna företaget ett sätt att undkomma en allt knepigare marknadskommunikation (många tror ju att jag varit egen hela tiden).

Det finns nog inga enkla svar, men det är viktigt att dialogen förs, för det blir allt vanligare att individer är mer kända än företagen de jobbar för. Det tog mig till exempel löjligt mycket tid för mig häromdagen att komma på namnet på företaget som Hampus Brynolf jobbar på, och det är inte ett litet företag… eller ta valfritt namn på SSWC och gissa var de jobbar – det får bli en quiz till nästa år.

Karinkomet filmade sessionen…

E-handel (hardcore?)

De digitala rävarna Anton, Björn och Rikard delade generöst med sig av kunskaper och erfarenheter från e-handel och köpbeteenden. Jag älskar förstås att få höra exempel som att Anton säljer mer av de svarta hörlurarna när han frontar de gröna lurarna med bild på webbshoppen Headler. De gröna lurarna är betet (vi vill alla vara lite speciella) men i slutändan är vi tillräckligt speciella om vi tar de svarta och kan säga till vännerna: ”Vet du, de finns i grönt också!”

Jag lunchade ju förresten igår med han som trots allt köpte de gröna lurarna: den alltid lika gröna Richard Gatarski. Tack för lunchen Richard, det får bli en öl snart också.

Att mötas eller inte mötas – hur designar du din möteskultur?

Att få sitta under flaggstången och höra massor av erfarenheter från briljanta människor om hur man kan förbättra mötesprocesser, roller och ansvar var nog ändå min favorit. Kanske för att det passade in så bra, nästan som någon planerat det, med min egen verksamhet och den session jag körde. Emilia Blom ledde gruppsamtalet där alla bidrog; det kändes naturligt, nyfiket och trollbindande – som färgglada fiskar i ett korallrev som tappert kämpar mot samma mål och hojtar smarta tips till varandra. Man måste nog ha varit där…

Jag dröjde mig kvar på det soldränkta klippblocket i samtal med Ulrika och Therese efteråt och vi fann så oerhört mycket gemensamma tankar. För mig var det [highlight]sinnebilden för sswc[/highlight].

Till min glädje fångades ögonblicket av Miriam Olsson på Internet World.

— bilden länkar till Internet Worlds bildspel från Sweden Social Web Camp – se den som ett citat

och Johan Lange filmade sessionen…

Självklart träffar jag Ulrika och Therese snart igen. Fredag om 2 veckor. Can’t wait. Emilia sitter i Malmö men jag är ju där på webbdagarna den 14/9. Kanske hinner vi ses.

Jag själv om kreativa lekar för framgångrika projekt

Mitt mål med framförandet var att alla skulle [highlight]gå därifrån med ett leende[/highlight]. Jag tror jag lyckades. Jag ville poängtera hur komplexitet och överflöd av information får oss att fatta felaktiga beslut. Med några enkla övningar kan vi fokusera våra arbeten och leka fram lösningar på ett sätt som engagerar. Flera av mina övningar utgår från mallar som du kan ladda hem och använda själv.

Foto: Dimitrij Aleshkov

Min favorit, och höjdpunkten, var förstås när [highlight]Klaus fick agera webbläsaren Safari[/highlight]. Genom att tala med webbläsaren kunde vi konstatera att webbformuläret hos Elmia beter sig som en ouppfostrad snorvalp.

Ja, jag försökte filma också men tyvärr klippte kameran på egen hand efter blott 20 minuter… förhoppningsvis kan det ändå bli en liten teaser av det.

[highlight]Jag tänker mycket på alla som kom fram till mig efteråt[/highlight] och även dagarna efter och talade om hur mycket de gillade min session. Jag vill tacka dem så innerligt allihop. Även om jag kan uppfattas vara gammal i gemet så är det återkopplingen och dessa genuina möten som ger mig den energi som driver mig vidare. Och hur erfaren talare man än är så lever man alltid med lite dåligt självförtroende. Och så är jag faktiskt lite blyg. Tusen tusen tack alla ni.

Här är förresten ett av alla fantastiska får som deltagarna ritade!

Andra stunder jag minns

Ärligt talat så trodde jag först att det skulle bli ansträngande med en dag extra camping (jämfört med tidigare år). Men det har varit klockrent. Det fanns mer tid att gå på fler intressanta sessioner, fler nya personer fick utrymme att kläcka idéer till inspirerande sessioner och det fanns mer tid att umgås med alla grymma människor!

Soliga lördagen

Lördagens sol gjorde ju inte saken sämre och den här bilden säger väl allt om den uppsluppenhet och kärlek till samtal och samkväm som rådde. Japp, det här är de upplåsbara fåtöljerna från Hemnettältet. Jag bär vit keps.

Morris Packer räddar draken

Foto: Kent Cederström

Många pratar om Morris Packers digitala självmord vid lägerelden, men Morris Packer för mig är mannen som räddade min drake från en säker död. Jag fick äntligen upp min stora powerkite på lördagen och stod en stund och körde åttor i en härlig havsbris. Morris lockades dit och vi pratade en stund om kitesurfing… plötsligt brast ena linan och draken valde hastigt att störta spikrakt ner i de enorma taggiga björnbärsbuskarna som reste sina extremiteter över sluttningen bakom Veidekke-tältet och [highlight]svalde draken hel[/highlight]. Efter rekogniseringstur hittade vi långa 3-meters järnrör och ägnade en halvtimme åt att försiktigt knuffa draken ur busken och rädda linorna.

Taggiga grenar tog sen ytterligare en halvtimme att nysta loss ur drakens kropp men den lever och kan snart flyga igen.

Morris är de svagas försvarare, han är drakräddaren. Hoppas han ringer så tar jag och draken ut honom på en öl och en flygtur i Hagaparken.

Jag kör fåtölj till bastuflotten

Sista natten med gänget. Inga kameror. Men jag minns det så här och tydligen var det en galen syn. Robin hade inte en chans när jag drog ifrån roddbåten på den uppblåsbara fåtöljen från Hemnettältet.

#sswc i innovationskedjan

Det sägs ju att Sverige ska bli världens mest innovativa land. Påminn mig att skriva mer om det. Jag tror att SSWC har en given plats i den ambitionen.

• På #almedalen debatterar vi vad som är viktigt att förändra, driva och utveckla
• På #sswc hittar vi våra vänner, samarbetspartners, inspirationskällor och nya infallsvinklar
• På #24hbc (24 hour business camp – det finns många varianter av detta runtom i Sverige) blir idéerna verklighet

Det är ett prominent ansvar som jag gärna lägger på Tomas och Kristins axlar. Är det någon som fixar att föra samman och främja skapandedialogen så är det just dessa två lyhörda förändringsmästare. De regerar.

Men kära dagbok, vet du vad det bästa är? Jag hittade ett helt gäng nya fantastiska vänner på SSWC som gör livet lite gladare och världen lite vackrare. Det är jag oerhört tacksam för.

Hmm… och tydligen är det väldigt många som jag är skyldig en öl. Det kan bara vara ett framgångstecken.

[divider_flat]

[box type="download" icon="none"]

Allas upplevelser är helt olika. Det fanns så mycket att välja på och ville man helt undvika elit-diskussionerna så var det inga problem. Så här har andra skrivit om SSWC: (och glöm inte kolla 45-minuters filmen)

[unordered_list style="arrow"]

• Maria Hägglöf: Att vara annorlunda och åka på läger.
• Jonathan Sundqvist: Webbnördar har lösningen till bitar av våra världsproblem
• Oskar Dahlbom: Mitt Sweden Social Web Camp 2011 #sswc
• Maja Larsson: Koka ner, fokusera och välja – SSWC2011 för mig
• Jonas Lejon: Att sätta ord på SSWC 2011
• Mikael Zackrisson: Sluta tjafsa – fixa världen
• Tobias Björkgren: SSWC 2011
• Henrik Löwenhamn: Dagbok från Sweden Social Web Camp
• Johan Silfversten Bergman (SvD): Viktiga och efterlängtade diskussioner
• Emanuel Karlsten: Tre år på #SSWC
• Richard Gatarski: Dom stora idéerna på SSWC 2011
• Erik Laakso: Sweden Social Web Camp ger ringar på vattnet
• Erik & Emilia på Good Old: Två trötta campare
• Jack på Bloggbyrån: Vi måste växa i takt med SSWC
• Jennifer Bark: What happens on #SSWC stays in heart and mind
• David Stark: ENKELHET, OMDÖME OCH GEMENSKAP – MINA TANKAR EFTER SSWC
• Caroline Åslund: Krönika: ”Webbnördar löser världsproblem”
• City Network: Känslan av SSWC
• Fredrik Wass: Journalistikens framtid? – It’s complicated
• Pontus Löf: Rapport från SSWC del 3
• Anna Forsberg: Sweden Social Web Camp – #sswc 2011
• Helen Alfvegren: Mina absolut finaste minnen från #sswc

[/unordered_list]

[/box]

Det är en sorglig historia med dimhöljt lyckligt slut och säkert får gemene man aldrig hela bilden klart för sig kring vad som egentligen hände, men något gick förfärligt snett på det där tåget. Det jag fortfarande inte förstår är varför inte polis tillkallas när människor misstänks sakna biljett? Och hur var det egentligen med den barmhärtige samariten… tar man bara hem barn över natten? Så många frågor men väldigt få svar. Således väldigt mycket fördomar och ogrundade rykten i medier och runt fikabord. Skulle allt ha kunnat undvikas med ett tydligare färdbevis? Förmodligen.

Andra som skrivit:

• Historien och storasystern som förlåter konduktören… (Aftonbladet)
• Mystiken tätnar kring den så kallade 11-åringen
• Korsfäst konduktören!
• Deepedition: Även en konduktör måste kunna tänka själv

Ett citat från Facebook fick mig dock att dra på mungiporna:

Det är ironiskt att en 11-årig tjej blivit avslängd från SJ:s tåg för att hon inte kunnat uppvisa någon biljett, när det flera gånger funnits folk med biljett utan att SJ kunnat uppvisa något tåg…

bloggat med Blogsy

Barack Obama föreläser på Sweden Social Web Camp

I går kväll köpte jag biljett till Sweden Social Web Camp. Två hundra biljetter såldes på 7 minuter. Så här beskriver jag företeelsen:

Det är alltid svårt att förklara fenomenet för någon som inte är i branschen och kanske inte heller upplevt en unconference (en konferens där deltagarna själva sätter agendan och pratar) så jag tänkte visa hur det vore om en jordnära person som Barack Obama åkte till Tjärö och Sweden Social Web Camp:

YouTube: Barack Obama goes to Sweden Social Web Camp

Kopiera, distribuera, remixa! Men länka gärna också tillbaka till mig på axbom.se Och så hoppas jag vi ses på Sweden Social Web Camp!

Tillåt mig att strax såga Jappys argument vid fotknölarna.

åt mig först bara poängtera: när man mäter framgång kan man titta både på kvantitativa och kvalitativa* värden. Facebook fans är ett kvantitativt värde och lätt att mäta. Vi använder kvantitativa siffror för att jämföra oss med andra och skapa en förståelse för vår egen situation. Vi kan jämföra marknadsandelar med konkurrenter och försöka förstå varför den ena eller andra har mer eller mindre; och vi kan använda kvantitativa siffror för att se plötsliga förändringar (många nya fans eller sjunkande antal fans) och använda det som utgångspunkt för att lära oss orsak och verkan i vår egen bransch.

Att ha en mindre marknadsandel men en mer nischad och engagerad målgrupp kan i sig vara en strategi.

Så absolut, det är fel att direkt lägga en värdering om bra eller dåligt i endast siffran, men siffrorna är grunden till vidare tolkning och förståelse tillsammans med andra värden. Bara för att vissa företag inte förstår vad antalet Facebook fans innebär för deras bottom line och hur de kan använda antalet till sin fördel, betyder inte att de ska ignorera siffran. Det betyder att de måste öka sin beslutskunskap genom att sätta in siffran i ett sammanhang.

*En parentes: Svenska journalister har tyvärr misshandlat ordet kvalitativ till semantisk pyttipanna – det har inget att göra med ”hög kvalitet”; kvalitativ forskning kritiseras ibland även för att hålla en låg kvalitet. Sug på den.

Så, nu plockar jag fram sågen

1. Jappy säger: Facebook fans är inte lika med intryck (eller ögon)

ovisst. Antal Facebook fans innebär inte att samma antal ser ditt innehåll. Men det är inte ett argument mot att titta på antalet fans. Det viktiga är att vara medveten om vad siffran betyder. Övrig statistik som han presenterar är direkt vilseledande. En undersökning visar att ”bara” 0.2% av fans ser din statusuppdatering; den andra undersökningen visar att ”bara” 1% gillar dina statusuppdateringar. Det är alltså 80% fler som gillar än som ens ser(!)  - plus det faktum att inga av dessa undersökningar kunnat göras om man inte mätte antal Facebook fans.

Slutsatsen är enkel: det viktiga för dig är att mäta vilken effekt dina statusuppdateringar har för just dina fans. Och visar det sig att du har 10 000 fans och 1% gillar dina statusuppdateringar så är det 100 likes (med ringar på vattnet) till en löjligt låg kostnad. Det är inte så bara det. Här är det aktuellt för dig att ta in värden som till exempel alternativkostnader för marknadsföring i andra kanaler, och deras räckvidd. Tricket som Jappy hela tiden missar är att få insikter genom att kombinera data.

2. Jappy säger: Facebook fans är inte lika med opinionsbildning (eller köpare)

m detta används som logik för att det är irrelevant att mäta antal Facebook fans så finns det ju uppenbarligen ingen anledning att ha en Facebook-sida. Återigen så är det viktiga att ha en förståelse för dina egna fans, deras behov och vad du kan ge dem. I min värld finns det olika roller som fans spelar och det viktiga är faktiskt sällan att omvandla dem till frekventa köpare, bland det viktigaste är [1] att de agerar ambassadörer genom att hjälpa till att synliggöra varumärket och [2] att de kan bidra med återkoppling på produkter och tjänster, vilket leder till förbättringar och större engagemang.

Engagemang kan till exempel visa sig i en plötslig ökning i antalet fans, men om vi inte mäter den siffran så är vi lyckligt omedvetna…

3. Jappy säger: Facebook fans är inte ett mått på engagemang

örutom att på egen hand fullständigt spränga hål på den statistik han presenterar i punkt 1 så jämför han Coca-Cola med…. Justin Bieber(!) Kom igen.. Vilken 6-åring som helst kan nog lista ut att jag hellre pratar med en människa än med en läskflaska.

Som jag nyss nämnde så kan svängningar i antalet fans vara ganska starka indikationer på en plötsligt ökning i engagemang, eller ett missnöje. När han ser på antalet likes så bedömer Jappy alltså det som måttet på engagemang och försöker slå hål på en kvantitativ siffra med en annan kvantitativ siffra som med samma argument skulle kunna vara lika irrelevant. För om jag vore tonårstjej och lyckligt förtrollad av Justin Bieber skulle jag nog klicka like även på de mest irrelevanta statusuppdateringarna.

Det är förstås inte Justin Bieber som Coca-Cola bör jämföra sig med. Alls. Möjligen Pepsi (som inte alls lyckas lika bra). Men det Coca-Cola tittar på är hur de kunde nå lika många människor och effekter med andra verktyg och vilka kostnader det skulle innebära. Och i den ekvationen är antalet fans en siffra som de måste ta hänsyn till, självklart i kombination med hur många fans de lyckas engagera – inte bara i likes, men även i kommentarer, klick, köp och ett smörgåsbord av virala effekter. Man jämför inte bara med andra digitala satsningar, utan även med till exempel sponsring av Super Bowl.

Men låt oss för all del ta exakt samma diskussion om Justin Bieber och Coca-Cola om två år!

4. Jappy säger: Facebook fans är inte knutna till en målsättning

mm, vad skulle kunna vara en typisk målsättning? I min mall för sociala medier-strategi tar jag upp några grundläggande alternativ: göra affär, skapa leads, skapa engagemang (förlänga kundrelation), ladda ner, bidra (affärsutveckling) och skapa ambassadörer. Första steget och primära aktiviteter är självklart modeller för att lyckas med de här målsättningarna i en Facebook fan page; men om man lyckas med sin taktik så ser jag inte hur det är irrelevant för målsättningen hur många fans sidan har. Det är tvärtom otroligt relevant.

5. Jappy säger: Ett fåtal fans är ok om de är aktiva

ag hör ofta: det är inte antalet fans, det är kvaliteten på de fans man har. Och visst: jag har gärna ett fåtal relevanta fans som är världens bästa ambassadörer och bidrar till min affärsutveckling. Men jag satsar på att chansen för mig att hitta dessa fåtal människor med topp-engagemang, och incitamenten för dem att delta, ökar ju fler fans jag har. Och har jag redan hittat dessa människor som bidrar på det sätt jag ”hoppas” (jag hoppas helst inte, utan vet vad jag vill) så är sannolikheten stor att att det engagemanget bidrar till mer fans – men mäter jag inte fans så vet jag förstås inte det…

Jappy tycker vi ska mäta klick, återkoppling, diskussionsvolym och sentiment (stämningsläget)

Det tycker jag också, om den informationen kan leda till insikter som du kan agera på – och de insikterna blir mer värdefulla i kombination med information om antalet fans, deras demografi och hur det förhåller sig till vår målgrupp i stort.

Återkoppling och sentiment är också väldigt tidskrävande kvalitativa metoder om de görs rätt. Automatisk sentiment-analys må vara möjligt men det blir ofta helt galet. Om stämningsläget är viktigt för dig så lovar jag att du känner av det väldigt snabbt, om du är närvarande. Utnyttja din intuition, för på nätet kan det vara viktigt att agera snabbt vid känsloyttringar.

Tänk så här apropå antalet Facebook fans

Du ska inte sluta mäta Facebook fans, antal klick och likes. Du ska sluta se dem som fristående mätvärden för framgång. Din uppgift är att kombinera dem med annan företagskritisk data (försäljning, marknadsföring), se mönster och omvandla informationen till kunskap och insikter som hjälper organisationen att utveckla sin kärnverksamhet.

Det sägs att kunskap på webben är gratis. Jag lovar: det är villovägar också. Jappy, I’m not happy.

Det finns en övertro på komplexa webbformulär.

Det förvånar mig gång på gång hur lite tid som läggs på webbformulär när man utvecklar en ny webbplats. Formulär är den interaktiva komponent i din webbnärvaro som avgör om människor köper, kontaktar eller av andra anledningar lämnar ifrån sig sina kontaktuppgifter – det som ger din organisation mer värde. Få se nu: ska vi göra det enkelt eller svårt?

Ett av mina favoritexempel handlar om banken HSBC som för några år sedan fick ungefär två intresseanmälningar per vecka i ett formulär för bolån på sin webbplats. Formuläret genererade lite mindre än 1 miljon dollar i affärer per år. Inte illa för ett formulär som bara ligger där?

Nåväl, Brett King – författaren till Bank 2.0 – fick uppdraget att förenkla formuläret och efter hårt motstånd gick de från 17 fält i formuläret till tre: namn, e-post och telefonnummer. Antalet besök till sidan med formuläret låg kvar på samma nivå, men antalet intresseanmälningar gick från 2 till 180 per vecka, och formuläret genererade 20 miljoner dollar under sitt första år i drift.

Det är ökning i konverteringsgrad med nästan 9 000% och en ökning i omsättning med nästan 2 000%!

För att vara en kundcentrerad organisation måste du utgå från kundens perspektiv. Det kan självklart innebära större komplexitet för organisationen och mer hantering, men var tycker du själv komplexiteten skall ligga? En kund som har problem att komma in genom din dörr provar gärna en annan.

Läs också: Konsten att optimera webbformulär med ett ynka ord, A Dead-Simple Change That Increased Our Conversion Rate by Over 250%

Nu är det dags. Min generösa arbetsgivare XLENT har beviljat tjänstledighet (uppdatering: Jag slutar helt på XLENT) och från och med augusti provar jag mina vingar som helt egen föreläsare och rådgivare inom webbstrategi och användarcentrerad design. Med caféer som kontor och innovation som ideal ser jag fram emot en höst av passionerad konversation och nyskapande. Och världens mesta superlativ.

Sociala medier har de senaste åren uppenbarat för mig helt nya möjligheter och en bekräftelse på att jag är på rätt spår. Jag är evigt tacksam till alla er: den samlande kraft av människor i bubblan och bloggosfären som buffat mig över den gräns som jag trots allt balanserat på ett bra tag. Nu står jag här, naken…

Och det var faktiskt i duschen det slog mig vad jag vill syssla med. En sådan där snilleblixt som gjorde att jag tvunget fick skynda mig att plaskblöt plita ner följande fem områden:

1. Inspiration (seminarier och kurser)
2. Reality Check (benchmarking och granskningar)
3. Innovation & Design (från strategi-workshop till interaktionsdesign)
4. Conversion Optimization (specifikt riktat på optimering av webbformulär)
5. Coaching (regelbunden coaching av individer och team med webbansvar)

Den första punkten har jag redan kommit ur startblocken med, och där kommer fokus ligga till att börja med.

Jag har flera föreläsningar bokade och det blev nyligen klart att jag under senhösten ansvarar för kursen Communication and Technology på Högskolan i Jönköping inom Medie- och kommunikationsvetenskap. Självklart kommer jag börja skriva på min bok om webbstrategi  också, och tja, det är en bit kvar tills jag får luft under vingarna så det känns mest duktigt kul och pirrigt just nu.

Ge mig kärlek

Jag får så mycket kärlek redan så det känns förmätet att be om mer, men det tar sig så många former så jag vill i detta sammanhang bara tipsa om hur du kan uttrycka dina vårkänslor i sociala medier Som vanligt finns jag själv på Twitter, Facebook och i andra konstellationer — alltid redo att ge tillbaka.

Helt konkret så får du gärna lägga till mig på LinkedIn, och om du jobbat med mig: skriva ett omdöme.

Ge mig tips till högskolekursen

Just det, kursplanen för högskolekursen har jag fortfarande några dagar kvar att påverka. Så ge mig gärna dina tips om både ämnen och litteratur som du själv skulle vilja vore med om du gick kursen. Jag kommer helt naturligt att styra mer mot sociala medier än tidigare år. Så kasta ut dina tankar. Hejvilt. Nyskapandet börjar i stormbyar av idéer.

Och igen: Tack!

Senaste seriestrippen med Zits av Jim Borgman och Jerry Scott, publicerad av ArcaMax Publishing. Jerry Scott skapade även min andra favoritserie: Baby Blues.

Ruta 1
Pappa: Jag funderar på att starta en blogg.
Jeremy (tonåring): Pappa! Ingen bara bloggar längre!

Ruta 2
Jeremy: Du måste lägga till video och göra det till en vlogg!
Pappa: Okej. Då kanske jag startar en vlogg.

Ruta 3
Jeremy: Pappa! Ingen bara vloggar längre!
Pappa (till sin hustru): Stoppa internet, jag vill kliva av.

Kevin Cheng driver sajten OK/Cancel dit jag brukar gå för att få mig ett gott skratt oss usability-nördar emellan. Sajten bygger kring hans serier om sig själv. Han håller också en kurs på konferensen User Interface med titeln Communicating Product Concepts with Comics, som gav Jared Spool anledning att intervjua honom.

Serier gör att många lättare förstår vad du menar

Det visar sig att serier är ett otroligt bra sätt att uttrycka idéer kring user experience, alltså på vilket sätt som användarna tar till sig och förhåller sig till information. I tidiga stadier av ett projekt visar serierna hur användarna kommer uppfatta en viss design och de kan även vara ett sätt att nå konsensus mellan kompetensgrupper kring vad sajten går ut på.

Serier tillåter också att du itererar (upprepar i syfte att förbättra gradvis) utan alltför höga krav på tid och resurser. Och nej, du behöver inte vara en snitsig illustratör. Streckgubbar tjänar också ett syfte och Kevin tillhandahåller även mallar, vilket du ser prov på här. Det viktiga är att du vet vad du snackar om och kan kommunicera!