Gått Nytt År önskar Axbom Innovation. En del av det kommer vara briljant, en del av det kommer vara eländigt. Var inte rädd.

Nu kör vi!

Det är en sorglig historia med dimhöljt lyckligt slut och säkert får gemene man aldrig hela bilden klart för sig kring vad som egentligen hände, men något gick förfärligt snett på det där tåget. Det jag fortfarande inte förstår är varför inte polis tillkallas när människor misstänks sakna biljett? Och hur var det egentligen med den barmhärtige samariten… tar man bara hem barn över natten? Så många frågor men väldigt få svar. Således väldigt mycket fördomar och ogrundade rykten i medier och runt fikabord. Skulle allt ha kunnat undvikas med ett tydligare färdbevis? Förmodligen.

Andra som skrivit:

• Historien och storasystern som förlåter konduktören… (Aftonbladet)
• Mystiken tätnar kring den så kallade 11-åringen
• Korsfäst konduktören!
• Deepedition: Även en konduktör måste kunna tänka själv

Ett citat från Facebook fick mig dock att dra på mungiporna:

Det är ironiskt att en 11-årig tjej blivit avslängd från SJ:s tåg för att hon inte kunnat uppvisa någon biljett, när det flera gånger funnits folk med biljett utan att SJ kunnat uppvisa något tåg…

bloggat med Blogsy

För 13 år sedan bloggade jag om XML, realtidsstatistik från svenska Mimer och Microsofts satsning på trådlös överföring av data för mobiltelefoner. Jag hade bloggat i två år på engelska och var redan hänförd av möjligheterna hos the information superhighway.

Jag visste förstås inte att jag bloggade utan det var då fortfarande dagbok på nätet. Hur som helst var jag internet-frälst och jag åkte bland annat på webbkonferensen Builder.com i New Orleans, arrangerad av CNet, och nätverkade med folk från Lycos, lyssnade på redan guru-etablerade Jakob Nielsen och vann en Palm III. På ett par år blev det för mig uppenbart vad jag ville jobba med: göra den här fantastiska skapelsen internet tillgänglig för alla.

Skärmdump från 1998 tack vare Wayback Machine:

archive.org – Skärmdump, notera sidfoten: mobilanpassad redan då: perfect for palmtop computers! =)

Svängde till svenska

En viktig del i att nå ut med sitt budskap är självklart språket. Att jag 2005 bytte till svenska hängde mycket ihop med en svängning i mitt skrivande där jag gick mot att bli mer personlig och öppen kring mitt privatliv, en följd av att jag blev pappa.

Ganska snart efter att jag bytte till svenska ökade responsen hos mina läsare plötsligt, på ett positivt sätt. Förmodligen en kombination av språkbytet, självutlämnande texter och en större mognad och mottaglighet för mediet.

Men framför allt märkte jag hur jag nådde ut med min passion för internets möjligheter och blev efter ett par år igen mer fokuserad på webbstrategi och besökssiffrorna visade sitt gillande. Idag har axbom.se över 8 000 unika besökare per månad och jag är oerhört ödmjuk inför den återkoppling och uppskattning jag dagligen får.

Är engelska rätt väg?

Nu åker jag snart på konferens igen, denna gång till UXLx i Lissabon där jag bland annat träffar Kristina Halvorson, Don Norman och Stephen Anderson. Inspiration och nätverkande är viktiga drivkrafter för mig och vid dessa tillfällen blir jag därför bekymrat medveten om hur jag inte kan föra dialog med engelsk-talande kollegor via navet i min webbnärvaro: min egen sajt, där jag älskar att tycka till, lära ut och debattera om rätt sätt att lösa digitala designproblem.

Funderingen på att återgå till engelska lyfter samtidigt en mängd följdfrågor hos mig, eftersom jag redan insett att jag inte hinner underhålla två bloggar:

• Tappar jag läsare om jag byter till engelska – är det egentligen positivt att jag delger min kunskap på svenska?
• Ska jag byta helt och abrupt eller kan jag kombinera engelska och svenska på samma blogg?
• Kan jag bibehålla gensvaret jag får eller blir bloggen mer anonym på engelska? Är det bara en egocentrisk jakt på uppmärksamhtet?
• Om jag verkligen når ut med en engelsk blogg, kan det innebära att jag kan bredda mitt nätverk och få mer dialog med de som sätter agendan i branschen?
• Vilka alternativ finns för att åstadkomma det jag nog egentligen vill:
  • Vinna mark utomlands och kunna ta fler internationella uppdrag.
  • Föra en öppen dialog kring användarcentrerad design med större delar av världen och få en chans att påverka mer.

Vissa saker vet jag att jag måste skriva om på svenska: eftersom jag ägnar mycket av min vakna tid åt att fundera kring webbformulär så vet jag till exempel att det finns många specifika utmaningar i den svenska kulturen kring exempelvis personnummer, betalningsalternativ och hur man formulerar instruktioner.

Men jag borde insett långt tidigare att språkfrågan förstås bör dryftas just här. Vad tycker du? Engelska eller svenska?

Många sociala medier-experter lägger in propåer om att företag måste koppla på kommentarer på webbplatser och bloggar. Problemet är att webbkommentarer må vara ett fantastiskt verktyg för kommunikation och verksamhetsutveckling — men om kulturen för att kommunicera med sina kunder inte finns på plats så pratar kunderna med en kasperdocka som inte lyssnar.

Allt fler företag som ger sig in i sociala medier börjar med att lyssna, vilket är helt rätt — och det finns verktyg för detta. Men någonstans går något förfärligt snett. Verktygen blir avancerade, trollbindande enkla att stirra sig blind på, med schematiska färgglada grafer och bilder som ”berättar” en ”helhetsbild” av de positiva respektive negativa omnämnanden om företag eller varumärken som pågår ”där ute”.

Mycket tid och pengar ägnas åt att analysera och väldigt lite tid och pengar lägga på att besvara och proaktivt delta i konversationerna som pågår: Att prata.

Prata med sina kunder eller analysera dem, det är frågan

Sanningen är förstås att kommunikation handlar mer än om att kolla hur många kommentarer som nämns, var man nämns och hur många procent av kommentarerna som är negativa. I varje enskild kommentar finns en möjlighet att faktiskt lyssna på sina kunder, att lära sig något som kan bidra till att det egna företaget blir bättre.

Någon bemödar sig om att berätta något om ditt företag; ska du agera eller slå dövörat till, kanske låtsas som det regnar och se om nästa annonskampanj kan öka procentandelen positiva kommentarer som du kan redovisa för ledningen.

När kommunikationskulturen i företag väl finns där så ser alla värdet av kommentarer och då blir inte längre kommentarer från kunder en fråga att ta ställning till – det blir en självklarhet. Så låt oss istället hjälpa alla företag att se sina kunder som människor; För kunderna är rentav vanliga människor som man faktiskt, ja faktiskt, kan föra en vanlig konversation med.

Vad är vi rädda för?

12-16 bitar

300g mandelmassa
1 ägg
2 äggvitor

FYLLNING:
4 dl vispgrädde
½ citron (rivet skal och cirka 2 ½ msk juice)
1 dl florsocker
2 äggulor
4 passionsfrukter

GÖR SÅ HÄR

I god tid före festen: Sätt ugnen på 175 grader. Riv mandelmassan och rör ner ägg och äggvita. Häll smeten i en smord form med löstagbar kant, cirka 24 cm i diameter. Grädda kakan i nedre delen av ugnen cirka 20 minuter. Låt kakan kallna. Vispa grädden hårt. Vispa ner skal och juice från citron, florsocker och äggulor. Bre ut grädden över kakan i formen. Täck med plastfolie och låt stå i frysen fram till festdagen (minst 4 timmar).

30 minuter före servering: Ta fram tårtan. Dela passionsfrukten och gröp ut fruktköttet med en sked. Häll det över tårtan. Låt tårtan stå framme. Tårtan kan också frysas efter att passionsfrukten lagts på.

Det extra festliga är förstås att min lilla blogg stoltserade bredvid Agrias bloggar och VisitSwedens vd-blogg. Pia de Gysser från Agria föreläste nämligen, och två personer från VisitSweden fanns bland åhörarna, vid den konferens jag var moderator för i förra veckan.

Uppmärksamheten gjorde att det brann till i knutarna att fixa till lite kod och småfel här och där i bloggen som jag retat mig på länge. Snart dags också för en upgradering till Drupal 4.7 – det gäller att leva som man lär.

Tack till Urban Lindstedt som skrev artikeln.

Jag kom i kontakt med Google första gången i början av 1999 när en kollega på Ericsson, Alar Sosaar, visade mig en ny sökmotor som kommit och som han tyckte gav riktigt bra sökresultat.

Detta var på Altavista och Yahoos storhetstid då portaler var på frammarsch och just kringtjänsterna under sökrutan började växa mycket på dessa ganska överbelamrade sajter.

Jag minns att jag blev fascinerad av en sökmotor som var just bara en sökruta och inget annat. Det kändes lite rebellaktigt redan då(!). Och helt rätt.

Så här såg Google ut 1999. Notera att de inte ens lyckats göra en genomskinlig bakgrund till loggan. Ja, det var tider det…

Nyss hemkommen från ett 40-årskalas förvånas jag också något över min egen mognad: att ha druckit enbart vatten de sista två timmarna. Nu får vi se hur många sovtimmar det blir innan minstingen vaknar av sina knoppande tänder. God natt.

(Jodå, killen på bilden är jag.)

I februari för två år sedan fick vi avbryta en graviditet på grund av Trisomi 18 (Edwards syndrom). Ett år senare skrev jag ner min minnesbild. Ytterligare ett år senare (i dag) är jag redo att dela med mig av upplevelsen.

Är det något jag lärt mig av de kriser jag ställts inför så är det att det är betydligt bättre att tala än att tiga.

• Läs Beskedet om Trisomi 18 (Edwards syndrom)