axbom

En oerhört värdefull bidragsgivare till Oxford English Dictionary var William Chester Minor som i över 30 års tid arbetade med ordboken; han läste, citerade, definierade och brevväxlade med huvudredaktören James Murray om utmaningarna i lexikografin. Först 1896 när redaktör Murray på eget bevåg sökte upp Minor efter 20 års vänskap blev han varse att Minor [...]

Endast 25 procent av eleverna födda i Somalia är efter grundskolan behöriga till gymnasiet, jämfört med 82 procent av elever födda i Finland. Så skrev SvD efter att de låtit Skolverket ta fram statistik på utlandsfödda — men debatten om kunskapsnivåer missar om och om igen både orsak, verkan och relevanta åtgärder när vi definierar [...]

Jag stiger ur sommarledigheten med lillsyrrans bröllop, Legoland, landet, hopp-å-skutt-ställen, djuplodande diskussioner om svenska samhällsproblem och sista boken med Harry Potter i en härlig potpurri av upplevelser. Så som vi svenskar använder oss av sommaren kan lära oss en hel del om användarbeteende.

Sommaren ger mer tid åt reflektion och inåtblickande än vinterledigheten, vilket gör att jag snarare vill avge nyårslöften nu än om ett halvår när julstress och julmat bara får oss att vilja lugna ner oss, motionera mer och, hör och häpna: äta mindre.

Att våga vara mer barnslig och nyfiken, oroa mig mindre och ägna mer tid med familjen är tankar som sällan slår mig vid tolvslaget den 31 december. Att därtill närma sig taoismen och de buddhistiska tankarna om att lösgöra sig från ägandets bojor kanske inte ger lika mycket när en hummer skvalpar runt i buken.

Något ur inget

Att någonting kan uppstå ur ingenting är uppenbart kanske inte bara för den som ägnat sig åt skapelsemyterna men kan komma som en insikt för alla de som kommer ur en period av komplexfri vila, vitaliserad med nya idéer, energi och insikter om hur tidigare problem ska tacklas eller kanske helt enkelt avfärdas.

Många hindras idag att slappna av, medvetet eller omedvetet, av oro för att man inte hinner uppleva livet eller inte hinner visa hur världsbäst man är på att utföra arbetsuppgifter; inte hinner klara av allt det som man värderar så högt. Men nej: man hinner ju inte heller fundera särskilt mycket över vad man värderar högt.

Jag är övertygad om att vilan är det enda som kan få dig att åstadkomma och uppleva det som du verkligen strävar efter. För det är först i vilan, när du släpper tanken på att du vet hur allt förhåller sig, som du – ur intet – kommer på vad du verkligen vill, och kanske också hur du ska göra det.

Observera att vilan inte nödvändigtvis handlar om att pösa i en hängmatta utan lika gärna kan handla om att leka kull med barnen eller köra motorkross. Själva vilan handlar om avbrottet från det som görs slentrianmässigt dagarna i ända.

Personligt ger mervärde

Många har hört av sig och saknar mina personliga inlägg. Och handen på hjärtat: inläggen av en mer privat karaktär försvann på grund av oro. Det vara oro för elaka människor och oro för att bloggen inte skulle tas på fullaste allvar av det branschfolk jag vill nå ut till.

Men så fel ute jag är. Alla inlägg går in i varandra och allt jag skriver handlar i grund och botten om människor och människors beteende. Utan att förstå och skriva om helheten av mänskligt beteende så riskerar jag att snöa in mig på vetenskapligt dravel kring sådant som andra tycker. Vilket ju också går stick i stäv med vad jag själv mässar om när jag själv i mina presentationer betonar vikten av en personlig ton.

Vad lär vi oss om användare då?

Jo, att användare, precis som alla andra vanliga vuxna människor, har ganska förutfattade meningar om hur saker och ting ska vara eller inte vara. Man kör på och gör saker som de alltid gjorts därför att man inte hinner annat. Men när man får en utökad tid för pauser och meditation och lite nya intryck så blir det lättare att se på världen med reflektion över hur man själv mår bäst. Det går att leva annorlunda och göra saker på ett annorlunda sätt. Ibland bara för att det är roligare!

Fråga dina användare vad de tycker om din webbplats. Skicka iväg dem på en spa-helg och fråga dem igen. Får du samma svar, tror du? Skicka iväg dem på en fjällvandring och fråga igen.

Tänk vad lite vila från den upprepade vardagen kan göra underverk för människohjärnan. Tänk hur mycket nyttigt arbete hjärnan kan göra på egen hand när vi lämnar den ifred. Mina avslutande sommarlöften blir att oftare slå an den personliga tonen och göra saker på ett lite annorlunda sätt. Vad blir ditt sommarlöfte?

Mitt bidrag till Bloggstafetten

Om 50 år, när min fru och jag sitter på en svävande parkbänk, skrockar och håller varandra i hand, så kan det hända att jag berättar om hur nervös jag var strax innan vårt bröllop i slutet av 1900-talet:

Jag var tvungen att be min best man stanna bilen så att jag kunde ställa mig och kissa vid sidan av vägen i ett bostadsområde i Bromma.

Om hon då vänder sitt vackra ansikte mot mig och säger

— Det har du aldrig berättat för mig.

så kommer det inte innebära att vi känner någon form av misslyckande; snarare kommer vi nog känna att det är upplyftande att vi fortfarande kan berätta saker för varandra som den andra inte känner till.

Ett outtalat löfte om att berätta

När man ingår äktenskap eller befinner sig i ett längre förhållande så finns ofta ett outtalat löfte om att man ska berätta allt för varandra.

Hur ädelt det än låter så tror jag det är både omöjligt och dumdristigt att hela tiden tänka så.

Missförstå mig rätt: jag anser att berättandet är en fantastiskt viktig del av att leva tillsammans. Ju mer vi delar av våra liv, både muntligen och med gemensamma erfarenheter, desto mer känner jag och min älskade varandra.

Att tala om sina tankar och erfarenheter är människans sätt att stämma av sig själv mot andra – att få bekräftat att det man tycker och känner är accepterat som en normal reaktion. Det är en del av att utvecklas som social varelse.

Gränser för vad man berättar

Men det är just så vi också lär oss att det inte finns ett självändamål i att berätta allt; man kan tråka ut, såra, förolämpa eller tvinga in lyssnaren besvärliga ställningstaganden – ibland på grund av otydliga sammanhang och missförstånd.

När man får frågan ”Hur har du haft det idag” så finns det inte en sportslig chans att kunna återge allt man varit med om.

Som individ har jag förstås mina egna tankar och funderingar att grubbla på. Några kanske letar sig fram i konversationer och andra inte – men det är också något som just är lite av konversationernas magi, och inte något som man medvetet döljer.

Mevetna Hemligheter

Det som många relaterar till under rubriken ”berätta allt” är dock sådana händelser som innebär att man medvetet väljer att undanhålla något från den andra. Men den som finner sig ta fler och fler sådana beslut kommer nog ganska snart också finna sig själv utan den andres sällskap.

Ingen kan må bra av att bära på en soptipp med hemligheter; det kommer att leda till konflikter, som inte alltid kommer att kunna härledas till hemligheterna; vilket förstås bara gör dem svårare att hantera.

Tidig konflikthantering

Men tyvärr kan också konflikträdslan göra att vi döljer saker lite mot vår vilja. När vi i parförhållanden, eller för all del även vänskapliga förhållanden, närmar oss ämnen som man talar om sällan har vi oftast ingen naturlig ingång i den vardagliga dialogen. Man måste avbryta och ta plats:

— Det är något jag vill berätta.

Eftersom det kan kännas tungt att bygga upp den förväntan som de sex orden innebär kan det fresta på att ta det intiativet. Men ju längre man väntar desto mer skaver detta behov och ger upphov till ökande frustration och irritation i vardagen. Då är det mycket bättre, vet jag, att ta tjuren vid hornen tidigt eftersom den eventuella konflikten är som minst i början. Väntar man riskerar man fler och störe konflikter, framför allt i och med den klassiska repliken:

— Varför har du inte sagt detta tidigare!?

Vad blir det då av löftet?

För att komma runt kravet på berättandet, som lika gärna kan ske för döva öron, tror jag på att byta fokus och i stället lova att hörsamma känslor oavsett uttrycksform.

För att bättre förstå varandra, glädjas tillsammans och kunna ge och få uppmuntran, stöd eller tröst så ska vi hela tiden lyssna på varandra. Att lyssna innebär inte bara till berättelser utan till de känslor vi uttrycker mellan raderna, med kroppspråk och när vi berättar våra drömmar. Vi skall respektera att vi inte alltid vill eller kan klä allt i ord men också vara medvetna om vi ska sträva efter att hantera konflikter direkt.

Min fru lärde mig nämligen det bästa och enklaste löftet ett par månader efter att vi blev tillsammans: vi ska aldrig gå och lägga oss osams.

För att det ska bli vi två som sitter på en parkbänk om 50 år, hand i hand, så kommer min hustru och jag hålla fast vid det löftet.