SR erbjuder alltså i detta formulär alternativen:

• Kvinna
• Man
• Vill inte definiera

Webbplatsen staffanstorp.se anpassar sig till olika skärmstorlekar.

Johan Edlund — tidig skiss för staffanstorp.se

För att få en ökad förståelse för hur Responsive Web Design implementeras ringde jag upp Johan Edlund som ligger bakom hur webbplatsen staffanstorp.se beter sig i olika skärmstorlekar. Vi pratar framför allt om projektupplägg och olika utmaningar, men kommer också in på hur ett oväntat offentliggörande av Joakim Jardenberg ledde till en oplanerad testomgång.

Intervju med Johan Edlund om staffanstorp.se

Responsive Web Design — Intervju med Johan Edlund from axbom on Vimeo.

Samtalet med Johan börjar vid 04:20 i filmen om du vill skippa intron om Responsive Web Design.

Lär dig mer om Responsive Web Design

Om du vill få mer argument och tips kring hur du ska tänka när det gäller Responsive Web Design rekommenderar jag dessa två alldeles lysande presentationer:

Pragmatic Responsive Design

Why Mobile First isn’t enough

…och tillhörande video.

Videon är lite skakig rent tekniskt, men framförandet är sevärt. Nästa vecka fortsätter jag min intervjuserie med Kevin M Powell via Skype. Intervjun kommer publiceras i min engelska blogg som lanseras samtidigt. Damn straight!

Foto: Johan Lange

För två veckor sedan var jag på #sswc (Sweden Social Web Camp) igen, du vet det där lägret där digitala proffs och entusiaster samlas på en ö för att utbyta tankar och idéer. Vi var 400 vildhjärnor som tog oss dit i år och reste tält, grävde idéer, knöt vänskapsband och spanade på framtiden.

Galenskaperna började förstås redan på bussresan. Jag sprang på spontanitetsmästaren Kalle Nilvér (du vet han som hakade på en kväll på stan i tomtedräkt med 2 timmars varsel innan jag kände honom). Han köpte en kaffe till mig men höll på att missa sin buss så kaffet hamnade i limbo (vilket var jobbigt för mig som inte fått mitt morgonkaffe). Egentligen hamnade det hos David Stark men det uppdagades långt senare.

Så där fortsatte det: min buss – som kallades twittrande buss nummer 2 – körde först åt fel håll och hade inga elkontakter vid sätena, vilket är en smärre katastrof i det här sällskapet. Men självklart fanns det minst 20 grenkontakter i handbagaget hos de sörjande så vi byggde en elslinga med 20 uttag från elkontakten vid toaletten (den som vägrade spola när lampan var släckt). Synd bara att på-knappen för strömmen satt på bussens utsida och vi tuffade på i 120 på E4:an.

Jag fick i alla fall mitt kaffe till slut eftersom jag skickade en tweet (sån där digital rappakalja du vet) till Anton från Twingly som hoppade på i Linköping. Så där är det med Twitter om du undrar. Man kan beställa kaffe. Jag hoppas Anton hör av sig när han vill ha sin öl serverad.

Vi lunchade på Max i Jönköping och lyckades nästan pricka in så att alla tre bussarna från Stockholm kom dit samtidigt. Många twittrande kunder beställde handgjord lyxshake (en tidskrävande dryck för snabbmatspersonalen). Jag funderade sedan på vad de sa när vi åkte därifrån. Det kanske var så här:

Det var lite sörjigt och blött när vi kom fram men jösses vad det kändes bra ändå. Det gav en varm välkomnande känsla att miljön var sig lik med allt från traktorn, .SE-ladan och Veidekketältet till fåren på campingen – allt det som jag försökte skildra i min film om Obama. Och att lyxtältet stod klart för inflyttning.

Jag glömde ju nästan säga: jag vann den där platsen i Hemnettältet som jag tävlade om. Så jag behövde inte svära över bortsprungna tältpinnar utan blev välkomnad av Linus till 6-mannapaviljongen med de feta madrasserna och upplåsbara fåtöljerna. Det vara bara att slå sig ner med en flaska öl – det ingick liksom också i inredningen. Hoppas Linus hör av sig. Får nog bjuda honom på en öl också. Eller tjugo.

Men det absolut bästa med Hemnettältet var sällskapet. Att få dela tält i tre nätter med fem människor jag aldrig träffat förut (och en handfull sköna ”hangarounds”) kanske låter som en utmaning. Tvärtom så förgyllde det tillvaron på ett magnifikt sätt och skapade än mer skratt, samkväm, dråpliga situationer och oväntad inspiration än jag kunnat föreställa mig.

Och att Jonas Hombert, erkänt geni bakom nyligen uppköpta videoredigeringstjänsten JayCut och som jag intervjuade i min podcast 2007, blev en av tältets hangarounds och medhjälpare vid nedmontering är ju bara såååå sswc.

Jag vill ju så innerligen tacka @rutberg, @annelienaes, @ninaboel, @sakj, @saraohman, @jonashombert, @propercontent, @linuslennstrand och the artist formerly known as @morpac för en oförglömglig tältvistelse. Nästa år bräcker vi det med vår planeringslista för ett ännu lyxigare tält. Att vi samtidigt startade en thinktank och reggade domännamn är ju bara såååå sswc.

Men jag måste också berätta om några informellt formella sessioner från denna unconference som gav mig lite extra kickar.

Gamification

På fredagen stod Jesper under eken (bara en sån sak!) och pratade om gamification – ungefär: hur man använder kunskaper om attraktionskrafter i spel för att skapa en bättre (och mer beroendeframkallande) användarupplevelse även i mer traditionella tjänster. Alltså sånt som jag gillar skarpt.

Vi snöade in på beställning av bläckpatroner ett tag (@tonerkungen var ju där) och jag ville så gärna prata mer om andra exempel. Till exempel hur LinkedIn introducerade ”Profile Completeness”, alltså genom att tala om att den personliga profilen var 40% klar och skapa enkla steg för att nå 100% så lyckades de få långt fler människor att fylla i mer information om sig själva.

Jesper och jag ska faktiskt luncha om en timme och grotta ner oss lite mer i ämnet och gemensamma idéer. Vi kanske får spela om notan. Restaurangvalet är i alla fall perfekt – god mat men en galen indier som skriker åt gästerna. Varför går man dit?

Personligt varumärke i organisationer – möjlighet/hot

Stanley Ekelund höll i en bra session om hanteringen av personligt varumärke i organisationer där jag bara lyssnade (jag satt och drog taggar ur en drake men mer om det senare). Det är skönt att bara lyssna ibland – jag vet ju vad jag själv tycker och därför är det lärorikt att höra hur olika vi kan uppfatta en situation. Ibland tycker jag att fler borde prova det…

Alla verkade vara överens om att det viktigaste ändå är att individen får frihet att styra sitt arbete och att hon stöttas av företaget. Det borde nog gälla oavsett om man har starkt varumärke eller inte.

Vill man låta anställda träda fram i rampljuset så kan det lätt uppstå en konflikt och jag tror det viktigaste är att individ och företag har en öppen och tät dialog om situationen. Jag själv har länge haft ett starkt personligt varumärke och har nu en fantastiskt bra relation till min tidigare arbetsgivare – för mig var det egna företaget ett sätt att undkomma en allt knepigare marknadskommunikation (många tror ju att jag varit egen hela tiden).

Det finns nog inga enkla svar, men det är viktigt att dialogen förs, för det blir allt vanligare att individer är mer kända än företagen de jobbar för. Det tog mig till exempel löjligt mycket tid för mig häromdagen att komma på namnet på företaget som Hampus Brynolf jobbar på, och det är inte ett litet företag… eller ta valfritt namn på SSWC och gissa var de jobbar – det får bli en quiz till nästa år.

Karinkomet filmade sessionen…

E-handel (hardcore?)

De digitala rävarna Anton, Björn och Rikard delade generöst med sig av kunskaper och erfarenheter från e-handel och köpbeteenden. Jag älskar förstås att få höra exempel som att Anton säljer mer av de svarta hörlurarna när han frontar de gröna lurarna med bild på webbshoppen Headler. De gröna lurarna är betet (vi vill alla vara lite speciella) men i slutändan är vi tillräckligt speciella om vi tar de svarta och kan säga till vännerna: ”Vet du, de finns i grönt också!”

Jag lunchade ju förresten igår med han som trots allt köpte de gröna lurarna: den alltid lika gröna Richard Gatarski. Tack för lunchen Richard, det får bli en öl snart också.

Att mötas eller inte mötas – hur designar du din möteskultur?

Att få sitta under flaggstången och höra massor av erfarenheter från briljanta människor om hur man kan förbättra mötesprocesser, roller och ansvar var nog ändå min favorit. Kanske för att det passade in så bra, nästan som någon planerat det, med min egen verksamhet och den session jag körde. Emilia Blom ledde gruppsamtalet där alla bidrog; det kändes naturligt, nyfiket och trollbindande – som färgglada fiskar i ett korallrev som tappert kämpar mot samma mål och hojtar smarta tips till varandra. Man måste nog ha varit där…

Jag dröjde mig kvar på det soldränkta klippblocket i samtal med Ulrika och Therese efteråt och vi fann så oerhört mycket gemensamma tankar. För mig var det sinnebilden för sswc.

Till min glädje fångades ögonblicket av Miriam Olsson på Internet World.

— bilden länkar till Internet Worlds bildspel från Sweden Social Web Camp – se den som ett citat

och Johan Lange filmade sessionen…

Självklart träffar jag Ulrika och Therese snart igen. Fredag om 2 veckor. Can’t wait. Emilia sitter i Malmö men jag är ju där på webbdagarna den 14/9. Kanske hinner vi ses.

Jag själv om kreativa lekar för framgångrika projekt

Mitt mål med framförandet var att alla skulle gå därifrån med ett leende. Jag tror jag lyckades. Jag ville poängtera hur komplexitet och överflöd av information får oss att fatta felaktiga beslut. Med några enkla övningar kan vi fokusera våra arbeten och leka fram lösningar på ett sätt som engagerar. Flera av mina övningar utgår från mallar som du kan ladda hem och använda själv.

Foto: Dimitrij Aleshkov

Min favorit, och höjdpunkten, var förstås när Klaus fick agera webbläsaren Safari. Genom att tala med webbläsaren kunde vi konstatera att webbformuläret hos Elmia beter sig som en ouppfostrad snorvalp.

Ja, jag försökte filma också men tyvärr klippte kameran på egen hand efter blott 20 minuter… förhoppningsvis kan det ändå bli en liten teaser av det.

Jag tänker mycket på alla som kom fram till mig efteråt och även dagarna efter och talade om hur mycket de gillade min session. Jag vill tacka dem så innerligt allihop. Även om jag kan uppfattas vara gammal i gemet så är det återkopplingen och dessa genuina möten som ger mig den energi som driver mig vidare. Och hur erfaren talare man än är så lever man alltid med lite dåligt självförtroende. Och så är jag faktiskt lite blyg. Tusen tusen tack alla ni.

Här är förresten ett av alla fantastiska får som deltagarna ritade!

Andra stunder jag minns

Ärligt talat så trodde jag först att det skulle bli ansträngande med en dag extra camping (jämfört med tidigare år). Men det har varit klockrent. Det fanns mer tid att gå på fler intressanta sessioner, fler nya personer fick utrymme att kläcka idéer till inspirerande sessioner och det fanns mer tid att umgås med alla grymma människor!

Soliga lördagen

Lördagens sol gjorde ju inte saken sämre och den här bilden säger väl allt om den uppsluppenhet och kärlek till samtal och samkväm som rådde. Japp, det här är de upplåsbara fåtöljerna från Hemnettältet. Jag bär vit keps.

Morris Packer räddar draken

Foto: Kent Cederström

Många pratar om Morris Packers digitala självmord vid lägerelden, men Morris Packer för mig är mannen som räddade min drake från en säker död. Jag fick äntligen upp min stora powerkite på lördagen och stod en stund och körde åttor i en härlig havsbris. Morris lockades dit och vi pratade en stund om kitesurfing… plötsligt brast ena linan och draken valde hastigt att störta spikrakt ner i de enorma taggiga björnbärsbuskarna som reste sina extremiteter över sluttningen bakom Veidekke-tältet och svalde draken hel. Efter rekogniseringstur hittade vi långa 3-meters järnrör och ägnade en halvtimme åt att försiktigt knuffa draken ur busken och rädda linorna.

Taggiga grenar tog sen ytterligare en halvtimme att nysta loss ur drakens kropp men den lever och kan snart flyga igen.

Morris är de svagas försvarare, han är drakräddaren. Hoppas han ringer så tar jag och draken ut honom på en öl och en flygtur i Hagaparken.

Jag kör fåtölj till bastuflotten

Sista natten med gänget. Inga kameror. Men jag minns det så här och tydligen var det en galen syn. Robin hade inte en chans när jag drog ifrån roddbåten på den uppblåsbara fåtöljen från Hemnettältet.

#sswc i innovationskedjan

Det sägs ju att Sverige ska bli världens mest innovativa land. Påminn mig att skriva mer om det. Jag tror att SSWC har en given plats i den ambitionen.

• På #almedalen debatterar vi vad som är viktigt att förändra, driva och utveckla
• På #sswc hittar vi våra vänner, samarbetspartners, inspirationskällor och nya infallsvinklar
• På #24hbc (24 hour business camp – det finns många varianter av detta runtom i Sverige) blir idéerna verklighet

Det är ett prominent ansvar som jag gärna lägger på Tomas och Kristins axlar. Är det någon som fixar att föra samman och främja skapandedialogen så är det just dessa två lyhörda förändringsmästare. De regerar.

Men kära dagbok, vet du vad det bästa är? Jag hittade ett helt gäng nya fantastiska vänner på SSWC som gör livet lite gladare och världen lite vackrare. Det är jag oerhört tacksam för.

Hmm… och tydligen är det väldigt många som jag är skyldig en öl. Det kan bara vara ett framgångstecken.

Det är en sorglig historia med dimhöljt lyckligt slut och säkert får gemene man aldrig hela bilden klart för sig kring vad som egentligen hände, men något gick förfärligt snett på det där tåget. Det jag fortfarande inte förstår är varför inte polis tillkallas när människor misstänks sakna biljett? Och hur var det egentligen med den barmhärtige samariten… tar man bara hem barn över natten? Så många frågor men väldigt få svar. Således väldigt mycket fördomar och ogrundade rykten i medier och runt fikabord. Skulle allt ha kunnat undvikas med ett tydligare färdbevis? Förmodligen.

Andra som skrivit:

• Historien och storasystern som förlåter konduktören… (Aftonbladet)
• Mystiken tätnar kring den så kallade 11-åringen
• Korsfäst konduktören!
• Deepedition: Även en konduktör måste kunna tänka själv

Ett citat från Facebook fick mig dock att dra på mungiporna:

Det är ironiskt att en 11-årig tjej blivit avslängd från SJ:s tåg för att hon inte kunnat uppvisa någon biljett, när det flera gånger funnits folk med biljett utan att SJ kunnat uppvisa något tåg…

bloggat med Blogsy

På tisdag, den 26:e juli, medverkar jag i Allsång på Skansen. Lugn, jag ska inte sjunga (så att det hörs i TV); jag ska bara sitta i guldsoffan och twittra. En lagom ansträngning för mig. Men löjligt kul ska det bli att få vara en fraktion i en svensk institution.

(Läs mer om vad Guldsoffan är hos SVT)

När jag såg Deeped Niclas Strandh:s inledande text om att ”följa fler infall utan att analysera dem så mycket” apropå sin medverkan förra tisdagen provade jag också min lycka och skickade iväg en intresseanmälan på Twitter. Det slog väl ut. Att prova nya saker ligger helt i linje med mina principer, det är en stöttepelare för innovation, och jag borde nog förtydliga det även i mitt manifest.

Nya vänner

Jag ska sitta i guldsoffan med Jenny Holtare (@holtare),  Vincent Darling (@Vincentdarling) & Åsa Wallenrud (@AsaWallenrud). Att träffa dessa eldsjälar är förstås också en av de stora behållningarna! Om sanningen ska fram så hoppades jag just på denna tisdag också. Kanske kan jag fixa en Eric Saade-autograf till hans största fan: min 6-åring.

Det är förstås innovation i sig att guldsoffan har blivit en del av Allsång på Skansen och en stor eloge till SVT för att de provar detta grepp, och en extra salut till Jonas Larsson (@bybalsam) som rattar fenomenet med den äran.

Vadå Allsång?

Men jösses vad lite jag vet om Allsång på Skansen. Jag träffade Bo Einar Larsson en gång i alla fall när han ledde allsång på studentkåren i Jönköping cirka 1994. Det är väl nära nog? Det blir till att hårdplugga nu för jag vill göra ett bra jobb med att hålla igång och svara på eventuella frågor i Twitter-kanalen. Jag börjar här:

…och redan nu vet jag till exempel att Måns Zelmerlöv och Angelica Alm båda båda firar födelsedag den 13 juni och att Carl Norén är en grym bordtennisspelare! Oj vad mycket fakta jag ska peppra hjärnan med

Mer om Guldsoffan

Här är bland annat de blogginlägg jag hittat om guldsoffan (tipsa mig gärna om fler)

Det dyker nog upp lite mer om guldsoffan från mig inom kort. Har tänkt fixa en samlingssida för allt jag lägger ut (video/bilder/tweets) i samband med dagen.

Snabb analys av Axbom vs Barack Obama

Den här infografiken är förstås bara en ganska tanklös lek med siffror och ett smart marknadsföringsknep från visual.ly, men jag nappade.

Barack Obama är ju en superstar (av självklara skäl) och även om jag twittrat under längre tid och har genererat fler Twitter-meddelanden så är hans räckvidd förstås vida överlägsen. På ett par områden piskar jag dock stjärt: jag är långt mer social än Obama och jag skapar väldigt mycket mer retweets. Kanske kan Obama lära sig ett och annat nu när han ska börja Twittra personligen istället för bara hans stab.

Jag tycker det är väldigt roligt att Baracks och mina gemensamma intressen utgörs av bland annat människor och innovation, orden ”take, everything” antar jag betyder att vi båda vill ta över världen. Det går också att utläsa att vi båda ses som positiva politiker!

I övrigt har förstås verktyget, som så många amerikanska verktyg, lite kvar när det gäller att sortera bort svenska ord utan betydelse, som ”jag, det, och, inte, att”. Men jag är mäkta imponerad av dess design!

Vem ska du ta upp kampen med i din egen Twitter-infografik?

PS Varför jag valde Obama? Jag hoppas förstås locka honom till Sweden Social Web Camp

Barack Obama föreläser på Sweden Social Web Camp

I går kväll köpte jag biljett till Sweden Social Web Camp. Två hundra biljetter såldes på 7 minuter. Så här beskriver jag företeelsen:

Det är alltid svårt att förklara fenomenet för någon som inte är i branschen och kanske inte heller upplevt en unconference (en konferens där deltagarna själva sätter agendan och pratar) så jag tänkte visa hur det vore om en jordnära person som Barack Obama åkte till Tjärö och Sweden Social Web Camp:

YouTube: Barack Obama goes to Sweden Social Web Camp

Kopiera, distribuera, remixa! Men länka gärna också tillbaka till mig på axbom.se Och så hoppas jag vi ses på Sweden Social Web Camp!

De här förhållningssätten hjälper mig göra mina kunder mer framgångsrika och konkurrenskraftiga.

1. Tänk digitalt. Agera analogt.
   Ja mina lösningar må vara digitala men de används alltid i ett analogt sammanhang, av vanliga människor. Jag kommer alltid se människorna.
2. Utmana problemet.
   Jag kommer inte att  jaga en lösning utan att förstå vad problemet är. Vad det verkligen är. Jag kommer alltid utmana din uppfattning av problemet.
3. Experimentera. Med mänskliga objekt.
   Ett problem kan betraktas ur många vinklar, pillas på och formas i många gestalter och storlekar. Jag kommer generera idéer, experimentera och dra slutsatser. Och jag testar helst på mänskliga objekt i verkliga situationer.
4. Bind inte fast lösningen.
   Oavsett hur färdiga du och jag känner oss så kommer lösningen alltid att fortsätta i konversationer och måste ständigt vara redo att transformeras. Jag kommer vara redo för föränderliga miljöer.
5. Succé är inte en känsla. Bevisföremål A tack.
   Det är inte en succé förrän problemet är löst. Jag kommer motivera lösningar med verklig data och bevisföring.
6. Kritisera inte. Överträffa.
   Vilken lösning som helst, oavsett hur illa den jag tycker den är, är ändå oändligt bättre än ingen lösning eftersom vi lär oss något. Om jag misslyckas eller ser brister kommer jag inte stå och prata om det. Jag kommer göra bättre.
7. Alla andra vet mer.
   I den sanna andan av crowdsourcing kommer jag använda så många människor som möjligt för att utveckla förädlade idéer och lösningar.
8. Dela allt.
   Stjäl mitt arbete och gör det bättre. Jag är ödmjuk inför din uppmärksamhet och stjäl gladeligen tillbaka det förbättrade omarbetet.
9. Använd illustrationer i kommunikation.
   Illustrationer är universella och mäktigare än ren text. Jag kommer använda illustrationer för att människor lättare ska förstå. Och för att locka din uppmärksamhet.
10. Konkret är grunden för framgång.
    Jag kommer aldrig säga ”Vi kan prata med målgruppen”. Jag kommer säga ”De här tio personerna nämnde ert varumärke i sociala medier förra veckan. Jag har deras adresser. Låt oss gå och prata med dem i 2 timmar; det kommer kosta 20 000 kr.”
11. Var mänsklig och jordnära.
    Jag kommer alltid vara ädelsinnad i min konversation och berömma de som berömmas bör. Det vore också underbart att få luncha med dig. Du har ju orkat läsa så här långt.
12. Var inte tråkig.
    Det går att göra ett bra jobb enligt regelboken. Men det går alltid att göra ett bättre jobb om man samtidigt har roligt och stimulerar alla sinnen. Jag vågar ha roligt och vill att du har roligt med mig.

Allt annat vore tjänstefel.

Min mindmap från Disruptive Change

För tio år sedan skickade jag ett mejl till David Weinberger, en av författarna till ett manifest och en bok som delar namn: The Cluetrain Manifesto. Jag talade om att jag översatt manifestet till svenska och han länkade till min förtjusning snabbt tillbaka från cluetrain.com! Så sent som i förra veckan återbesökte jag de briljanta teserna om förändrade marknadsregler eftersom flera av de medryckande talarna på Disruptive Change tagit inspiration av dem.

Här är mina reflektioner från en uppfriskande dag på Tekniska museet den 24 maj 2011.

Grundtesen i the Cluetrain Manifesto är att marknader är konversationer. I och med internets förmåga att knyta ihop människor över gränser och erbjuda en global plattform för kommunikation och realtidsinformation så blir människor allt smartare i sin kontakt med företag. I Cluetrain uttrycks det så här:

Börja med den analoga frågan

Låt oss börja med den enklaste formen av vardagliga utmaningar: frågeställningen. Vi undrar alltid något: var hittar jag det där dokumentet med skrivregler, hur hittar jag till konferensrummet Vintergatan och när är säljmötet med Ericsson? Med en ständigt ökande arsenal av sökmotorer på nätet och i våra datorer så finns det trots allt alltid en analog informationskälla som vi återkommer till: andra människor.

Jonas Söderström tycker inte att mycket har hänt. Foto: Mikael Persson

Jonas Söderström argumenterade övertygande kring insikter han fått bland annat via intervjusituationer på företag.

1. När det handlar om information så namnges ofta en person som varandes expert inom ett visst ämnesområde.
2. Information från en person innehåller ofta kontextuellt värdehöjande information som en maskin aldrig kan ge… exempelvis: ‘skrivreglerna finns här men jag vet att Jonas jobbar med uppdateringar…’ eller ‘säljmötet med Ericsson är den 18:e och Lena är med via telefon eftersom hon är i Japan’.
3. Arbetslivet har en övertro och ett överskott på information, men ett rejält underskott på återkoppling.

Jonas och senare även Troed Sångberg menar att sök håller på att ersättas av socialt. Jag tror att bägge dessa krafter behövs men att de avgränsas allt tydligare. och att ”sök via människor” har underskattats starkt i flera år. En begränsad mängd människor kommer vara specialister på att ratta de nya sökverktygen och andra människor kommer i större utsträckning använda dessa informationsmäklare som filter.

Vårda dina påverkare som de verkliga drivkrafterna i organisationen

I samma andetag vill jag poängtera att de människor i din organisation som besitter rollen som informationsmäklare – de människor som alla andra vänder sig till när de behöver information, stöd och hjälp – är de som Godin kallar sneezers eller Gladwell kallar mavens. De är erkända experter i sitt ämnesfält och överför kunskap till andra. De är kittet i organisationen. Och man behöver oftast inte vara raketkirurg (för att låna ett av mina favoritbegrepp från Krug) för att snabbt lista ut vilka dessa människor är.

Vårda dina påverkare för när du befinner dig i en organisationsförändring (vilket är oundvikligt) kommer du ha svårt att föra hela organisationen i en riktning, men kan du motivera dina påverkare så kan det starta en våg som många surfar med i. Det handlar om att hela tiden ge dina påverkare rätt verktyg för att göra det de är bäst på: driva verklighetens knowledge management. Don’t piss them off.

Dela information skapar värdefull återkoppling

Vi bör dela allt, tycker JP Rangaswami. Foto: Kristofer Björkman

Delar information gör vi förstås människor emellan, inte med maskiner. Det är när vi får återkoppling på våra tankar och idéer som tankar om förändringar uppstår: alltså nya tankar och idéer = innovation. Konferensens keynote-talare JP Rangaswami menar att också det som uppfattas som värdelösa statusuppdateringar kan leda till oerhört värdefulla konversationer. Konversationer som kan leda till transaktioner.

Ett sätt för företag att lättare skapa förutsättningar för dialog är att skapa sociala objekt. Sociala objekt är något som människor kan prata runt för att grunda en gemenskap kring ett gemensamt intresse; sedan kan den gemenskapen leda till att man bygger broar och förutsättningar för dialog inom andra områden.

Sociala objekt? JP Rangaswami ger exemplet songmeanings.net där man publicerar låttexter och människor diskuterar deras innebörd. Över tid kan man ta bort låttexterna men gemenskapen och intresset för att kommunicera med varandra finns ändå kvar. I Sverige tycker jag forumen hos Allt för föräldrar är ett bra exempel. Det börjar med ett gemensamt intresse, föräldraskap, men nu finns forumämnen som till exempel behandlar politik, juridik, religion och teknik.

Presentera kunderna för varandra

En av de mest fördelaktiga och underutnyttjade fördelarna med digital kommunikation är möjligheten att sätta kunder i kontakt med varandra. När kunder får prata sinsemellan om ditt företag eller varumärke (i bästa fall ett socialt objekt) så uppstår en typisk win-win-win situation :

1. Det är tacksamt för kunder att prata med människor i samma situation, de har en mer trovärdig empati och kan beskriva problemlösningar ur ett kundperspektiv (win!).
2. När kunder hjälper dig besvara andra kunders önskemål så reduceras dina kostnader för support (win!).
3. När du får insyn i hur människor pratar med varandra om dina produkter och tjänster så får du ett starkt och trovärdigt underlag för produktutveckling (win!).

Innovation gör riktigt ont. Som en…

Mark Comerford föreläser gärna barfota. Foto: Per Axbom

Nu låter det ju hittills ganska enkelt:

• sätt anställda i kontakt med varandra så uppstår insikter som gynnar företagen och
• sätt kunder i kontakt med varandra så uppstår insikter som gynnar företagen.
• sätt anställda och kunder i kontakt med varandra så uppstår insikter som gynnar företagen.

Det vi måste inse är att det här (faktiskt!) är omdanande tankar för de flesta företag och den största utmaningen är att få företagen att omfamna de disruptiva förändringarna och se fördelarna med dem.

Eller som Mark Comerford uttrycker det:

Jag håller också med Mark om att vi måste vi tänka bort digitalt och analogt som olika kanaler eftersom detta återspeglas felaktigt inuti organisationer. När företag särskiljer analogt och digitalt leder det till konflikter i ansvarsområden, budgetfördelning och en störande brist på stringens i kommunikation med kunder och intressenter.

En innovativ organisation är en ledningsfråga

Det är något helt annat än teknik som kommer definiera en innovativ organisation. Det handlar om ledarskap och organisationens förmåga att anamma ett antal egenskaper som flera av dagens talare, bland andra Beth Topolovsky, poängterar:

Beth Topolovsky sågar traditionella företag. Foto: Mikael Persson

1. Chefer får inte längre vara ett filter för information (uppifrån-och-ner), de ska vara ett stöd för kreativitet och lyfta fram medarbetare som vill göra sig hörda (nerifrån-och-upp).
2. Förtroende – vi måste ge medarbetare tid att följa sina passioner, det handlar om att både ge arbetstid för innovativt tänkande (lekfulla inslag) och att ge dem frihet i när och var arbetsuppgifter utförs (läs gärna på om ROWE – Result-Only Work Environment).
   1. Det här leder till nöjdare medarbetare som stannar kvar i företaget (win!) och
   2. det leder till många nya idéer till produkter och tjänster (win!).
3. Iterationer – Det handlar om att våga göra ständiga små förändringar i organisationer för att snabbt lära sig vad som fungerar och inte fungerar. Terrence Brown pratar om pivoting, eller en vridrörelse runt en axel likt en basketspelare som står med en fot planterad i marken och vrider kroppen runt den foten. Det gäller alltså att stå kvar med en fot i den befintliga affären allt eftersom man provar andra affärsidéer eller riktningar.
4. Real world testing - Istället för att testa i slutna rum testar man sina idéer på den riktiga marknaden. För många företag låter det knäppt. Andra gör det hela tiden. Exempel på en sådan testmetod är A/B-testning.

5. Lyssna på kunderna – förutom att testa med riktiga kunder måste företag också hela tiden inse vikten av att också lyssna på dem. JP Rangaswami menar att många företag inte vill prata med sina kunder eftersom de ogillar kritik och är förändringsobenägna. Samtidigt citerar Mark Comerford MIT-ekonomen von Hippel som säger att 70% av produkt-innovationer kommer från kunderna. Det stämmer också väl överens med de siffror jag hört från Procter & Gamble’s community Connect & Develop.

Många av de egenskaper som experterna nu enas om måste finnas hos alla företag som vill överleva internetrevolutionen är diametrala motsatsen till de egenskaper som traditionella företag idag lever med.

Och det knyter väl an till det som Beth Topolovsky inledde dagen med: de stora drakarna missar de nya affärsidéerna eftersom de inte ser att kunderna frågar efter dem, de ser marknaden som för liten och de är framför allt kostnadsdrivna, alltså mest intresserade av att reducera kostnader. Experimentlusten och experimentviljan saknas i princip helt och människor är fortfarande batterier i en maskin.

De största utmaningarna återstår

Cookie-lagen var en parentes men ingen varnade mig för de goda kakorna på Disruptive Change... Foto: Per Axbom

Konferensen ägnade också paneldebatter och diskussioner till att försöka förstå hur företag kan anamma det nya tänket och bli mer öppna i sina kontaktytor mot marknaden. Det pratades intresseväckande, men utan egentlig slutsats, om konfidentialitet och kontrasterna mellan beteenden och verktyg, mellan det verkliga och det digitala. Ett tema lyser dock starkast: transparens är den nya heliga graal, och jag tror Johan Lange sammanfattade det bäst:

Mycket av budskapen från Disruptive Change handlar om att många företag måste vända ut-och-in på sina sätt att angripa företagande. Jag tror det är precis likadant med transparens. Vi angriper transparens från det gamla sättet att tänka. Jag tror så här:

Och med de orden får citat-motorn JP Rangaswami avsluta med konferensens i särklass viktigaste råd:

Tack Disruptive Media och Annika Lidne för en otroligt givande dag!

Under de senaste åren har Daniel Pink och Dan Ariely blivit talesmän för förnyade sätt att se på motivation och drivkraft hos människor: vi presterar bättre under autonomi och möjligheter att göra skillnad än av belöningssystem. Helt kort: den klassiska moroten och piskan fungerar inte för kreativa yrken där människor inte ser sitt arbete som något nödvändigt ont utan som något som förverkligar dem själva.

Trots att Google för mig har symboliserat ett av världens mest kreativa arbetsplatser så går nu Googles grundare och nytillträdde VD Larry Page tillbaka till inget mindre än, just det, morot och piska.

I ett nyligen läckt internmeddelande som fått uppmärksamhet vill Larry att Google ska göra betydande framsteg inom sociala medier. Och han skriver:

Vart är du på väg Larry? Dags att vakna? Foto Herkko Hietanen

Google-recept för sämre resultat

Det är inte bara så att forskningen visar att morot och piska inte fungerar som motivationsfaktorer, det är dessutom så att tidiga löften om betydande ekonomiska ersättningar kan rejält försämra människors förmåga till ett bra resultat. När det kokas ner till att handla om pengar så försvagas förmågan att lösa problem.

Notera att forskningen som ligger till grund för de nya insikterna om motivation har 50 år på nacken och resultaten har reproducerats världen över.

Om det här är en signal om hur Larry Page ser på ledarskap så kan det vara så att vi går mot en ganska mörk period i Googles sagolika historia.

Ska Google trängas eller leda vägen?

Google förändrade spelreglerna för sök och kunde förändra spelreglerna för sökordsannonsering. De har sedan förändrat spelreglerna för hela mänsklighetens tillgång till data som satellitkartor, kriskommunikation och förmågan att dela kunskap i ljud och bild utan begränsningar i tid och rum.

Det är inte genom att hämta inspiration från andra initiativ som Google har förändrat vår värld, utan genom en kultur och kärnvärden som gör att deras anställda på eget initiativ vill bidra till en bättre värld. Det är autonomi.

Ta tre steg fram, inte två tillbaka

För mig är Google redan VVS-systemet i mina sociala engagemang. Det är via söket jag hittar människorna som jag vill konversera med, bloggarna jag vill följa och filmerna jag vill dela med mig av.

Det Google jag en gång beundrade hade inte försökt utmana Twitter och Facebook på deras hemmaarena, de hade identifierat den blå oceanen och skapat något helt unikt.

Observera att Larry Pages uttalande kommer mindre än ett halvår efter att Eric Schmidt, tidigare VD:n, ämnade överge bonusar till förmån för en högre fast lön och gick ut med att detta var grundat på återkoppling från personalen.

Larry har just nu 2 av 10 i Page-rank hos mig. Kan han öka den tror ni?

P.S. Börja med att läsa boken Drive av Daniel Pink. Självklart behöver kreativa människor lön, men bara för att få den saken ur världen så att de kan ägna sig åt det som är viktigt för dem: skapande. D.S.

Video streaming by Ustream

Övrigt i axplock